Sv: 10½ månad och slutar lyssna + börjar valla hästar!

Detta har jag också testat och det fungerar
Min hane al'a långben blev mycket störd när jag sprang efter och vrålade. Så störd att han vände sig om några gånger för att kolla vad det var, kort därefter så var hunden tillbaka vid mig.
Hur jag gör?
Jag SPRINGER!! Och springer och springer och springer och springer... Och NEJ jag hinner inte i kapp en hund tack vare några "Ben Jonson"-gener! Däremot är det extremt få hundar som inte uppfattar ett "aggressivt förföljande" som ohyggligt obehagligt...om förföljandet pågår så länge det behövs - och JA det kan ta 45 minuter första gången!
Och JA jag korrigerar hunden när jag får fatt i den! Även om det gått 1000 meter sedan den sket i mitt kommando!
Självklart är det så att ju snabbare du är i starten, desto bättre är det! Om du inte börjar reagera förrän hunden hunnit 50-100 meter så är du ju ohjälpligt på efterkälken.
Om du däremot börjar VRÅLA och springa när hunden hunnit 10-15-20 meter så brukar man efter något/några tiotal meter få effekt. Kanske inte första gånger dock - då hunden troligtvis är van vid att kunna "komma undan"!
Andra gången det händer BÖR du dock få en reaktion - annars anser jag att obehaget första gången var för litet.
VIKTIGT dock!
Jag står ALDRIG stilla och korrigerar en hund som kommer till mej! Jag är ALLTID i rörelse mot hunden!
Konkret utförande:
Hunden drar ut på ett fält efter en hare.
Så fort jag uppfattar hundens handling VRÅLAR jag och böjar springa efter.
Jag har rel dålig kondis och blir fort trött - dvs jag orkar inte vråla särskilt länge - men jag fortsätter springa/gå fort!
Jag använder INGA kommandon eller liknande.
Om hunden försvinner utom synhåll är det klart svårare, men jag går dit jag tror att hunden går alternativt där jag tror att den kommer komma tillbaka.
Om hunden är inom synhåll så försöker jag med jämna mellanrum verbalt avrätta den så att den inte kan misstolka mina intentioner!
Efter en stund brukar alla hundar inse att matte/husse inte ger sej!
Ibland kommer de då glada i hågen tillbaka eftersom inkallning = positivt när HUNDEN vill.
Ibland inser de att en flåsande matte, med blå-lila ansiktsfärg som väser svordomar inte är något positivt!
Oavsett vilket så kommer jag gå ifatt hunden och ruska om den på lämpligt vis! (Don efter person/hund!)
Jag "plattar hellre till" hunden en gång utav bara fasen, än gör "övningen" fler ggr.
(Tänk bara på att inte ha ett "flaxigt" kroppsspråk eller agera "målvakt" om hunden kommer inom räckhåll! Den konkreta korrigeringen av hunden får inte bli "hysterisk" den måste vara "tryckande".)
När jag är klar begär jag att hunden skall gå lös hos mej en sträcka och fortsätter köra kadaver-diciplin, dvs inga uppmuntrande ord eller liknande!
När jag sedan anser att hunden är "platt" nog så börjar jag bekräfta att hos matte är det rätt att vara.
Hunden får sedan "hopp och leka"/"gå och pinka" igen och innan vi har kommit tillbaka till bilen/hemmet så vill jag vara tillbaka till Inkallning = lugnt kel/bus med matte, dock använder jag INTE godis/leksak eller liknande. Hunden skall i dessa lägen ENDAST jobba för mej och för att jag ska vara glad och nöjd.
För mej är det dock JÄTTEviktigt att inte växla tvärt mellan förbannad och glad. Det blir en smygande övergång som baseras på hur väl hunden uppför sej!
Av den enkla orsaken att jag själv måste hinna lugna ner mej och återfå andan och lugnet så att jag kan vara ärligt nöjd.
Lite komiskt är att när jag har nya hundar hemma som inte har bra inkallning och jag springer efter den hunden, så springer antingen mina hundar med - bakom mej - eller så sätter de sej vid "utgångsplatsen" och väntar!
/Swat

Detta har jag också testat och det fungerar