@Amanda_F En annan del av världen som sagt. Jag räknar med en 25-milsradie... Håller mig oftast inom 10 mil men om det inte klaffar med tävlingar, jobbhelger och stalljour så får man åka långt om man vill tävla.
Jag sökte ju ett jobb i Uppsala som sagt. Men lycka till att i hyfsat kort varsel hitta en bostad där och stallplatser åt två hästar som man dessutom ska kunna finansiera på sin egen lön. Och sedan på det hinna sälja hus här och dra igång en flytt. Det känns inte rimligt, så det är väl mer en intresseanmälan inför framtiden än ett regelrätt jobbsökande.
Jag får nog helt enkelt ställa in mig på att leva efter förutsättningarna här nu i ett par år, sedan får jag se hur jag tycker livet med två hästar är, och sedan får jag se hur jag tycker livet öht är här. Och därefter fatta ett beslut. Som det är nu är jag bara ständigt arg och bitter över hur minst sagt JÄVLA urkassa förutsättningar det är för det mesta. Inte ens hovslagare finns det tamefan, än mindre ET och regelbundna träningar för vettiga tränare. Eller valmöjligheter vad gäller stall. Jag fattar inte hur man kan bo här, det är ett straff att ha släkt och familj här. I mina bittraste stunder (typ nu) önskar jag att vi hade mindre sammanhållning inom familjen så att jag inte led så mkt av att bo långt ifrån.
Den enda fördelen som jag kan se är väl att man har råd att äga sitt boende. Och min stallplats är något billigare än där jag bodde innan, men då är allting annat runtikring så mkt dyrare så min totala månadskostnad för hästen är densamma. Man får bara lite mindre för pengarna så att säga.
Jag sökte ju ett jobb i Uppsala som sagt. Men lycka till att i hyfsat kort varsel hitta en bostad där och stallplatser åt två hästar som man dessutom ska kunna finansiera på sin egen lön. Och sedan på det hinna sälja hus här och dra igång en flytt. Det känns inte rimligt, så det är väl mer en intresseanmälan inför framtiden än ett regelrätt jobbsökande.
Jag får nog helt enkelt ställa in mig på att leva efter förutsättningarna här nu i ett par år, sedan får jag se hur jag tycker livet med två hästar är, och sedan får jag se hur jag tycker livet öht är här. Och därefter fatta ett beslut. Som det är nu är jag bara ständigt arg och bitter över hur minst sagt JÄVLA urkassa förutsättningar det är för det mesta. Inte ens hovslagare finns det tamefan, än mindre ET och regelbundna träningar för vettiga tränare. Eller valmöjligheter vad gäller stall. Jag fattar inte hur man kan bo här, det är ett straff att ha släkt och familj här. I mina bittraste stunder (typ nu) önskar jag att vi hade mindre sammanhållning inom familjen så att jag inte led så mkt av att bo långt ifrån.
Den enda fördelen som jag kan se är väl att man har råd att äga sitt boende. Och min stallplats är något billigare än där jag bodde innan, men då är allting annat runtikring så mkt dyrare så min totala månadskostnad för hästen är densamma. Man får bara lite mindre för pengarna så att säga.
