#vent

Jag vet inte riktigt vad som sker i min hjärna just nu. Mitt humör pendlar något extremt (!), ena sekunden är allt solsken och framtidsplaner och nästa undrar jag varför jag inte tar livet av mig. Blir sjukt frustrerad.

 

[Millicent]

Alltså för det mesta är jag ganska bra på att tänka att saker löser sig på ett eller annat sätt men just idag har varit jättejobbig. Om allt hade gått som planerat så hade jag återhämtat mig efter min första plastikop i detta nu, men nä, jag var tvungen att gå och bli sjuk istället. Jag fattar ju att det inte är synd om mig, egentligen. Det känns bara jävligt tungt när jag väntat och längtat så himla länge. Att inte veta vad som är fel på mig och när jag kommer vara återställd gör att hela grejen känns så långt borta.

När jag är så här nere på botten blir jag ibland rädd för att jag vill göra saker som jag garanterat får ångra sen. Det är verkligen allt från överdriven shopping, "vanligt" självskadebeteende till... Någon sorts suicid hypomani? I stil med "Jag ska köpa en fabriksny maserati och köra av en bro med den"

End of rant, eller något.