Viktig fråga

[myzzan]

Ja de har vi , de har bara blivit så rent av. Som tex ingen vill sitta på ena kollegans stol som är så skitig i motorolja ( Ja grabben badar i olja på jobbet)

 

[Sofie.S]

Har ni bestämda platser i lunchrummet på jobbet. Om ja hur länge har ni haft samma plats?

Jag äter pedagogisk måltid på förskola. Har en plats med mitt namn men det beror på att jag äter i en verksamhet där barnen har fasta platser.

 

[Enya]

Min plats är en av få platser som man slipper få solen i ögonen. Eftersom att vissa har bestämt att persienner inte får vara neddragna Eftersom att de inte får solen i ögonen.

Bra anledning, jag har märkt det ibland är jag sitter på annan plats, hur jävla irriterande solen är!

 

[Enya]

Jag väljer lika på en restaurang också om jag får möjlighet, ryggen fri, i centrum med överblick över alla. För mig finns det absolut en orsak bakom mitt val.

Där vill jag sitta i ett hörn med ansiktet ut mot dörren

 

[Görel]

Min plats är en av få platser som man slipper få solen i ögonen. Eftersom att vissa har bestämt att persienner inte får vara neddragna Eftersom att de inte får solen i ögonen.

Eller så tycker man inte att det är ett bekymmer att få solen i ögonen. Jag avskyr när någon drar ner persiennerna i ett rum för att de får solen i ögonen och tycker att de istället kan välja platser där solen inte är, som du gör. Jag älskar att sitta i solen och tar gärna de platserna.

 

[Görel]

Det där är intressant! Varför väljer man den platsen man väljer? Bara vana eller finns någon tanke som man inte tänker på? Jag har funderat på det. "Min" plats, vi har ju inte fasta platser, men där jag alltid sitter, är på spetsen på ett ovalt bord. Jag har kollegor på höger sida om mig och på vänster sida om mig, lite som en ordförare? Baktanken är ju inte att jag på något märkligt vis skulle vara förmer än dem, men däremot kan jag lättare se och höra dem när vi pratar. Att sitta bredvid funkar ju, men sitter en kollega bredvid fel öra är det assvårt, om inte omöjligt, att höra vad hon säger, vid rätt öra blir det jobbigt att höra så jag får anstränga mig en massa, de mitt emot är svåra att höra och så ser jag ju bara de mitt emot och inte de bredvid.

Så, pga mina funktionsnedsättningar tror jag faktiskt jag har valt att sitta där, jag kan se och följa med i samtal lättare och hör lättare liksom.

Hur många tänker på att det finns en orsak till att man väljer platser? Finns det ofta det eller är det vana?

Jag väljer i första hand utifrån stol då jag inte kan sitta på vad som helst, sitsar som sluttar bakåt och inget stöd i korsryggen är döden för mig. Sen vill jag slippa vrida på mig för mycket p g a skador i rygg och nacke efter en ridolycka, och sätter mig gärna på ett bords kortända. Dock är det viktigt att jag får plats med benen eftersom jag är långbent och har ett taskigt knä (en annan hästrelaterad skada) och behöver kunna sträcka ut.

 

[Krålus]

Eller så tycker man inte att det är ett bekymmer att få solen i ögonen. Jag avskyr när någon drar ner persiennerna i ett rum för att de får solen i ögonen och tycker att de istället kan välja platser där solen inte är, som du gör. Jag älskar att sitta i solen och tar gärna de platserna.

Fast nu vet jag hur vissa personer är så jo det handlar om det. Personen det handlar om nu för tiden sitter inte inärheten av den platsen och den tidigare den satt på samma sida som mig .

 

[movi]

Vi är bara 2st som fikar/lunchar, så det blir automatiskt att vi har våra egna platser Vi har jobbat ihop i 20 år. Det händer ibland att jag fikar på en avdelning med vårdpersonal, då sätter jag mig på en tom stol bland dom övriga fikande.
Jag städar på ett äldreboende.

 

[Lingon]

Det där är intressant! Varför väljer man den platsen man väljer? Bara vana eller finns någon tanke som man inte tänker på? Jag har funderat på det. "Min" plats, vi har ju inte fasta platser, men där jag alltid sitter, är på spetsen på ett ovalt bord. Jag har kollegor på höger sida om mig och på vänster sida om mig, lite som en ordförare? Baktanken är ju inte att jag på något märkligt vis skulle vara förmer än dem, men däremot kan jag lättare se och höra dem när vi pratar. Att sitta bredvid funkar ju, men sitter en kollega bredvid fel öra är det assvårt, om inte omöjligt, att höra vad hon säger, vid rätt öra blir det jobbigt att höra så jag får anstränga mig en massa, de mitt emot är svåra att höra och så ser jag ju bara de mitt emot och inte de bredvid.

Så, pga mina funktionsnedsättningar tror jag faktiskt jag har valt att sitta där, jag kan se och följa med i samtal lättare och hör lättare liksom.

Hur många tänker på att det finns en orsak till att man väljer platser? Finns det ofta det eller är det vana?

De som hos oss föredrar en viss typ av plats vill ofta slippa sitta med ryggen mot dörren av nån anledning.

 

[TheRedLightning]

Officiellt nej men inofficiellt ja. Ingen äger någon plats med alla har en plats där man oftast sitter. Vissa är mer flexibla medan andra är väldigt noga med rutinerna och blir småsura om någon tagit "deras" plats.

Det där har jag stött på, på olika arbetsplatser.

 

[chiiliacanth]

Inte uttalat bestämda men alla sätter sig alltid på sin stol, o det blir lite pikar o skämt om någon "tar fel"

 

[Masqueradee]

Det där är intressant! Varför väljer man den platsen man väljer? Bara vana eller finns någon tanke som man inte tänker på? Jag har funderat på det. "Min" plats, vi har ju inte fasta platser, men där jag alltid sitter, är på spetsen på ett ovalt bord. Jag har kollegor på höger sida om mig och på vänster sida om mig, lite som en ordförare? Baktanken är ju inte att jag på något märkligt vis skulle vara förmer än dem, men däremot kan jag lättare se och höra dem när vi pratar. Att sitta bredvid funkar ju, men sitter en kollega bredvid fel öra är det assvårt, om inte omöjligt, att höra vad hon säger, vid rätt öra blir det jobbigt att höra så jag får anstränga mig en massa, de mitt emot är svåra att höra och så ser jag ju bara de mitt emot och inte de bredvid.

Så, pga mina funktionsnedsättningar tror jag faktiskt jag har valt att sitta där, jag kan se och följa med i samtal lättare och hör lättare liksom.

Hur många tänker på att det finns en orsak till att man väljer platser? Finns det ofta det eller är det vana?

Jag sitter så som jag alltid vill sitta, med ryggen mot en vägg/hörn med blick mot den förr flest människor kommer in igenom.

 

[TeamLundVer]

Det där är intressant! Varför väljer man den platsen man väljer? Bara vana eller finns någon tanke som man inte tänker på? Jag har funderat på det. "Min" plats, vi har ju inte fasta platser, men där jag alltid sitter, är på spetsen på ett ovalt bord. Jag har kollegor på höger sida om mig och på vänster sida om mig, lite som en ordförare? Baktanken är ju inte att jag på något märkligt vis skulle vara förmer än dem, men däremot kan jag lättare se och höra dem när vi pratar. Att sitta bredvid funkar ju, men sitter en kollega bredvid fel öra är det assvårt, om inte omöjligt, att höra vad hon säger, vid rätt öra blir det jobbigt att höra så jag får anstränga mig en massa, de mitt emot är svåra att höra och så ser jag ju bara de mitt emot och inte de bredvid.

Så, pga mina funktionsnedsättningar tror jag faktiskt jag har valt att sitta där, jag kan se och följa med i samtal lättare och hör lättare liksom.

Hur många tänker på att det finns en orsak till att man väljer platser? Finns det ofta det eller är det vana?

Oavsett om jag sitter i matsalen, på en restaurang eller ska ha en arbetsplats osv så väljer jag alltid en plats med ryggen mot en vägg och om möjligt en där folk inte kan komma bakifrån.

Jag är uppväxt med barnmisshandel och har, mer än 20år senare, "alltid tentaklerna ute". Att sitta "skyddat" gör att jag är lite mindre på helspänn och därmed inte blir lika trött.

Jag kan övht inte jobba koncentrerat om jag "sitter fel" eftersom fokus då ligger på att hålla koll och vara säker.

Fullt medveten om att jag är säker på jobbet men det är ett inlärt beteende och ngt som sitter i ryggmärgen.

 

[Terqa]

Alltid när nykomlingar frågar om vi har fasta platser så "nej nej, sätt dig vart du vill!". Men så tar individen ens stol och man knyter näven i fickan och gnisslar tänder

 

[SpanskaLoppan]

Har inte varit med om fenomenet bestämda platser sedan... mellanstadiet kanske... Nu har jag dock alltid haft jobb där man jobbar ensam/inte hinner ta sin rast(restaurang, service, vård). Bytte arbetsplats för en månad sedan och har ännu inte ens sett insidan av personalrummet. Rasten består allt som oftast i att sleva i sig lite käk vid köksbänken och inhalera en kopp kaffe vid datorn medan man försöker hinna ikapp med dokumentationen... Eller sprinta till personaltoan för att hinna kissa...

 

[the_connemara]

Det där är intressant! Varför väljer man den platsen man väljer? Bara vana eller finns någon tanke som man inte tänker på? Jag har funderat på det. "Min" plats, vi har ju inte fasta platser, men där jag alltid sitter, är på spetsen på ett ovalt bord. Jag har kollegor på höger sida om mig och på vänster sida om mig, lite som en ordförare? Baktanken är ju inte att jag på något märkligt vis skulle vara förmer än dem, men däremot kan jag lättare se och höra dem när vi pratar. Att sitta bredvid funkar ju, men sitter en kollega bredvid fel öra är det assvårt, om inte omöjligt, att höra vad hon säger, vid rätt öra blir det jobbigt att höra så jag får anstränga mig en massa, de mitt emot är svåra att höra och så ser jag ju bara de mitt emot och inte de bredvid.

Så, pga mina funktionsnedsättningar tror jag faktiskt jag har valt att sitta där, jag kan se och följa med i samtal lättare och hör lättare liksom.

Hur många tänker på att det finns en orsak till att man väljer platser? Finns det ofta det eller är det vana?

Om det är tomt och jag ska äta själv eller med min närmsta kollega sätter jag mig på den plats där jag ser mest av naturen. På morgonen så jag ser soluppgången och annars en annan plats där man ser de stora träden bäst. Vårt fikarum är på fjärde våningen och omringat av riktigt gamla träd, älskar att titta rakt ut i trädkronorna

Det innebär att jag sitter med ryggen emot ingången till fikarummet och alla andra platser men då är det också större chans att kommer någon annan in så lämnar de mig i fred om det inte är någon jag brukar umgås med så win-win!

 

[em-pirre]

Oavsett om jag sitter i matsalen, på en restaurang eller ska ha en arbetsplats osv så väljer jag alltid en plats med ryggen mot en vägg och om möjligt en där folk inte kan komma bakifrån.

Jag är uppväxt med barnmisshandel och har, mer än 20år senare, "alltid tentaklerna ute". Att sitta "skyddat" gör att jag är lite mindre på helspänn och därmed inte blir lika trött.

Jag kan övht inte jobba koncentrerat om jag "sitter fel" eftersom fokus då ligger på att hålla koll och vara säker.

Fullt medveten om att jag är säker på jobbet men det är ett inlärt beteende och ngt som sitter i ryggmärgen.

Jag tror det där är väldigt vanligt även utan någon som helst dålig bakgrund.

Jag känner mig fruktansvärt utsatt och oskyddad om jag inte sitter med ryggen mot en vägg/hörn

 

[chiiliacanth]

Jag tror det där är väldigt vanligt även utan någon som helst dålig bakgrund.

Jag känner mig fruktansvärt utsatt och oskyddad om jag inte sitter med ryggen mot en vägg/hörn

Samma här, o vill gärna sitta nära en utgång också av någon anledning.

 

[athena_arabians]

Vi hade inte fasta platser/stolar nu när jag jobbade på SSAB under sommaren, den ordinarie personalen poängterade att ingen hade en fast plats utan en satt där en ville.

 

[Tuvstarr]

På mitt jobb sätter vi oss nästan alltid på samma platser. Men om vi får gäster eller en nyanställd råkar sätta sig på en plats där någon annan brukar sitta, då höjer ingen ett ögonbryn utan väljer en annan plats.

Kommer ännu ihåg den absurda situationen som tingsnotarie när en förhandling dragit ut på tiden och alla de andra redan lunchat klart. Jag sätter mig med min matlåda ensam vid notariebordet, och lagmannen sätter sig i samma lokal tre meter bort - ensam vid domarbordet. Och där intog vi vår lunch under i huvudsak tystnad. Något awkward.

Domarna kunde vid enstaka tillfällen välja att slå sig ner vid notariebordet eller kanslibordet, men det hade varit ett helt otänkbart övertramp att som notarie ta plats vid Domarnas Bord. Det ändrades några år senare till tvångsblandad placering, men det är fånigt nog att det har varit så i modern tid.

För några år sedan gick jag en kortare utbildning på en annan arbetsplats. Där hade de bord i lunchrummet, där var och en fick sin plats tilldelad enligt utbildning. De högsta tjänstemännen satt vid ett bord, de med universitetsutbildning vid ett annat, teknikerna vid ett tredje, osv. Då jag kom första dagen tog de en diskussion om var jag skulle sitta, och jag fick lite på nåder sitta med de med universitetsutbildning. Skulle nästan inte ha blivit förvånad om jag blivit ombedd att visa styrkt kopia med stämpel av mitt universitetsbetyg Har aldrig hört om något liknande på andra arbetsplatser.