Vilka små egenheter har din häst?

[nullo-modo]

Min gamla brukar pipa innan han hittar på bus eller ska göra något han tycker är riktigt roligt. Som när vi närmar oss en galoppbacke tillexempel.

Han brukar även trycka upp rumpan mot väggen när han ska bajsa så det blir jobbigt för han att lyfta på svansen för att just kunna bajsa och ser så lättad ut om man ber han ta tänka framåt lite.

Kan inte komma nära han i hagen om du har med grimskaft ut men följer gladeligen med lös fram till grinden och där är det aldrig problem.

Min andra är bara en riktig myspropp som bara vill mysa och klia. Hon är 13 år och fortfarande svårt för att vi tvåbenta inte vill ha kli tillbaka när hon får kli.

 

[crazyrabbitlady]

Får han mat i bytta på marken börjar han alltid med att ta tag i kanten och kasta den. Sen slickar han upp maten från marken.

Har han ätit gröt så är bästa stället att göra rent mulen mattes hår.

Är han rädd eller stressad så vill han vara jättenära mig

Han älskar att bita på saker och kasta dom - förutom sånt som är till för att kastas och bitas på. Han är även en sån som tittar med mulen och vill smaka på farliga saker när de väl blivit lite mindre farliga.

Han kramar mig gärna med huvudet när jag kratsar hovarna (dvs trycker mig mot bogen med hjälp av huvudet och håller kvar)

Han är överlag fruktansvärt social och uttrycksfull och verkar kunna förklara för nästan vem som helst vad det är han vill.

 

[Lillgrådis]

Dominus är också den enda häst jag träffat som såhär tydligt uttrycker sitt missnöje med att träningen är slut för dagen:

Idag var vi ute fyra km varav jag satt av och gick den sista så han fick pausa och äta gräs på sitt älsklingsställe. Men när vi lämnat det så var han ändå som sirap de sista 300 meterna, bara stannar som en liten ponny och säger med hela kroppsspråket ”snäääälla vi KAN väl vara ute tillsammans lite längre”. Och vid stalldörren är detta hans vanliga protestmin mot att vi redan är klara. Gullehästen.

 

[prinsessfeminist]

Jag kan fylla på med en stor personlighet i mitt sto, numera en fyraårig cool mamma.

Hon vill alltid hälsa, nosa på vad jag ev har med mig till boxen. Det kan vara sadel, borste, täcke eller en salva. Oavsett, så vill hon veta vad jag tänker göra.

Hon har aldrig bråttom ut ur stallet, eller in, utan passar på att ta en liten runda och inspektera allt. Hur kompisarna har det i sina boxar, vilket skräp som ligger i fönstren, om det går att gå ut på gödelstaden (som en gång för länge sedan), om sadelkammaren kan erbjuda något spännande även om man får backa ut osv.

När vi var på seminstation och stod i kön till ultraljud, så ägnade hon sig åt att sträcka på sig som en katt, och sedan lägga hakan tungt på min axel och sucka. Varje gång samma visa.

Finns hinder och det vankas löshoppning så springer hon och svänger med huvudet och håller svansen högt som en fana, och ser väldigt mallig ut.

Det lilla fölet håller hon kort. Han får vänta på sin tur att hälsa, äta, gå ut eller in. Han är lika kelsjuk som hon, men väntar tålmodigt.

 

[prinsessfeminist]

Min gamla brukar pipa innan han hittar på bus eller ska göra något han tycker är riktigt roligt. Som när vi närmar oss en galoppbacke tillexempel.

Han brukar även trycka upp rumpan mot väggen när han ska bajsa så det blir jobbigt för han att lyfta på svansen för att just kunna bajsa och ser så lättad ut om man ber han ta tänka framåt lite.

Kan inte komma nära han i hagen om du har med grimskaft ut men följer gladeligen med lös fram till grinden och där är det aldrig problem.

Min andra är bara en riktig myspropp som bara vill mysa och klia. Hon är 13 år och fortfarande svårt för att vi tvåbenta inte vill ha kli tillbaka när hon får kli.

Min mycket pratsamma valack var snäll och pep innan han tänkte hitta på bus.