Vinterföräldrar 21/22

[Human]

Vi hade tänkt babynest i spjälsäng men vi ligger i hårda förhandlingar med lillbossen och jag hoppas att vi kan mötas på mitten med babynest i sängen. Inatt började det finnas mer acceptans för förslaget, väldigt skönt!

Vi hade inte tänkt alls på täcken och grejer, så vi har testat oss fram. Det är kallt hemma hos oss, så vi kör baby-burrito-looken med en filt hela dagarna, och en variant på natten också men då inte så högt upp på kroppen.

 

[Human]

Annars vill jag bara skicka lite pepp till er som fortfarande har ungen på insidan! Det är verkligen dubbel vinst med att få ut dem. Dels måste jag säga att min unge är oväntat trevlig att hänga med, dels är det fantastiskt att inte längre vara gravid! Den jäkla halsbrännan som förpestat tillvaron för mig så länge försvann i samma sekund som ungen kom.

Så heja er, nu är ni på upploppet!

 

[Hedinn]

Annars vill jag bara skicka lite pepp till er som fortfarande har ungen på insidan! Det är verkligen dubbel vinst med att få ut dem. Dels måste jag säga att min unge är oväntat trevlig att hänga med, dels är det fantastiskt att inte längre vara gravid! Den jäkla halsbrännan som förpestat tillvaron för mig så länge försvann i samma sekund som ungen kom.

Så heja er, nu är ni på upploppet!

Härligt att höra! För häromdagen fick jag nån störd tanke om att jag skulle sakna alla rörelser och sparkar i magen när han är på utsidan (som att han inte kommer röra sig då?! ), detta TROTS att jag är så öm under revbenen av allt tryck där att jag emellanåt funderar på hur allvarliga skador jag har på övriga organ där inne.

 

[underensten]

@Hedinn Jag kände sparkar i magen efter att bebis var ute .

Skulle på 1h gravidmassage idag som jag sett så fram emot. Började jättebra, de hade en särskild kudde jag fick ligga på så jag kunde ligga på mage och det var jätteskönt. Men efter ca 20 min började jag må illa, varm och lite yrsel så fick avbryta. Så besviken .

 

[kolfinnur]

Ok, då kör vi (lång) förlossningsberättelse för dem som är intresserade. Lägger den som spoiler så det är lättare att hoppa över för den som vill slippa. Det går bra och är odramatiskt förutom att det går snabbt.

Spoiler: Förlossningsberättelse

Jag vaknade kl 02 natten till torsdag av värkar. Eftersom jag inte haft några sammandragningar eller förvärkar alls och eftersom det var över två veckor till BF så uppfattade jag det som förvärkar. Jag låg kvar i sängen och skulle försöka sova mellan dem men det gick inte så runt 03.30 gav jag upp och gick upp. Värkarna kom ungefär var femte minut och jag passade på att läsa "Föda utan rädsla" som jag tidigare bara påbörjat. Bättre sent än aldrig.

Min man ska på jakt och just när han går upp ligger jag och slumrar lite så jag säger inget till honom utan han åker iväg. Resten av dagen kommer de oftast med 4-5 Min intervaller och pågår i 30 sek. Någon gång är det paus i 10 min och någon gång är det 3 min emellan. Jag tänker fortfarande på dem som förvärkar och går igenom dagen som vanligt med att fodra hästar, gå promenader med hunden och lite fix hemma. Värkarna är inte sköna men det går bra så länge jag kan ställa mig upp, sittandes gör det lite för ont.

Min man kommer hem framåt 16.30 och jag informerar honom om mina "förvärkar", men att det skulle kunna vara risk för att det kanske är så att förlossningen är på gång och att vi kanske får åka in imorgon. Nyårsaftonsplanerna avbokas, vi käkar middag och kollar sen på ett avsnitt av serien vi börjat se. Jag kan inte sitta på stolen vid middagen för då får jag värkar och under serietittandet får jag var fjärde minut resa på mig och gå runt istället. Det är nog först här det går upp för mig att det faktiskt är på riktigt, att det ska bli bebis och att det nog inte är "imorgon" vi ska åka in utan under natten. Värkarna har blivit tuffare och jag blir lite stressad över att jag behöver både tänka på andning och avslappning och ofta även humma med eller upprepa ett litet mantra för mig själv för att det ska kännas ok. Jag har ju just läst i boken att under latensfasen ska jag inte slösa på resurser utan försöka distrahera mig.

Vid 20.15 är jag ute och fodrar hästarna för kvällen, och vid 20.30 ringer min mamma för att berätta att hennes häst är sjuk. Jag nämner då att jag tror att förlossningen är igång men att det nog är tidigt, värkarna kommer ca var fjärde minut men är bara 30-45 sekunder långa. Mamma tycker absolut att jag ska ringa förlossningen ändå, så jag gör det. Barnmorskan jag pratar med tycker, utifrån att det är första barnet, att det låter som att värkarna är lite för oregelbundna och korta men att jag förstås får komma in på undersökning om jag vill men då är det ju risk att bli hemskickad. Vi har drygt 30 min körning till sjukhuset. Hon tipsar om att ta två Panodil och då säger jag att jag kan testa att vara hemma en stund till.

Ungefär nu blir dock värkarna tätare, det är runt 1,5 min emellan, fortfarande lika korta men smärtan är värre. Jag blir gnälligare och lite rädd ibland. Efter 20 min säger jag till min man att nu får det vara bra, nu vill jag åka in. Vi fixar det sista och rullar sen mot sjukhuset.

I bilen är det mindre än 1,5 min värkvila men vi har en rätt trevlig tur. Jag är till en början stressad över att jag ska behöva ta värkar sittandes i en halvtimme, eftersom jag tyckt att det gjort så jäkla ont innan. De första kanske fem värkarna försöker jag halvt resa på mig och skaka eller på annat sätt röra på mig för att hantera dem. Men sen är jag faktiskt jäkligt stolt över mig själv att jag lyckas samla mig, gilla läget och bara acceptera att det kommer göra ont. Jag upprepar för mig själv "det gör ont men det är inte farligt" och kan sedan ta resten av värkarna i bilen sittandes, till synes lugn. Så coolt ändå!

Skräcken i bilen är dock att vi ska bli hemskickade. Värkarna är ju fortfarande så korta. Jag blir avsläppt vid entrén och går in medan min man parkerar bilen. Väl inne får jag komma till ett undersökningsrum och ombeds lämna ett urinprov medan sköterskan går och skriver in mig. Jag säger snällt att jag ska försöka. Att sätta sig på toaletten gör fruktansvärt ont och jag får kraftig värk och bara skriker. Här är också ett ögonblick där jag är stolt över mig själv, då jag är nära att fly iväg och få panik över smärtan, att jag är ensam, att jag inte lyckas leverera ett urinprov, men jag samlar mig och andas igen.

När sköterskan kommer tillbaka så ska jag upp på sängen, och precis då går vattnet. Min man kommer tillbaka och barnmorskan kommer in för att undersöka mig. Det gör ont och jag ryter i att hon ska ta ut fingrarna genast. Hon säger något om att huvudet är nere och jag får veta att jag är helt öppen. Jag frågar om det innebär att vi inte blir hemskickade och får till svar att vi inte kommer lämna stället utan bebis.

Jag får på mig sjukhusskjortan och vi ska sedan ta oss till ett förlossningsrum. Hela tiden kommer värkarna med någon minus paus och vi får stanna. Det känns som att det tar en evighet att ta sig in på rummet. Jag berättar för sköterskan att det trycker på och jag hör som i en dimma att de ska kalla in barnmorskan med en gång. Inne på rummet kommer jag fram till sängens kant och får en demonstration av lustgasen. Jag får en kraftig värk, andas in lustgasen som ärligt inte gör mycket till, men jag håller hårt i den. "Fort upp på bädden nu mellan värkarna" och jag lyder. Det är fler i rummet nu och när nästa värk kommer så känns det som jag exploderar och jag skriker in i lustgasen.

"Då var huvudet ute" hör jag och jag fattar ingenting. Mitt i allt infinner sig ett lugn, en paus. "Har du någon värk på gång?" frågar barnmorskan men just då är det lugnt. Någon tycker jag ska släppa lustgasen men jag vägrar. Sen är nästa värk på ingång, och dem är också en explosion. Mitt under den säger sköterskan åt mig att släppa gasen och se vad som händer. Jag tar några andetag till, släpper den och tittar ner. Som skjuten ur en kanon kommer då något ut ur mig och läggs upp på mig. Jag tittar storögt på bebisen, och sen på min man, och förstår ingenting.

Alla är helt ärligt lite förvånade över raketfödseln och jag får höra att det gick 20 min från det att jag kom in tills sonen föddes.

Vad alla sagt om bristningar stämmer, dem kände jag inte av alls. Jag har fått en del, och läkare kallas in för att titta, men i slutändan är de inte så stora ändå men jag får ett antal stygn.

Sammanfattningsvis: jag är korkad, tur i oturen att mammas häst blev dålig så hon ringde mig och då fick mig att ringa förlossningen och inte heller förstagångsföderskor följer alltid protokollet.

Inte helt olikt min första förlossning, hade kunnat gå likadant. Skillnaden var att jag hade haft massa förvärkar innan, så när jag kände att jag inte ville sitta eller ligga ner under värkarna så började jag misstänka att det var skarpt läge. Det var exakt skillnaden på förvärkar och värkar för mig, men det hade jag ju inte vetat om jag inte haft en massa förvärkar! Grattis till bebisen och skönt att det gick bra!

 

[kolfinnur]

BF idag här. Var på kontroll hos BM igår, allt var bra och bebis fixerad. Bara vänta... Fick en tid för kontroll på förlossningen inbokad om en vecka. Nya rutinen i Uppsala är att omföderskor får komma på kontroll och hinnsvepning 41+0, men om allt är bra görs ingen igångsättning förrän 41+5. Men, de kan också erbjuda igångsättning direkt, beror väl på status på kroppen och bemanning. Kändes skönt att höra oavsett, om en vecka händer någonting i alla fall, det gör väntan lite lättare

Hoppas han är redo att födas denna vecka dock. Mer aktivitet och förvärkar igår och inatt, hoppas det betyder något... Inga andra tecken dock

 

[superstar]

Här är allt fint, om än väldigt trötta. Just klätt på lillan första kläderna och väntar på pappa och storasystrar som ska hämta hem oss från BB. Är ju en speciell tid och bubbla att vara här men ska bli ofantligt skönt att komma hem.

Jag är oerhört tacksam för allt som gått bra och flyter på men samtidigt hysteriskt emotionell och sentimental över allt som aldrig mer ska bli ❤ Kan bara tänka mig hur det kommer vara i morrn på dag 3, jag som redan gråter Helt övertygad om att det här är vårt sista barn, inget snack om det. Men att aldrig mer få känna fosterröresler? Aldrig mer få vänta och längta och undra över vem som gömmer sig i magen? Aldrig mer få klappa sig över gravidmagen. Osv... Men allt har sin tid och jag försöker njuta här och nu. Lillasyster är såklart världens sötaste. En kopia av sin äldsta storasyster som nyfödd med en liten brun kalufs. Skiljde dessutom bara drygt 100 gram i födelsevikt så de var nästan identiska, mellandottern vägde flera hundra gram mindre men hon var lite tillväxthämmad.

Ska försöka skriva ihop en förlossningsberättelse såsmåningom, är så kul att ha.

 

[Imogen]

Här är allt fint, om än väldigt trötta. Just klätt på lillan första kläderna och väntar på pappa och storasystrar som ska hämta hem oss från BB. Är ju en speciell tid och bubbla att vara här men ska bli ofantligt skönt att komma hem.

Jag är oerhört tacksam för allt som gått bra och flyter på men samtidigt hysteriskt emotionell och sentimental över allt som aldrig mer ska bli ❤ Kan bara tänka mig hur det kommer vara i morrn på dag 3, jag som redan gråter Helt övertygad om att det här är vårt sista barn, inget snack om det. Men att aldrig mer få känna fosterröresler? Aldrig mer få vänta och längta och undra över vem som gömmer sig i magen? Aldrig mer få klappa sig över gravidmagen. Osv... Men allt har sin tid och jag försöker njuta här och nu. Lillasyster är såklart världens sötaste. En kopia av sin äldsta storasyster som nyfödd med en liten brun kalufs. Skiljde dessutom bara drygt 100 gram i födelsevikt så de var nästan identiska, mellandottern vägde flera hundra gram mindre men hon var lite tillväxthämmad.

Ska försöka skriva ihop en förlossningsberättelse såsmåningom, är så kul att ha.

Åh vad jag känner igen mig! M är nog också vårt sista barn (har väldigt svårt att tro att vi skulle planera för ett till, även om vi nog inte skulle göra abort om det skulle ske oplanerat). Och oj vad mycket ”sista gången” jag har tänkt på de senaste veckorna! En hel del är nog hormoner dock. Vissa saker är ju egentligen skönt att man inte behöver göra igen

 

[Sleepan]

Vi hade tänkt babynest i spjälsäng men vi ligger i hårda förhandlingar med lillbossen och jag hoppas att vi kan mötas på mitten med babynest i sängen. Inatt började det finnas mer acceptans för förslaget, väldigt skönt!

Vi hade inte tänkt alls på täcken och grejer, så vi har testat oss fram. Det är kallt hemma hos oss, så vi kör baby-burrito-looken med en filt hela dagarna, och en variant på natten också men då inte så högt upp på kroppen.

Filt är livets grej! Ligger filtar överallt här hemma

 

[Voeux]

Har/hade ni små ryckningar i nedre delen av magen? Har känt de senaste veckorna till och från, känns som muskelryckningar (mina) men läste att det kanske är bebis som har hicka?

 

[superstar]

Har/hade ni små ryckningar i nedre delen av magen? Har känt de senaste veckorna till och från, känns som muskelryckningar (mina) men läste att det kanske är bebis som har hicka?

Åh, det är säkert hicka ❤ Min bebis hickade ganska ofta på slutet. Kände det som när hon rörde på sig men mer monotont, rytmiskt. Hon har dock inte hickat alls än på utsidan. Storasyster som hickade mycket i magen hickade typ konstant utanför också

 

[superstar]

Fått sova från 01 till 04.30 Det var fantastiskt! Ammar nu, hoppas på att få ett par timmars sömn ytterligare sen innan dagens födelsedagsbarn vaknar (mellansyster i huset fyller 3 år idag)

 

[Cilla89a]

Så var BF dagen kommen som man väntat på sedan man plussade på stickan den 30/4 förra året.
Meeeen ingen lillasyster i sikte ännu
Börjar bli segt att vänta, vi har ju så gott som helt isolerat oss hemma för är livrädd att sambon ska få Covid och inte få vara med och smittspridningen är ju helt galen nu

 

[Human]

Fått sova från 01 till 04.30 Det var fantastiskt! Ammar nu, hoppas på att få ett par timmars sömn ytterligare sen innan dagens födelsedagsbarn vaknar (mellansyster i huset fyller 3 år idag)

Duktig bebis! Det är en sån gamechanger med de där sammanhängande timmarna!

Grattis till mellansystern! Hoppas hon känner sig som jordens mittpunkt idag, trots lillasysters ankomst

 

[Human]

Så var BF dagen kommen som man väntat på sedan man plussade på stickan den 30/4 förra året.
Meeeen ingen lillasyster i sikte ännu
Börjar bli segt att vänta, vi har ju så gott som helt isolerat oss hemma för är livrädd att sambon ska få Covid och inte få vara med och smittspridningen är ju helt galen nu

Nu får lillasyster ta sig i kragen och komma ut, heja heja!

Nej, inget kul med smittspridningen nu Förstår att du är orolig för sambon, hoppas ni kan hålla ut i isoleringen lite till, det är ju nära nu (även om jag förstår att det inte känns så).

 

[Human]

Frågar åt en vän: hur länge är det socialt acceptabelt att leva i nät-trosorna från BB?

Jag fick med mig ett gäng hem, och känslan just nu är att det kommer krävas en intervention för att få mig att ge upp dem

 

[Kilauea]

Frågar åt en vän: hur länge är det socialt acceptabelt att leva i nät-trosorna från BB?

Jag fick med mig ett gäng hem, och känslan just nu är att det kommer krävas en intervention för att få mig att ge upp dem

Länge .

 

[Hedinn]

Frågar åt en vän: hur länge är det socialt acceptabelt att leva i nät-trosorna från BB?

Jag fick med mig ett gäng hem, och känslan just nu är att det kommer krävas en intervention för att få mig att ge upp dem

Jag har köpt ett gäng från apoteket redan såatte…

 

[superstar]

Frågar åt en vän: hur länge är det socialt acceptabelt att leva i nät-trosorna från BB?

Jag fick med mig ett gäng hem, och känslan just nu är att det kommer krävas en intervention för att få mig att ge upp dem

Länge Fast jag hoppade faktiskt ur mina nu på morgonen, trots att jag har några kvar. Men det är bara för att jag har gravid-trosor som är ÄNNU skönare. Hade aldrig satt på mig vanliga än på ett tag Går idag klädd i urtvättade mammatrosor, jättebindan, amningsbhoch amningsilägg ✌ Bara nättrosorna hade kunnat hotta upp detta ytterligare

 

[superstar]

Så var BF dagen kommen som man väntat på sedan man plussade på stickan den 30/4 förra året.
Meeeen ingen lillasyster i sikte ännu
Börjar bli segt att vänta, vi har ju så gott som helt isolerat oss hemma för är livrädd att sambon ska få Covid och inte få vara med och smittspridningen är ju helt galen nu

Åh jag hoppas, hoppas att hon snart bestämmer sig för att titta ut Heja bebis!