"Why don't you eat here every day & keep the wife as a pet?"

[Masqueradee]

Jag hade nog sagt till, och det gör jag ofta. Det är inte förrän under det senaste året som jag mer och mer börjat lägga märke till "smyg-sexistiska" saker, alltså hur man beskriver kvinnor och män olika i texter eller så. Men ja, riktigt bra av dig att ifrågasätta för det är verkligen inte okej!

 

[Mammas]

Jag hade nog skickat det till Supersnippan på fb som dagens genusfail.

Men bra att du sa till. Huvudsaken är nog inte hur man reagerar, utan att man gör det.

Hade tänkt ta en sväng förbi vid tillfälle, blir nog det om den hänger kvar.

 

[YlvaG]

Och här har jag alltid trott att man har vantar på händerna och inte på könet

Stäng av NSFW på Google

 

[gul_zebra]

Stäng av NSFW på Google

Suddenly it all makes sense...

 

[Vallmo]

Helt oacceptabelt!

 

[hastflicka]

Tja, om det är restauranger som anställer och räddar kvinnor ifrån misshandel i giftermål (det är väl det som 'wife saver' betyder? right?) så låter det ju som ett jättebra koncept faktiskt

Nope ... de "raddar" 'frun' fran att behova laga mat.

 

[Asko]

Nope ... de "raddar" 'frun' fran att behova laga mat.

Aha, de försöker verka för ett mera jämställt hem där maken lagar minst lika mycket som frun




Skämt åsido, jag undrar vilka det är som lagar maten i de restaurangerna

 

[tara]

Aha, de försöker verka för ett mera jämställt hem där maken lagar minst lika mycket som frun




Skämt åsido, jag undrar vilka det är som lagar maten i de restaurangerna

Det är en simpel problemlösningsalgoritm. Uppriktigt sagt nuförtiden med dessa hbtqrörelsen och karriärkvinnor så vem är frun?

 

[ameo]

I sodra USA, Georgia och South Carolina, finns det nagra reasturanter som heter "Wife Saver" ... jag har aldrig varit pa en, utav princip, men de startade pa 1950 talet och i de staterna ar namnet inte negativt Sjalv blir jag upprord bara jag tanker pa det.

fast, om jag fattat saken rätt så är USA rätt långt efter Sverige vad gäller jämställdhetsarbete.
(jag har gärna fel på den punkten)

 

[Ramona]

Jag frågar alltid mig själv vad poängen är med någonting. På en tavla hade jag inte reagerat, det är uppenbarligen gjort för att provocera. Konst är konst liksom. Inget att hetsa upp sig över tänker jag.

 

[hastflicka]

fast, om jag fattat saken rätt så är USA rätt långt efter Sverige vad gäller jämställdhetsarbete.
(jag har gärna fel på den punkten)

Det beror helt pa vilken stat vi pratar om. Vastra USA ar pa manga satt fore Sverge ... Oregon definitivt, och Californien formodligen ocksa. Nord Ostra USA har ocksa stater som ligger mycket langt framme, men dar har jag inte bott sa jag vet inte vilka lagar (och kulturer) som finns. Syd ostra USA ar dock kvar pa stenaldern ... sa vitt jag forstar ungefar dar sodra Europa ar vad det galler jamstaldhet. (Men jag kan ha fel dar, da jag inte vet sa mycket om sodra Europa)

 

[Borttaget konto]

Bra att du sa ifrån @Mammas!

Jag hade antagligen tagit upp det, men det är inte alltid jag gör det när det handlar om vardagssexism. Ibland orkar jag helt enkelt inte och ibland väger annat in, det beror mycket på i vilket sammanhang det sker.

 

[Mammas]

@Foinix Tack! Nej, jag vet, det är jobbigt att hela tiden behöver vara "den jobbiga". För det är just den person en blir när en säger ifrån. Inte den som vräker ur sig något sexistiskt, som borde vara den som får kritik för att förstöra stämningen.

Jag sa ifrån till en kollega häromdagen också, han sa att vi skulle gå och fika så att han och en manlig kollega skulle kunna prata om manliga saker. Jag ifrågasatte vad som var manliga saker, och fick bilar och klättring till svar. Han blev jätteförnärmad när jag frågade honom till vad i klättring och bilar han använder kuken till.

...Och även om det var han som var den som började genom att säga något sexistiskt sa jag det till mina närmaste chefer direkt, för att ha gett min version om han skulle klaga på mitt ordval. Inte för att skvallra så, utan bara berättade om utbytet i förbigående när jag pratade med dem ändå.

 

[Killaloe]

Vill bara säga att du är bäst typ jämt @Mammas och fantastisk som är obekväm

 

[Haemoglobin]

Skönt att du fick rätt respons! Hade reagerat på samma sätt.. Om det är en restaurang man tycker om, får man väl hoppas på att inrednings-misstaget berodde på en praktikant ca år 1950.

 

[Haemoglobin]

@Foinix Han blev jätteförnärmad när jag frågade honom till vad i klättring och bilar han använder kuken till.

Hahaha, dagens!

 

[avslutat medlemskap]

Det är helt klar sexistiskt men jag är så hemsk så jag hade antagligen skrattat högt när jag läst det.

Garvat och tagit det för vad det är, ett skämt. Och, nej, jag hade inte lämnat in en lättkränkthetsrapport med tre kopior.

 

[Borttaget konto]

Jag sa ifrån till en kollega häromdagen också, han sa att vi skulle gå och fika så att han och en manlig kollega skulle kunna prata om manliga saker. Jag ifrågasatte vad som var manliga saker, och fick bilar och klättring till svar. Han blev jätteförnärmad när jag frågade honom till vad i klättring och bilar han använder kuken till.

Klockrent!

Ja, det är typiskt att man ofta ses som besvärlig när man tar upp sexism.

Sexistiska chefer, eller andra med någon typ av auktoritet, tycker jag nästan är värst. Ett tag hade jag en smått sexistisk chef (som själv inte hade någon chef utan ägde företaget) som det i princip inte gick att framföra kritik till. Han var också rasist. Jag har nog aldrig hört någon uttrycka sig så öppet och grovt rasistiskt som han gjorde, jag blev så paff den gången att jag inte hann säga något alls.

Jag tror att det också pekar på varför det kan vara viktigt att säga ifrån, många är inte vana att få mothugg och de ser deras perspektiv som det enda rätta, som något självklart. De kan leva i villfarelsen att alla håller med så länge ingen säger ifrån. Min fd chef t.e.x. var det sällan någon som sade emot, anställda var nästintill rädda för honom, och det visade sig också så småningom att han kunde vräka ur sig grova uttalanden som om det var självklarheter alla runtomkring höll med om. Det är inte särskilt svårt att intala sig själv att det man säger är helt normalt när ingen protesterar.

Det är också det jag ser som en av riskerna med att låta vardagssexism, vare sig det är skämt eller kommentarer, passera obemärkt. Ofta finns det en eller flera i sällskapet som genuint har den här typen av åsikter och som får bekräftelse när ingen "är jobbig" och säger ifrån. I vissa fall kan det eskalera i en jargong som alla förväntas acceptera, om inte som ren sanning så åtminstone som skämt, och då kan vardagssexism bli till en väldigt obehaglig sexistisk miljö.

 

[Mammas]

Ja, det är typiskt att man ofta ses som besvärlig när man tar upp sexism.

Sexistiska chefer, eller andra med någon typ av auktoritet, tycker jag nästan är värst. Ett tag hade jag en smått sexistisk chef (som själv inte hade någon chef utan ägde företaget) som det i princip inte gick att framföra kritik till. Han var också rasist. Jag har nog aldrig hört någon uttrycka sig så öppet och grovt rasistiskt som han gjorde, jag blev så paff den gången att jag inte hann säga något alls.

Jag tror att det också pekar på varför det kan vara viktigt att säga ifrån, många är inte vana att få mothugg och de ser deras perspektiv som det enda rätta, som något självklart. De kan leva i villfarelsen att alla håller med så länge ingen säger ifrån. Min fd chef t.e.x. var det sällan någon som sade emot, anställda var nästintill rädda för honom, och det visade sig också så småningom att han kunde vräka ur sig grova uttalanden som om det var självklarheter alla runtomkring höll med om. Det är inte särskilt svårt att intala sig själv att det man säger är helt normalt när ingen protesterar.

Det är också det jag ser som en av riskerna med att låta vardagssexism, vare sig det är skämt eller kommentarer, passera obemärkt. Ofta finns det en eller flera i sällskapet som genuint har den här typen av åsikter och som får bekräftelse när ingen "är jobbig" och säger ifrån. I vissa fall kan det eskalera i en jargong som alla förväntas acceptera, om inte som ren sanning så åtminstone som skämt, och då kan vardagssexism bli till en väldigt obehaglig sexistisk miljö.

Ja, det där är jättesvårt. Jag har hamnat i diskussion med en chef om burkaförbud en gång, det var jättesvårt. Jag ville ju säga emot, och gjorde det, men det var ändå med en viss obehagskänsla eftersom han var min chef. Jag kanske är orättvis nu, men tycker att chefer ska vara jäkligt försiktiga med att uttrycka sig i dylika frågor, annat än väldigt PK. ....Jag skulle med andra ord vara en askass chef! Kan inte hålla igen mina åsikter för fem öre!

 

[mandalaki]

Ja, det där är jättesvårt. Jag har hamnat i diskussion med en chef om burkaförbud en gång, det var jättesvårt. Jag ville ju säga emot, och gjorde det, men det var ändå med en viss obehagskänsla eftersom han var min chef. Jag kanske är orättvis nu, men tycker att chefer ska vara jäkligt försiktiga med att uttrycka sig i dylika frågor, annat än väldigt PK. ....Jag skulle med andra ord vara en askass chef! Kan inte hålla igen mina åsikter för fem öre!

Försök se det som träning! Det har hänt att jag också hamnat i sådana diskussioner med folk som jag liksom inte vill konfrontera. Och det kan vara nyttigt att argumentera väldigt försiktigt och artigt för samma saker som man annars brukar diskutera med upprört tonfall och svordomar. (Även om man i båda fallen tänker Duh är du rasse på riktigt eller ...)