Vilken diagnos har du? Spin off på tråden ang. hur öppna ni är med era diagnoser!

[Casteloro]

Jag läser mycket om olika diagnoser dels för att jag har vänner, bonusdöttrar och andra släktingar med olika diagnoser (nåja, nu låter det som att alla i min närhet har det, men så är det inte). Sedan har jag ett allmänt intresse för det och kommer ofta på mig själv att vara en hobbypsykiatriker som studerar människors beteende i olika situationer och bedömer dem.

Och sen kan jag inte sticka under stolen med att funderar på en och en annan dignos för egen del, och därför har ett intresse för hur era diagnoser yttrar sig.


Svara gärna på dessa frågor och diskutera sedan psykiatrin allmänt:

Vilken diagnos har du?

Hur yttrar den sig?

Har du dubbeldiagnos/flera diagnoser? Om ja, på vilket sätt går de in i varandra samt skiljer sig?


Jag ser diagnoser som något bra, medan många ser det som ett "mode" att ge fler och fler diagnoser. Min uppfattning är att det inte alls handlar om något sådant, utan att en större kunskap råder gällande dessa psykiska störningar/funktionshinder och att det på grund av det resulterar i att fler får diagnoser. Ofta känns det som att personer utan insyn och kunskap är de som säger att det är ett "mode" - men med diagnos kan man öka förståelse och framförallt lättare kunna hjälpa de människor som tidigare skickats på psyket för att de fått "dårdimpen".

 

[MiniLi]

Sv: Vilken diagnos har du? Spin off på tråden ang. hur öppna ni är med era diagnoser!

Jag ser diagnoser som något bra, medan många ser det som ett "mode" att ge fler och fler diagnoser. Min uppfattning är att det inte alls handlar om något sådant, utan att en större kunskap råder gällande dessa psykiska störningar/funktionshinder och att det på grund av det resulterar i att fler får diagnoser. Ofta känns det som att personer utan insyn och kunskap är de som säger att det är ett "mode" - men med diagnos kan man öka förståelse och framförallt lättare kunna hjälpa de människor som tidigare skickats på psyket för att de fått "dårdimpen".

Inom min egen yrkeskår (psykolog) är det inte allt för ovanligt att man ser på vissa diagnoser som "mode". Där faller din teori och att det skulle ha med okunskap att göra..
Finns en stor del psykologer som anser att diagnoser inte fyller någon funktion alls.

Jag är tudelad i frågan. På ett sätt så tycker jag att diagnoser fyller ett syfte, samtidigt som jag också tycker att vårt samhälle har en helt sjuk diagnoshets som inte gynnar någon.
Som psykolog är jag inte beroende av diagnos för att kunna utforma behandling. Däremot är vårt samhälle uppbyggt så att diagnoser ofta krävs för att man ska få ta del av olika former av stöd.

Jag skulle önska att diagnoser kunde få finnas enbart som etikett där den fyller ett syfte. Tex inom forskningen, eller för de patienter som finner trygghet i en enkel förklaringsmodell.
Men i övrigt anser jag att vårt samhälle skulle fungera mycket bättre om insatser och stöd kunde individanpassas istället för att baseras på etiketter.

Själv har jag inga psykiatriska diagnoser, men hoppas att mitt inlägg är välkommet i tråden ändå.

 

[Poisonous]

Sv: Vilken diagnos har du? Spin off på tråden ang. hur öppna ni är med era diagnoser!

Vilken diagnos har du?
Borderline

Hur yttrar den sig?
Jag har en väldigt dålig självbild, svårt med relationer till olika människor eftersom jag inte kan acceptera grånyanser. Antingen är allt bra eller så är allt dåligt. Finns inget mitt emellan.
Självskadebeteende
Inget konsekvenstänk när det gäller t.ex att vara slösaktig. (stora skulder hos kf)
Stressad och ångest jämnt
Mindervärdeskomplex


Har du dubbeldiagnos/flera diagnoser? Om ja, på vilket sätt går de in i varandra samt skiljer sig?
Är deprimerad också.
Samt är under utredning för ADHD.
Deppression - borderline Går väl samman på så sätt att tomhetskänslan, stressen, självskadebeteendet och tomheten är desamma.
Dom går sällan isär.
ADHD har jag ingen riktig koll på faktiskt.

 

[MiniLi]

Sv: Vilken diagnos har du? Spin off på tråden ang. hur öppna ni är med era diagnoser!

Tänkte på en sak. Att den här tråden så uppenbart riktar sig till just psykiatriska diagnoser trots att det inte ens är uttalat säger mig att vi ser på just psykiatriska diagnoser annorlunda än alla andra diagnoser.
Och att det poppar upp liknande trådar här och var, om just psykiatriska diagnoser, men ganska sällan kommer motsvarande om övriga är också intressant.

Och då menar jag intressant som i att det är sjukt hysteriskt.

 

[Poisonous]

Sv: Vilken diagnos har du? Spin off på tråden ang. hur öppna ni är med era diagnoser!

Det var faktiskt det första som poppade upp i mitt huvud. Annars brukar folk säga sjukdommar när det är kroppsligt och diagnoser när det är psykiskt. Iaf i min närhet.

 

[Casteloro]

Sv: Vilken diagnos har du? Spin off på tråden ang. hur öppna ni är med era diagnoser!

Självklart är du välkommen att delta i tråden!

Ok, som du skriver så dödade du min teori ganska snabbt med andra ord. Jag kan förstå att vissa (psykologer, vanligt folk m.fl.) tycker att en diagnos inte fyller någon funktion. Jag tycker dock att det är bra att det finns, men för att citera min bonusdotter som nyligen blivit diagnosticerad; Jag vill inte veta vilken diagnos jag har, för jag är samma person som innan och diagnosen förändrar inte mig. Tyvärr finns det personer med diagnoser som blir sin diagnos och i det fallet kan jag tycka att det bara stjälper än hjälper. Precis som du skriver så är samhället dock anpassat för att man måste ha en diagnos för att kunna få ta del av samhällets stöd, både av ekonomiska aspekter men även för få rätt till de verktyg som man kan behöva för att leva som en "vanlig" människa.

För egen del skulle en diagnos hjälpa mig (och min familj) att få alla bitarna på plats. Jag/vi skulle kunna ha en helt annan möjlighet att bekämpa de hinder som finns i mitt liv och även ge en förklaring till det stormiga liv som varit. Lite OT sådär, men när jag ändå har dig i tråden, vet du hur det brukar gå till vid en utredning för en viss diagnos? Alltså, om man gör en undersökning för bipolär sjukdom typ 1, täcker man även för bipolär sjukdom typ 2? Gjorde nämligen en utredning för drygt år sedan med ett tämligen dåligt upplägg eller information öht. Är det vanligt att de som utreder enbart säger "Nej, du har inte bipolär sjukdom och det är ju bra", tack och hej, i princip.

 

[MiniLi]

Sv: Vilken diagnos har du? Spin off på tråden ang. hur öppna ni är med era diagnoser!

Jag menade inte att "döda" någon teori, men jag tror inte på att det har med okunskap att göra

Däremot har du ju rätt i att det finns mycket okunskap och förutfattade meningar överallt i samhället och det är jättetragiskt!

Det varierar nog väldigt mycket hur utredningar går till..
Men jag skulle vilja säga att vid en bra utredning så börjar man brett och smalnar av beroende på vad man hittar. Jag gillar INTE diagnosspecifika utredningar där man bara letar efter en eller några få diagnoser.

I mina ögon är utredningen i första hand till för att förklara patientens fungerande och funktion. Den ska förklara starka och svaga sidor och ge en förklaring till personens fungerande. Vad är det som funkar? Vad funkar inte? Hur yttrar det sig? I vilka sammanhand? osv.
Sen om det leder till en diagnos eller ej borde i mitt tycke vara sekundärt.

Dock ska jag också säga att det egentligen inte krävs utredningar för att ställa diagnoser. Huvudsaken är att man har fått in tillräckligt med info.
Ibland är patienten gynnad av tex psykologisk testning, ibland har man behov av att prata med föräldrar för att få barndomsanamnes, ibland vill man använda sig av djupintervjuer som tex mini eller SCID, ibland kanske man redan har all info man behöver utifrån att man har patienten i terapi eller liknande.

Så generellt kan det se ut på väldigt många olika sätt utan att det behöver vara något "fel" med tillvägagångsättet. Men det förekommer nog, tyvärr, också en hel del bristfälliga "utredningar"..

 

[Casteloro]

Sv: Vilken diagnos har du? Spin off på tråden ang. hur öppna ni är med era diagnoser!

Det är precis så det kändes, att det var en diagnosspecifik utredning som gjordes "bara för att" och jag minns att jag var så besviken av det bemötande jag fick att jag ringde min mamma och bara grät och grät. Om jag bokar en tid hos min läkare på VC och säger att jag vill att en utredning ska göras, måste läkaren då skicka en remiss vidare?

Poisonous: Hur kom det sig att du blev utredd och hur många av de 9 kriterierna uppfyllde du? (Har för mig att det är 9 st).

 

[MiniLi]

Sv: Vilken diagnos har du? Spin off på tråden ang. hur öppna ni är med era diagnoser!

Nej, de måste inte skicka remiss om de inte anser att det är befogat. Och utredande instans i sin tur kan neka om de inte tycker att utredning är lämpligt.

Det är dock just det här som jag tycker är problematiskt. Folk vänder sig till sjukvården och säger "jag vill ha en utredning". Jag hade önskat ett samhälle där folk vände sig till sjukvården och sa "jag mår inte bra" och att vårdpersonalen var kunniga nog att veta hur de ska gå vidare utan att patienten ska komma med hypoteser kring diagnos.

Säg hellre till din VC - jag mår inte bra och behöver insatser. Kan ni erbjuda mig något alternativt remittera mig vidare?

 

[MM]

Sv: Vilken diagnos har du? Spin off på tråden ang. hur öppna ni är med era diagnoser!

Vilken diagnos har du?

Bipolär sjukdom
Borderline
Ätstörning UNS
Social fobi

Hur yttrar den sig?

Jag har långa depressioner vintertid mellan september fram till påsk ungefär. Sedan brukar jag få en liten hypermani nån vecka som sedan klingar av och jag mår helt okej under sommaren förutom en konstant svår ångest. Får sen en hypermani runt augusti och efter det går mitt mående neråt tills jag inte orkar någonting mer än att försöka överleva.
Mitt humör kan svänga från ena sekunden till den andra. Får utbrott för ingenting. Är känslig för precis allt. Paranoid till och från. Självmordstankar finns under mina depressioner och har tidigare försökt ta livet av mig några ggr. Legat inne på psyket några gånger, senast vid nyår. Har självmedicinerat med alkohol och piller tidigare men SLUTAT med det. Vill bara förtydliga det.
Min ätstörning handlar om att jag periodvis svälter mig själv och tränar för mycket och sedan får jag perioder då jag äter konstant och går upp i vikt. Spydde tidigare upp precis allt jag åt men har lyckats sluta med det och har nu varit spyfri i ett år och tio månader.
Min sociala fobi påverkar mig hela tiden. Har inga vänner förutom dom jag träffat härigenom och en har jag träffat några ggr men vi bor en bit ifrån varandra så jag träffar ingen mer än dom i stallet. Jag klarar inte av att vara i grupp och som oftast klarar jag inte av att ringa folk, och svarar ofta inte i telefon när någon ringer för det klarar jag inte av.


Har du dubbeldiagnos/flera diagnoser? Om ja, på vilket
sätt går de in i varandra samt skiljer sig?

Mina diagnoser går ju in i varandra allihopa. Kallas samsjuklighet.
Dom anses varaktiga eftersom jag gått i behandling under flera år nu utan varaktig förbättring. Ett hopplöst fall med andra ord.
Jag medicinerar och har för tillfället 3 fasta mediciner jag tar varje dag och 5 vid behovs mediciner varav 2 används varje vecka.

 

[Casteloro]

Sv: Vilken diagnos har du? Spin off på tråden ang. hur öppna ni är med era diagnoser!

Ok, jag förstår precis hur du menar. I mitt fall kan jag tyvärr tycka att jag har gått till min läkare på VC och sagt uttryckligen att jag inte mår bra, men inte direkt fått ngn respons för det. Det verkar som att många med mig känner på samma sätt, att det som händer är prat om medicinering utan att liksom rota i problemet. Förstår givetvis vårdens begränsningar och att läkarkåren kan ha svårt att sålla bland alla som kommer in och "mår dåligt". Jag tycker att jag har försökt kommunicera med min läkare på flera sätt utan att riktigt nå fram, men andra sidan har jag oerhört svårt att öppna mig och kunna sammanfatta allt då mina känslor bara väller över - vilket då resulterar i att jag hellre stoppar huvudet i sanden. Har haft en del telefonkontakt med min läkare och på frågan hur jag mår så svarar jag glatt bra (i våras när jag inte alls mådde bra egentligen).

Som jag skrivit tidigare så har jag ingen diagnos och egentligen behöver jag ingen heller, men ibland skulle det bara vara så skönt att kunna sätta ett ord på varför jag mår som jag gör och varför jag är som jag är. Inte som en undanflykt, utan för att veta vad jag har att arbeta utifrån. Och kanske få lite grundförståelse i mina vårdkontakter och i samhället (d.v.s. af/fk etc.). Sen kanske jag inte skulle få någon diagnos öht, men då vet jag åtminstone det och har eliminerat alla frågetecken i mitt huvud och kan jobba utifrån det i stället.

Nu har levt under de här premisserna i åtminstone 11 års tid, tycker att ngn borde reagera och göra någonting när jag är i kontakt med vården.

 

[Casteloro]

Sv: Vilken diagnos har du? Spin off på tråden ang. hur öppna ni är med era diagnoser!

Bara en kort följdfråga på det (återkommer senare).

Är det vanligt att det är så exakt tidsbundet som det verkar i ditt fall?

line_n: Har du någon erfarenhet?

 

[MM]

Sv: Vilken diagnos har du? Spin off på tråden ang. hur öppna ni är med era diagnoser!

Ja. Jag har årstidsbunden depression.

 

[MiniLi]

Sv: Vilken diagnos har du? Spin off på tråden ang. hur öppna ni är med era diagnoser!

Jag förstår att det är jättejobbigt när man blir bemött på det sättet i vården! Är ett stort problem!

Det börjar dock hända saker. Fler och fler vårdcentraler anställer psykologer och jobbar på olika sätt kring att läkarnas kunskaper kring psykisk ohälsa ska öka. Men det är fortfarande under all kritik på många ställen!

Du kanske kan kolla om det finns någon annan vårdcentral i din närhet som erbjuder bättre psykisk primärvård? Man får ju byta vårdcentral

Ang tidsbundet mående så har jag ingen personlig erfarenhet, mer än att jag vet att det finns en depressionsdiagnos som just handlar om årstidsbundna depressioner.

 

[Casteloro]

Sv: Vilken diagnos har du? Spin off på tråden ang. hur öppna ni är med era diagnoser!

Matmissbrukaren:

Jo, så långt är jag med att det finns årstidsbunden depression, men att det på förhand är bestämt att "mellan den och den tiden blir det så", känns så främmande för mig. Mitt liv är verkligen en stor jäkla berg- och dalbana och är redan så mörkt som det, så det skulle ju vara totaalt nattsvart att ha det på det viset som du verkar har det. Menar inget illa riktat mot dig, så jag hoppas att du inte tar illa upp, utan det är mer av intresse som jag uttrycker mina tankar och funderingar.

 

[MM]

Sv: Vilken diagnos har du? Spin off på tråden ang. hur öppna ni är med era diagnoser!

Matmissbrukaren:

Jo, så långt är jag med att det finns årstidsbunden depression, men att det på förhand är bestämt att "mellan den och den tiden blir det så", känns så främmande för mig. Mitt liv är verkligen en stor jäkla berg- och dalbana och är redan så mörkt som det, så det skulle ju vara totaalt nattsvart att ha det på det viset som du verkar har det. Menar inget illa riktat mot dig, så jag hoppas att du inte tar illa upp, utan det är mer av intresse som jag uttrycker mina tankar och funderingar.

Jag har ingen aning om hur det funkar men så långt man kan gå tillbaka i mina journaler så ser man att jag alltid har mina depressioner under vintern. Har gått hos psykologer sen jag jag var 8 år gammal så det finns journaler för 20 år att titta igenom. Så ja, i mitt fall så har något bestämd att så här är det för mig.
Och ja, det är rätt så nattsvart att vara mig. Tar inte illa upp det minsta
Men men. Så är mitt liv och kommer förbli.

 

[Kibani]

Sv: Vilken diagnos har du? Spin off på tråden ang. hur öppna ni är med era diagnoser!

Vilken diagnos har du?
Dystymi och något som har med panikångest och sociala problem att göra men som jag inte minns om det fanns ett namn på. Gick under kat. C inom något område.

Hur yttrar den sig?
Det yttrar sig främst i att jag är mer eller mindre trött jämt och mycket orkeslös, även om det är något roligt jag vill göra så orkar jag bara inte. Blir inte utvilad oavsett hur länge/kort jag sover. Brukar beskriva det som att en "vanlig" människa vaknar med energin på 90-100%. Jag vaknar med energi på kanske 50% om ens det vissa dagar vilket leder till att jag helt enkelt inte orkar hålla igång på samma sätt som andra. Förskräckligt glömsk är jag också. Ångesten blir väl som en följd av detta då jag mår väldigt dåligt över att se allt som inte blivit gjort. Till viss del bättre sedan jag fick boendestöd, men jag har fortfarande oerhört svårt att ta tag i och börja med saker, att faktiskt avsluta något jag börjar med är en svårighet också.

Minns jag rätt var det lite likt ADD för det var med misstanke om det som jag blev utredd men de tyckte att ovanstående var mer korrekt. Men innan man blev det var det ju en jäkla resa av ospecifierat dåligt mående, som ledde till att man blev kallad lat, mötte stor oförståelse och prövande av antidepressiva som inte fungerade nämnvärt. Tillsist hade jag enbart biverkningar utav dem så jag gick omedicinerad ett par år innan jag i somras prövade ytterligare en sort som fram tills för nån månad sedan hjälpte bra. Tanken är att jag ska orka höra av mig till nån doktor snart om det...

Med tanke på att diagnoserna kallas "stämplar" och att de går i mode så tänkte jag bara säga att för mig var det väldigt skönt att få ord på det hela. Inte ens mina föräldrar som ändå sett mig förändras förstod hur man kunde må så dåligt så länge, men de har mer förståelse sedan jag fick diagnosen och de kunde läsa på vad det innebär.

 

[Tender]

Sv: Vilken diagnos har du? Spin off på tråden ang. hur öppna ni är med era diagnoser!

Medicinerar du mot din trötthet? Jag har på grund av en fysisk diagnos en väldig trötthet, och har varit på samtal om medicinering för att få upp energin. Skulle gärna prata med någon om hur det är att äta sådan medicin.

 

[Kibani]

Sv: Vilken diagnos har du? Spin off på tråden ang. hur öppna ni är med era diagnoser!

Jag är osäker på om nån av medicinerna jag har är rent mot trötthet eller vad de är men det har ju känts som att jag har fått litet mer energi även om det som sagt blivit mer ostabilt igen. Positiva är väl att jag inte märker av en enda biverkning ännu. Fluoxetin och Lamotrigin är det jag stoppar i mig iallafall om du vill slå på dem, orkar inte rota fram bipacksedeln nu för att kika exakt vad de är gjorda att hjälpa mot

 

[MiniLi]

Sv: Vilken diagnos har du? Spin off på tråden ang. hur öppna ni är med era diagnoser!

Det är antidepressiva och stämningsstabiliserande. Tröttheten är ju ett symptom på din dystymi = depression