Vett och etikett när man skickar meddelanden av olika slag

[Viva]

Jag som jobbar kommunalt har inga förväntningar från min arbetsgivare att vara tillgänglig efter kontorstid. Kanske är det annorlunda om man jobbar privat.

Vi ska exempelvis sjukanmäla oss direkt till chefen och då måste chefen vara tillgänglig även utanför arbetstid.

 

[Lingon]

Hur vet du om en lärare eller någon affärskontakt använder samma mobil privat och i tjänst?

Och att ha en SMS-tid som lärare låter helt galet.

Rent krasst så tar jag för givet att en lärare inte har en jobbtelefon efter vad jag hört från folk jag känner som jobbar på skola.

 

[grodan21]

På jobbet får vi upp medelande att jag kommer skicka mejl utanför personens arbetstid. Har inte vuxna människor eget ansvar? Nu skickar jag jobbmejl mellan 6.30 och 16.30 så verkligen inte mitt i natten!

 

[nullo-modo]

Aldrig att jag skulle ta med mig telefon hem, nä den är kvar på jobbet när jag åker hem.

 

[Buzzter]

Jag kan bli irriterad när folk skickar meddelanden på t ex Messenger eller sms mitt i natten och väcker mig. Det händer ganska ofta att jag får meddelanden på "konstiga" klockslag och att jag blir väckt jättetidigt på helgen när man äntligen får ha sovmorgon. Ibland stänger jag av ljudet på telefonen när jag ska sova, men helst vill jag kunna höra signalen och vara kontaktbar ifall det skulle hända något med min mamma eller min häst. Själv så försöker jag hålla mig till att skicka mellan ca 8-22 på vardagar och lite senare på helger (om jag inte vet att den jag ska skriva till är vaken). Självklart tycker jag att det är okej att skicka dygnet runt om det är akut, men oftast är det ju absolut inget som det är bråttom med.

Hur tänker ni; tycker ni att det är okej att plinga i folks telefoner dygnet runt eller har ni några begränsningar? Ni som messar dygnet runt; kan ni även tänka er att ringa till folk oavsett tid på dygnet?

Jag jobbar skift dygnet runt och får ofta själv mess när jag jobbar eller sover, så för mig är det en självklarhet i dagens sociala-medie-samhälle att ta ansvar för att stänga av ljud, notiser och även mobilen vid behov. Jag kan ju inte ansvar för när någon annan anser sig bli störd det får de göra själva.

 

[Roheryn]

Jag har förstått att det inte är helt ovanligt att människor är "i tjänst" efter arbetstid. Jag vet också en person som jobbar på ett mycket stort företag, med tjänstetelefon, som inte ens har en privat telefon. Det har funkat så i många år. När arbetsgivare byts ger hen ut det nya tjänstenumret till oss "privata" kontakter. Det känns för mig jättekonstigt men det har rullat på så i flera år så uppenbarligen fungerar det ju för denne.

Ja? Jag har det så. Jag fick min första mobiltelefon någon gång i slutet på 90-talet via jobbet och har aldrig haft en privat mobil. I mitt fall så har dock samma telefonnummer hängt med även vid byte av jobb. Och sedan jag separerade från dåvarande maken för 10 år sedan har jag inte haft någon fast telefon heller, utan min enda telefon är min jobbtelefon. Jag ser det lite som win-win mellan mig och arbetsgivaren. Min arbetsgivare förser mig med en telefon, som jag är fri att använda. Och jag ser till att minst hålla mig tillgänglig under kontorstid, men tar också framförallt mail och liknande på kvällar/helger och har också vissa situationer då jag behöver jobba mer aktivt under icke arbetstid. Jag jobbar som it-konsult, har enbart kontakt med folk som är i sin yrkesroll och numera är telefonen bara ett av flera verktyg för kontakt och samarbete med kunder/kollegor. Det allra vanligaste sättet att kommunicera är Teams-möten och jag har ju Teams-appen installerad på telefonen också, så kan ta teamsmöten oavsett var jag är.

 

[Sassy]

Jag har rätt att använda min jobbtelefon privat, men gör inte det av integritetsskäl. Nu jobbar jag ju statligt så det är ännu viktigare, men även med en privat arbetsgivare vill jag ha delar av mitt privatliv "helt ifred", samtidigt som jag tycker att det är väldigt vettigt om en arbetsgivare har en hel del att säga till om vad man gör med sin jobbtelefon.

(Att tex ha ett jobb där något kan vara det minsta känsligt om det läcker samtidigt som man tillåter precis vilka appar och anslutningar som helst till jobbtelefonen rimmar väldigt illa...)

Har haft samma nummer sen 90-talet, så det vill jag inte heller släppa.

 

[Lobelia]

Rent krasst så tar jag för givet att en lärare inte har en jobbtelefon efter vad jag hört från folk jag känner som jobbar på skola.

Jag tar förgivet att den som uppger ett mobilnummer i sin tjänst har en mobil i tjänsten. Om någon uppger sitt mobilnummer privat eller med reservation för att det är privat så utgår jag från det.

 

[co-SMAD4]

Jag som jobbar kommunalt har inga förväntningar från min arbetsgivare att vara tillgänglig efter kontorstid. Kanske är det annorlunda om man jobbar privat.

Ja, i privata sektorn har jag upplevt åtminstone en chef som verkar ha som motto att man ska vara tillgänglig 24/7 och leva för sitt jobb. Jag har upplevt att kommunala sektorn oftare har koll på vad de får och inte får kräva av sina anställda. Kanske för att fack brukar ha en större närvaro inom kommunala? Det har varit min erfarenhet iallafall. Gillar att jobba inom privata sektorn, men det ska vara människor med vett som respekterar ens fritid.

 

[monster1]

Ja, i privata sektorn har jag upplevt åtminstone en chef som verkar ha som motto att man ska vara tillgänglig 24/7 och leva för sitt jobb. Jag har upplevt att kommunala sektorn oftare har koll på vad de får och inte får kräva av sina anställda. Kanske för att fack brukar ha en större närvaro inom kommunala? Det har varit min erfarenhet iallafall. Gillar att jobba inom privata sektorn, men det ska vara människor med vett som respekterar ens fritid.

Kommun och stat har ögonen på sig på ett annat sätt och är vana vid att följa lagstiftningen. Med det sagt finns det ju säkert de som inte följer allt ändå. Men som sagt så håller media, politik och allmänhet ögonen mer på stat och kommun än på privata arbetsgivare.

 

[Stefffie]

Jag har inte jobbat mycket statligt/kommunalt men min upplevelse ar att privat passar mig battre, men kan ocksa bli "farligare" med storre risk for utbranning osv.
Jag har separat jobbtfn som jag ofta har med mig - inte for att min chef alltid forvantar sig att jag ar tillganglig, utan for att det ger mig mojlighet att variera min arbetsplats - hemma, kontor, kundens kontor osv. Det hjalper mig ocksa att "planera mindre" och t.ex. latt kunna skicka ett meddelande till en kollega nar en tanke slar mig, istallet for att skriva ner och komma ihag till arbetstid - absolut att den flexibilitetn inte alltid funkar dock.

Upplever dock att vi overlag har en sund kultur - pa mitt bolag ar det manga, framforallt seniora personer som har en tagline under sin emailsignatur i stil med "At X we work flexibly. Whilst it suits me to email now, I do not expect a response or action at your own working hours"

Fran mitt perspektiv ar det ju ocksa en frihet att inte behova arbeta 9-5/8-4

 

[Araminta]

Hela fördelen med skriftlig kommunikation, jämfört med muntlig, är att den inte behöver ske i realtid. Meddelanden står på ljudlöst och läses och besvaras när tillfälle ges (svarslatens normalt mellan ett par timmar och upp till ett par dygn). Behöver något avhandlas nu så ringer man upp.

Jag har en strikt gräns mellan fritid och arbetstid vad gäller kommunikation. Jobbmejl/-telefon bevakas på arbetstid och aldrig annars. Privat telefon/mejl används på fritiden och tittas bara till vid raster på jobbet. Viktiga personer har hela uppsättningen av kontaktuppgifter för att kunna nå mig i krislägen.