Lanzelotten har tillbringat sommaren i sjukhage pga senskideinflammation i vänster has. Det uppkom troligen när vi kraschade i hindret i våras. Han har inte varit halt, bara markerat vid böjprov, men hela hasen svullnade upp.

Lotten själv tyckte att det var superkul att få komma ut och åka och var mycket populär på hästkliniken, han är så snäll och medgörlig, får han bara lite gos och en slickis går han med på allt. Dessutom imponerade vi vid longeringen då den till ytan klumpiga hästen rör sig både smidigt och bärigt samt bara behöver rösthjälper för att byta gångart och stanna. Nu är han friskförklarad och ska sättas igång lite försiktigt, börja med skritt i två veckor och sedan trav osv. Planen är att tömköra så att han bygger upp muskler innan jag börjar att rida. Han ser tråkig och kantig ut nu men är definitivt inte mager, tjockisen har gått ned nästan 50kg under konvalescenstiden. Han behöver inte gå upp i vikt igen, men späcklagret som är kvar får gärna bli till muskler.
Lanzelot har även fått en ny ponny. Ett litet russ denna gång. Han heter Tore och är tre år. Den gamla ponnyn Concorde är kvar så länge det finns bete, sen ska han åka tillbaka till sina ägare. Lanzelot blir tjock bara han ser mat och då Concorde är som ett högpresterande fullblod i miniformat som aldrig varit överviktig en dag i sitt 22åriga liv så funkar det inte längre. De kan inte gå på samma bete och när vi ger frukost och lunch i hagen på vintern glufsar Lotten i sig det mesta. Plus att Concorde behöver en himla massa kraftfoder, vi snackar kilon...per dag. Hur mycket kan en liten B-ponny äta egentligen? Utan att bli tjock dessutom.

Lille Tore är normal i sin ämnesomsättning så det kommer att bli jättebra. Han har heller inga problem med att bli lämnad själv en stund i hagen. Finns det bara något att tugga på är ponnyn nöjd.
Jag hade hoppats på att vi skulle börja träna terräng i år (
@Marvin jag är sååå avundsjuk!) men det gick ju om intet, men, jag har hittat en terrängbana inte alltför många mil härifrån och de verkar ha mycket träningar. Dessutom bor en av mina systrar ett par km därifrån.
Min närmsta ridanläggning har även de byggt en del terränghinder. Deras dotter tävlar fälttävlan så det kanske kommer fler hinder.
I övrigt kommer jag att strunta i hoppning tills nästa vår och bara jobba med dressyren och förhoppningsvis komma ut på någon tävling i början av nästa år, en riktig denna gång.
