Vinterföräldrar 21/22

[CajsaStina]

Kan det vara så att hjärtat slog men att det avstannat när ni kom till sjukhuset sen?
Konstigt dock när dom inte lyssnar på hur gammalt fostret ska vara och inte bara går på storlek.


Vårt andra MF mättes nån vecka för litet. "Men hjärtat slår så det är ju bra" sa läkaren som gjorde ultraljud. En vecka senare försvann mina symtom och ytterligare en vecka senare kom det ut som MF.

Jag ser det som i princip omöjligt. Storlek som v. 6 i v. 9, och vi är väldigt säkra på befruktning då vi i princip bara låg en gång den månaden.. försökte säga det och då frågade hon om det var IVF. När jag sa nej sa hon bara att då kan man inte veta. dessutom hade jag ju isf behövt plussa 1 vecka innan jag blev gravid. Jag är verkligen ingen expert på ultraljud men jag såg inte riktigt nåt som rörde sig, ett pyttelitet fladder kanske men inget rytmiskt, och har läst sen att saker rör ju på sig även om fostret inte lever. Min puls kan synas igenom från blodkärl osv. Men det borde man ju som yrkeskunnig veta tycker man..

Tråkigt att du har en liknande erfarenhet! Slappnade du av efter det, eller hade du på känn att nåt inte stämde?

 

[Kilauea]

Jag ser det som i princip omöjligt. Storlek som v. 6 i v. 9, och vi är väldigt säkra på befruktning då vi i princip bara låg en gång den månaden.. försökte säga det och då frågade hon om det var IVF. När jag sa nej sa hon bara att då kan man inte veta. dessutom hade jag ju isf behövt plussa 1 vecka innan jag blev gravid. Jag är verkligen ingen expert på ultraljud men jag såg inte riktigt nåt som rörde sig, ett pyttelitet fladder kanske men inget rytmiskt, och har läst sen att saker rör ju på sig även om fostret inte lever. Min puls kan synas igenom från blodkärl osv. Men det borde man ju som yrkeskunnig veta tycker man..

Tråkigt att du har en liknande erfarenhet! Slappnade du av efter det, eller hade du på känn att nåt inte stämde?

Vi fick inget plus på stickan efter det, utan blev IVF drygt ett år senare. Det blev sonen . Oförklarlig barnlöshet visade utredningen innan.

 

[em-pirre]

Jag ser det som i princip omöjligt. Storlek som v. 6 i v. 9, och vi är väldigt säkra på befruktning då vi i princip bara låg en gång den månaden.. försökte säga det och då frågade hon om det var IVF. När jag sa nej sa hon bara att då kan man inte veta. dessutom hade jag ju isf behövt plussa 1 vecka innan jag blev gravid. Jag är verkligen ingen expert på ultraljud men jag såg inte riktigt nåt som rörde sig, ett pyttelitet fladder kanske men inget rytmiskt, och har läst sen att saker rör ju på sig även om fostret inte lever. Min puls kan synas igenom från blodkärl osv. Men det borde man ju som yrkeskunnig veta tycker man..

Tråkigt att du har en liknande erfarenhet! Slappnade du av efter det, eller hade du på känn att nåt inte stämde?

De kan absolut ha sett levnadstecken då. Jag förstår att det är jobbigt men det är inte alls sagt att de missat eller gjort fel.

 

[CajsaStina]

De kan absolut ha sett levnadstecken då. Jag förstår att det är jobbigt men det är inte alls sagt att de missat eller gjort fel.

Jag tror inte det. Just det gör inte saken varken mer eller mindre jobbig. Att det skulle se exakt likadant ut sen på sjukhuset är ingen slump, och det trodde inte personalen där heller.

 

[CajsaStina]

De kan absolut ha sett levnadstecken då. Jag förstår att det är jobbigt men det är inte alls sagt att de missat eller gjort fel.

Men du har ju helt rätt i att man inte vet, det vet ju ingen. Men känns inte troligt och hur som var bemötandet sådär. Fick inget gehör för mina funderingar hur den kunde vara typ 1/4-del så stor som den borde, utan snarare att jag måste ha tänkt fel med datumen.

 

[Cilla89a]

Återgått till jobbet efter 1,5 veckas sjukfrånvaro. Trots 100% manliga kollegor, är alla så himla rara och försöker vara förstående
Känns som illamåendet hade sin pik förra veckan, har mått lite bättre denna veckan, lite mindre intensivt illamående, men fortfarande 0% sug eller hunger på något ätbart övht, men när jag väl äter så smakar det mesta gott ändå.
Men sjukt tråkigt liv att inte känna sig hungrig eller sugen på något Men tacksam för att illamåendet känns mer hanterbart i alla fall, man får vara glad för det lilla tänker jag....

 

[superstar]

Återgått till jobbet efter 1,5 veckas sjukfrånvaro. Trots 100% manliga kollegor, är alla så himla rara och försöker vara förstående
Känns som illamåendet hade sin pik förra veckan, har mått lite bättre denna veckan, lite mindre intensivt illamående, men fortfarande 0% sug eller hunger på något ätbart övht, men när jag väl äter så smakar det mesta gott ändå.
Men sjukt tråkigt liv att inte känna sig hungrig eller sugen på något Men tacksam för att illamåendet känns mer hanterbart i alla fall, man får vara glad för det lilla tänker jag....

Skönt, hoppas det vara fortsätter åt rätt håll nu! Vilken vecka är du i nu?

Jag har ätit Lergigan Comp idag och faktiskt mått helt okej, trots dålig sömn inatt (minns från tidigare graviditeter att trötthet triggar illamåendet rejält). Hoppas det får fortsätta så nu!

 

[Voeux]

Berättade för mamma idag helt spontant. Vi var på söder och firade lillebrors student och det har varit en sånär overklig dag, 26 grader och hela stan har en viss vibe. Jag kände mig jättefin i ny klarblå klänning. Mamma och hennes man hade klätt upp sig och kom förbi studentfirandet en liten stund (inte hennes son som tog studenten, halvbror på pappas sida). Jag såg hur de bara glittrade i ögonen av att ha få ha fina kläder på sig och träffa människor. Så innan de går håller de dörren en stund och säger ”Ska vi inte ta en drink nånstans?” och jag tänkte att ja, och att jag vill berätta just ikväll. Så vi hittade en mysig uteservering, drack drinkar och jag en lemonad och efter att vi suttit där en stund sa jag ”När ni ändå är här och det är en så vacker dag så kan jag passa på att berätta att vi är gravida”. Haha, alltså, mamma var INTE beredd. Hon höll på att sätta drinken i halsen och fick vika sig en stund för att återhämta sig. ”Men det kan du ju inte bara säga sådär!” och sen kom det någon tår och skratt. Mammas man blev helt stum sen sa han ”Kolla, jag har gåshud över hela kroppen!”. Sen sa jag såklart att det var väldigt tidigt och att vi hoppas på det bästa nu, att vi hade tänkt att vänta lite med beskedet men att det var så härligt att få umgås med dem såhär. Det gav oss också gott om tid att prata efteråt vilket var härligt. De blev så glada.

Hoppas att denna lilla böna i magen vill hänga med oss nu men jag känner bara att jag vill slappna av och tro på det här nu. Jag vill få vara lycklig över att jag är gravid och jag vill få ha fantastiska kvällar som ikväll. Jag kommer alltid skratta åt mammas reaktion och minnas den med värme. Vad som händer i morgon får vi ta då, och vi är rätt vana vid att ”roll with it” så vad som än dyker upp är jag säkra på att vi kan hantera.

 

[Imogen]

Hoppas att denna lilla böna i magen vill hänga med oss nu men jag känner bara att jag vill slappna av och tro på det här nu. Jag vill få vara lycklig över att jag är gravid och jag vill få ha fantastiska kvällar som ikväll. Jag kommer alltid skratta åt mammas reaktion och minnas den med värme. Vad som händer i morgon får vi ta då, och vi är rätt vana vid att ”roll with it” så vad som än dyker upp är jag säkra på att vi kan hantera.

Såklart att du ska! Det värsta som kan hända pga det är ju att du varit glad i onödan

(Sen vet jag alldeles för väl hur det är att inte vilja/kunna ta ut något i förskott, har själv en historia med upprepade missfall osv. Men om man kan slappna av och vara glad i nuet är det ju helt självklart att man ska ta vara på det! )

 

[Voeux]

Såklart att du ska! Det värsta som kan hända pga det är ju att du varit glad i onödan

(Sen vet jag alldeles för väl hur det är att inte vilja/kunna ta ut något i förskott, har själv en historia med upprepade missfall osv. Men om man kan slappna av och vara glad i nuet är det ju helt självklart att man ska ta vara på det! )

Jag är en väldigt ängslig person i grund och botten och jag har i förväg oroat mig för hur jag skulle klara av en graviditet. Skulle jag gå varje dag och oroa mig för missfall? Skulle jag oroa mig för allt som kan hända, med mig och med mitt barn? Jag är en övertänkare in i benmärgen och att måla upp mardrömsscenarion är min paradgren. Därför är jag förvånad över att jag känner mig ganska trygg just nu och tillåter mig att vara lycklig. Ärligt talat tror jag att det är en försvarsmekanism. Jag vet om huvudet skulle gå fullständigt spinn om jag började tänka alldeles för mycket. Så jag låtsas som att det inte finns något att tänka på. Vi ska få barn, jag är lycklig. Det får vara min sanning fram till att motsatsen bevisas

 

[Voeux]

(Är för övrigt inte denna emoji sjukt passiv aggressiv/creepy? Såg det nu att det blev ett smått obehagligt avslut på mitt förra inlägg )

 

[Imogen]

Jag är en väldigt ängslig person i grund och botten och jag har i förväg oroat mig för hur jag skulle klara av en graviditet. Skulle jag gå varje dag och oroa mig för missfall? Skulle jag oroa mig för allt som kan hända, med mig och med mitt barn? Jag är en övertänkare in i benmärgen och att måla upp mardrömsscenarion är min paradgren. Därför är jag förvånad över att jag känner mig ganska trygg just nu och tillåter mig att vara lycklig. Ärligt talat tror jag att det är en försvarsmekanism. Jag vet om huvudet skulle gå fullständigt spinn om jag började tänka alldeles för mycket. Så jag låtsas som att det inte finns något att tänka på. Vi ska få barn, jag är lycklig. Det får vara min sanning fram till att motsatsen bevisas

Stor igenkänning på det där! Vet precis vad du pratar om, är också en mästare på katastroftänkt. Under min första graviditet oroade jag mig massor för att jag skulle bli en mamma som oroade mig alldeles för mycket

Men ibland förvånar man sig själv också! Jag är liksom förvånad själv över hur coola vi var när första barnet var bebis. Nojade inte över saker och sonen fick hänga med och gick det så gick det. När han var tre månader var vi på bröllop med typ tre timmars sittande middag. Vi åkte kollektivt dit med skötväska och bärsele och sonen fick bokstavligen hänga på Menar att inte att det var något exceptionellt på något sätt, men väldigt långt ifrån vad jag trodde om mig själv som småbarnsförälder

(Sen har jag massa andra saker jag oroar mig för istället, men men )

 

[Cilla89a]

Skönt, hoppas det vara fortsätter åt rätt håll nu! Vilken vecka är du i nu?

Jag har ätit Lergigan Comp idag och faktiskt mått helt okej, trots dålig sömn inatt (minns från tidigare graviditeter att trötthet triggar illamåendet rejält). Hoppas det får fortsätta så nu!

Jag är i vecka 11

Dock jinxa jag igår som skrev det Igår var en usel dag, men ett par dagar innan dess kändes det lite bättre. Hoppas bara igår var tillfälligt.
Känns i alla fall mentalt lättare och bättre nu när man kommit en bit i graviditeten och förhoppningsvis börjar närma sig ett bättre mående. Man var ju inte lika pepp i vecka 6 och man visste att det var en hiiimla massa veckor kvar...

Skönt att Lergigan hjälper Jag tycker den är knepig, ibland funkar den bra för mig, ibland inte alls. Men är sannerligen tacksam dem gånger den hjälper...

 

[superstar]

Jag är i vecka 11

Dock jinxa jag igår som skrev det Igår var en usel dag, men ett par dagar innan dess kändes det lite bättre. Hoppas bara igår var tillfälligt.
Känns i alla fall mentalt lättare och bättre nu när man kommit en bit i graviditeten och förhoppningsvis börjar närma sig ett bättre mående. Man var ju inte lika pepp i vecka 6 och man visste att det var en hiiimla massa veckor kvar...

Skönt att Lergigan hjälper Jag tycker den är knepig, ibland funkar den bra för mig, ibland inte alls. Men är sannerligen tacksam dem gånger den hjälper...

Då är vi ungefär lika långt gångna. Mina tidigare graviditeter har förbättringen börjat med vissa bättre dagar, blandat med de sämre, för att successivt bli fler av de bättre. Så förhoppningsvis är det så för dig, att det börjat vända nu. Men samtidigt är alla graviditeter så olika så svårt att veta såklart Men man hoppas ju alltid.

Jag vägde mig i morse, efter att appen tjajat om det Mindes fel på inskrivningsvikten och trodde först jag gått upp 3 (!!) kg på en dryg vecka, deppigt för mig som verkligen vill försöka att gå upp mindre än under tidigare graviditeter. Lättnaden när jag sen lägger in vikten och ser att det i stället var 2 kg ner Mindes fel på förra vikten helt enkelt.

Det här med vikt och viktuppgång är ju oerhört individuellt, precis som hos icke-gravida kroppar. Så om någon triggas negativt av sådant prat, säg gärna till så kan vi skippa det. Men för mig som har en högre inskrivningsvikt än vid tidigare graviditeter, historik av ganska stor viktuppgång och graviditetskomplikationer som ev kan förebyggas av bättre kontroll på vikten (högt blodtryck) så kräver detta en del bearbetning. Jag kan dock ta att hålla det härifrånom någon önskar

 

[CajsaStina]

5+3 eller nåt idag. Så jobbigt att gå runt och känna efter om man känner nåt..Vid MA:t var mitt enda symtom ömma bröst och det var ju orsaken att jag kände på mig att nåt var fel. Så nu skulle det ju vara SÅ skönt att känna nåt! Pyttelite ömma bröst kanske, men kan lika gärna vara från att jag klämt så mycket på dem också något extremt diffus typ mensvärk (väääldigt svagt) nästan konstant. Vet inte om det är inbillning..och är det inte påhittat börjar jag ju noja att det är utomkveds..ja ni hör ju..

 

[Cilla89a]

5+3 eller nåt idag. Så jobbigt att gå runt och känna efter om man känner nåt..Vid MA:t var mitt enda symtom ömma bröst och det var ju orsaken att jag kände på mig att nåt var fel. Så nu skulle det ju vara SÅ skönt att känna nåt! Pyttelite ömma bröst kanske, men kan lika gärna vara från att jag klämt så mycket på dem också något extremt diffus typ mensvärk (väääldigt svagt) nästan konstant. Vet inte om det är inbillning..och är det inte påhittat börjar jag ju noja att det är utomkveds..ja ni hör ju..

Även om det är vanligast med symtom så måste man ju inte ha några direkt symtom.
Min bästa vän har varit gravid 3 gånger och varit helt symtomlös (förutom att magen blivit större med tiden) men det har gått hur bra som helst alla gånger
Nästan så jag är irriterad på henne som dansar sig genom graviditeterna när en annan ska behöva må som en påse skit.

Men jag förstår ju absolut din oro. Är du inskriven ännu? Ta upp det med din BM i så fall, kanske kan du bli erbjuden tidigt UL?

 

[CajsaStina]

Även om det är vanligast med symtom så måste man ju inte ha några direkt symtom.
Min bästa vän har varit gravid 3 gånger och varit helt symtomlös (förutom att magen blivit större med tiden) men det har gått hur bra som helst alla gånger
Nästan så jag är irriterad på henne som dansar sig genom graviditeterna när en annan ska behöva må som en påse skit.

Men jag förstår ju absolut din oro. Är du inskriven ännu? Ta upp det med din BM i så fall, kanske kan du bli erbjuden tidigt UL?

Nä jag vet ju det egentligen..men spökar ju att det var så förra gången, som då gick åt skogen..man vill ju att det skulle kännas helt annorlunda denna gång! Men tack för pepp

Är inte inskriven men vi har kontakt och har ett tidigt UL inbokat den 5/7, men är ju sååå långt kvar. Dagarna kryper fram..

 

[em-pirre]

Även om det är vanligast med symtom så måste man ju inte ha några direkt symtom.
Min bästa vän har varit gravid 3 gånger och varit helt symtomlös (förutom att magen blivit större med tiden) men det har gått hur bra som helst alla gånger
Nästan så jag är irriterad på henne som dansar sig genom graviditeterna när en annan ska behöva må som en påse skit.

Men jag förstår ju absolut din oro. Är du inskriven ännu? Ta upp det med din BM i så fall, kanske kan du bli erbjuden tidigt UL?

Exakt. Plus att jag vid mitt senaste MA hade väldigt tydliga symtom som blev starkare (blev först svagare och sen starkare igen. Moderkakan fortsatte växa Men inte fostrena.) Så man kan inte alls dra några slutsatser av symtom. Tyvärr.

 

[CajsaStina]

Exakt. Plus att jag vid mitt senaste MA hade väldigt tydliga symtom som blev starkare (blev först svagare och sen starkare igen. Moderkakan fortsatte växa Men inte fostrena.) Så man kan inte alls dra några slutsatser av symtom. Tyvärr.

Och inte heller av bristen på symtom då förstås..ska försöka tänka så

 

[Kilauea]

Och inte heller av bristen på symtom då förstås..ska försöka tänka så

Eller styrkan på test , jämfört mellan olika gånger.