mian1
Trådstartare
Doris, det lilla eländet såklart.
När vi fick henne hade hon bott i hundgård största delen av livet och hon fattade inte riktigt att man skulle säja ifrån om man behövde kissa eller bajsa. Det kunde vi ju räkna ut så vi toa-tränade nästan som man gör med valpar. Släppte ut ofta och berömde när hon gjorde av sig ute. Hon säjer fortfarande inte till, men hon vet att man inte ska/bör kissa inomhus och att det räknas som felaktigt beteende.
Ett annat kisseri-problem är att hon är rädd för en massa saker och då kissar hon på sig. Vi kan inte fya henne, skälla på henne eller visa tydligt att hon gjort fel - då kissar hon på sig. Därför var vi också tillslut tvugna att häva soff-förbudet. Varje gång hon hoppade upp i soffan och vi tittade på henne kom hon på att soffan var förbjuden och att hon gjort ett fel. Då kissade hon på sig
Alltså - kissar hon inne kan vi inte skälla på henne för då kissar hon ner sig = dubbelt kiss.
Tidigare har det hänt ganska sällan, men nu har hon blivit helt hopplös. Hon vägrar nämligen att gå ut! Om det är vackert väder och sol följer hon gärna med ut, men regnar det eller är kallt så tvärvägrar hon. I början av hösten kunde vi muta med godis, men nu springer hon och gömmer sig bara vi tar ut kalvkorven ur kylskåpet. Försöker vi bära henne så kissar hon ner sig, skäller vi på henne så kissar hon ner sig, går hon inte ut så kissar hon på golvet.
Hundarna får sin mat ute på verandan och Doris vallas sedan ner på gräsmattan med hjälp av två sopborstar (hon är livrädd för alla sorters verktyg, men lämnar han en öppen flyktväg så springer hon). Sen får vi blockera trappan till verandan tills vi säkert sett att hon satt sig.
Promenader går det bara att få ut henne på om vädret är fint. Även om jag vallat ut henne så lägger hon sig ner så fort hon får se kopplet.
Hon är inte sjuk (bortsett från klådan, men nu funkar medicinen igen så hon är på bättringsvägen) och hon har inte ont. Hon är pigg och skuttar runt med sina katter inomhus. Hon är bara så vansinnigt envis och har nu fått för sig att hon tänker gå i ide fram till april. Fryser gör hon när det är kallt, men hon har ett täcke som även täcker magen så det kan hon inte klaga på.
Nån som har ett bra tips på hur vi ska kunna få henne att i alla fall kissa utomhus trots att det inte är sommar året om? Eller hur man tillrättavisar en hund som blir så rädd att hon kissar ner sig?
Hon sätter sig inte inomhus då vi ser henne utan hon gör det oftast på natten. Vi tvingar ut henne innan vi går och lägger oss och hon kissar snabbt innan hon rusar in igen. Vis 4-tiden smyger hon upp ur soffan och sätter sig innanför dörren, sen spurtar hon upp i soffan igen och det är först då vi brukar vakna.
När vi fick henne hade hon bott i hundgård största delen av livet och hon fattade inte riktigt att man skulle säja ifrån om man behövde kissa eller bajsa. Det kunde vi ju räkna ut så vi toa-tränade nästan som man gör med valpar. Släppte ut ofta och berömde när hon gjorde av sig ute. Hon säjer fortfarande inte till, men hon vet att man inte ska/bör kissa inomhus och att det räknas som felaktigt beteende.
Ett annat kisseri-problem är att hon är rädd för en massa saker och då kissar hon på sig. Vi kan inte fya henne, skälla på henne eller visa tydligt att hon gjort fel - då kissar hon på sig. Därför var vi också tillslut tvugna att häva soff-förbudet. Varje gång hon hoppade upp i soffan och vi tittade på henne kom hon på att soffan var förbjuden och att hon gjort ett fel. Då kissade hon på sig
Alltså - kissar hon inne kan vi inte skälla på henne för då kissar hon ner sig = dubbelt kiss.
Tidigare har det hänt ganska sällan, men nu har hon blivit helt hopplös. Hon vägrar nämligen att gå ut! Om det är vackert väder och sol följer hon gärna med ut, men regnar det eller är kallt så tvärvägrar hon. I början av hösten kunde vi muta med godis, men nu springer hon och gömmer sig bara vi tar ut kalvkorven ur kylskåpet. Försöker vi bära henne så kissar hon ner sig, skäller vi på henne så kissar hon ner sig, går hon inte ut så kissar hon på golvet.
Hundarna får sin mat ute på verandan och Doris vallas sedan ner på gräsmattan med hjälp av två sopborstar (hon är livrädd för alla sorters verktyg, men lämnar han en öppen flyktväg så springer hon). Sen får vi blockera trappan till verandan tills vi säkert sett att hon satt sig.
Promenader går det bara att få ut henne på om vädret är fint. Även om jag vallat ut henne så lägger hon sig ner så fort hon får se kopplet.
Hon är inte sjuk (bortsett från klådan, men nu funkar medicinen igen så hon är på bättringsvägen) och hon har inte ont. Hon är pigg och skuttar runt med sina katter inomhus. Hon är bara så vansinnigt envis och har nu fått för sig att hon tänker gå i ide fram till april. Fryser gör hon när det är kallt, men hon har ett täcke som även täcker magen så det kan hon inte klaga på.
Nån som har ett bra tips på hur vi ska kunna få henne att i alla fall kissa utomhus trots att det inte är sommar året om? Eller hur man tillrättavisar en hund som blir så rädd att hon kissar ner sig?
Hon sätter sig inte inomhus då vi ser henne utan hon gör det oftast på natten. Vi tvingar ut henne innan vi går och lägger oss och hon kissar snabbt innan hon rusar in igen. Vis 4-tiden smyger hon upp ur soffan och sätter sig innanför dörren, sen spurtar hon upp i soffan igen och det är först då vi brukar vakna.