Vilken är den mest bisarra provridningen ni varit med om!?...

Inte direkt bisarr så men ändå konstig provridning som jag varit med om:

Jag letade medryttarhäst och fick kontakt med en kvinna som sökte en medryttare. Allting lät bra via sms och vi bestämde att jag skulle komma o kolla. Det var längre att gå till stallet från bussen än vad hon hade sagt (typ 3 km:confused:) men vi (jag o pojkvännen) kom ändå dit i tid. Vi gick in i stallet o möttes av två tjejer som undrade vilka vi var , förklarade att jag skulle provrida häst X. Då säger dom att ägaren redan varit där :rofl:. Dom ringde henne o då blev hon arg på mig o sa att hon minsann hade bokat om. Det hade hon inte då vi t.om hade skrivit under samma morgon.
 
När jag skulle sälja min unghäst kom en tjej och provred, jag fick tillslut avbryta provridningen och be henne att hoppa av. Hon var så hård i handen att hästen la in handbroms och hela hästen utstrålade obehag. Hon sa att han var skänkeldöv..
Kokade inombords!
Nästa ryttare blev den som köpte honom, hon red honom så väl att jag kände från första stund att jag verkligen ville att hon skulle köpa honom.
 
För 15 år sedan skulle jag provrida en ponny. Ponnyn visade sig vara väldigt fet och hade därmed ingen sadel som passade. Jag skulle sitta upp barbacka alltså. Ägaren sa att jag inte fick skänkla och vara ”pushig” mot ponnyn. Förståerligt tänkte jag om den var känslig för tryck och energi.
När jag satt upp vägrade ponnyn röra på sig. När jag trots allt skänklade (trots att jag inte fick), så bockade ponnyn på stället. Ägaren blev arg för att ponnyn blev arg.
Jag åkte hem sen....Fattade ingenting?

Närmare nutid. Provred en f.d travare som skulle vara ganska grön, det var den också. Ägaren ville gärna att jag skulle sätta på vagn på hästen och trava ut en runda, jag kände mig inte bekväm med det så jag sa nej.
Jag red ut istället, och fick kämpa med att ens få ut hästen från gården och sen övertala den att fåren i hagen inte skulle äta upp han 100 m ut. Jag fick vända om pga hästen nervositet. Det hade blivit rent kaos om denna pålle kom ut med mig som kusk...
Jag sa OK till att bli medryttare och fick sedan veta att jag skulle dela hästen med 2 andra medryttare plus ägaren själv. Är det normalt för en grön häst?
 
Dom flesta provridningar jag varit med om har varit ganska normala men vid ett specifikt tillfälle kom jag faktiskt inte ens upp i sadeln. Hästen var det säkert inget större fel på dock.

Hade ringt på ett äldre arabsto som enligt annonsen var till salu. Pratade med hästägarens make (det var han som svarade) och han sa lite svävande att dom nog tänkt låna ut hästen på foder först, innan eventuell försäljning. Det kan väl vara okej tänkte jag, någon månads prövotid.

Vid provridningstillfället har jag med min far och min son. Kvinnan som äger hästen hälsar väldigt blygt och det är hennes man som sköter snacket. Han förklarar att dom egentligen inte har tänkt sälja hästen, eller låna ut den på foder, men kanske eventuellt kan tänka sig en medryttare. Jag blir då lite irriterad eftersom det inte var vad som stod i annonsen och får förklarat att det är deras barn som lagt ut annonsen. Mannen tillägger dessutom "Du har ju barn, hur ska du då ha tid med en häst?"

Blev ingen provridning där. :p
 
Just det! Kom på en gång när jag sökte medryttare åt min gamla häst. Stallägaren rekommenderade då en bekant som skulle vara mycket hästkunnig men ingen "tävlingsryttare". Min häst var gammal travare och jag sökte inte efter någon som skulle ut på tävlingsbanorna med honom primärt, utbilda honom ville jag göra själv så jag tänkte att let´s give it a go.

Kvinnan som kommer är väldigt kaxig och stöddig, börjar med att pilla upp ett gammalt så på honom (som läkt) så att det börjar blöda. Frågar om jag ska visa honom först men det behövs inte, hon kravlar sig upp och skumpar sen runt några varv och förklarar ingående för mig att hon har en tanke med allt hon gör. Läxar upp både mig och hästen, sitter av och börjar leda runt honom (nu ser jag att han börjar tröttna på den gapiga människan).

Berättar för mig att hennes dotter har häst som hon ska starta på Falsterbo till sommaren "så den får jag inte rida på". Tror jag det.... Säger jag inte, men tänker tyst. Hon är i vart fall väldigt optimistisk och ser fram emot ett samarbete för hon tycker själv att hon har mycket att lära oss. Säger nånting i stil med att jag ska höra av mig, hade fler som skulle komma och provrida och valde (suprise!) en annan, helt fantastisk tjej.

Fick senare höra att stallägaren försökt pracka på andra i stallet samma kvinna som medryttare men dom som sett provridningen slingrade sig smidigt ur detta :p
 
Det här är ingen provridning men ändå...

Jag pratade med en kollega som hade en vän med sig. Hen presenterade mig för vännen. Kollegan berättade att jag "också höll på med hästar". Jag och vännen pratade hästar helt kort och sedan pratade vi alla tre om ditten och datten. Helt plötsligt säger vännen "letar du medryttarhäst?" :cautious: Förklarade att det beror på, letar ju inte aktivt men dyker det upp något superbra skulle jag ju vara intresserad.
Vännen börjar sedan prata om en nervig 5 årig travare, som behövde motionsköras och ridas in och som även skulle behöva hoppas för hästen gillade att hoppa.
Förklarade att nä alltså, jag har bara kört häst typ 7-8 gånger och alltid äldre kloka shettisar, i skritt, med medhjälpare. Dessutom kan jag inte rida in hästar, dessutom är jag hopprädd.

Snabbspola 3 veckor senare, jag svarar i telefon. "HEJ! Jag hörde att du möjligtvis ville medryttare?" :eek:
Fattade ingenting. Tänkte att det var min förra medryttarhästs ägare som tipsat någon, eller kanske min ridlärare, eller kompis? Kom sedan fram att detta var ägaren till den 5 åriga travaren.
När jag fattat vad det gäller avböjer jag gång på gång, men hästägaren fortsätter propsa hårt på att jag ska bli medryttare. Berättar gulliga saker hästen gjort, och ... talar om för mig hur duktig och skicklig jag är på hästar :confused:
Gick så långt att jag fick höja rösten och tala om att jag INTE är intresserad på några sätt alls och att hen inte ska ringa mig igen.

Min kollega har alltså gett mitt privata telefonnummer till vännen som sedan gett det till hästägaren. Inte ok, och fullkomligt bisarrt hur mycket ägaren propsade på att jag skulle bli medryttare trots att hen inte visste ett jota om mig.
 
Ingen provridning men en bekant jag och en kompis körde och red hos ett tag, hon och hennes man var alltid med i stallet och gjorde precis allt åt oss.
Dom tog in hästarna och selade/sadlade och tog emot oss när vi kom tillbaka och klädde av hästarna.
Dom ville bara vara snälla men man kände sig så dum 🤗
 
Den här tråden är ju bara för bra för att falla i glömska, jag har läst hela nu och har ett bidrag sen tidigare. Men nu har det ju gått några år och jag har ett bidrag från när jag sålde min häst alldeles nyligen! Inte bisarr kanske, men lite ovanlig tyckte jag!

Svarade på två sökes-annonser där det lät som att det kunde vara passande hem för min äldre kallblodstravarvalack som är jättesnäll på alla sätt och vis, pigg och glad som en femåring trots sina 23 år.
Fick 5 stycken intresserade på bara egentligen en väldigt vag kommentar! Jag som trodde han skulle bli svår att sälja för jag tänkte att det inte var nån som ville ha en såpass gammal häst.

En medelålders kvinna från Stockholm var verkligen JÄTTE intresserad, hon vart helt kär i honom direkt på bara en kort film jag skickade, och beskrivningen då. Okej, så hon får komma och titta. Kommer på utsatt tid, vi går ut i hagen först och hälsar på hästen och han är verkligen kolugn och verkar väldigt tillfreds med henne och hennes kompis. Tar in honom i stallet och samma sak där - trots att han brukar bli lite stirrig när man tar in honom utan kompisen (fullt hanterbart).
Kvinnan är helt dökär i honom och jag frågar om hon vill provrida (hon hade dock inte ridkläder på sig) och hon säger nääädå, det behövs inte - det går bra hur han än är!
Jag försökte såklart berätta så mycket som möjligt om hur han är och allt som kan upplevas negativt, inget allvarligt dock, han har aldrig gjort nått direkt konstigt och är väldigt okomplicerad.
Hursom så vill hon ha honom till varje pris, och ärligt talat så kändes det faktiskt helt rätt från min sida också! Så hon hämtar honom en vecka senare, hästfan går på transporten hur fint som helst (brukar kunna krångla och har inte åkt på flera år), när han kommer fram är han helt lugn (brukar svettas floder i transporten!) och ja, han beter sig bara som att han har bott där i hela sitt liv! (Vi följde med och tittade hur han skulle bo)
Så, en provridning utan ridning, ett köp utan veterinärbesiktning (det behövdes inte tyckte hon, han kändes fin när hon klämde igenom honom och hon ville inte böja en äldre häst), och ja.... det går jättebra för dom! Jag får rapporter och bilder och hon har vart ute och ridit och han klampar på i skogen ensam (har vart krånglig med det) som att han aldrig gjort annat!
Snacka om lyckträff!
 
Den här tråden är ju bara för bra för att falla i glömska, jag har läst hela nu och har ett bidrag sen tidigare. Men nu har det ju gått några år och jag har ett bidrag från när jag sålde min häst alldeles nyligen! Inte bisarr kanske, men lite ovanlig tyckte jag!

Svarade på två sökes-annonser där det lät som att det kunde vara passande hem för min äldre kallblodstravarvalack som är jättesnäll på alla sätt och vis, pigg och glad som en femåring trots sina 23 år.
Fick 5 stycken intresserade på bara egentligen en väldigt vag kommentar! Jag som trodde han skulle bli svår att sälja för jag tänkte att det inte var nån som ville ha en såpass gammal häst.

En medelålders kvinna från Stockholm var verkligen JÄTTE intresserad, hon vart helt kär i honom direkt på bara en kort film jag skickade, och beskrivningen då. Okej, så hon får komma och titta. Kommer på utsatt tid, vi går ut i hagen först och hälsar på hästen och han är verkligen kolugn och verkar väldigt tillfreds med henne och hennes kompis. Tar in honom i stallet och samma sak där - trots att han brukar bli lite stirrig när man tar in honom utan kompisen (fullt hanterbart).
Kvinnan är helt dökär i honom och jag frågar om hon vill provrida (hon hade dock inte ridkläder på sig) och hon säger nääädå, det behövs inte - det går bra hur han än är!
Jag försökte såklart berätta så mycket som möjligt om hur han är och allt som kan upplevas negativt, inget allvarligt dock, han har aldrig gjort nått direkt konstigt och är väldigt okomplicerad.
Hursom så vill hon ha honom till varje pris, och ärligt talat så kändes det faktiskt helt rätt från min sida också! Så hon hämtar honom en vecka senare, hästfan går på transporten hur fint som helst (brukar kunna krångla och har inte åkt på flera år), när han kommer fram är han helt lugn (brukar svettas floder i transporten!) och ja, han beter sig bara som att han har bott där i hela sitt liv! (Vi följde med och tittade hur han skulle bo)
Så, en provridning utan ridning, ett köp utan veterinärbesiktning (det behövdes inte tyckte hon, han kändes fin när hon klämde igenom honom och hon ville inte böja en äldre häst), och ja.... det går jättebra för dom! Jag får rapporter och bilder och hon har vart ute och ridit och han klampar på i skogen ensam (har vart krånglig med det) som att han aldrig gjort annat!
Snacka om lyckträff!

Vad fint att ”de hittade varandra”, låter ju som en saga! 🥰
 
Det här är en av mina favorittrådar så jag vill gärna väcka den till liv igen :)
En vinter när min häst låg ute till salu så ringde det en spekulant en lördagkväll och ville komma och provrida inom en timme. Jag erkänner att jag låg i soffan halvseg och inte jättesugen på att ge mig ut. Jag sa att han redan varit ute en lång runda i skogen i förmiddags och jag har en halvtimme enkel resa ut till stallet, men om hon verkligen var intresserad så var hon förstås välkommen trots kort varsel och det var hon sa hon. Nåväl, man kommer alltid igång lite när man väl kommer ut och häst skötte sig exemplariskt och spekulant med sällskap var trevlig och allt och hon hade inga klagomål alls. Dagen efter sms:ar hon att hon tyckte hästen var jättefin, finare än hon hade trott, men att hon egentligen letade efter en yngre häst så tack och hej. Jo, jag hade skrivit ut i annonsen exakt hur gammal han var och den hade inte legat ute så pass länge att han åldrats betydligt under tiden mellan att jag lade ut den och spekulanten provred...
 
För några år sedan när vi skulle låna ut min shettis och söka ny häst fick vi en rekommendation om en ponny. Pratade med ägaren och bestämde att vi skulle komma och provrida. Då för att köpa ponnyn.

När vi kom dit var de först förvånade över att vi ville provrida, men letade upp något träns och sadel. Satt upp och då skulle vi ut på en ojämn skogsväg, gick en bit på den. Jag har för mig att vi travade lite men vägen var inte lämplig för galopp. Vände efter en bit och gick tillbaka, när vi kom tillbaka hade tyglarna blivit alldeles kletiga (gummi).

När vi åkt hem skrev min mamma iaf att vi var intresserade. Efter en månad svarade ägaren att de bestämt sig för att behålla ponnyn. 🤷‍♀️
 
Medryttarprovridning för många år sedan. Killen som kom och skulle rida frågade om han kunde byta om till ridbyxor nånstans. Vi sa att han självklart kunde det och pekade var sadelkammaren låg. Vi väntade med pållen i paddocken, men en kort stund senare såg vi killen komma utspringandes i kalsongerna. Stallägarens dotter hade gått in i sadelkammaren och frågat vem han var. Istället för att svara sprang han alltså ut utan byxor? 😄
Själva provridningen minns jag inte mycket av dock. 😂

Sen en mer ”klassisk” provridning. Vi skulle titta på en ponny som jag och min systerdotter skulle ha tillsammans. En riktig nybörjarhäst enligt säljaren.
Verkade rätt nervig redan när vi kom dit. Stod och stampade och slängde med huvudet när han gjordes iordning. Sen skulle vi promenera bort till paddocken som enligt säljaren låg 5 minuter bort. Det var dock ca 30 minuter bort, och hästen hoppade från sida till sida hela vägen dit. Jag ledde och min systerdotter fick hålla sig på avstånd.
En halvtimme senare kom vi alltså fram till paddocken som var minst till hälften vattenfylld. Jag bad säljaren rida först och hästen var spänd och het. Hon förklarade att det var för att den var jätterädd för vatten. 🤦🏻‍♀️ Då tyckte hon att det var bättre att vi provred hemma på hennes åker istället. Så vi knatade tillbaka med hästen som var ännu nervigare på tillbakavägen. 😟 Jag kommer inte ihåg om jag red på åkern eller inte, men jag hoppas att jag var klok nog redan på den tiden så att min systerdotter inte gjorde det. 😅🐎💨
 
Medryttarprovridning för många år sedan. Killen som kom och skulle rida frågade om han kunde byta om till ridbyxor nånstans. Vi sa att han självklart kunde det och pekade var sadelkammaren låg. Vi väntade med pållen i paddocken, men en kort stund senare såg vi killen komma utspringandes i kalsongerna. Stallägarens dotter hade gått in i sadelkammaren och frågat vem han var. Istället för att svara sprang han alltså ut utan byxor? 😄
Själva provridningen minns jag inte mycket av dock. 😂

Sen en mer ”klassisk” provridning. Vi skulle titta på en ponny som jag och min systerdotter skulle ha tillsammans. En riktig nybörjarhäst enligt säljaren.
Verkade rätt nervig redan när vi kom dit. Stod och stampade och slängde med huvudet när han gjordes iordning. Sen skulle vi promenera bort till paddocken som enligt säljaren låg 5 minuter bort. Det var dock ca 30 minuter bort, och hästen hoppade från sida till sida hela vägen dit. Jag ledde och min systerdotter fick hålla sig på avstånd.
En halvtimme senare kom vi alltså fram till paddocken som var minst till hälften vattenfylld. Jag bad säljaren rida först och hästen var spänd och het. Hon förklarade att det var för att den var jätterädd för vatten. 🤦🏻‍♀️ Då tyckte hon att det var bättre att vi provred hemma på hennes åker istället. Så vi knatade tillbaka med hästen som var ännu nervigare på tillbakavägen. 😟 Jag kommer inte ihåg om jag red på åkern eller inte, men jag hoppas att jag var klok nog redan på den tiden så att min systerdotter inte gjorde det. 😅🐎💨
Det där låter exakt som en provridning vi gjorde för många år sedan. Hästen skulle vara så himla snäll och skulle ha tävlat lite klubbtävlingar upp till LA. Den var lika knasig som den du beskriver och, vi gick och vi gick och vi gick :rofl::rofl::rofl:
 
Sålde en häst för ett tag sedan. Potentiella köparen hade fått alla info innan såsom pris osv. Det var en ganska så dyr häst. Jag tyckte provridningen lämnade en del att önska, ryttaren påstod den var på hög nivå själv men att denne var mkt nervös. Tänkte jo så kan det kanske vara och h*n var ändå mjuk i sin ridning. Personen var intresserad och hörde av sig samma kväll men la ett bud på under halva summa av vad jag begärde. :rofl:
Sålde hästen till en annan tjej som var en perfekt match och hade hela summan till köpet. Fattar inte att man tror att man kan få köpa hästen för så pass mkt mindre när man fått infon innan att hästen är inte prutbar.
 
Sålde en häst för ett tag sedan. Potentiella köparen hade fått alla info innan såsom pris osv. Det var en ganska så dyr häst. Jag tyckte provridningen lämnade en del att önska, ryttaren påstod den var på hög nivå själv men att denne var mkt nervös. Tänkte jo så kan det kanske vara och h*n var ändå mjuk i sin ridning. Personen var intresserad och hörde av sig samma kväll men la ett bud på under halva summa av vad jag begärde. :rofl:
Sålde hästen till en annan tjej som var en perfekt match och hade hela summan till köpet. Fattar inte att man tror att man kan få köpa hästen för så pass mkt mindre när man fått infon innan att hästen är inte prutbar.
När jag skulle sälja min dressyrhäst så blev jag uppringd av en karl som letade läromästare åt sin dotter. Det lät som att min häst hade det som det sökte och de lät intresserade. Men så kom frågan om jag kunde gå ner i pris, han prutade 50000 och jag sa blankt nej. Hästen var redan billig för sin utbildningsnivå pga ålder och att jag var gravid och inte fick rida. Då blev jag upplyst om att jag borde ta deras erbjudande för att jag aldrig skulle få begärt pris för hästen. Typ ”lilla gumman jag vet minsann bättre än dig”. Jag tackade för upplysningen och önskade dem lycka till med hästletandet. Några veckor senare var hästen såld till fullt pris och nya ägaren var supernöjd med honom 😁
 
Jösses vilka historier!
Jag har bara sålt en ponny och det var märklig tid, måste jag säga.

En "spekulant" ringde och pratade en timme om allt hon upplevt och vad hon ville nu osv, men när jag ville avsluta samtalet och erbjuda att vi bokar en tid, då sade hon att tyvärr var priset för högt. (Det stod i annonsen)

En pappa ringde och berättade att hans dotter blivit så upprörd över att jag red ponnyn med sporrar på filmen. Han undrade om det var farligt att rida med sporrar och om jag kunde ta mig tid och förklara för barnet att hästen inte led; "för det gör den väl inte?!"

De ville komma, men hade fyra timmars restid och då var det viktigt att det inte fanns sporrar- för annars ville inte dottern komma.

Nu kan jag förstå att en ung flicka kanske reagerar så, för hästen skall inte lida, men till sist sade jag till den potentiella köparen att jag tror vår ponny blir för svår. "Han är ännu ganska ung och behöver en fast hand och mycket uppmuntran och trygghet, så ditt barn är nog inte där ännu, tyvärr."

Sedan kom en familj där de tittade föraktfullt på ponnyn och var svalt intresserade från start.
Mamman sade när dottern red, "ja, han ser då ut som en nordsvensk häst", och suckade sedan djupt.

Andra personen som provred var en vuxen ryttare och hon sken som en sol och kunde inte slita sig från ponnyn. Hennes dotter var bara åtta år, och även hon red honom jättefint.

Den vuxna, som skulle ha ponnyn till sig själv, åkte hem och funderade, ringde när hon kom hem och frågade om hon kunde få rida ut med honom en annan dag.

Idag delar mor och dotter på honom och turas om på paynjump och rider ut - jämt, känns det som. Det blev så bra.
😍
 
Jag blev ombedd att rida en häst åt en tjej en gång. Hästen, en dressyrponny, var precis nyinköpt men nu hade de bestämt att hästen skulle vara westernhäst. Det trodde jag innebar omskolning på något sätt men icke. Jag rider inte western, kan inte western och jag var tydlig med det. ”Det går superbra ändå” sa hästens ägare.

Vi möttes upp i ett ridhus med ägaren och dennes tränare. De hade tyvärr inte hittat någon westernsadel så jag skulle få rida barbacka. Det är väl fine, men det som gjorde det svårt för mig var att de sa att jag inte fick ta i tyglarna. Alltså jag fick hålla i dom men de skulle hänga helt lösa precis hela tiden. Jag skulle _tänka_ stopp, inte ta i tyglarna. Jag upplevde att tränaren blev irriterad när jag ifrågasatte detta och jag frågade om hästen verkligen förstår detta redan? Det gjorde hästen, sa de.

Så en helt ny häst, barbacka och jag får inte använda tyglarna för stopp.
Hästen var dessutom väldigt pigg (fd tävlingshäst som inte blivit ordentligt riden en tid) och när det blev dags för galopp så satte hästen av i sken och jag flög av i en kurva.

Jag blev förbannad och åkte därifrån. Var blå över hela kroppen. Blev inget mer med den hästen.
 

Liknande trådar

Övr.Hund Varning för långt inlägg och uthängning av mig själv som usel hundägare :o Men såhär. Jag kanske utnämner mig själv till bukes sämsta...
2 3
Svar
41
· Visningar
3 119
Skola&Jobb Jag har absolut ingen att prata med om detta. Satt och googlade "karriärrådgivning" och kände att jag kanske ska betala för det (så...
2
Svar
22
· Visningar
1 952
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Idag var det dags för provridning igen. Den andra tjejen som svarade på min annons hade ju två hästar, en äldre läromästare som gått i...
Svar
0
· Visningar
326
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Skrev visst inget om ridningen förra veckan. Red först en lektion på min fina gamla favorit Dell, den kantiga flugskimmeln. När jag...
Svar
0
· Visningar
310

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Upp