Alexandra_W
Trådstartare
Jag har ägnat senaste 24 timmarna åt att fundera, gråta, fundera mer, gråta ännu mer, förkasta, fundera ännu mer och förkasta ännu mer. Och tillslut utkristalliserade sig någon form av 'körschema' som jag skulle kunna tro på att det fanns en chans att det fungerar i realiteten med.
Grunden är ju såklart att jag VILL behålla honom, men det där att han (iaf hittills) INTE har trivts ALLS med att bara loda i hagen. Och han ju inte håller för ridningen (annat än som skrittpensionär och det räcker inte och hans rygg skulle paja helt). Och att få ihop den ekvationen så det slutar med nöjd matte OCH nöjd häst är inte det lättaste.
Men jag är en envis röd gris ibland, och min mamma har överröst mig med 'vilda ideer' (hon är ohälsosamt kär i Vision *s*). De flesta av dem är sådana som jag redan förkastat eller som inte fungerar. Men just för att mamma inte är så insatt (även om hon lärt sig en hel massa av den här historien) så är de rätt bra för de är förbehållslösa och så vidare. Dvs hon tänker ur ett icke-insatt perspektiv och det är ibland bättre för då har man inte saker så nära inpå (ser inte skogen för alla träden und so weiter..).
Så tillslut utkristalliserade sig nåt som skulle kunna vara genomförbart, som närmast är ett hopkok av lite av varje. Men innan jag gick och blev alldeles för hoppfull ville jag testa iden på Visions veterinär, och höra vad han ansåg. Om han ansåg att 'nä, du bara lurar dig själv med det där' så var det ju bara att glömma.
Jag tyckte inte riktigt om att det livintyg jag har nu bara ger mig 1 månad på mig att bestämma mig. Och det går ju bra att riva det jag har nu och åka ner och få ett nytt i höst, det påpekade ju både f-bolaget och Visions vet. Även om han ska sluta så finns ju alla uppgifter om Vision i datorn så det var ju bara att böja om och konstatera 'nehepp' och skriva ett nytt. MEN, eftersom Visions vet ska sluta och det då kommer vara en annan vet som tar hand om det då så är jag lite 'nojig'. Antagligen helt i onödan, men jag är 'rädd' för att han vilar hela sommaren (eller sålänge han håller humöret uppe), och så blir han lite bättre och så drabbas jag av någon optimistvet som tycker att 'ja men se, nu är det ju bara pyttelite kvar, om vi tar och behandlar nu och så provar du rida igång igen och så..'. Ja ni fattar. Och jag orkar liksom inte ta hela svängen en gång till. Chansen är en på en ziljon att det ska funka så. Han HAR ju varit okej en gång sen det här började, men blev ju snabbt dåligt (och sämre än innan) av igångsättning trots att den var långsam.
Samtidigt så vill jag ju ha längre tid än en månad på mig att se om jag kan få honom att trivas som hagpensionär eller om jag kan lyckas hitta någon aktivitetsnivå som gör honom nöjd och utan att han bli ofräsch.
Så jag har funderat lite på just hur jag ev skulle kunna hålla honom nöjd utan att han ska behöva vara ofräsch. Och det som utkristalliserade sig som en tänkbar lösning är en mix av körning och ridning. Med baktanken att det dels är olika muskelgrupper som används (så om han kompenserar gör han det förhoppningsvis på olika sätt och så blir det lite 'jämnare') och att han vid körning slipper kompensera för MIN vikt också. Rider jag och han försöker kompensera och på så sätt förskjuter min vikt så ska han kompensera för det MED och försöka lyckas få tillbaka mig där jag ska vara också. (Snurrigt förklarat, men ni fattar). Och så att vid körning så kan jag skritta MYCKET mera än uppsuttet (ska ju inte sitta och 'åka' häst på långa tyglar alls eg, med tanke på hans rygg).
Så min 'plan' är att nu först ge honom ett bete med helvila och butta/djävulsklo i en vecka i början. Ansöka om T-märkning hos f-bolaget. Sedan får han lalla på betet så länge han tycker det är kul. När han börjar visa tecken på att 'bläää, det här är pisstråkigt' så sätter jag igång honom uppsuttet. OCH tar vid där jag la ner för 'hundra år sen' med inkörningen. och förhoppningsvis lyckas jag köra in honom, och då kan jag varva promenadridning och promenadkörning och på så sätt göra det lite intressantare, och så det ovan med lite olika belastning. Det är ju dock samma ben, samma has och samma rörelser han gör så så hjälper det inte, men i övrigt och mot lite av ev kompensationsöverlastningar.
Och så försöker jag hålla antalet dagar/vecka han går så lågt som han tolererar. Han har gått 2+1 (2 arbete, 1 vila etc) innan och trivts så man borde iaf kunna gå ner på varannandag.
Och när/om han visar tecken på att inte vara okej så i med butta/djävulsklo i en vecka och ge honom ett par veckor 'ledigt'. Kommer de där perioderna för ofta får man ju inse att det inte går dock, jag menar inte att vi ska hatta fram och tillbaka så hela tiden, men om det händer ibland.
Med promenadridning/promenadkörning menar jag skritt och trav rakt fram. Möjligen någon liten galopp uppsuttet ibland, om mattes never fixar det.
Fortsätta ge ledtillskott, fortsätta låta equiatrikern kolla på honom och massera & sätta nålar med jämna mellanrum, fortsätta ha honom tåriktad (och se om hovis har några fler teorier, han sa nåt om att 'ja vi får väl se om vi kan komma på nåt mer om det nu inte är bra' sist, så jag vet inte om han har nåt mer på lager). Och så när jag fått tillbaka min transport iaf under den tid det är farbart väglag försök att åka IVÄG med honom och rida på 'nya' platser. Det märks när jag hittar en väg/stig vi inte sett förr härute att han tycker det är superkul (och varenda stig han ser på ska han in på om han får välja). Så det kan göra det hela lite roligare utan att jag eg ökar belastning/träningsgrad. Tyvärr kan jag ju varken rida offroad, bomarbeta, löshoppa eller nåt sånt så det gäller att försöka komma på de omväxlingsgrejer som går.
Och så kontrollböja honom årligen (typ i samband med vacc & tandfix) så man har lite koll på vad som händer.
Så, detta testade jag då på veterinären för att höra vad han sa. Och han tyckte att det lät definitivt som en lösning som skulle kunna fungera. Och tyckte den var VÄL värd att prova. Han la också till att han inte tyckte jag skulle se den här hältan som något han har ont av hela tiden även om den är där hela tiden, utan sålänge hästen fungerar och har kul så gå på det, oavsett vad ett ev böjprov skulle visa. Däremot när han 'säger till' ta det på allvar och då se om man kan få bort det med lite vila & ev butta, och om inte inse att 'nä det gick inte' och helpensionera eller då låta honom slippa (ta bort alltså). Och så la han till att 'och går det vägen kan du ju anmäla dig till Elitloppet sen' *s* (vi skämtade om det redan förra året när V inte kunde galoppera utan bara travade fortare och fortare vid longeringen att 'den där kan du ju starta i elitloppet').
Om det inte fungerar (han inte håller, han inte är nöjd, jag inte lyckas köra in kraken etc) så får han åka när jag ser det. men jag har ingen tidspress på mig från f-bolagets sida, och slipper oroa mig för ev vetkrångel.
Risken jag tar är som jag ser det de pengar jag 'förlorar' vid en T-märkning mot en utdömning med avlivning, risken finns ju att jag redan om några månader ser att 'nä det här går inte' och då 'kostade' mitt nojande om att det ska bli vetkrångel mig 10 000. Å andra sidan ger det rejäl sinnesro, och jag är ju van att inte ha någon buffert, så vafan
(fast det var jäkligt trevligt de få månader jag hade den, och jag är väldigt glad att jag hade den just då så jag kunde ge Vision ALLA chanser).
Ja, jag är ohälsosamt fäst vi den hästen, helt korrekt. Och nej, jag är nog inte vid mina sinnens fulla bruk heller
(Orkade någon läsa allt? *s*)
Grunden är ju såklart att jag VILL behålla honom, men det där att han (iaf hittills) INTE har trivts ALLS med att bara loda i hagen. Och han ju inte håller för ridningen (annat än som skrittpensionär och det räcker inte och hans rygg skulle paja helt). Och att få ihop den ekvationen så det slutar med nöjd matte OCH nöjd häst är inte det lättaste.
Men jag är en envis röd gris ibland, och min mamma har överröst mig med 'vilda ideer' (hon är ohälsosamt kär i Vision *s*). De flesta av dem är sådana som jag redan förkastat eller som inte fungerar. Men just för att mamma inte är så insatt (även om hon lärt sig en hel massa av den här historien) så är de rätt bra för de är förbehållslösa och så vidare. Dvs hon tänker ur ett icke-insatt perspektiv och det är ibland bättre för då har man inte saker så nära inpå (ser inte skogen för alla träden und so weiter..).
Så tillslut utkristalliserade sig nåt som skulle kunna vara genomförbart, som närmast är ett hopkok av lite av varje. Men innan jag gick och blev alldeles för hoppfull ville jag testa iden på Visions veterinär, och höra vad han ansåg. Om han ansåg att 'nä, du bara lurar dig själv med det där' så var det ju bara att glömma.
Jag tyckte inte riktigt om att det livintyg jag har nu bara ger mig 1 månad på mig att bestämma mig. Och det går ju bra att riva det jag har nu och åka ner och få ett nytt i höst, det påpekade ju både f-bolaget och Visions vet. Även om han ska sluta så finns ju alla uppgifter om Vision i datorn så det var ju bara att böja om och konstatera 'nehepp' och skriva ett nytt. MEN, eftersom Visions vet ska sluta och det då kommer vara en annan vet som tar hand om det då så är jag lite 'nojig'. Antagligen helt i onödan, men jag är 'rädd' för att han vilar hela sommaren (eller sålänge han håller humöret uppe), och så blir han lite bättre och så drabbas jag av någon optimistvet som tycker att 'ja men se, nu är det ju bara pyttelite kvar, om vi tar och behandlar nu och så provar du rida igång igen och så..'. Ja ni fattar. Och jag orkar liksom inte ta hela svängen en gång till. Chansen är en på en ziljon att det ska funka så. Han HAR ju varit okej en gång sen det här började, men blev ju snabbt dåligt (och sämre än innan) av igångsättning trots att den var långsam.
Samtidigt så vill jag ju ha längre tid än en månad på mig att se om jag kan få honom att trivas som hagpensionär eller om jag kan lyckas hitta någon aktivitetsnivå som gör honom nöjd och utan att han bli ofräsch.
Så jag har funderat lite på just hur jag ev skulle kunna hålla honom nöjd utan att han ska behöva vara ofräsch. Och det som utkristalliserade sig som en tänkbar lösning är en mix av körning och ridning. Med baktanken att det dels är olika muskelgrupper som används (så om han kompenserar gör han det förhoppningsvis på olika sätt och så blir det lite 'jämnare') och att han vid körning slipper kompensera för MIN vikt också. Rider jag och han försöker kompensera och på så sätt förskjuter min vikt så ska han kompensera för det MED och försöka lyckas få tillbaka mig där jag ska vara också. (Snurrigt förklarat, men ni fattar). Och så att vid körning så kan jag skritta MYCKET mera än uppsuttet (ska ju inte sitta och 'åka' häst på långa tyglar alls eg, med tanke på hans rygg).
Så min 'plan' är att nu först ge honom ett bete med helvila och butta/djävulsklo i en vecka i början. Ansöka om T-märkning hos f-bolaget. Sedan får han lalla på betet så länge han tycker det är kul. När han börjar visa tecken på att 'bläää, det här är pisstråkigt' så sätter jag igång honom uppsuttet. OCH tar vid där jag la ner för 'hundra år sen' med inkörningen. och förhoppningsvis lyckas jag köra in honom, och då kan jag varva promenadridning och promenadkörning och på så sätt göra det lite intressantare, och så det ovan med lite olika belastning. Det är ju dock samma ben, samma has och samma rörelser han gör så så hjälper det inte, men i övrigt och mot lite av ev kompensationsöverlastningar.
Och så försöker jag hålla antalet dagar/vecka han går så lågt som han tolererar. Han har gått 2+1 (2 arbete, 1 vila etc) innan och trivts så man borde iaf kunna gå ner på varannandag.
Och när/om han visar tecken på att inte vara okej så i med butta/djävulsklo i en vecka och ge honom ett par veckor 'ledigt'. Kommer de där perioderna för ofta får man ju inse att det inte går dock, jag menar inte att vi ska hatta fram och tillbaka så hela tiden, men om det händer ibland.
Med promenadridning/promenadkörning menar jag skritt och trav rakt fram. Möjligen någon liten galopp uppsuttet ibland, om mattes never fixar det.
Fortsätta ge ledtillskott, fortsätta låta equiatrikern kolla på honom och massera & sätta nålar med jämna mellanrum, fortsätta ha honom tåriktad (och se om hovis har några fler teorier, han sa nåt om att 'ja vi får väl se om vi kan komma på nåt mer om det nu inte är bra' sist, så jag vet inte om han har nåt mer på lager). Och så när jag fått tillbaka min transport iaf under den tid det är farbart väglag försök att åka IVÄG med honom och rida på 'nya' platser. Det märks när jag hittar en väg/stig vi inte sett förr härute att han tycker det är superkul (och varenda stig han ser på ska han in på om han får välja). Så det kan göra det hela lite roligare utan att jag eg ökar belastning/träningsgrad. Tyvärr kan jag ju varken rida offroad, bomarbeta, löshoppa eller nåt sånt så det gäller att försöka komma på de omväxlingsgrejer som går.
Och så kontrollböja honom årligen (typ i samband med vacc & tandfix) så man har lite koll på vad som händer.
Så, detta testade jag då på veterinären för att höra vad han sa. Och han tyckte att det lät definitivt som en lösning som skulle kunna fungera. Och tyckte den var VÄL värd att prova. Han la också till att han inte tyckte jag skulle se den här hältan som något han har ont av hela tiden även om den är där hela tiden, utan sålänge hästen fungerar och har kul så gå på det, oavsett vad ett ev böjprov skulle visa. Däremot när han 'säger till' ta det på allvar och då se om man kan få bort det med lite vila & ev butta, och om inte inse att 'nä det gick inte' och helpensionera eller då låta honom slippa (ta bort alltså). Och så la han till att 'och går det vägen kan du ju anmäla dig till Elitloppet sen' *s* (vi skämtade om det redan förra året när V inte kunde galoppera utan bara travade fortare och fortare vid longeringen att 'den där kan du ju starta i elitloppet').
Om det inte fungerar (han inte håller, han inte är nöjd, jag inte lyckas köra in kraken etc) så får han åka när jag ser det. men jag har ingen tidspress på mig från f-bolagets sida, och slipper oroa mig för ev vetkrångel.
Risken jag tar är som jag ser det de pengar jag 'förlorar' vid en T-märkning mot en utdömning med avlivning, risken finns ju att jag redan om några månader ser att 'nä det här går inte' och då 'kostade' mitt nojande om att det ska bli vetkrångel mig 10 000. Å andra sidan ger det rejäl sinnesro, och jag är ju van att inte ha någon buffert, så vafan
(fast det var jäkligt trevligt de få månader jag hade den, och jag är väldigt glad att jag hade den just då så jag kunde ge Vision ALLA chanser).Ja, jag är ohälsosamt fäst vi den hästen, helt korrekt. Och nej, jag är nog inte vid mina sinnens fulla bruk heller
(Orkade någon läsa allt? *s*)
