Vi dejtar vidare - del 14

Status
Stängd för vidare inlägg.
Den här veckan har jag verkligen haft ett känslomässigt kaos om vad jag vill med skåningen.
Stackars @the_connemara som fått höra på allt rantande från mig :p
Men nu känns det som jag landat lite i det, känner mig mer avspänd och bekväm i våra konversationer och allting är mycket bättre.

Har du kommit fram till någonting då? :)
 
Jag tycker det är naturligt att man får andra preferenser etc över tid. Man utvecklas ju som person och det är ju härligt att man då är nyfiken på annat.
Om jag jämför mig själv som 40-åring med mitt 20-åriga jag så har det ju hänt väldigt mkt. Så inte konstigt att det syns även i preferenser gällande väl av partner, sexliv etc.
 
Att jag inte vill ha något förhållande men santidigt vill ha kvar honom i mitt liv på den nivån vi har nu. Känner mig trygg med att han faktiskt tycker om mig och att jag har en viktig plats i hans liv.
Han är som sagt tålmodig med mig och har överseende med mitt krångel.

Det är fint med sånna killar. Är ett mirakel att frukostkillen stått ut med mina humörsvängningar senaste månaderna. Har varit varm och kall, bjudit hem honom på middag och gått hem med någon annan från krogen.
 
Jag hakade fö på @Bison o er i tråden en del om att stressa över livsval osv. Hur vill jag bo? Hur vill jag ha mina närmsta relationer? Insåg sedan att jag behöver betala av lån i 3.5 år till o fram tills dess vill jag inte på något vis få min ekonomi ens indirekt påverkad av en partner. Så då behöver jag inte tänka på det på typ 3 år, deal med mig själv :D
Lite samma här! Jag vill verkligen köpa MITT hus. Det ska vara bara mitt där jag och barnen kan dona och greja. Jag vill absolut inte att det inte blir av för att jag skulle träffa någon och få för mig att vi skulle flytta ihop. Jag vill ha mitt eget hus först.
Jag har precis lagt upp en sparplan på två år, så the Good guys kan med fördel hålla sig borta ett tag till.
 
Life is good! :bump: Vakna så sjukt glad idag och tänker fan va nice livet är :) . Fått ett kanon stenhårt träningspass på 15 km skidor i finaste vinterlandskapet. Ikväll blire att tillaga entrecoté ett glas vin och sen bänka sig till en film som jag länge väntat på , blade runner 2049. Vad gäller tinder så inga överraskningar. 15 matches och skrivit till 10 men ingen svarar. Well well, deras förlust, nynnar på ATC - Better of Alone istället :banana:.
 
Senast ändrad:
Life is good! :bump: Vakna så sjukt glad idag och tänker fan va nice livet är :) . Fått ett kanon stenhårt träningspass på 15 km skidor i finaste vinterlandskapet. Ikväll blire att tillaga entrecoté ett glas vin och sen bänka sig till en film som jag länge väntat på , blade runner 2049. Vad gäller tinder så inga överraskningar. 15 matches och skrivit till 10 men ingen svarar. Well well, deras förlust, nynnar på ATC - Better of Alone istället :banana:.

Skön känsla! :)
 
Lite samma här! Jag vill verkligen köpa MITT hus. Det ska vara bara mitt där jag och barnen kan dona och greja. Jag vill absolut inte att det inte blir av för att jag skulle träffa någon och få för mig att vi skulle flytta ihop. Jag vill ha mitt eget hus först.
Jag har precis lagt upp en sparplan på två år, så the Good guys kan med fördel hålla sig borta ett tag till.

Så skönt att känna så ändå! The good guys har förståelse för detta, annars stämmer inte benämningen :D
 
Blir frustrerad av att det i princip bara är tjejer som letar efter tjej till trekant som skriver på tinder.
Vad trist! :(

Jag har nog aldrig sett det faktiskt. Däremot är det många tjejer som är poly, vilket jag definitivt inte är. Det tycker jag kan kännas lite trist.. Känns ibland som att det vore enklare om jag passade in på den stereotypiska lesbiska tjejen (poly, rosa kort hår, tränar roller derby, piercings, är med i det coola lesbiska gänget i stan och är allmänt häftig), eller om det var det jag var intresserad av att hitta. Verkar som att när man upptäcker sin lesbiskhet så upptäcker man också andra sidor av sig själv, såsom poly, att man lever ut sig själv helt och hållet.
Själv är jag queer, men lever som om jag vore en helt vanlig hetero-person. (förutom frånvaron av män såklart då..)
 
Vad trist! :(

Jag har nog aldrig sett det faktiskt. Däremot är det många tjejer som är poly, vilket jag definitivt inte är. Det tycker jag kan kännas lite trist.. Känns ibland som att det vore enklare om jag passade in på den stereotypiska lesbiska tjejen (poly, rosa kort hår, tränar roller derby, piercings, är med i det coola lesbiska gänget i stan och är allmänt häftig), eller om det var det jag var intresserad av att hitta. Verkar som att när man upptäcker sin lesbiskhet så upptäcker man också andra sidor av sig själv, såsom poly, att man lever ut sig själv helt och hållet.
Själv är jag queer, men lever som om jag vore en helt vanlig hetero-person. (förutom frånvaron av män såklart då..)
Jag kan ofta känna i sverige att det är svårt att vara lipstick just för att man inte passar in i svenska normerna. Det är inte så kul att bara ses som en leksak som kan tas fram när man vill leka med partnern heller (även om det ofta frågas på ett artigt sett).

Men det är bara att svepa vidare och hoppas på det bästa.
 
Jag kan ofta känna i sverige att det är svårt att vara lipstick just för att man inte passar in i svenska normerna. Det är inte så kul att bara ses som en leksak som kan tas fram när man vill leka med partnern heller (även om det ofta frågas på ett artigt sett).

Men det är bara att svepa vidare och hoppas på det bästa.
Håller med!
Jag passar inte riktigt in någonstans, vilket väl är det stora problemet med att vara queer. Är allmänt flytande mellan allt. Kanske därför jag inte vill identifiera mig som lesbisk, för att det tillkommer så många fler märkningar då.
Jag vill bara få ha min queerhet ifred, utan några stereotypiska mallar och grejer att anpassa mig efter.

Är rätt surt när man träffar någon ute som man går hem med och det dagen efter visar sig att hon har en pojkvän. Men att hon får ha sex med mig, för tjejsex räknas inte som otrohet. Det har hänt ett par gånger.
 
Jag måste fråga, eftersom det är första gången jag dejtar: när brukar ni få känslor för den ni dejtar med? Jag börjar känna mig osäker på vad jag känner. Vi har träffats utomhus och snackat om allt möjligt och tycker om att få honom att le, typ skoja lite emellan åt. Men skulle inte kunna tänka mig att göra något mer än att kramas just nu. Känner fortfarande en nyfikenhet mot honom och vi har lite tankar på att ses och kolla serier en kväll.

Det jag känner oro över är ifall vi ses, och låt oss säga att han redan har känslor för mig, då kommer jag bara slösa hans tid ifall jag aldrig får några? Eller att jag inte har några? Ska jag skriva något om att jag känner mig osäker eller bara låta det vara och känna efter mer? Vi har setts 3 gånger och den aktivare aktiviteten slutade i att vi gick runt och snackade endå, men provade lite luftgevär. :D
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Relationer Hej! Jag är nyfiken på att höra om eran märkligaste dejt ni har varit på :) Jag har varit på några som milt sagt inte riktigt blev som...
2 3
Svar
45
· Visningar
5 646
Senast: Sasse
·
Hästmänniskan Hej, ridlärare (27 år) här. Hoppas att detta är okej att fråga här, annars får ni säga till, vet inte vilket annat forum man kan vända...
Svar
2
· Visningar
875
Senast: Roheryn
·
Kropp & Själ Dejtar en kille som inte vill använda kondom. den blir helt slak.. Har dejtat en del och detta verkar väldigt vanligt, killar vill inte...
2
Svar
36
· Visningar
4 226
Bukefalos I den nya versionen av forumet som jag hoppas kunna uppdatera till snart finns det möjlighet att konvertera bilder till webp-formatet...
Svar
1
· Visningar
200
Senast: Snubbelfot
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Uppdateringstråd 29
  • Guldfasanerna
  • Senast tagna bilden XV

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp