U
UrsusRex
Hej!
Jag fick frågan om jag visste något om viltspårprov eftersom jag är jägare. Skrev ett svar i P.M men det kanske blev för långt för att fungera i den kanalen? Så jag skriver det här istället:
Ta ett rör eller en ihålig vägpinne eller liknande. Sätt en svamp i änden och fäst den med en spik eller dyl. Fyll på med lite blod. Det är det enklaste och bekvämaste sättet att lägga spår. Använd sedan röret som käpp och gå med den med halvmeters mellanrum ungefär.
Bra att ha är också en ketchupfalska med blod att stänka lite på högre vegetation och kvistar där ett riktigt blodspår skulle finnas (sårhöjd). Jag använder endast ketchupflaska, den är smidig och enkel att ställa i kylen.
Släpa en klöv efter dig.
Var noga att inte gå över ditt eget spår på hemvägen eftersom du då riskerar att förvilla hunden.
Var också noga med att märka ut ditt spår, vinklar osv.
Enklast tycker jag det är att använda klädnypor med plastband i. Dessa hänger jag i en gammal styv tvättlina runt halsen ungf som ett halsband. Eventuellt kan man använda olika färger för att märka ut vinklar osv.
Börja med korta spår, särskillt om hunden är osäker. Med korta spår menar jag femtio meter, men om det visar sig busenkelt så utöka givetvis. Tio månader har jag för mig ska vara en bra ålder att börja i därför att luktsinnet då är utvecklat? osäker! Men jag börjar i vilket fall i tiomånadersåldern. Vinklarna ska vara tydliga och kan med fördel "förstärkas" med lite extra blod till en början. Undvik "svaga" vinklar och korsning över spåret till en början.
Börja spårläggningen med att märka ut "skottplatsen" och spraka upp marken på platsen. Gnid löven där och lägg lite blod, gå iväg och lägg spåret. Vid spårslutet så knyter du fast klöven så att inte något vilt bär iväg den. Det kan också vara idé att förstärka spårslutet med något riktigt gott. Men det görs bäst då man nått dit med hunden eftersom det är stor risk att godsakerna är borta då man kommer fram annars.
Eventuellt kan man även kampa tillsammans med hunden med klöven om det behöver förstärkas att spår är roliga.
Då hunden klarar dessa enkla spår kan man börja minska på blodmängden i spåret samt lägga den glesare.
Om hunden tappar spåret led den inte direkt på det utan börja "cirkla". Dvs gå i en cirkel fran tappten och vidga cirkeln i spiral tills hunden förr eller senare får upp spåret igen. Detta kommer hunden ha mkt nytta av i verkligheten senare.
Beröm den rikligt då den håller spåret, mindre då den har tappt men uppmuntra den att få nos på spåret igen. Banna ALDRIG!
Observera hunden noga då den spårar så att du lär dig dess kropsspråk och kan göra skillnad på om den har spår eller inte = MKT användbart under prov eller verkliga eftersök då man själv inte har en aning om var spåret går.
När hunden klarar dessa spår så kan man börja korsa sitt eget spår dvs att man lägger spåret i en vid cirkel eller i raka vinklar för att korsa det egna spåret.
När man sedan går ett sådant spår ska man absolut inte tillåta att hunden genar och går efter det färskaste spåret och missar själva "cirkeln". Där kan finnas massor av information om hur viltet är skadat under ett verkligt eftersök samt att man underkänns (tror jag?) på ett viltspårprov om hunden genar.
Detta med att gena ska man överhuvudtaget tänka på hela tiden i vinklar osv. Det idealiska är att hunden går med nosen i backen och följer spåret i minsta detalj och inte tar genvägar genom vinklar med hjälp av luftburen doft
I början får spåret ligga någon timme, då hunden är duktig får det ligga över natten eller rent av flera dygn.
Då man sedan ska gå spåret gör man som följer;
Man tar ut hunden i fritt följ eller i koppel och sätter ner den en bit ifrån "skottplatsen" varpå man själv går fram och undersöker det uppsparkade området. Behövs det kan man trycka ner hela nunan och hetsa hunden lite så att den blir nyfiken vad husse eller matte hittat och vill fram.
Sedan går man tillbaks till hunden och visar på selen och sätter på den = detta blir ett befäst tecken på vad för arbetsuppgift som väntar.
Ta sedan fram hunden och visa på "skottplatsen" och komendera sök och börja söket. Hunden ska arbeta så självständigt som möjligt men att ge den stöd är inget fel. Själv var jag tyst hela vägen genom mitt första viltspårprov och domarn var så impad av min hund och hur säker jag var på hunden. Sanningen var att jag trodde det var förbjudet att uppmuntra hunden liksom i apell under prov. Men så är det alltså inte.
Cirkla som sagt om hunden tappar spåret, gå inte tillbaks till en tidigare del av spåret för att börja om. Anledningen till det är att om det i verkligheten visar sig vara en riktig svår tappt för hunden så är det ju bättre att den får upp spåret bortom tapten istället för att gå tillbaks i spåret och spåra fram till tapten utan att komma vidare.
Använd en lååång lina och släpp den om hunden tar sig igenom täta snår eller liknande där du själv inte kommer igenom. Verkligt vilt och spårdommare har en tendens att lägga spåren så nämligen. Släpp linan gå runt hindret och plocka upp den igen, eftersom du har en lång lina bör du hinna runt och få tag i änden av linan och slipper avbryta hunden i söket.
Linan är en hjälp för att bromsa en hetsig hund inte ett koppel för att hindra den i dra iväg. Idealiskt vore att kunna gå helt utan lina givetvis. Men hunden får ju inte gå fram till ett skadat vilt och stöta upp det förståss så då gäller det att ha pli på sin hund om man inte tänker använda lina. Använd lina! *lol*
Förstärk som sagt slutet kasta ut något riktigt gott då hunden finner klöven eller kampa med den. Som alltid gäller det att hunden ska tycka att det föraren ordnat är det roligaste i världen. Har man en väldigt het hund så får man förståss arbeta motsatt så att den inte springer genom spåret till klöven. Sakta och noggrannt ska spåret gå.
Hur långt ett viltspår är, hur många vinklar, bloduppehåll och "korsningar" det innehåller kommer jag tyvärr inte ihåg det var för länge sedan jag gick ett prov. Men som sagt det är inte förbjudet att prata med hunden under spårprov aven om det är ett plus att inte göra det.
Ett verkligt eftersök är sällan längre än 200 meter.
Det är allt jag kommer på nu men jag har säkert glömt en massa.
Mvh
Björn
Jag fick frågan om jag visste något om viltspårprov eftersom jag är jägare. Skrev ett svar i P.M men det kanske blev för långt för att fungera i den kanalen? Så jag skriver det här istället:
Ta ett rör eller en ihålig vägpinne eller liknande. Sätt en svamp i änden och fäst den med en spik eller dyl. Fyll på med lite blod. Det är det enklaste och bekvämaste sättet att lägga spår. Använd sedan röret som käpp och gå med den med halvmeters mellanrum ungefär.
Bra att ha är också en ketchupfalska med blod att stänka lite på högre vegetation och kvistar där ett riktigt blodspår skulle finnas (sårhöjd). Jag använder endast ketchupflaska, den är smidig och enkel att ställa i kylen.
Släpa en klöv efter dig.
Var noga att inte gå över ditt eget spår på hemvägen eftersom du då riskerar att förvilla hunden.
Var också noga med att märka ut ditt spår, vinklar osv.
Enklast tycker jag det är att använda klädnypor med plastband i. Dessa hänger jag i en gammal styv tvättlina runt halsen ungf som ett halsband. Eventuellt kan man använda olika färger för att märka ut vinklar osv.
Börja med korta spår, särskillt om hunden är osäker. Med korta spår menar jag femtio meter, men om det visar sig busenkelt så utöka givetvis. Tio månader har jag för mig ska vara en bra ålder att börja i därför att luktsinnet då är utvecklat? osäker! Men jag börjar i vilket fall i tiomånadersåldern. Vinklarna ska vara tydliga och kan med fördel "förstärkas" med lite extra blod till en början. Undvik "svaga" vinklar och korsning över spåret till en början.
Börja spårläggningen med att märka ut "skottplatsen" och spraka upp marken på platsen. Gnid löven där och lägg lite blod, gå iväg och lägg spåret. Vid spårslutet så knyter du fast klöven så att inte något vilt bär iväg den. Det kan också vara idé att förstärka spårslutet med något riktigt gott. Men det görs bäst då man nått dit med hunden eftersom det är stor risk att godsakerna är borta då man kommer fram annars.
Eventuellt kan man även kampa tillsammans med hunden med klöven om det behöver förstärkas att spår är roliga.
Då hunden klarar dessa enkla spår kan man börja minska på blodmängden i spåret samt lägga den glesare.
Om hunden tappar spåret led den inte direkt på det utan börja "cirkla". Dvs gå i en cirkel fran tappten och vidga cirkeln i spiral tills hunden förr eller senare får upp spåret igen. Detta kommer hunden ha mkt nytta av i verkligheten senare.
Beröm den rikligt då den håller spåret, mindre då den har tappt men uppmuntra den att få nos på spåret igen. Banna ALDRIG!
Observera hunden noga då den spårar så att du lär dig dess kropsspråk och kan göra skillnad på om den har spår eller inte = MKT användbart under prov eller verkliga eftersök då man själv inte har en aning om var spåret går.
När hunden klarar dessa spår så kan man börja korsa sitt eget spår dvs att man lägger spåret i en vid cirkel eller i raka vinklar för att korsa det egna spåret.
När man sedan går ett sådant spår ska man absolut inte tillåta att hunden genar och går efter det färskaste spåret och missar själva "cirkeln". Där kan finnas massor av information om hur viltet är skadat under ett verkligt eftersök samt att man underkänns (tror jag?) på ett viltspårprov om hunden genar.
Detta med att gena ska man överhuvudtaget tänka på hela tiden i vinklar osv. Det idealiska är att hunden går med nosen i backen och följer spåret i minsta detalj och inte tar genvägar genom vinklar med hjälp av luftburen doft
I början får spåret ligga någon timme, då hunden är duktig får det ligga över natten eller rent av flera dygn.
Då man sedan ska gå spåret gör man som följer;
Man tar ut hunden i fritt följ eller i koppel och sätter ner den en bit ifrån "skottplatsen" varpå man själv går fram och undersöker det uppsparkade området. Behövs det kan man trycka ner hela nunan och hetsa hunden lite så att den blir nyfiken vad husse eller matte hittat och vill fram.
Sedan går man tillbaks till hunden och visar på selen och sätter på den = detta blir ett befäst tecken på vad för arbetsuppgift som väntar.
Ta sedan fram hunden och visa på "skottplatsen" och komendera sök och börja söket. Hunden ska arbeta så självständigt som möjligt men att ge den stöd är inget fel. Själv var jag tyst hela vägen genom mitt första viltspårprov och domarn var så impad av min hund och hur säker jag var på hunden. Sanningen var att jag trodde det var förbjudet att uppmuntra hunden liksom i apell under prov. Men så är det alltså inte.
Cirkla som sagt om hunden tappar spåret, gå inte tillbaks till en tidigare del av spåret för att börja om. Anledningen till det är att om det i verkligheten visar sig vara en riktig svår tappt för hunden så är det ju bättre att den får upp spåret bortom tapten istället för att gå tillbaks i spåret och spåra fram till tapten utan att komma vidare.
Använd en lååång lina och släpp den om hunden tar sig igenom täta snår eller liknande där du själv inte kommer igenom. Verkligt vilt och spårdommare har en tendens att lägga spåren så nämligen. Släpp linan gå runt hindret och plocka upp den igen, eftersom du har en lång lina bör du hinna runt och få tag i änden av linan och slipper avbryta hunden i söket.
Linan är en hjälp för att bromsa en hetsig hund inte ett koppel för att hindra den i dra iväg. Idealiskt vore att kunna gå helt utan lina givetvis. Men hunden får ju inte gå fram till ett skadat vilt och stöta upp det förståss så då gäller det att ha pli på sin hund om man inte tänker använda lina. Använd lina! *lol*
Förstärk som sagt slutet kasta ut något riktigt gott då hunden finner klöven eller kampa med den. Som alltid gäller det att hunden ska tycka att det föraren ordnat är det roligaste i världen. Har man en väldigt het hund så får man förståss arbeta motsatt så att den inte springer genom spåret till klöven. Sakta och noggrannt ska spåret gå.
Hur långt ett viltspår är, hur många vinklar, bloduppehåll och "korsningar" det innehåller kommer jag tyvärr inte ihåg det var för länge sedan jag gick ett prov. Men som sagt det är inte förbjudet att prata med hunden under spårprov aven om det är ett plus att inte göra det.
Ett verkligt eftersök är sällan längre än 200 meter.
Det är allt jag kommer på nu men jag har säkert glömt en massa.
Mvh
Björn
att binda fast klöven likaså. men det andra ska jag ta till mig. uppdaterar!
