What to do...? (Långt)

[Coolfrees]

Hej alla!
Jag ber ödmjukast om tips och råd i denna tråd och inga påhopp tack.

Jag har en helt underbar häst som jag älskar högre än allt annat. Han är verkligen mitt allt och jag vet inte vad jag skulle ta mig till utan honom.
Det finns däremot en nackdel med honom och detta är något som kommit och gått, mer eller mindre i olika perioder under hela tiden jag ägt honom. (Fyra år nu.)
Börjar med att säga att han är undersökt (nyligen) av flera veterinärer, massörer, kiropraktor, tandläkare you name it... Han är genomgången typ överallt och ingen har hittills hittat något fysiskt fel på honom.
Jag kommer dock som en sista åtgärd åka till ännu en klinik och be dem gå igenom allt de kan.

Åter till problemet.
Emellanåt får denna herre för sig att jag är totalt livsfarlig. Helt från ingenstans så blir han bara totalt livrädd!
Jag kan då inte fånga honom i hagen, inte borsta/klappa honom, tja typ inte göra något alls med honom.
Han spärrar upp ögonvitorna, darrar och flyr. Ibland funkar det att någon annan hämtar honom, men oftast inte det heller.
Jag förstår bara inte varför. Jag har aldrig slagit honom eller på annat sätt skrämt/skadat honom. Vad jag vet har ingen annan gjort det heller.
Han kan stå och halvsova när jag borstar ena sidan för att sedan när jag byter sida få panik och slita sönder grimskaften i gången.
Ena stunden går han lös efter mig överallt för att i nästa fly så skorna ryker när jag ska hämta honom i hagen.
Har testat i stort sett de flesta träningsmetoder på honom men de fungerar aldrig när han sätter den sidan till.
Ja jag vet inte. Tror seriöst att jag testat allt. Börjar fundera på om han kan ha en hjärntumör eller liknande.

Nu har jag kommit till det läget att jag bestämmer mig för att ge upp. Varken han eller jag mår bra av det här och jag skulle kunna ha så mycket roligare tillsammans med en "normal" häst.
Har tänkt mycket på detta och tror att bästa alternativet är att ta bort honom. Problemet är bara att jag skulle behöva försäkringspengarna för att kunna köpa en ny häst efteråt och det lär ju bli svårt att döma ut honom om ingen hittar något fel på honom?
Vågar inte sälja vidare honom eftersom man inte vet vad som händer då. Kan gå så otroligt fel!

Så vad gör man egentligen när man sitter fast med en häst som det inte fungerar med?
Är jag otroligt hemsk som funderar på att ta bort min bästa vän?
Känner mig så otroligt misslyckad som hästägare då jag aldrig tidigare träffat en häst jag inte klarar av. Är jag en dålig människa eftersom han tydligen är så rädd för mig?
Allt är bara så sjukt jobbigt och frustrerande just nu.

 

[Lazer09]

En tanke som slår mig. Har du kollat ögonen och synen på honom? Jag vet inte om det kan förklara allt, men kanske värt att undersöka.

 

[Coolfrees]

Ja synen är kollad. Hade verkligen hoppats på att hitta någon förklaring där men nej, den var perfekt.
Han reagerar inte speciellt om jag kommer från någon speciellt håll heller glömde jag säga.
Det jobbigaste är att inte veta vad det är...

 

[mackan]

stackare dig

Nej du är ingen dålig människa som funderar på att ta bort honom, efter redogörelse i tråden om att den är noga kollad osv ioch hur tydligt det verkar att du gjort allt osv. Du verkar både rutinerad och insatt och sansad därutöver. Stackars dig som sagt känner verkligen med dig utifrån situationen men har full respekt för dina tankar.

 

[PathOfClovers]

Hej alla!
Jag ber ödmjukast om tips och råd i denna tråd och inga påhopp tack.

Jag har en helt underbar häst som jag älskar högre än allt annat. Han är verkligen mitt allt och jag vet inte vad jag skulle ta mig till utan honom.
Det finns däremot en nackdel med honom och detta är något som kommit och gått, mer eller mindre i olika perioder under hela tiden jag ägt honom. (Fyra år nu.)
Börjar med att säga att han är undersökt (nyligen) av flera veterinärer, massörer, kiropraktor, tandläkare you name it... Han är genomgången typ överallt och ingen har hittills hittat något fysiskt fel på honom.
Jag kommer dock som en sista åtgärd åka till ännu en klinik och be dem gå igenom allt de kan.

Åter till problemet.
Emellanåt får denna herre för sig att jag är totalt livsfarlig. Helt från ingenstans så blir han bara totalt livrädd!
Jag kan då inte fånga honom i hagen, inte borsta/klappa honom, tja typ inte göra något alls med honom.
Han spärrar upp ögonvitorna, darrar och flyr. Ibland funkar det att någon annan hämtar honom, men oftast inte det heller.
Jag förstår bara inte varför. Jag har aldrig slagit honom eller på annat sätt skrämt/skadat honom. Vad jag vet har ingen annan gjort det heller.
Han kan stå och halvsova när jag borstar ena sidan för att sedan när jag byter sida få panik och slita sönder grimskaften i gången.
Ena stunden går han lös efter mig överallt för att i nästa fly så skorna ryker när jag ska hämta honom i hagen.
Har testat i stort sett de flesta träningsmetoder på honom men de fungerar aldrig när han sätter den sidan till.
Ja jag vet inte. Tror seriöst att jag testat allt. Börjar fundera på om han kan ha en hjärntumör eller liknande.

Nu har jag kommit till det läget att jag bestämmer mig för att ge upp. Varken han eller jag mår bra av det här och jag skulle kunna ha så mycket roligare tillsammans med en "normal" häst.
Har tänkt mycket på detta och tror att bästa alternativet är att ta bort honom. Problemet är bara att jag skulle behöva försäkringspengarna för att kunna köpa en ny häst efteråt och det lär ju bli svårt att döma ut honom om ingen hittar något fel på honom?
Vågar inte sälja vidare honom eftersom man inte vet vad som händer då. Kan gå så otroligt fel!

Så vad gör man egentligen när man sitter fast med en häst som det inte fungerar med?
Är jag otroligt hemsk som funderar på att ta bort min bästa vän?
Känner mig så otroligt misslyckad som hästägare då jag aldrig tidigare träffat en häst jag inte klarar av. Är jag en dålig människa eftersom han tydligen är så rädd för mig?
Allt är bara så sjukt jobbigt och frustrerande just nu.

Usch, förstår att du är uppgiven! Har du testat att låta någon annan hantera honom utan att du är med under en period, typ minst en vecka? Tänkte om man kan se om han börjar likadant med vem som helst, eller om det är kopplat till dig?

 

[akleja]

Knepigt. Det där med hjärntumör tycker jag du ska kolla med en veterinär, för det borde gå att diagnosticera. Med tanke på försäkringspengar etc.

I övrigt tänker jag på en rutinerad kompis jag har som behållit en i mitt tycke opålitlig häst hela hans liv. Han är väl runt 20 nu och otaliga är de personskador den här hästen orsakat. Så här i efterhand kan jag inte inse att det varit värt det. Inte har det gått att tävla honom heller så min kompis dressyrkarriär fick ett abrupt slut. Jag tror det var betydligt vanligare förr att ta bort hästar pga lynnesfel. Nu verkar det svårare.

Nåt du skulle kunna testa är att lämna bort hästen ett par månader till en erkänt duktig problemlösare. Händer det inget då så är det nog inte mycket att göra. Eventuellt skulle det också kunna hjälpa dig att få honom utdömd om han nu inte är utvecklingsbar.

 

[Lazer09]

Ja synen är kollad. Hade verkligen hoppats på att hitta någon förklaring där men nej, den var perfekt.
Han reagerar inte speciellt om jag kommer från någon speciellt håll heller glömde jag säga.
Det jobbigaste är att inte veta vad det är...

Ok, "synd" att du redan kollat, annars kanske det gett en förklaring. Lider med dig, det låter oerhört frustrerande och deppigt att inte hitta felet. Jag tycker som de andra inte heller att du är en dålig människa som överväger avlivning efter det du berättat. Hoppas att du hittar en lösning.

 

[Apollo 13]

@Coolfrees Nej, du är inte alls hemsk som tänker den tanken. Vi har hästar för att ha roligt, inte för att bara ha problem år ut och år in. Jag satt i mer eller mindre samma sits som du för några år sedan, problemet var visserligen lite annorlunda och de värsta kom fram vid ridning där min häst helt plötsligt exploderade och blev rent av livsfarlig. När min tränare fick se honom explodera förbjöd hon mig att någonsin sitta upp på honom igen. (Vi hade också kollat allt, precis som du.)
Lösningen för oss blev att vi behöll honom som sällskapshäst, jag sparade pengar i ett år och köpte sedan en ny häst. Det var helt otroligt att faktiskt kunna få njuta av att ha häst helt plötsligt, saker blev faktiskt roliga när man slapp vara rädd för sitt liv. Nu hade det aldrig gått att ha två hästar om det inte var så att vi hade eget stall, och min sambo (nu mer make) älskar hästen helt galet mycket och han bestämde rent krasst över mitt huvud (som försökte resonera lite med hjärnan också och inte bara hjärtat) att han skulle vara kvar.

Ang att skicka hästen till en problemlösare kanske är ett alternativ, även om det inte låter så? Jag gjorde så att jag ringde till den tränare som ridit in min häst, han blev skickad dit för att han bockade så mycket under inridningen och den tränaren är känd för att sitta kvar på allt. Tränaren mindes min häst och vi pratade om problemet och kom tillsammans fram till att problemet med största sannolikhet inte skulle lösa sig för mig för att han lyckades ta igenom det. Vi trodde helt enkelt inte på den lösningen någon av oss. Men har du inte pratat med någon, så kanske det är något att börja med. Jag ska också säga det att jag startade en liknande sådan här tråd här på buke, och jäklar vad tråkad jag blev och alla tangentbordsryttare skulle minsann fixat honom och jag var SÅ elak. Hästen har aldrig vart så nöjd sedan han blev sällskapshäst Det jag menar är, att alla hästar är inte gjorda för det vi vill ha dem till, då får vi lite respektera det och rätta oss efter det så gott vi kan. Sen kanske det tyvärr innebär att hästen får vandra vidare, men så är verkligheten.

Annars, från en som inte behöver väga in några känslor, men som ändå varit i samma sits, så om de inte hittar något vid den sista kollen, ta bort hästen. Som sagt, vi har hästar för att ha roligt och håller man på och kämpar så där år ut och år in, betalar massa pengar utan att få ha roligt, så blir det inte värt det. Jag förstår att du ställer dig frågande till det idag, men den dagen du står där med en normalt fungerande häst, så kommer du inse att det var det allra bästa, för alla. Usch, jag känner verkligen med dig!

 

[karindk60]

Kan det vara så att du har blivit för känslomässig i förhållet till hans beteende?
Hästar med mycket energi kan ju överreagera på allting. Blir du då väldigt ledsen eller frustrerat, blir han ju bara osäker. Det blir som en ond cirkel där ni till slut inte litar på varandra alls och allt bara blir värre och värre.
Jag gissar ju utifrån det du har skrivit, det kan så klart finnas andra anledningar till problemet. Detta är bara vad jag omedelbart tror, utifrån det du skriver.
Kan det vara så?

 

[DressageNerd]

Hos människor finns det ett tillstånd där en hjärnskada gör att hjärnan inte längre kan associera synintrycken vilket leder till att de tror att släkt och vänner är främligar. Dock är detta tillstånd permanent, men det utesluter ju ändå inte min tanke - att han kan ha någon form av hjärnskada.
Eller möjligtvis mentala problem. Hästpsykiatri finns ju inte riktigt, men jag vet en person vars häst uppvisade ganska starka schizofreniska drag och som faktiskt medicinerades med framgång. Schizo-spektrumet rymmer ofta dissociering, paranoia, röster och hallucinationer. Att det kommer och går kan peka däråt.

Sen ska jag faktiskt säga att min häst visar upp liknande tendenser. Vissa gånger kommer hon springande i hagen och vissa gånger beter hon sig som om man vore en varulv. Hon är i grunden en äldigt otrygg häst som varit med om trauma och som byggt upp väggar för att skydda sig. Det är inte omöjligt att din häst också har det. Vad man skall göra då vet jag inte, du har förökt så pass länge med honom och om jag förstått rätt ser du inga framsteg på den fronten.

 

[Coolfrees]

Ska försöka svara er alla!

@mackan Känns bra att veta att folk står bakom beslutet att ta bort honom. Känner mig verkligen inte bekväm med att sälja alls.

@PathOfClovers Nej det har jag inte testat. Har haft medryttare på honom under vårt första/andra år tillsammans, men de visade sig vara rädda för honom så det fungerade inte. Köpte honom av uppfödaren och hon påstår att hon aldrig har haft problem med honom, men att han däremot reagerade så med hennes tränare. (Erkänt duktig hästmänniska som mött allt tror jag.)
Skickade ut mamma att fånga honom i hagen ikväll eftersom jag inte fick tag i honom innan idag. Inga problem.
Jag fick sedan klappa honom när han satt fast, men minsta avvikande rörelse jag gjorde eller om jag gick runt honom så ryckte han till.

@akleja Ska specifikt ta upp funderingar om tumörer med veterinären. Känns ändå tyvärr rätt troligt eftersom han är skimmel och har börjat få knölar.
Det är väl lite så jag känner med. Han är så fantastisk och lättlärd när han är "normal" och blir en helt annan häst när "psykoserna" sätter in. Frågan är om det är värt det.... Ska kolla upp ev problemlösare i området.

@Lazer09 Ja fruktansvärt frustrerande. Önskar att jag bara kunde få ett besked. Så kunde man ta ställning utifrån det. Just nu står jag bara med blanka papper...

@Apollo 13 Va skönt det låter. När man kommer på en lösning och får känna glädjen igen!
Jag är ju konstant orolig och kan inte riktigt glädjas ens när det går bra.
Första pållan fick en sparkskada och blev utdömd och denna blev halt en gång alldeles i början när jag köpte honom. Så sitter och oroar mig hela tiden för det. Att det kanske ändå gör ont någonstans fast de inte hittar felet. Och att jag då ska rida sönder honom...
Sjukt att inte ens våga rida lättare ridning utan att noja.
Önskar att jag kunde bygga lösdrift och ha honom som sällskap samtidigt som jag köper en till. Men vet inte riktigt om jag har råd med två.... Tror han hade trivts bra som sällskapsgubbe.

@karindk60 Kan mycket väl ligga något i det.
Dock brukar jag alltid möta honom med en neutral attityd och jag tror seriöst alltid att "idag går det bra".
Men när han väl börjar så är det klart att mina känslor börjar svalla och att det skapar en ond cirkel.. Har suttit otaliga gånger och gråtit ute i hagen.
Dock tycker jag inte att jag utstrålar några känslor innan jag börjar med honom. Ibland är han dessutom snällare än någonsin om jag kommer irriterad till stallet.

 

[Coolfrees]

@Wine-tee Intressant! Vad var det för typ av medicin och hur fick personen i fråga tag i den? Var det en veterinär som skrev ut den?
Det är EXAKT så som jag känner igen honom! Som om han vore schizofren! Visste inte ens att det gick att göra något åt det. :P

 

[DressageNerd]

@Wine-tee Intressant! Vad var det för typ av medicin och hur fick personen i fråga tag i den? Var det en veterinär som skrev ut den?
Det är EXAKT så som jag känner igen honom! Som om han vore schizofren! Visste inte ens att det gick att göra något åt det. :P

Jag vet tyvärr bara att den utreddes av en veterinär från USA. Hästen kan till och med ha varit i USA då. När det kommer till häst så är forskningen mycket längre kommen där och ofta mer experimentell. Beror på finansiering tror jag.
Google kanske kan avslöja om det finns någon i Sverige som forskat i ämnet?

 

[PathOfClovers]

@Coolfrees säkert svårt att hitta duktig och en person som förstår, men någon fodervärd? Som en sista chans? Men som sagt säkert svårt att hitta någon som funkar...

 

[Apollo 13]

@PathOfClovers Nu vet ju inte jag hur stort problemet egentligen är, men eftersom hon inte tror på en försäljning så lär tyvärr knappast en fodervärdslösning vara särskilt klok heller. Risken att man helt plötsligt står med två hästar är överhängande när det handlar om en stökig häst och har man inte ekonomi till det så är det ett väldigt stressmoment. Dessutom känns risken rätt stor att hästar med sådana här problem tillslut blir rätt illa behandlade, folk går rätt ofta på hästarna rätt hårt med våld tyvärr och då är risken att TS får hem ett än större problem. En duktig person som skulle kunna rå på detta, vill inte ha en sådan häst, kanske småknattar som tror sig kunna tala med hästar, men man kan inte skicka en stökig häst till en liten snoris som tror hen är expert på problemhästar bara för att de suttit kvar på ridskolans b-ponny som bockat lite. Sen kanske det finns en minimal chans att man faktiskt hittar någon riktigt bra person, som av någon anledning vill lägga ner energi på detta, men jag resonerade som så att risken var alldeles för stor att personen inte förstod och att den skulle skada sig rejält, det kunde jag inte ha på mitt samvete.
I mitt fall har det varit så att folk gärna trott sig kunna lösa problemet med en blinkning, och tom mina nära vänner, som aldrig sett problemen i sig, som jag förklarat för åtskilliga gånger, har ändå inte förstått och tappat hakan när de sett honom sätta igång. Det spelar liksom ingen roll hur många gånger man förklarar för folk, de förstår ändå inte allvaret, och om inte ens mina vänner, som jag kan ha diskuterat saken massor med gånger med, inte förstår, hur ska man då kunna lita på att någon man inte känner gör det? Jag kunde inte det, därför gick det alternativet tyvärr bort för mig.

 

[skuggi]

Jag skulle nog sätta lite pengar på någon typ av fysisk skada/tumör/EP eller så.
Hör med försäkringsbolaget hur de ställer sig tycker jag, beroende på hur mycket pengar det handlar om kanske de hellre betalar ut livvärdet än lägger ännu mer pengar på undersökningar som kanske ändå inte kommer hitta något.
Det kanske finns någon veterinär som har "hela bilden" av er problematik, som kan skriva ihop en sammanfattning till FB där man beskriver vad som undersökts, vad man skulle kunna misstänka som orsak samt vad för undersökningar som skulle vara aktuella osv, samt även vad veterinären skulle rekommendera att man gör med detta som bakgrund.

Lycka till, känner verkligen med dig, men du tänker helt rätt om att låta honom somna in. Bortsett från skaderisk på människor i hans omgivning så mår han antagligen inte heller särskilt bra pga detta.

 

[Coolfrees]

Jag hade först tanken om fodervärd också, men jag tror dessvärre inte att det skulle funka... Precis som Apollo säger så tror jag det finns en risk att det skulle användas våld mot honom och eftersom han är så känslig så är han inte svår att knäcka för livet.
Isf skulle någon jag känner väl kunnat ta honom, men jag känner dessvärre ingen som är villig att ha en sådan häst.

Har också upplevt det där om att folk inte förstår vad det är man pratar om. Bara för att min häst inte kör rodeo varenda gång jag hoppar upp (även om han gör det ibland), så betyder det inte att han inte är en "problemhäst".
De säger till mig att "Det är väl inte så himla svårt att lösa?". "Bara visa vem som bestämmer." "Börja träna NH." "Vänta ut honom bara." osv...
Som om jag inte testat allt det redan..
Det är ju inte så att man gärna VILL att hästen ska ha problem och ta bort honom är ju verkligen det absolut minsta jag vill.
Har t.o.m fått kommentaren om att jag låtsas att min häst är så himla speciell och att jag (både med min förra och nuvarande häst) hittar på att de är skadade för att få uppmärksamhet. Varför skulle man ens vilja det?

Har tidigare haft honom uppstallad hos en tjej som har eget företag inom NH och problemlösningar osv. T.o.m hon berättade för mig att hon var nära att ge upp och ringa till mig för att be mig ta in honom själv. (hon skötte alla in/utsläpp.)
Det säger väl ändå en hel del när det kommer från ett sk. proffs...

Nästa steg för min del nu blir att prata olika alternativ med "min" veterinär och se vad hon tycker. Hon har lovat att remittera mig till den bästa veterinären hon vet, men redan nu kanske hon kan diskutera med fb?
Tycker det är helt sjukt att det inte ska gå att döma ut en häst pga lynnesfel när det är så uppenbart att det kan bli farligt.

 

[Masse]

Det går att få hästar utdömda p g a lynnesfel, problemet är ju att det är väldigt svårt att bevisa att det verkligen är det och inte något annat t ex hanteringsfråga.
Jag har en häst som blev utdömd för lynnesfel för elva år sedan. Efter att ha anfallit en stor del av personalen på kliniken där han undersöktes hälta och inte en gång utan var gång han var där. Han blev klassad som farlig och utdömd även godkänt av FB.
Nu hittade jag orsaken till det, vilket inte var lynnesfel så han lever fortfarande. Vilket också visar hur svårt det är att verkligen bedöma om det är det eller inte.

I TS fall kan ju inte jag säga om det är det eller inte. Men lite saker som jag kom att tänka i början av beskrivningen är om TS kan ha något som luktar olika på sig vid de tillfällen hästen inte går att ta i hagen. Men det förklarar ju inte varför det går att borsta en sidan men inte andra i stallet.

 

[mackan]

@Masse : det är stor skillnad på hur möjligheterna var för 11 år sen och hur de är nu. Det står specificerat i försäkringsbegränsningarna hos samtliga stora bolag att sk. lynnesfel inte täcks av försäkringen.

 

[Masse]

@Masse : det är stor skillnad på hur möjligheterna var för 11 år sen och hur de är nu. Det står specificerat i försäkringsbegränsningarna hos samtliga stora bolag att sk. lynnesfel inte täcks av försäkringen.

OK men det är ju troligen för att det är svårt att fastställa vad som är lynnesfel eller inte.