Vi dejtar vidare del 16

[Singoalla]

Tack! Behövde höra det där idag. Jag tenderar att ha större överseende med andra än med mig själv.

Det brukar vara så

 

[Singoalla]

Okej, konkret fråga nedan. Ni vet vem det gäller, jag måste komma fram till något nu känner jag.

Utifrån er själva nu. Ni dejtar någon som ni tycker väldigt mycket om. Tanken på att bryta gör dig ledsen, och du upplever att du kommer sakna personen mycket. Samtidigt känner du dig kvävd av tanken att ingå en relation, och känner dessutom att du behöver få utrymme till mer egentid. Inget beslut känns bra. Varken att backa, gå framåt eller stå still i relationen. Det finns saker som känns både bra och jobbigt med alla alternativ och det tycks omöjligt att komma fram till vad som känns bäst, hur mycket tid du än ger det.

Vad gör du?

 

[Sezziyanen]

Man ska inte döma personer så fort. Det brukar jag iofs inte göra, men som alla andra får man ju ofta en första känsla / ett första intryck.

En tjej jag pratat med några dagar på Tinder nu.. fick först intrycket att hon var ganska markant annorlunda mot vad jag nu börjar märka allt eftersom vi pratat lite fram och tillbaka. Kanske även lite för att hon inte har nån presentation eller någon bild som just säger nått, och att det första hon frågade var enbart korta typ, standardfrågor utan något annat. Men sen så vips vände det hela lite och nu verkar hon betydligt mer intressant för mig. Så kan det vara också..

 

[Sezziyanen]

Okej, konkret fråga nedan. Ni vet vem det gäller, jag måste komma fram till något nu känner jag.

Utifrån er själva nu. Ni dejtar någon som ni tycker väldigt mycket om. Tanken på att bryta gör dig ledsen, och du upplever att du kommer sakna personen mycket. Samtidigt känner du dig kvävd av tanken att ingå en relation, och känner dessutom att du behöver få utrymme till mer egentid. Inget beslut känns bra. Varken att backa, gå framåt eller stå till i relationen. Det finns saker som känns både bra och jobbigt med alla alternativ och det tycks omöjligt att komma fram till vad som känns bäst, hur mycket tid du än ger det.

Vad gör du?

Förr hade jag antagligen bara gått vidare som på autopilot av oro att göra personen illa, satt åt sidan en del av hur jag själv egentligen mådde med det hela och liksom skjutit upp det.. (dumt förstås). Eftersom jag ändå gillade personen och att vara med dem, så hade jag kunnat rationalisera det för mig själv på det viset. Hade tänkt att "jag väntar och ser om det löser sig".

Idag hade jag nog sett det mer som "det får bära eller brista", och berättat exakt de tankar du beskriver här för personen rakt av. 100% ärlighet att så här känns det, lagt ut de korten på bordet och tagit snacket med personen i fråga utifrån det. Som ett första steg..inte att det löser allt, men det är vad jag hade gjort härnäst om jag nu befann mig i den situation du beskriver.

 

[Singoalla]

Idag hade jag nog sett det mer som "det får bära eller brista", och berättat exakt de tankar du beskriver här för personen rakt av. 100% ärlighet att så här känns det, lagt ut de korten på bordet och tagit snacket med personen i fråga utifrån det. Som ett första steg..inte att det löser allt, men det är vad jag hade gjort härnäst om jag nu befann mig i den situation du beskriver.

Jag har funderat på detta, att prata med honom alltså. Eftersom jag uppenbarligen inte lyckas komma vidare själv så kanske hans tankar och känslor kring det puttar mig i någon riktning.

 

[Gnist]

Vad gör du?

Slutar analysera, lever i nuet, berättar att såhär tycker, tänker och känner jag nu och att jag inte vet om/när jag kommer känna annorlunda längre fram och frågar vad han tycker, tänker och känner om "oss" och det jag berättat.

 

[Sezziyanen]

Jag har funderat på detta, att prata med honom alltså. Eftersom jag uppenbarligen inte lyckas komma vidare själv så kanske hans tankar och känslor kring det puttar mig i någon riktning.

Ska väl tillägga att jag tycker det jag beskrev ovan efter att ha dragit ut på såna tveksamma och jobbiga situationer förr alldeles för länge, och märkt att det bara blir skit av det för mig. Så det var det som gjorde att jag har bestämt mig för att göra såhär i framtiden. Man är ju ändå inte själv i ett förhållande.

Jag har inte så jättebra förståelse för precis den situationen du beskriver, så det är väl lite generellt jag kommenterar också.

Kanske behöver ni inte bryta bara för att du inte vill att det hela skall bli så seriöst och mycket nu direkt? Svårt att säga som sagt, detaljerna vet du ju bäst själv.

 

[Singoalla]

Kanske behöver ni inte bryta bara för att du inte vill att det hela skall bli så seriöst och mycket nu direkt? Svårt att säga som sagt, detaljerna vet du ju bäst själv.

Det behöver vi inte, såvida inte han vill då. Men just nu rör vi oss emot något seriöst, och ses flera dagar i veckan. Så är det inte vad jag vill så kommer jag ju hursomhelst behöva dra i bromsen och backa. Vilket, ja, är ett beslut som känns trist. Precis som alla andra beslut känns just nu också.

Blörk.

 

[Singoalla]

Slutar analysera, lever i nuet, berättar att såhär tycker, tänker och känner jag nu och att jag inte vet om/när jag kommer känna annorlunda längre fram och frågar vad han tycker, tänker och känner om "oss" och det jag berättat.

Jag håller med dig, men vill bara flika in att jag lever i nuet. Det är precis vad jag gjort sen vi träffades i september och det är därför relationen bara rullar på. För att vi hänger och har det bra tillsammans. Nu upplever jag att det vi har rör sig mot något seriöst, vilket gör att jag känner att jag måste ta någon form av aktivt beslut. Även om det blir att låta det fortsätta som det är. Men jag känner att jag inte bara kan låta det fortgå utan att det är ett aktivt beslut nu. Särskilt inte när jag upplever att han har känslor.

 

[Gotthard]

Okej, konkret fråga nedan. Ni vet vem det gäller, jag måste komma fram till något nu känner jag.

Utifrån er själva nu. Ni dejtar någon som ni tycker väldigt mycket om. Tanken på att bryta gör dig ledsen, och du upplever att du kommer sakna personen mycket. Samtidigt känner du dig kvävd av tanken att ingå en relation, och känner dessutom att du behöver få utrymme till mer egentid. Inget beslut känns bra. Varken att backa, gå framåt eller stå still i relationen. Det finns saker som känns både bra och jobbigt med alla alternativ och det tycks omöjligt att komma fram till vad som känns bäst, hur mycket tid du än ger det.

Vad gör du?

Jag hade valt att avsluta den relationen och bara varit vänner istället. Jag tycker inte att man ska behöva tveka så pass mycket över om det känns rätt eller inte. Det ska kännas rätt i hela kroppen. Att tveka över om man fungerar praktiskt, tex om den ena vill bo i lägenhet men den andre i hus är väl inga konstigheter och relativt lätt att inse att det skiljer sig för mycket. Svårare med den mentala biten. Tänker på det du skrivit om tidigare, att han kanske inte förstår dina tankar och känslor alla gånger. För min del hade det påverkat för mycket, jag hade till slut inte mått bra i en relation där jag många gånger skulle känna mig oförstådd eller "för mycket".

 

[Houdinie]

Okej, konkret fråga nedan. Ni vet vem det gäller, jag måste komma fram till något nu känner jag.

Utifrån er själva nu. Ni dejtar någon som ni tycker väldigt mycket om. Tanken på att bryta gör dig ledsen, och du upplever att du kommer sakna personen mycket. Samtidigt känner du dig kvävd av tanken att ingå en relation, och känner dessutom att du behöver få utrymme till mer egentid. Inget beslut känns bra. Varken att backa, gå framåt eller stå still i relationen. Det finns saker som känns både bra och jobbigt med alla alternativ och det tycks omöjligt att komma fram till vad som känns bäst, hur mycket tid du än ger det.

Vad gör du?

Hur länge har ni varit ifrån varandra som längst i sträck den senaste tiden?

 

[Singoalla]

Jag hade valt att avsluta den relationen och bara varit vänner istället. Jag tycker inte att man ska behöva tveka så pass mycket över om det känns rätt eller inte. Det ska kännas rätt i hela kroppen. Att tveka över om man fungerar praktiskt, tex om den ena vill bo i lägenhet men den andre i hus är väl inga konstigheter och relativt lätt att inse att det skiljer sig för mycket. Svårare med den mentala biten. Tänker på det du skrivit om tidigare, att han kanske inte förstår dina tankar och känslor alla gånger. För min del hade det påverkat för mycket, jag hade till slut inte mått bra i en relation där jag många gånger skulle känna mig oförstådd eller "för mycket".

Så är det, och så känns det vissa dagar. Samtidigt känner jag mig kär andra dagar, väldigt kär. Jag vet som sagt inte om det bara handlar om att vi inte lärt känna varandra ännu, eller om vi är för olika. Jag har ju aldrig gett honom chansen att visa en annan sida heller eftersom jag aldrig pratat med honom om det. Jag vet inte, jag vet som ni märker ingenting just nu

 

[Singoalla]

Hur länge har ni varit ifrån varandra som längst i sträck den senaste tiden?

Ja du, 2 veckor som mest skulle jag gissa. Några gånger.

 

[Houdinie]

Ja du, 2 veckor som mest skulle jag gissa. Några gånger.

Hur kändes det då?

 

[Red_Chili]

Okej, konkret fråga nedan. Ni vet vem det gäller, jag måste komma fram till något nu känner jag.

Utifrån er själva nu. Ni dejtar någon som ni tycker väldigt mycket om. Tanken på att bryta gör dig ledsen, och du upplever att du kommer sakna personen mycket. Samtidigt känner du dig kvävd av tanken att ingå en relation, och känner dessutom att du behöver få utrymme till mer egentid. Inget beslut känns bra. Varken att backa, gå framåt eller stå still i relationen. Det finns saker som känns både bra och jobbigt med alla alternativ och det tycks omöjligt att komma fram till vad som känns bäst, hur mycket tid du än ger det.

Vad gör du?

Med tanke på vad du skrivit om bristande kommunikation/förståelse... Hade det varit jag i det läget så hade jag troligen brutit kontakten med personen. OM det inte gått att prata igenom allt en gång riktigt ordentligt och fått det att tack vare det gå i en bättre riktning. Jag har generellt sett lätt att ge folk både en och hundra chanser på gott och ont, men just kommunikationsproblem är en sådan sak som gör att jag snabbare slutar ge chanser, för det leder ingenstans alls för mig om det finns sådana problem.

 

[Singoalla]

Hur kändes det då?

Jag saknade honom och längtade efter att ses. Sen när vi väl sågs så kändes det fantastiskt en kväll, sen började jag bli reserverad igen.

 

[Houdinie]

Jag saknade honom och längtade efter att ses. Sen när vi väl sågs så kändes det fantastiskt en kväll, sen började jag bli reserverad igen.

Du får schemalägga att ni bara kan ses varannan dag...

 

[Singoalla]

Du får schemalägga att ni bara kan ses varannan dag...

En gång varje till varannan vecka hade passat mig utmärkt

 

[Sezziyanen]

Jag saknade honom och längtade efter att ses. Sen när vi väl sågs så kändes det fantastiskt en kväll, sen började jag bli reserverad igen.

Det där känner jag igen. Undrar om det inte är en ganska vanlig situation som man kan hamna i..

 

[Milosari]

Okej, konkret fråga nedan. Ni vet vem det gäller, jag måste komma fram till något nu känner jag.

Utifrån er själva nu. Ni dejtar någon som ni tycker väldigt mycket om. Tanken på att bryta gör dig ledsen, och du upplever att du kommer sakna personen mycket. Samtidigt känner du dig kvävd av tanken att ingå en relation, och känner dessutom att du behöver få utrymme till mer egentid. Inget beslut känns bra. Varken att backa, gå framåt eller stå still i relationen. Det finns saker som känns både bra och jobbigt med alla alternativ och det tycks omöjligt att komma fram till vad som känns bäst, hur mycket tid du än ger det.

Vad gör du?

Kommunicerar, och om det är möjligt efter det så står jag still. Inväntar att det rätta svaret blir uppenbart.