Ägg är absolut en bra idé, dock lite trist att äta rätt av. Innan VV åt jag knäckemackor med smör, kaviar och ägg, poängen bara SCHWOPP!
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Människor som går på vv äter en masa frukt det ökar sötsugetDumheter. Du blir inte kolhydratjunkie på VV. Men jag tänker inte käbbla med dig om det här, jag tror att folk kan dra sina egna slutsatser.
Fast du äter ju väldigt mycket frukt, enligt din ätlista. Jag minns när frukten blev fri på VV, då sa de att om man inte gick ner, så var det frukten man skulle titta över först.Ägg är absolut en bra idé, dock lite trist att äta rätt av. Innan VV åt jag knäckemackor med smör, kaviar och ägg, poängen bara SCHWOPP!Frukt för mig har funkat som att tillfälligt skippa suget, vilket ju funkar högst tillfälligt. Har inte reflekterat över att ett litet oskyldigt äpple eller en apelsin kan ställa till det med suget.
Jaha, då blir jag tvungen att käbbla ändå. På längre sikt ger ingen diet färre återfall än andra, enligt studier. Upp till ett halvår funkar lågkolhydrat bättre - men efter ett halvår funkar alla dieter ungefär samma.Människor som går på vv äter en masa frukt det ökar sötsuget
En gång viktväktare, Alltid viktväktare
Det är så vv tjänar Massor, dom vill ju ibte att människor ska lyckas,då förlorar dom sina kunder
Fast du äter ju väldigt mycket frukt, enligt din ätlista. Jag minns när frukten blev fri på VV, då sa de att om man inte gick ner, så var det frukten man skulle titta över först.
Om jag åt så mycket frukt som du så skulle jag nog också få sug.
MInns inte, det är jättemånga år sedan.Japp frukten behöver nog absolut minskas. Jag är uppvuxen med att frukt är nyttigt, frukt är bra och "fem om dan gör kroppen glad". Har du varit med i VV innan? Hur räknades frukt då?
Och i det långa loppet går majoriteten av de som gått på diet upp igen.Jaha, då blir jag tvungen att käbbla ändå. På längre sikt ger ingen diet färre återfall än andra, enligt studier. Upp till ett halvår funkar lågkolhydrat bättre - men efter ett halvår funkar alla dieter ungefär samma.
Jag kan förstå pulver om man inser att man VERKLIGEN måste ändra kost- och aktivitetsvanor när pulverkuren är slut. I början av 90-talet gick jag ner snabbt med hjälp av pulver, sedan gick jag naturligtvis upp igen. Som jag minns det FÖRSÖKTE jag äta vettigare men det var inte lättare den gången än annars.Och i det långa loppet går majoriteten av de som gått på diet upp igen.
Det handlar om så mycket mer än bara här och nu (t.ex. pulverdieter), det är ju de långsiktiga förändringarna i kost och aktivitet som avgör det bestående resultatet. En beteendeförändring är ett måste, och den tar vanligen minst ett år att uppnå innan den är säkrad. Därför har jag vansinnigt svårt att motivera snabb viktnedgång (om det inte är rent hälsofarligt, som t.ex. inför operation) och blir lite ledsen när jag ser folk som pressar sig hårt för att tappa så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt.
Det är det jag tror är så svårt. Att bryta sina vanliga kostvanor för att gå på enbart pulver en period, och sen gå raka vägen in på bättre kostvanor och lyckas hålla fast vid det. Det blir sånna plötsliga ändringar, inte konstigt att det kommer enorma sug då som gör det svårt att stå emot.Jag kan förstå pulver om man inser att man VERKLIGEN måste ändra kost- och aktivitetsvanor när pulverkuren är slut. I början av 90-talet gick jag ner snabbt med hjälp av pulver, sedan gick jag naturligtvis upp igen. Som jag minns det FÖRSÖKTE jag äta vettigare men det var inte lättare den gången än annars.
Innerst inne tror jag att vi alla vet det där. Just att det krävs en låååååångsiktig omläggning av vanor om vi ska hålla ungefär den vikt vi vill.
Och i det långa loppet går majoriteten av de som gått på diet upp igen.
Det handlar om så mycket mer än bara här och nu (t.ex. pulverdieter), det är ju de långsiktiga förändringarna i kost och aktivitet som avgör det bestående resultatet. En beteendeförändring är ett måste, och den tar vanligen minst ett år att uppnå innan den är säkrad. Därför har jag vansinnigt svårt att motivera snabb viktnedgång (om det inte är rent hälsofarligt, som t.ex. inför operation) och blir lite ledsen när jag ser folk som pressar sig hårt för att tappa så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt.
För mig känns det mer logiskt att börja småskaligt, att välja en grej att fokusera på i taget, som att t.ex. begränsa sötsaksintaget eller äta mer hemlagat. Då borde också risken att misslyckas bli mindre, eftersom det inte finns ett osynligt prestationskrav att äta helt igenom perfekt direkt. De berömda delmålen helt enkelt. Om det stora målet är att lägga om till en nyttig kost så blir det lätt övermäktigt att bara ha det som fokus, eftersom det så klart är oerhört svårt.
Hur ser din plan ut för att inte gå upp när du börjar äta igen?Jag anser ju att pulver är en bra Quick-fix OM man samtidigt tar tag i grundproblemet: typ av mat och mängd.
Att gå ner lååångsamt är extremt tärande för mig, jag tappar all motivation om jag inte ser resultat.
Jag vill hellre tappa mina kilon, under tiden ändrar jag mitt sätt att laga mat och har ett kalorimål/dag för att sedan hålla vikten. Jag har tappat 10 kilo på 4 veckor nu. Det är klart att det är jobbigt som satan, men det är direkt belönande i och med resultatet. Min familjemedlem som bantar medelst ändrad kost har på samma tid tappat 2 kilo. Säkert nyttigare, men jag hade för många kilon att bli av med för att känna att jag skulle orka.
Hur ser din plan ut för att inte gå upp när du börjar äta igen?
Jag börjar med ett mål mat om dagen, troligen frukost (ägg, är planen), resten påsar. Kör det minst en vecka innan jag får snegla på middag eller lunch.
Sen ska jag långsamt trappa upp med en måltid/vecka, fortsätta väga mig och räkna kalorier.
Jag räknar redan nu för att ha koll, och väger alltid min mat. Jag lagar ju mat till NÄRA och KÄRA redan nu så jag har testat lite nya recept på dem.
Kaloriräkning är min grej, så länge jag gör det så funkar det bra. Sen gäller det bara att fortsätta, jag har kämpat som en gnu för mina -10 kilo och ränker inte ha gjort det i onödan.
@cili & @mandalaki:
Jag skrev ett längre inlägg men såg sedan att @Hyacinth formulerat sig mycket bättre än vad jag gjort.
Att ändra vanor tar tid, det är definitivt drygt att göra en omställning men för mig är det värt det. Jag har vägt 15kg mindre och vet att jag har mindre ont samt kan röra mig bättre då![]()
Det hjälper bra mot min specialgren: "Idag är jag extra glad/extra ledsen/jag har en extra bra tv-serie att se, så jag köper en påse godis eller chips!"
Håller delvis med, men för många (inklusive mig exempelvis) blir det nog inte tydligt eller värt det om man skippar det där kexet om dagen om man inte ser någon skillnad.Det är det jag tror är så svårt. Att bryta sina vanliga kostvanor för att gå på enbart pulver en period, och sen gå raka vägen in på bättre kostvanor och lyckas hålla fast vid det. Det blir sånna plötsliga ändringar, inte konstigt att det kommer enorma sug då som gör det svårt att stå emot.
För mig känns det mer logiskt att börja småskaligt, att välja en grej att fokusera på i taget, som att t.ex. begränsa sötsaksintaget eller äta mer hemlagat. Då borde också risken att misslyckas bli mindre, eftersom det inte finns ett osynligt prestationskrav att äta helt igenom perfekt direkt. De berömda delmålen helt enkelt. Om det stora målet är att lägga om till en nyttig kost så blir det lätt övermäktigt att bara ha det som fokus, eftersom det så klart är oerhört svårt.
Det räcker med att lägga till ett digestivekex om dagen ovanpå ett balanserat kaloriintag, för att gå upp 3 kg på ett år. Kan man då vända den trenden och ta bort motsvarande istället så går det sakta men säkert nedåt (jag förstår dock att 3 kg/år är lite väl långsamt för den som vill se resultat, men principen blir densamma även för fler kex, mackor, godisbitar, ölkorv eller vad det nu handlar om).
Men, ska tilläggas, jag bara spekulerar utifrån sånt jag själv upplevt, sett eller läst. Menar alltså inte att det är någon lätt uppgift eller att mina funderingar kan appliceras på alla. Kan för övrigt rekommendera boken Skitmat av Gudiol för den som vill läsa mer om vad forskningen visar om dieter och kosthållning, fick flera tankeställare under tiden jag tog mig igenom den.
Samma här, innan BARNET var jag en spinkis, men det gick visst över
Jag ska inte väga lika lite som då, jag vill ha ett BMI i mitten på normalskalan. Jag gillar kurvor, men inte volanger...
Aha. Hoppas det går bra för dig!
Jag tycker också kaloriräkning är bra, i mitt fall tar jag det ju som points. Det står smärtsamt klart för en att det mesta man stoppar i munnen "kostar". Det hjälper bra mot min specialgren: "Idag är jag extra glad/extra ledsen/jag har en extra bra tv-serie att se, så jag köper en påse godis eller chips!"
![]()