mik
Trådstartare
Har världens gulligast unge som alltid varit väldigt verbal, lillgammal och "mogen" för sin ålder. Hon fyller 6 år i mars.
Hon har sedan hon var ca 3 år varit extremt intresserad av döden (vi har haft husdjur som gått bort men inga människor i vår närhet), haft mkt tankar om änglar, himmlen, livet efter detta mm. Vi har försökt svara så gott vi kunnat.
Nu på senare tid har hon blivit otroligt trotsig och är som en tonåring i sättet
, använder ord och uttryck som inte alls passar hennes ålder. Hon är extremt uppkäftig.
Där emellan är hon väldigt känslig och gullig mot alla.
Vi har alltid varit väldigt noga med att hon ska känna sig älskad mm, vi säger det flera gånger varje dag till henne. Vi brukar säga att hur arga vi än blir på något hon gör så älskar vi henne ändå mm.
Nu det senaste är att hon ibland säger, efter vi varit "osams" om något, är att; "Det känns som om ni inte älskar mig längre, mamma".
Ja, ni förstår ju hur det känns att höra
Hon frågade även igår om jag älskade mig själv och jag svarade att ja, det gör jag. Hennes respons var; " Vad bra för dej mamma, jag älskar inte mig själv iallafall." När jag frågade varför hade hon inget svar på det.
Hon sa även häromdagen att "Jag är inget bra att ha för jag är så dålig på att städa." Detta efter en diskussion vi haft om städningen på hennes rum.
Hon frågar även; "Mamma, skulle du bli ledsen om jag dog och blev en ängel?" Jag svarade henne; "Självklart lilla gumman, mamma och pappa skulle bli jätteledsna, det skulle vara det värsta som kan hända oss."
Hon svarar; "Det tror inte jag på mamma."
Jag blir så himmla ledsen för henne om hon verkligen känner så här. Känner mig som världes sämsta mamma. Jag vet ju att jag ibland blir arg i onödan och tjatar och även skriker åt henne fast jag inte borde.
Hon är väldit tidig i det mest och har alltid varit så om nu det har någon betydelse.
Nu till frågan, är det någon annan med barn som säger liknande saker. Kan det vara en fas, ett steg i utvecklingen?
Vad ska man säga när hon säger de här sakern, förrutom att vi visst älskar henne mm?
Hon har sedan hon var ca 3 år varit extremt intresserad av döden (vi har haft husdjur som gått bort men inga människor i vår närhet), haft mkt tankar om änglar, himmlen, livet efter detta mm. Vi har försökt svara så gott vi kunnat.
Nu på senare tid har hon blivit otroligt trotsig och är som en tonåring i sättet
, använder ord och uttryck som inte alls passar hennes ålder. Hon är extremt uppkäftig.Där emellan är hon väldigt känslig och gullig mot alla.
Vi har alltid varit väldigt noga med att hon ska känna sig älskad mm, vi säger det flera gånger varje dag till henne. Vi brukar säga att hur arga vi än blir på något hon gör så älskar vi henne ändå mm.
Nu det senaste är att hon ibland säger, efter vi varit "osams" om något, är att; "Det känns som om ni inte älskar mig längre, mamma".
Ja, ni förstår ju hur det känns att höra
Hon frågade även igår om jag älskade mig själv och jag svarade att ja, det gör jag. Hennes respons var; " Vad bra för dej mamma, jag älskar inte mig själv iallafall."
När jag frågade varför hade hon inget svar på det.Hon sa även häromdagen att "Jag är inget bra att ha för jag är så dålig på att städa." Detta efter en diskussion vi haft om städningen på hennes rum.
Hon frågar även; "Mamma, skulle du bli ledsen om jag dog och blev en ängel?" Jag svarade henne; "Självklart lilla gumman, mamma och pappa skulle bli jätteledsna, det skulle vara det värsta som kan hända oss."
Hon svarar; "Det tror inte jag på mamma."
Jag blir så himmla ledsen för henne om hon verkligen känner så här. Känner mig som världes sämsta mamma. Jag vet ju att jag ibland blir arg i onödan och tjatar och även skriker åt henne fast jag inte borde.
Hon är väldit tidig i det mest och har alltid varit så om nu det har någon betydelse.
Nu till frågan, är det någon annan med barn som säger liknande saker. Kan det vara en fas, ett steg i utvecklingen?
Vad ska man säga när hon säger de här sakern, förrutom att vi visst älskar henne mm?
