1-åring som bits!

Sv: 1-åring som bits!

Han förstod mkt väl vad som hände, ju hårdare han bet mig ju hårdare nöp jag. Kraftmätning på en 1 årings nivå och det funkade alldeles utmärkt. Idag säger man "Nej du får inte göra så" eller "det gör ont på mamma om du gör så" och han förstår, han börjar inte asflabba och utför gärningen ändå som han gjorde innan.

Bråkig skulle jag inte säga att han var för han bet allt och alla, bits gör bebisar för de inte vet hur de ska visa känslor eller kan förmedla sig med tal och kroppspråk. För Rasmus var kroppsspråket inga problem men han tyckte reaktionen av sin handling när man fick ont var rolig!
 
Sv: 1-åring som bits!

Jag tycker inte det var fel att du nöp tillbaka. Det är skillnad på nypas och nypas och jag tror inte att du nöp till för kung och fosterland utan markerade att det gör ont. Hur ska man som barn veta hur något känns om man aldrig upplevt det? Barn lär sig att det gör ont att ramla genom att ramla. Agar jag mitt barn varje gång jag inte lyckas rädda honom från att ramla? Men visst, skillnaden att nypas och nypas är hårfin, men jag tror inte att du gick över gränsen.

Nej det är inte alls roligt med barn som bits på förskolan. Det gör de oavsett hur utbildad personal man är. De bits när ingen ser och det är många gånger ingen ser eftersom barngrupperna idag är så stora. Det är naivt att tro att barn slutar bitas när de börjar på förskolan. Hemma är man ofta 1-2 vuxna per barn om man bara har ett barn, på förskolan 1 vuxen på 5+ barn, hur ska man hinna med om man inte ens hinner med hemma? Att bitas är en allvarlig sak och det är inte roligt när andra barn blir bitna.

Skulle alla barn sluta bitas för att de får en markering på armen skulle jag tacka. Jag gillar inte de blåa tandraderna som andra barn får på armarna, på benen, på ryggen... Betydligt mer smärtsamt att att P nöp till och visade vad "ont" är. Jag har svårt att relatera en sådan övervägd handling med våld. Men annars håller jag med om att barn som blir slagna blir hårda i nyporna själva också.
 
Sv: 1-åring som bits!

Jag tycker inte det var fel att du nöp tillbaka. Det är skillnad på nypas och nypas och jag tror inte att du nöp till för kung och fosterland utan markerade att det gör ont. Hur ska man som barn veta hur något känns om man aldrig upplevt det? Barn lär sig att det gör ont att ramla genom att ramla. Agar jag mitt barn varje gång jag inte lyckas rädda honom från att ramla? Men visst, skillnaden att nypas och nypas är hårfin, men jag tror inte att du gick över gränsen.

Nej det är inte alls roligt med barn som bits på förskolan. Det gör de oavsett hur utbildad personal man är. De bits när ingen ser och det är många gånger ingen ser eftersom barngrupperna idag är så stora. Det är naivt att tro att barn slutar bitas när de börjar på förskolan. Hemma är man ofta 1-2 vuxna per barn om man bara har ett barn, på förskolan 1 vuxen på 5+ barn, hur ska man hinna med om man inte ens hinner med hemma? Att bitas är en allvarlig sak och det är inte roligt när andra barn blir bitna.

Skulle alla barn sluta bitas för att de får en markering på armen skulle jag tacka. Jag gillar inte de blåa tandraderna som andra barn får på armarna, på benen, på ryggen... Betydligt mer smärtsamt att att P nöp till och visade vad "ont" är. Jag har svårt att relatera en sådan övervägd handling med våld. Men annars håller jag med om att barn som blir slagna blir hårda i nyporna själva också.

Det finns inget "göra illa lite" eller "göra illa mycket".

Tyckte det framgick rätt tydligt, vad lagen säger.
 
Senast ändrad:
Sv: 1-åring som bits!

*kl*

Barn gör inte som man säger, barn gör som man gör..

Eller ?!

Nu ska jag väl eg inte uttala mig än eftersom mitt barn fortfarande är liten plutta, men jag hoppas aldrig att jag någonsin tar till metoder i min uppfostring som gör illa mitt barn så som det beskrivs här .

Förtydligande:
Dvs jag anser inte att det går att jämföra händelsen att ett barnet ramlar ( man hinner inte till undsättning ) med att jag nyper/knuffar mitt barn i uppfostringssyfte :/
 
Sv: 1-åring som bits!

Jag förstår också hur du menar, och jag har också varit med om det här personligen när jag var liten...

Jag hade en kompis när jag var tre-fyra år hos dagmamman som bet mig säkert tio gånger. Dagmamman (som också var hans mamma) sa bara "nej, man får inte göra så". Det slutade med att han bet mig så hårt och så illa att jag fortfarande har ett ärr kvar efter den händelsen. Han bet mig djupt alltså. Och jag tog en kerramikvas som var ganska tung och drämde i huvudet på honom vilket resulterade i medvetslöshet och kraftig hjärnskakning... Nu fick inte han några men efter det heller, men det hade kunnat gå betydligt värre och jag antar då att hans föräldrar nog hade önskat att de hade markerat betydligt hårdare:devil:

Det är inte bra att ungar ska behöva ta den fighten mot varandra, för så små ungar har inte begrepp om hur hårt de slår tillbaka:grin:. I det här fallet hade jag lika gärna kunnat slagit vasen mot tinningen på honom, och då kanske han inte hade klarat sig. För jävligt att ni tycker att en sådan grej ska vara okej, för det kan bli betydligt farligare än ett tjyvnyp...
 
Sv: 1-åring som bits!

Jag förstår också hur du menar, och jag har också varit med om det här personligen när jag var liten...

Jag hade en kompis när jag var tre-fyra år hos dagmamman som bet mig säkert tio gånger. Dagmamman (som också var hans mamma) sa bara "nej, man får inte göra så". Det slutade med att han bet mig så hårt och så illa att jag fortfarande har ett ärr kvar efter den händelsen. Han bet mig djupt alltså. Och jag tog en kerramikvas som var ganska tung och drämde i huvudet på honom vilket resulterade i medvetslöshet och kraftig hjärnskakning... Nu fick inte han några men efter det heller, men det hade kunnat gå betydligt värre och jag antar då att hans föräldrar nog hade önskat att de hade markerat betydligt hårdare:devil:

Det är inte bra att ungar ska behöva ta den fighten mot varandra, för så små ungar har inte begrepp om hur hårt de slår tillbaka:grin:. I det här fallet hade jag lika gärna kunnat slagit vasen mot tinningen på honom, och då kanske han inte hade klarat sig. För jävligt att ni tycker att en sådan grej ska vara okej, för det kan bli betydligt farligare än ett tjyvnyp...

Man får och ska inte göra illa barn! Oavsett..!

Vad är det som är så svårt att förstå med en sån enkel sak?

Det finns faktiskt folk som klarar av att uppfostra sina barn utan våld, man kanske ska ta hjälp av någon istället för att göra illa sitt barn fysiskt.
 
Sv: 1-åring som bits!

Jag tror helt klart att tilliten får sig en törn. Sen att barn busar och bråkar med varandra är ju en del av utvecklingen och lärandet. Inget barn behöver en "lätt" fysisk korrigering för att lära sig. Det tar bara längre tid för vissa.

Så när barn slår varandra är det bara mysigt och en del av utvecklingen? :crazy:

Borde inte tilliten till andra barn få sig en törn när de bits, slår leksaksbilar i huvudet på en, eller vad det nu kan vara? Eller hur tänker du nu?

Jag kan nog tycka att det är bättre att man som vuxen och förälder lär sitt barn att inte bitas, än att överlåta den delen av uppfostran till jämnåriga småbarn på dagis, i förhoppningen att de ska försvara sig såpass smärtsamt för mitt barn att h*n lär sig att inte slåss.
 
Sv: 1-åring som bits!

Så när barn slår varandra är det bara mysigt och en del av utvecklingen? :crazy:

Borde inte tilliten till andra barn få sig en törn när de bits, slår leksaksbilar i huvudet på en, eller vad det nu kan vara? Eller hur tänker du nu?

Jag kan nog tycka att det är bättre att man som vuxen och förälder lär sitt barn att inte bitas, än att överlåta den delen av uppfostran till jämnåriga småbarn på dagis, i förhoppningen att de ska försvara sig såpass smärtsamt för mitt barn att h*n lär sig att inte slåss.

MYSIG? Vart sjutton skrev jag mysig??

Hur tänker NI?! Ni skriver för fan att det är okej att göra illa små barn

Jag vill INTE vara med i den här primitiva diskussionen mer. Jag skäms!
 
Sv: 1-åring som bits!

Tja, jag tar mest för givet att om örfilar, knäppa barn på fingrar eller daska i stjärten är olagligt så borde rimligtvis nypa också vara det. Men det går säkert att utröna via lagtexten ifråga. Själv är jag fostrad helt utan fysisk bestraffning och väljer att följa den linjen själv också.

Jag skulle lösa det som någon härovan rekommenderade (nu har jag inte haft "bitbarn" själv, men nog har vi haft saker som gjorts som inte är tillåtna. Speciellt nu när han är närmare 2 år.); konsekventa "nej", punktmarkering och lyfta bort barnet när det sker; helst försöka "förutse" förstås. Sen skulle jag försöka analysera i vilka situationer det sker och om vissa saker kan undvikas för att minska bitandet (vad jag förstår handlar det ofta om en slags "överreaktion" när barnet bli exalterat i någon mån).

(Jag associerar delvis till ännu mindre spädbarn som biter hårt i bröstet när de fått tänder. Min son gjorde så några enstaka gånger. Min omedelbara reaktion som kom automatiskt var högt "AJ!" och för hans del så räckte den reaktionen rätt bra för att han på något sätt skulle "förstå" att det inte var ok. Det kanske hade "funkat" att nypas då med? Det "funkade" säkert rätt bra med aga på flera sätt i vårt gamla samhälle. I så mån att barnen av rädsla för fysiskt straff "höll sig på mattan". Men det är en människosyn som jag är så FULLSTÄNDIGT främmande inför. Ingen nyper ju sin chef om denne uppför sig illa. Varför skulle det vara mer ok med små barn?)

Fast det här är ju inte fråga om att nypas för att bestraffa, utan för att lära barnet att det gör ont när man gör illa andra, att visa hur det känns för den andre när man bits. Alltså att få barnet att utveckla någon sorts rudimentär empati, istället för att bete sig som en rubbad pyskopat.

Att göra illa andra människor och sedan skratta åt deras smärta är ju inget särskilt trevligt beteende, men empati är ju inget medfött, det är något man måste lära sig.

Att man inte nyper chefen för att visa att det gör ont när chefen slår en, beror väl förhoppningsvis på flera saker: a) chefen slåss inte b) chefen är inte en galen psykopat.

Alltså att man som vuxen förhoppningsvis har lärt sig tillräckligt med empati för att inte tycka att det är roligt med människor som har ont när man har slagit dem, så roligt att man slår dem bara för att få nöjet att se dem lida.

Visst finns det människor som fungerar så även som vuxna, och inte kan lära sig empati, men de behöver ju vård och brukar ofta vara inlåsta, just för att de har en tendens att göra andra illa.
 
Sv: 1-åring som bits!

Fast det här är ju inte fråga om att nypas för att bestraffa, utan för att lära barnet att det gör ont när man gör illa andra, att visa hur det känns för den andre när man bits. Alltså att få barnet att utveckla någon sorts rudimentär empati, istället för att bete sig som en rubbad pyskopat.

Att göra illa andra människor och sedan skratta åt deras smärta är ju inget särskilt trevligt beteende, men empati är ju inget medfött, det är något man måste lära sig.

Att man inte nyper chefen för att visa att det gör ont när chefen slår en, beror väl förhoppningsvis på flera saker: a) chefen slåss inte b) chefen är inte en galen psykopat.

Alltså att man som vuxen förhoppningsvis har lärt sig tillräckligt med empati för att inte tycka att det är roligt med människor som har ont när man har slagit dem, så roligt att man slår dem bara för att få nöjet att se dem lida.

Visst finns det människor som fungerar så även som vuxna, och inte kan lära sig empati, men de behöver ju vård och brukar ofta vara inlåsta, just för att de har en tendens att göra andra illa.

Hur kan man få barnet att förstå att "Mamma gör bara illa mig för att jag ska förstå att det gör ont". När man inte kan få barnet att förstå att man inte ska bitas.
 
Sv: 1-åring som bits!

Fast det här är ju inte fråga om att nypas för att bestraffa

Jag tycker nog att gränsen är hårfin och man vet inte hur ett sådant litet barn tar nypet.

Det handlar ju om att i uppfostringssyfte tillfoga en form av smärta och för mig känns det totalt fel och främmande..
 
Sv: 1-åring som bits!

Alltså:

Det går att lära barn att det gör ont på andra barn om föräldern brukar fysiskt våld mot barnet som bits.
Men inte när ett annat barn biter tillbaka? Då förstår plötsligt inte "huvudpersonen" att det gör ont när man bits.

Du kan få ett barn att förstå att det gör fel med fysiskt våld?

Så att lära ett barn med fysiskt våld är bättre än att försöka prata, vilket barnet inte behöver lära sig - utan allt löser sig med ett nyp här o där?


Det är inte så att barnet blir rädd när det får ont och lägger ihop den händelsen med den situationen och inte överlag. Eller lär sig fel? Att det är okej att använda den metoden för "mamma/pappa gör ju så". Speciellt när barnet ska förklara sin handling mot ett annat barn för en lärare "Ja men mamma/pappa gör ju så!"
 
Senast ändrad:
Sv: 1-åring som bits!

Men barn har inte den insikten att bara bita tillbaka för att visa att det gör ont, hade jag fått in en riktigt träff med krukan hade troligen grabben dött... Vad är det roliga i det? Jag tror inte det finns en enda förälder som i den situationen hade tänkt "jaja, h*n fick ju lära sig att man får tillbaka ont om man ofogar ont", utan jag tror att de flesta hade haft en fruktansvärd ångest av att de inte tagit tag i sättet att bitas innan för uppenbarligen fungerade inte deras uppfostran, och det höll på att sluta i en katastrof...

Hade du tänkt så om det hade varit ditt eget barn som bitit någon annan och i princip blivit ihjälslagen? Jag tvivlar på det.

Det är ingen överhuvudtaget som påstått att man ska spöa skiten ur sitt barn om det dummar sig, jag tror de flesta försöker uppfostra sina barn med förnuft och känsla och få dem att respektera andra människor, att därför bara sitta ner och säga att det är ett steg i barns utveckling och det ska vara helt okej, känns för mig väldigt främmande när det kan sluta i katastrof om barnen själva ska ta hand om den uppfostran.
 
Sv: 1-åring som bits!

Men barn har inte den insikten att bara bita tillbaka för att visa att det gör ont, hade jag fått in en riktigt träff med krukan hade troligen grabben dött... Vad är det roliga i det? Jag tror inte det finns en enda förälder som i den situationen hade tänkt "jaja, h*n fick ju lära sig att man får tillbaka ont om man ofogar ont", utan jag tror att de flesta hade haft en fruktansvärd ångest av att de inte tagit tag i sättet att bitas innan för uppenbarligen fungerade inte deras uppfostran, och det höll på att sluta i en katastrof...

Hade du tänkt så om det hade varit ditt eget barn som bitit någon annan och i princip blivit ihjälslagen? Jag tvivlar på det.

Det är ingen överhuvudtaget som påstått att man ska spöa skiten ur sitt barn om det dummar sig, jag tror de flesta försöker uppfostra sina barn med förnuft och känsla och få dem att respektera andra människor, att därför bara sitta ner och säga att det är ett steg i barns utveckling och det ska vara helt okej, känns för mig väldigt främmande när det kan sluta i katastrof om barnen själva ska ta hand om den uppfostran.


Jag tror på uppfostran utan fysiska bestraffningar. Sen hur man gör r väl upp till var och en såklart. Jag har aldrig blivit utsatt för fysiska bestraffningar och har aldrig "nästan haft ihjäl nån".

Tycker det är lika fel av barnet att kasta krukan som av barnet som bet.

Det går att lära barn att uppföra sig utan våld.
 
Sv: 1-åring som bits!

MYSIG? Vart sjutton skrev jag mysig??

Hur tänker NI?! Ni skriver för fan att det är okej att göra illa små barn

Jag vill INTE vara med i den här primitiva diskussionen mer. Jag skäms!

Men det är ju du som skriver att det är ok att göra illa små barn. Under förutsättning att det är andra små barn som står för smärtan. Att det är helt ok om barn slår varandra, om de bits och plågar sina jämnåriga tills dess att de jämnåriga får nog och slår tillbaka. För det är en del av utvecklingen, inget fel i det.

Jag håller inte med om det. Jag skulle inte vilja att mitt barn skrattade åt andras smärta, och satte i system att plåga andra människor bara för att få det höga nöjet att skratta åt dem när de skriker av smärta.

Jag anser inte att mitt barn skulle ha den moraliska rätten att roa sig med att plåga andra, i väntan på att de skulle få nog och slåss tillbaka så mycket och så hårt att mitt barn till slut lärde sig.
 
Sv: 1-åring som bits!

Men du skriver ju att barn får lära sig själva, att de om de biter troligen kommer att få en leksak i huvudet och så vidare? Hur ska en treåring kunna veta skillnad på en kruka och en plastleksak?
 
Sv: 1-åring som bits!

Alltså:

Det går att lära barn att det gör ont på andra barn om föräldern brukar fysiskt våld mot barnet som bits.
Men inte när ett annat barn biter tillbaka? Då förstår plötsligt inte "huvudpersonen" att det gör ont när man bits.

Du kan få ett barn att förstå att det gör fel med fysiskt våld?

Så att lära ett barn med fysiskt våld är bättre än att försöka prata, vilket barnet inte behöver lära sig - utan allt löser sig med ett nyp här o där?


Det är inte så att barnet blir rädd när det får ont och lägger ihop den händelsen med den situationen och inte överlag. Eller lär sig fel? Att det är okej att använda den metoden för "mamma/pappa gör ju så". Speciellt när barnet ska förklara sin handling mot ett annat barn för en lärare "Ja men mamma/pappa gör ju så!"

Men här hade man ju försökt prata i ett och ett halvt års tid, med enda resultat att barnet skrattade av glädje över andras smärta? Att barnet med avsikt gjorde andra illa, bara för att det var så roligt att se dem ha ont?

För mig är empati en av de absolut viktigaste grundvärderingar jag vill lära mitt barn. Jag skulle inte bli ledsen om mitt barn lärde sig att om någon under ett och ett halvt års tid gör en illa, fast man igen och igen och igen säger nej, så är det faktiskt ok att freda sig. Alternativt, om man själv är den som plågar andra, att det faktiskt kan bli tråkiga konsekvenser av att göra andra illa. Att andras smärta inte enbart är en källa till glädje.
 
Sv: 1-åring som bits!

Men du skriver ju att barn får lära sig själva, att de om de biter troligen kommer att få en leksak i huvudet och så vidare? Hur ska en treåring kunna veta skillnad på en kruka och en plastleksak?

Och precis där har vi ju anledningen till varför man inte bör överlåta empatinlärning och barnuppfostran på treåringar. Det kan gå precis hur illa som helst, för en treåring är inte vuxen nog att inse de fulla konsekvenserna av sitt handlande.
 

Liknande trådar

Hundträning Hej på er! Vill egentligen bara bolla med er om ni tror jag kan få bukt med valpens beteenden eller om jag ska byta inställning dvs lära...
2
Svar
24
· Visningar
7 454
Senast: Migo
·
Hundhälsa Efter mycket funderingar startar jag denna tråden med förhoppningar om lite råd, klok input och erfarenheter av liknande problem. Vi...
Svar
12
· Visningar
3 057
Senast: lady_vip
·
Katthälsa Nu har jag tröttnat på att få mina händer sönderklösta av min katt. Hon är nu tio månader gammal och ingen annan än jag och min pojkvän...
2
Svar
21
· Visningar
5 422
Senast: Ponnyfoton
·
Småbarn Jag tänkte först skaffa ett anonymt konto, men jag orkar inte. Det är ju heller inget att skämmas för tänker jag (försöker jag tänka)...
3 4 5
Svar
97
· Visningar
14 635
Senast: TinyWiny
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Valp 2024
  • Bra blötmat
  • Bra torrfoder

Hästrelaterat

  • Nybörjarponny!
  • Dressyrsnack 17
  • Föl 2023

Omröstningar

Tillbaka
Upp