2017 års Vikttråd

[musen21]

JAAA! Jag känner exakt så. Tycker inte jag ser SÅ tjock ut i spegeln men får en chock varje gång jag ser ett foto av mig själv. Vänner och bekanta ser mig också som "mullig" men hade nog fått en chock om de visste min vikt. Jag är ca 175 lång men vikten fördelar sig "bra" på mig. Drar 46 i byxor och 42/44 på överkroppen. Jag tycker liksom att jag är tjock, men inte SÅ tjock, men ser mig mycket smalare i spegeln än jag ser mig på kort. Så jäkla komplext.

Har börjat fundera på om hjärnan försöker lura sig själv i spegeln och "tycka om" sig själv mer och därmed inte ser tjockheten på samma sätt. Eller om det är för att man inte står bredvid någon annan. I och för sig tycker jag att jag ser tjock ut i vissa speglar på gymmet.. Konstigt detta!

Intressant att andra också upplever det. Min vikt fördelar sig också bra, jag är jämntjock. Det kanske är därför spegeln luras, för helheten ser ju "jämn" ut i proportionerna. Sen i vissa vinklar och på kort så stämmer ju inte alls uppfattningen och verkligheten. Många hade fått en chock om dom visste min vikt också. Folk gissar alltid åt helsike lågt. Även om dom säkert drar av några kg så är det ju långt ifrån ändå. Det är nog det som gör att man har svårt att motivera sig att gå ner för även om man vet att det är illa så ser det ju inte såå illa ut.

 

[Alos]

Intressant att andra också upplever det. Min vikt fördelar sig också bra, jag är jämntjock. Det kanske är därför spegeln luras, för helheten ser ju "jämn" ut i proportionerna. Sen i vissa vinklar och på kort så stämmer ju inte alls uppfattningen och verkligheten. Många hade fått en chock om dom visste min vikt också. Folk gissar alltid åt helsike lågt. Även om dom säkert drar av några kg så är det ju långt ifrån ändå. Det är nog det som gör att man har svårt att motivera sig att gå ner för även om man vet att det är illa så ser det ju inte såå illa ut.

Ja, men precis så känner jag också! Liksom KLART(!!!) jag vill vara smal, men vet inte om det är "värt" det ibland (älskar mat. haha). För jag tycker jag är fin i spegeln och andra tycker också jag är fin och har fina former, även män! Men så ibland ser man ett foto och får panik Jag har en otroligt pendlande självbild tror jag. Ibland tycker jag att jag är jättefin, ibland åt helvete och ibland tycker jag att "äsch, jag duger väl".

Jag ser mig liksom som tjock, men "fint" tjock. Men absolut inte som en som har fetma (vilket mitt bmi säger). Jag har liksom inga problem att springa, cykla, dansa osv och min vikt hindrar mig aldrig i vardagen. Men ändå vill jag oftast vara smal. Och såklart pga hälsoskäl, även om mina värden och allt är bra (förutom bmi:et då).

 

[Wysiwyg]

Ändå i spegeln så ser jag mig inte som lika tjock och pratar jag med andra t ex jobbarkompisar så protesterar dom högljutt när jag benämner mig som tjock och säger att jag inte är det utan bara "lite grov", mullig, stark osv men absolut inte tjock. Och dom är många som påstår detta. Hur ska man veta vad som är rätt egentligen?

Detta är absolut inte menat som påhopp, jag säger ingenting om din kroppsstorlek eller hur andra uppfattar den egentligen.

Men, jag upplever att många (inklusive jag själv) i sociala sammanhang tycker det är så jobbigt när överviktiga personer omnämner sig som tjocka att de känner ett behov av att understryka att de absolut inte "ser" det. Typ att det är fult att säga att folk är tjocka och om andra säger det som sig själv och man tiger så håller man med.

(I alla fall jag uppfattar det som såpass socialt känsligt att jag känner mig tvingad till att börja mitt inlägg med att det inte är ett påhopp fast jag inte ens säger något om dig personligen. Och jag hoppas verkligen att du inte tar det som ett heller för jag vill inte vara plump eller taskig även om jag vet att jag riskerar att vara det nu.)

 

[musen21]

Detta är absolut inte menat som påhopp, jag säger ingenting om din kroppsstorlek eller hur andra uppfattar den egentligen.

Men, jag upplever att många (inklusive jag själv) i sociala sammanhang tycker det är så jobbigt när överviktiga personer omnämner sig som tjocka att de känner ett behov av att understryka att de absolut inte "ser" det. Typ att det är fult att säga att folk är tjocka och om andra säger det som sig själv och man tiger så håller man med.

(I alla fall jag uppfattar det som såpass socialt känsligt att jag känner mig tvingad till att börja mitt inlägg med att det inte är ett påhopp fast jag inte ens säger något om dig personligen. Och jag hoppas verkligen att du inte tar det som ett heller för jag vill inte vara plump eller taskig även om jag vet att jag riskerar att vara det nu.)

Jag förstår precis vad du menar och tar inte illa upp. Jag har en bra självkänsla.

Grejen är att jag går inte runt och säger att jag är tjock och vill höra motsatsen. I vissa sammanhang som berör ämnet så konstaterar jag bara att det är så och det är inte nåt jag hymlar med. Liksom vissa är smala. Det läggs ingen värdering i det. Så människorna som säger emot säger det i sammanhang där det inte ens behövs ibland.

 

[Alos]

Förstår hur du tänker @Wysiwyg . Jag hatar när folk säger om mig att "neeej du är inte alls tjock" när jag uppenbarligen är större än "normalsmala" människor. Det där liksom som att stå och ljuga mig rakt upp i ansiktet (vilket de också gör). Jag tar inte illa upp om någon kallar mig för tjock/mullig/överviktig, för det är jag ju! Jag tar dock illa upp när någon säger att jag inte är något av tidigare nämnda saker, eftersom att de då inte går att lita på och bara säger saker för att verka snälla.

Jag uppskattar när folk är ärliga och raka (såklart utan att kränka eller bli otrevliga) och jag är likadan. Om en vän till mig provar en klänning har jag inga problem med att säga att hen ser större ut i den än normalt, men upplever att många lindar in det för att de är rädda att säga som det är. Dock är ju vikt ett tabubelagt ämne men ändå..

Lite OT, sorry!

 

[Wysiwyg]

Grejen är att jag går inte runt och säger att jag är tjock och vill höra motsatsen. I vissa sammanhang som berör ämnet så konstaterar jag bara att det är så och det är inte nåt jag hymlar med. Liksom vissa är smala. Det läggs ingen värdering i det. Så människorna som säger emot säger det i sammanhang där det inte ens behövs ibland.

Nej jag menade absolut inte att du gör det heller, absolut inte!

Jag menade mer att när folk i sociala sammanhang säger emot någon som påstår att hen är tjock behöver det inte vara för att hen inte är tjock. Utan att det istället beror på ett socialt obehag där man inte vill råka ut för att kalla någon annan tjock. Jag har upplevt det själv och jag upplever ett obehag just nu bara genom att skriva det här till dig. Alltså att du ska tro att jag säger till dig att du är tjock.

 

[Wysiwyg]

@Alos Jag tycker det är jättesvårt att bemöta och jag skulle aldrig säga till någon att hen är tjock. Jag har jätteskev kroppsuppfattning och jag ogillar generellt tanken på att diskutera min egen och andras kroppsstorlek även om jag ofta faller i den gropen ändå.

Och jag tror inte att folk säger "åh nej du är inte tjock" för att vara snälla utan för obehaget de själva upplever. Eller ja, jag har gjort så i alla fall. Jag tycker det är så himla jobbigt att hantera när någon säger "jag är så tjock", för vad ska jag säga? Jag har säkert sagt till människor att de inte är tjocka (fast de kanske är det) för att jag inte vet hur jag annars ska hantera mitt eget obehag i frågan.

 

[musen21]

Förstår hur du tänker @Wysiwyg . Jag hatar när folk säger om mig att "neeej du är inte alls tjock" när jag uppenbarligen är större än "normalsmala" människor. Det där liksom som att stå och ljuga mig rakt upp i ansiktet (vilket de också gör). Jag tar inte illa upp om någon kallar mig för tjock/mullig/överviktig, för det är jag ju! Jag tar dock illa upp när någon säger att jag inte är något av tidigare nämnda saker, eftersom att de då inte går att lita på och bara säger saker för att verka snälla.

Jag uppskattar när folk är ärliga och raka (såklart utan att kränka eller bli otrevliga) och jag är likadan. Om en vän till mig provar en klänning har jag inga problem med att säga att hen ser större ut i den än normalt, men upplever att många lindar in det för att de är rädda att säga som det är. Dock är ju vikt ett tabubelagt ämne men ändå..

Lite OT, sorry!

Alltså du tänker och skriver precis som jag, är du min klon eller? Jag ser saken från din synvinkel iaf.

 

[musen21]

Nej jag menade absolut inte att du gör det heller, absolut inte!

Jag menade mer att när folk i sociala sammanhang säger emot någon som påstår att hen är tjock behöver det inte vara för att hen inte är tjock. Utan att det istället beror på ett socialt obehag där man inte vill råka ut för att kalla någon annan tjock. Jag har upplevt det själv och jag upplever ett obehag just nu bara genom att skriva det här till dig. Alltså att du ska tro att jag säger till dig att du är tjock.

En del upplever nog det kan jag tänka men inte alla. Du behöver inte förklara och be om ursäkt för det du skriver för jag skulle aldrig ta åt mig av vad nån okänd skrev om min kropp. Men många jag känner utan viktproblem har sagt så till mig. (Och jag vet att dom inte har viktproblem så ingen hakar upp sig på det, vi känner varann bra.) Det känns som att dom ljuger då och sånt tål jag inte. Dom är ju alltid ärliga annars i "känsliga" frågor. Därför börjar man ju undra själv vilket som stämmer liksom.

 

[Wysiwyg]

En del upplever nog det kan jag tänka men inte alla. Du behöver inte förklara och be om ursäkt för det du skriver för jag skulle aldrig ta åt mig av vad nån okänd skrev om min kropp. Men många jag känner utan viktproblem har sagt så till mig. (Och jag vet att dom inte har viktproblem så ingen hakar upp sig på det, vi känner varann bra.) Det känns som att dom ljuger då och sånt tål jag inte. Dom är ju alltid ärliga annars i "känsliga" frågor. Därför börjar man ju undra själv vilket som stämmer liksom.

Fast jag skriver ingenting om hur din kropp är.

Jag tror att övervikt och uppfattning om att vara överviktig är en känslig fråga som många tycker är lite obehaglig. Jag skulle tex aldrig säga till någon att hen är tjock och jag kan inte riktigt se att mina vänner skulle göra det heller. Det känns som ett tabu att säga tycker jag.

Resten jag tänkte skriva är bara upprepningar av det jag tidigare skrivit.

 

[musen21]

Nä men du ursäktade dig så många ggr när du skrev för att förtydliga att du inte gjorde det. Det behövde du inte, det var det jag reagerade på.
Jo nog är det en känslig fråga för många och man kan se det från många olika håll. Jag skulle aldrig säga att nån är tjock såvida dom inte frågar mig, för då svarar jag ärligt. Och jag skulle aldrig säga att nån inte är tjock om dom är det. Det är att ljuga. Därför blir jag sur när folk verkar göra så mot mig.

 

[siriusblck]

Hur lång är du?

Är omkring 170 cm tror jag? Har inte kollat på ett tag men senaste gången jag kollade var jag på 165 så kanske har växt någon ynka centimeter

 

[cherie]

Tycker du har en bra inställning! Kommer gå bra det här!

Kl
För min del går det...dåligt.
För mycket trevliga middagar och grejer jämt, så det blir inte vidare nyttigt här inte...

Tack Sleepan! I efterhand känns det så motigt bara, när jag låtit det glida iväg lite väl mycket. Önskar att jag bromsat in tidigare. Att jag lät det stanna vid 70 kg (som varit max tidigare) så jag slapp de där extra 5 nu. Men det är så lätt att inte märka nåt när det långsamt smyger uppåt...

Jag är ju vän med dig på fitnesspal, där ser jag att du i alla fall motionerar ibland

 

[cherie]

@musen21 @Alos Jag känner också igen mig, massor! Jag tycker inte heller jag ser tjock ut! (Mina kilon fördelar sig också jämnt över kroppen). Märker bara att jag blivit större när jag ser foton och på grund sv hur kläderna blivit alltmer obekväma.

 

[Fruentimber]

Är omkring 170 cm tror jag? Har inte kollat på ett tag men senaste gången jag kollade var jag på 165 så kanske har växt någon ynka centimeter

Varför vill du komma ner till 45-50 kg? Då ligger du på farlig undervikt.
Dina 66 kg idag matchar din längd perfekt. Dina inlägg får varningsklockorna att ringa rejält.

 

[cherie]

Idag dröjde det med lunch för mig och oj så sötsugen jag blev då! Åt en bra lunch och sedan blev det bättre. Sen slog sockersuget till nu på eftermiddagen igen så då jag tog en apelsin. Nu känner jag mig glad och nöjd igen.

Älskar känslan när man klarar av något (som i detta fall, att stå emot en impuls), även om det är nåt litet! Känner mig bäst i världen

 

[Pilot]

Både igår och idag var riktigt tunga dagar på jobb. Påväg hem igår så var allt jag kunde tänka på ostbågar och choklad. Förhandlade med mig själv och kom fram till att det var bättre att kvällsmaten blev so- so och körde på makaroner med smör och salt.
Idag hade jag inte ens den tanken i huvudet! Tog ett äpple och körde raka vägen hem!

(Förra veckan däremot, förkyld, sjukt ont i halsen, blev alldeles för mycket glass. )

 

[Centaur]

Funkar sömnen ändå, är det ju inget problem. Men med den gedigna erfarenhet av sömnstörningar som jag har, skulle jag ändå säga att det är betydligt lättare att äta vettigt om man sover vettigt.

En sak jag inte fattar när det gäller viktuppgång som biverkan till läkemedel, är vad viktuppgången består av, så att säga. Ibland betyder viktökning aptitökning, och det förklarar ju saken. Men om det snarare handlar om att binda vätska, så bär det ju vara rätt enkelt åtgärdat när man sedan slutar med läkemedlet? (Om det är ett sådant läkemedel som man inte tar under väldigt lång tid, då.) Eller handlar det om minskad förbränning? (Hur funkar det i så fall?)

Många läkemedel påverkar hjärnan och hormonerna och leder till båda minskad förbränning och ökad fettlagring. Det är inte så att det bara är vätska eller att man äter mer, det är mycket mer komplicerad än som så.

@mandalaki Är det saroten du tar? Den är känd för att ge rejäl viktuppgång. Är aktiv i flera olika smärtgrupper och alla som tar saroten verkar gå upp mycket. Även läkare informerar om att den ger viktuppgång. Jag känner bara en som inte gått upp och hon tar väldigt låg dos, äter extremt lite (under 1000 och inget socker) och går 1 mil om dagen.

Om du inte går ner trots diet så kan det helt klart vara medicinen som är orsaken, oavsett om det är saroten eller något annat du tar.

 

[mandalaki]

@Centaur jag åt Saroten eller kusinen Tryptizol från och till i flera år. Jag vet att många går upp mycket av dem, jag gjorde det inte men hade väldigt svårt att gå ner. Det släppte när jag slutade med medicinen.

De hör ju till tricyklika, den jag äter nu är en släkting som tydligen hör till tetracyklika. Mianserin Mylan. Tar den för att slippa vakna mitt i natten, sömnstörningar är inte bra för min migrän.

Men det verkar som att jag går ner ändå, det var bara efter första veckan med VK som jag var lite misstänksam.

 

[siriusblck]

Varför vill du komma ner till 45-50 kg? Då ligger du på farlig undervikt.
Dina 66 kg idag matchar din längd perfekt. Dina inlägg får varningsklockorna att ringa rejält.

Varningsklockor för vad? 50 kg för mig är inte speciellt lite då jag är ca 165 cm, vilket att jag hamnar på den nedre delen av ett normalt bmi, precis under 18,5. Ska rådfråga doktor mer specifik angående det imorgon då jag ändå ska dit och prata om medicin.

Har haft problematik med maten tidigare men är i princip fullt återhämtad från det och jag är trots allt en vuxen människa som kan fatta beslut för sig själv, mina föräldrar som jag pratar med om vått och torrt är okej med det, vet dock inte ens varför jag nämnt något för de.

Jag är okej, kommer vara okej då jag äter helt okej och motioner typ två gånger per vecka. Har ätit betydligt mer under denna vecka än vad jag har gjort tidigare.
Oj, vilken bibel jag skrev men vet inte riktigt vad jag ska säga.