2012 skulle ju bli mitt år...

Sv: 2012 skulle ju bli mitt år...

Ett tips är att köpa en dammsugare med HEPA-filter, om ni inte redan har. Det tar upp många av allergenerna. Samt att alltid dammsuga när hunden inte är hemma och vädra ordentligt medan och efter man dammsuger.

Eller kanske en påslös dammsugare?
 
Sv: 2012 skulle ju bli mitt år...

*kl* nu blir jag val skjuten men so be it

om allergin ar inomhuskvalster och mojligheten infinner sig - utomhus hund. Innan jag flyttade hit tankte jag inte ens den tanken, stackars hundar lixom att vara utomhus och inte "fa vara med" i familjen... Vi har flertalet utomhushundar, av praktiska skal, som alla lever full gott liv, ar glada, friska, sociala och utan beteendestorningar. Ar inte helt hundra pa svenska djurskyddslagen nar det galler hundar som lever utomhus dygnet runt dock... Det gor ont i svenskhjartat nar man ar van vid hushundar (..vilket vi har det med iofs) men det fungerar faktiskt urmarkt.. och gallande Pirus uttalande om jakthundar utan klada - de flesta jagare dar hemma som jag kanner har hundgard till sina jakthundar (nu ar det ju flera ar sen sa det kan sakert ha andrats) dar de spenderar sitt liv utomhus dygnet runt. Sa skulle de vara allergiska mot kvalster och liknande inomhus bugs skulle det inte vara lika tydligt som pa en inomhus hund.
 
Sv: 2012 skulle ju bli mitt år...

De flesta jakthundar jag känt genom åren har visserligen hundgård, men på nätterna trynar de som regel i husses/mattes säng, de enda hundar jag känner som bor ute året runt, dygnet runt är polarhundar, de lider verkligen när de måste vara inne pga sjukdom t ex.
I Sverige får hundar bo i hundgård året om o dygnet runt, under förutsättning att hundgården uppfyller JBVs krav på storlek, förhöjd utsiktsplats, berikning etc. samt skydd för väder o vind, dessutom måste de rastas på annat ställe minst en gång/dygn.

Själv har jag hundlucka så de kan gå in o ut som de vill från huset till hundgården, som är större än bostadsytan.

KL
Bra mailinglista för fodertips etc för allergiska/sjuka hundar:
http://pets.groups.yahoo.com/group/K9Kitchen/
 
Sv: 2012 skulle ju bli mitt år...

Jag har en allergisk hund som nu är 8 år.

Eftersom hennes allergi började utredas när hon var 9 månader så är det nu ett tag sedan, och utredningen var nog något bristfällig. Men, jag tror vi hade tur och hittade de saker hon är allergisk mot trots att vi bara tog blodprover (både miljö och födoämnen). Förrådskvalster, dvs damm, är huvudgrejen. Sen är hon även känslig mot vete, fisk, ägg och enligt uppgift flera sorters kött - köttet har jag aldrig märkt av.

Hon har fått hyposens sedan hon var runt året och lever nu ett sprutfritt liv sedan 3 år tillbaka. Kortision har hon bara fått vid "anfall", vilket har varit när hon stulit mat eller varit i dammiga miljöer. Sedan har jag gett henne färskfoder ända sedan vi började med utredningen.

Med facit i hand kan jag ju säga att jag inte förstått förrän nu hur dåligt min hund mådde. Eftersom hon var så ung när allt började så blev hennes sjukdom något slags normaltillstånd. När hon började ta sig ur dimman för 3-4 år sen kom det fram en helt annan hund. Så jag kan egentligen säga att hon led sina första 4 år, trots att vi inte såg det då, för hon hade inte ett fullgott liv. Då såg hon ändå helt normal ut, fullpälsad osv, men hon var trött konstant.

Jag har alltså en hund som började blomma vid 5 års ålder, det är ganska sorgligt...

Och jag måste säga, "ge lite kortison för att vara klådfri" låter simpelt. Min hund kissade på sig av kortisonet, så det var absolut inget jag ville ge henne, det är inte så enkelt. Alla medicinerna har biverkningar och jag kan nästan garantera att din hund mår dåligt av antingen medicinerna eller allergin, tyvärr.
 
Sv: 2012 skulle ju bli mitt år...

OM du visste det du vet idag. Alltså att hon mådde så pass dåligt.

Hur hade du gjort idag om du skulle få göra om?
 
Sv: 2012 skulle ju bli mitt år...

Det är ju en riktigt svår fråga. Antingen så hade jag ändrat hennes livssituation radikalt, typ hundgård. Men det hade hon aldrig accepterat, hon hade suttit där och vrålat nonstop, så då är det ju avlivning kvar.

Men det är svårt såhär i efterhand, man vill ju inte ta bort en hund som är 1-4 år gammal som funkar "för övrigt". Det är bara det att min hund egentligen inte funkade för övrigt, med facit i hand. Jag trodde att jag hade en dålig hund utan motor. Det jag ser nu är att jag hade en sjuk hund. Idag har jag ju en bra hund med motor, en hund som apporterar änder, driver hjort, pigg på det mesta. Jag missade ju hur mycket som helst under de åren, och hunden också.

Det enda som egentligen funkade att göra med min hund var att ta med henne på ridturer, det orkade hon och tyckte var kul, så hon har iaf en jäkla grundkondition. Så det anpassade jag ju mig till, hon har aldrig gått jaktprov eller egentligen tävlat om man bortser från utställning (fick en SV-titel) och viltspår (CH). Unghunden jag har nu startade jaktprov när hon var 9 månader, det är lite skillnad;)

Dessutom har min hund fått en hörselskada som följd av allergin, vilket gör att hon inte kan fungera optimalt i arbete på långa håll idag, men det köper jag.
 
Sv: 2012 skulle ju bli mitt år...

Är du helt säker på det?
Det är lätt att säga att man är beredd att anpassa sitt liv helt efter hunden. Betydligt svårare dock att göra det....och att leva så i kanske tio år. Jag har testat, i åtta år, och jag gör det aldrig igen. Hur mycket man än älskar hunden så är det inte värt det. Till slut blir man ett nervvrak.

Jag har gjort det och händer det igen så kommer jag göra samma sak. Men sen har jag inte hund på samma sätt som t.ex PIRU, det gör att vi har olika syn. Jag drabbas inte speciellt mycket av en hund som inte kan tränas.
 
Sv: 2012 skulle ju bli mitt år...

kl

Uppdatering. Det finns inget slut på vår otur, igår kväll ca 2h efter att han fick sin kvällsmat svullnade magen upp och han som vanligtvis är slank såg ut som en högdräktig tik. Vi ringde runt till varenda djursjukhus i närheten men ingen j*vel hade akuttider/öppet så det blev att slänga in den stackars hunden i bilen och åka 10 mil till närmaste djursjukhus. Väl där blev det röntgen och dropp. Sen fick vi åka hem... Hunden hade hela magen full med mat (?) och veterinären frågade hur mycket vi gett egentligen. Som vanligt, hans normala portion. Vi fick ingen förklaring till varför det blivit såhär, han har ALDRIG i vår ägo reagerat såhär efter måltid innan. Så nu sitter jag hemma med en hund som behöver gå ut en gång i timmen och det fullkomligt bara rinner ur honom!(Magen är fortfarande svullen, dock inte lika mycket) Funderar allvarligt på att åka till djursjukhuset igen men kommer dem göra någonting? Vad kan jag göra med än fasta hunden och se till att han dricker? (vilket han gör, enorma mängder).

Nu är det faktiskt inte roligt längre :cry:
 
Sv: 2012 skulle ju bli mitt år...

Och jag måste säga, "ge lite kortison för att vara klådfri" låter simpelt. Min hund kissade på sig av kortisonet, så det var absolut inget jag ville ge henne, det är inte så enkelt. Alla medicinerna har biverkningar och jag kan nästan garantera att din hund mår dåligt av antingen medicinerna eller allergin, tyvärr.

Det enda alternativet vi har kvar nu är att börja med kortison då han trots foder och bad varannan dag kliar sig väldigt mycket. Jag vet inte hur jag ska göra, vad som är rätt eller fel. En del av mig vill åka till djursjukhuset med honom och avsluta allt lidande. En del av mig vill kämpa och ge allt. Men kortison är som du säger starka mediciner och vi har väl tyvärr fått höra lite i stil med det du skriver : Ge kortison så går det över...

Känns som en feg utväg, en dålig och självisk utväg att avliva...
Varför vet jag inte, men så känner jag. Han är inte sig själv, jag tror han skulle ha mycket mer att ge om han va frisk...

Min underbara fina hund...
 
Sv: 2012 skulle ju bli mitt år...

Jag lägger inget värde i hur du väljer att göra. Men jag ville gärna dela med mig av min erfarenhet, det är inte så "bara" att ge kortison, enligt mig.

Men självklart är det inte själviskt att avliva, tvärtom.

Dock kan du ju bestämma en tid då du testar, tex 3 månader. Testa det du tror på, foderbyten, frekvent städning, kortison. För dagbok och se hur du tycker att det går, med så klar blick som möjligt.
 
Sv: 2012 skulle ju bli mitt år...

Jag lägger inget värde i hur du väljer att göra. Men jag ville gärna dela med mig av min erfarenhet, det är inte så "bara" att ge kortison, enligt mig.

Men självklart är det inte själviskt att avliva, tvärtom.

Dock kan du ju bestämma en tid då du testar, tex 3 månader. Testa det du tror på, foderbyten, frekvent städning, kortison. För dagbok och se hur du tycker att det går, med så klar blick som möjligt.

Jag vill också att du delar med dig av din erfarenhet! Vill inget hellre än höra hur andra gjort och vad andra har för syn. När vi påbörjade utredningen så gick jag in för det till 110%. Jag skulle lägga varenda öre på hunden. Men ju längre tiden går desto mer av hoppet förlorar jag. Pengarna rinner ur händerna på oss, vilket inte en anledning egentligen för vi skaffade hund och visste att det kostade. Men när det inte hjälper, när det inte blir bättre och när hunden inte mår bättre.

Tiotusen tankar flyger genom huvudet på mig: Är detta mitt fel? Kan jag göra någonting mer? Gör jag fel? Tänker jag fel? Är jag egoistisk eller är jag kanske en idiot som från att ha velat kämpa och ge allt nu funderar på att låta honom somna in? Kommer det blir bättre eller sämre?

Med tanke på att jag inte är hans enda hem så vet jag ju inte hur länge han haft problem, hur han är när han är i sitt esse. Jag vet ju bara hur han varit här. Förra ägarna går inte längre att få tag i heller så där kan jag inte söka varken stöd eller hjälp. Vilket är otroligt tråkigt då det va så himla noga att vi skulle ha fortsatt kontakt.

Det va en bra ide faktiskt. Att ge honom x antal månader och se om det blir bättre eller inte.
 
Sv: 2012 skulle ju bli mitt år...

Det måste vara väldigt olika hur hundarna mår och hur sjuka de är. Alltid lika bra att få veta allas erfarenhet men min hund har aldrig varit så sjuk som du beskriver att din var i början. Är det hon som var jättesjuk förut?

Man måste som ägare verkligen titta på sin hund och se efter om den lider och om den inte får ett liv som den vill leva. Beslutet är svårt men man måste göra det bästa för sin hund.

Första gången min hund fick kortison så fick han stor dos pga att han hade mycket klåda då, och han blev vädligt lugn och loj, jag kände inte igen honom alls då han är en hund med mycket fart i och älskar att träna.
Nu har jag bytt kortison som inte ger lika mycket biverkningar och han är som vanligt men oftast så äter han en underhålldos när klådan ökar och den dosen märks inte av. Man ska förska "ställa in" medecindoserna så att de funkar optimalt för just den hunden.

De är aldrig lätt när ens vän blir sjuk.
 
Senast ändrad:
Sv: 2012 skulle ju bli mitt år...

Det måste vara väldigt olika hur hundarna mår och hur sjuka de är. Alltid lika bra att få veta allas erfarenhet men min hund har aldrig varit så sjuk som du beskriver att din var i början. Är det hon som var jättesjuk förut?

Den hunden som var jättesjuk hade njurbäckeninflammation, så det var lite annorlunda prognos:)

Det jag försöker förklara är att jag såg inte att min hund var sjuk eller led. Då var det ju normaltillstånd. Hon var ganska ung när problemen började och det var i samband med all annan mental mognad, så jag kunde inte riktigt se att det var allergin som fick henne att vara sådan.
 
Sv: 2012 skulle ju bli mitt år...

Ja det är absolut olika hur hundar med allergi mår. Det beror ju på om utredning gjorts ordentligt, vilka behandlingar hunden får och hur den svarar på dem. Bara symptomen kan variera stort. På min hund syns och märks det inte nämnvärt att han är allergisk, medan det finns hundar som är halvt kala och illröda i huden. Eller är dödströtta som lady_vip beskriver.

Sen finns det annan medicin än kortison. Själv har min hund aldrig en enda gång fått kortison, han går istället på atopica som har samma effekt men mindre "farliga" biverkningar. Vissa hundar behöver dock kortison...och man får helt enkelt se hur hunden reagerar på det.
 
Sv: 2012 skulle ju bli mitt år...

Jag vet faktiskt inte varför vi inte fick Atopica istället för kortison. Om det är snällare mot hunden/organen så borde det väl skrivas ut i första hand? Nu har min hund klåda, han är röd i huden och i öronen. Dock har jag ingenting att jämföra med så jag vet inte om han har kraftig eller lindrig. Men får lita på veterinären. Ska fråga sen när hon ringer angående hans mage.
 
Sv: 2012 skulle ju bli mitt år...

Jag vet faktiskt inte varför vi inte fick Atopica istället för kortison.

Jag har för mig att det är dyrt och eftersom det doseras efter vikt blir det kanske outhärdligt kortsamt..?
 
Sv: 2012 skulle ju bli mitt år...

Jag har inte läst alla inlägg jättenoga men många klåd-schäfrar blir ju väldigt mkt bättre av dels färskfoder och dels av att stå i hundgård. Jag förstår ju att man inte kan flytta till villa med trädgård bara för hundens skull men du kanske ändå kan fundera på om det finns något sätt att låta hunden vistas ute mera. Hyra in sig i någons hundgård och låta honom vara där dagtid när du pluggar/jobbar t ex? Eller nattetid? Det där beror ju så klart helt på var du bor, om det kan finnas ngt sånt ställe i rimlig närhet.
 
Sv: 2012 skulle ju bli mitt år...

Den enda lösningen jag kan komma på isf är att bygga en hos mina föräldrar. Där skulle han kunna vara när jag jobbar. Dock blir skillnaden inte så jättestor mot hur det är nu då han följer med min sambo till jobbet när jag jobbar = han är ute mellan 07-16 alt är i bilen och får promenader. Men ska kolla hur de ställer sig till en sån sak. Men isf, borde man inte för hundens skull ha sällskap till den? Känns ensamt att vara ute själv så mycket.
 
Sv: 2012 skulle ju bli mitt år...

Många veterinärerverkar inte känna till medicinen. Sen är det dyrt, för en hund mellan 8-15 kg kostar 30 tabletter cirka 640 kr. Dock försöker man även där hitta minsta möjliga dos precis som för kortison. Vissa hundar klarar sig bra på två tabletter i veckan, vissa kan till och med sluta helt och bra ge medicinen periodvis.
Min hund får just nu varannan dag, och minska verkar vi inte kunna göra.
 

Liknande trådar

Hundhälsa Först och främst. Vi har varit hos veterinären. Hunden har fått mediciner. Allt är "bra". Men jag pallar tydligen inte psykiskt att mina...
Svar
13
· Visningar
1 573
Senast: tanten
·
Hundhälsa HJÄLP - ÄR DET NÅGON SOM VARIT MED OM NÅGOT LIKNANDE MED HUND?? VETERINÄREN HITTAR INGET SVAR! För 2 månader sen Blöder från urinröret...
Svar
1
· Visningar
509
Senast: Lyan
·
Hundhälsa Hej Min valp på 12 veckor som har varit någorlunda rumsren (ca 0-4 olyckor om dagen), säger alltid till eller så ser man när han behöver...
Svar
4
· Visningar
692
Katthälsa Har haft min katt i snart två månader och hon har haft lite problem med magen sen ett tag. När hon flyttade hit från katthemmet va hon...
Svar
13
· Visningar
625
Senast: Hazel
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp