Red ut idag, tänkte ta det lugnt, men min häst tänkte inte det. Hon var glad och entusiastisk som igår, trots senaste veckans hårdkörning. Blev att rida ett vanligt pass med mkt trav för att hålla henne nöjd, och det var hon. Frustade och stånkade på både i trav och galopp. Skrittade sedan en lång väg hem så att hon iaf fick ta det lite lugnt en del av passet.
Jag antar att man får rida på vågen, den här energin hon nu har är fantastisk i dressyrarbetet. Hon bara går och går och går
Möjligen att den tråkiga utevistelsen gör sitt för entustiasmen i ridningen, men samtidigt kan det inte vara hela sanningen då vi faktiskt varit ute och ränt en hel del senaste veckan så hon knappt hunnit fatta vart hon bor. Idag när vi red förbi gamla stallet trodde hon att vi skulle hem, samma på hemvägen då vi tog av åt "fel" håll och hon blev märkbart bekymrad...
Det är tur att min häst går så himla bra, för hästägandet i övrigt är då fan inte lättsamt här och den här sommaren har varit allt annat än smidig då jag fått vara i stallet 3-4 ggr/dag sedan midsommar och fram till flytten. Hovslagaren har fortfarande varken hört av sig eller dykt upp, jag är inte ensam som väntar heller utan hela ridskolan + några privathästägare. Kan inte låta bli att tycka lite synd om dem som inte ens har färdigheter nog att underhålla sina hästars fötter med konstgjord andning. De ser än jävligare ut än min, jag går ju ändå runt och underhållsfilar varje dag. De nya sömmarna jag slog i på tisdag morgon har gjort susen, nu glider inte skorna längre men kanterna kryper över varje dag och i avsaknad av tåkappor behöver hon nog snart inte kortas i tån öht utan det ordnar sig själv för varje dag. Det ser ut som hon har överrullningsskor fram...
Det tråkiga med det här hovslagarläget är ju att de med sämre kunskaper då börjar anlita de skopåspikare som är så lätta att få tider hos. Och som kostar hälften eller mindre. Och så fattar dom inte att de där snedheterna och ledinflammationera etc etc de hade problem med innan de bytte hovslagare, kommer tillbaka som ett brev på posten. Jag ger det ett halvår, så ska vi nog se att allt arbete som hittills lagts ner på att få till det är helt förgäves. Väldigt tråkigt både för hästarna som får ont och för ägarna som istället för ridning får återgå till rehab. Men man kan inte lägga sig i hur andra gör. I de diskussionerna brukar jag bara säga att min hovslagare må vara dyrast och hur svår som helst att kommunicera med, men det är den enda som jag släpper loss på min hästs fötter. Och försvinner möjligheten att denne skor, då flyttar jag definitivt härifrån. Så får folk tolka det hur de vill.
