8 åring med talsvårigheter och försenad motorik

Mirre

Trådstartare
Vad tror ni om det här?
8 åring som alltid har haft svårt med talet, både uttal, förståelse för vad andra säger och att få till rätt meningsuppbyggnad. Han blir ofta missförstådd vilket resulterar i att han blir arg och antingen springer och gömmer sig och gråter, eller blir våldsam och slåss. Inte alltid men det händer.

Han har svårt för att förstå till exempel lagsporter och lekar. Nu senast blev det problem på skolidrotten där de lekte någon form av kull, ett barn "kullade" A som istället gick fram och sparkade barnet. Hen uppfattade det som att barnet slog hen av illvilja.

När man ska hjälpa hen med tex matteläxan slutar det ofta med att hen blir arg och ledsen för att hen inte förstår vad hen ska göra. Nu senast skulle de skriva talföljder och det blev kaos, hen förstod inte alls begreppet talföljd och det hjälpte inte att vi försökte förklara, visa, ställa upp det osv osv. Svårt att förklara situationen som den var, men det blev så tydligt att det blev alldeles för abstrakt för honom. Han satt bara och skrev random siffror utan minsta förståelse för hur han skulle räkna, när vi försökte förklara blev han istället arg.

Det har varit problem i skolan där han har blivit arg och utagerande mot både elever och lärare, han har inte greppat vad han ska göra eller varför han ska göra det.

Han har motorik som en 2-3 åring, går exempelvis i trappen som ett litet barn som går med båda fötterna på ett steg i taget. Han har den här lite "klumpiga" (i brist på bättre ord) stilen som en 2-3 åring har när han går och springer.
Svårt att förklara i text men det blir tydligt när man ser det.

Han kan ha svårt att hänga med i diskussioner och att förstå vad folk menar när man pratar med honom.

Det är alltså min bonusson det handlar om och vi är inne på att han troligtvis har någon form av NPF diagnos, skolan också men mamman håller inte alls med. Jag vet att vi kan göra en utredning ändå, men det vore ju bra om även mamman var med. Men vad tror ni han kan ha? Eller är vi helt ute och cyklar i våra funderingar?
 
Jag tycker att det låter som att detta barn behöver en grundlig utredning där man undersöker både kognitiv förmåga, socialt samspel, språk och motorik. När barnet går i skolan brukar man i de flesta kommuner börja med att skolpsykologen gör en första bedömning och sedan remitterar vidare till bup eller barnhabiliteringen. Eftersom han även har motoriska och språkliga svårigheter skulle det vara önskvärt med hab i detta fall, tycker jag. BUP har inte alltid sjukgymnast eller logoped.

Karin, är logoped på barnhab.
 
Jag tycker absolut det är befogat med utredning map NPF-diagnos men även om hans svårigheter utmynnar i en diagnos så behöver han ju uppenbarligen stöd! Om man vill påverka föräldern att gå med på utredning så kanske man kan börja med att trycka på att man ska utreda hjälpbehov snarare än att det ska vara en utredning kring vad som är ”fel” på barnet vilket många föräldrar kan ha svårt att ta till sig
 
Det är alltså min bonusson det handlar om och vi är inne på att han troligtvis har någon form av NPF diagnos, skolan också men mamman håller inte alls med. Jag vet att vi kan göra en utredning ändå, men det vore ju bra om även mamman var med. Men vad tror ni han kan ha? Eller är vi helt ute och cyklar i våra funderingar?

I min kommun, och grannkommunen, så måste båda vårdnadshavarna godkänna utredning allt ifrån specialpedagogens första observation i skolan till mediciner efter utredning på BUP.

Som förälder till NPF så tycker jag inte att man ska spekulera i vad han kan ha för diagnos, utan som Milosari skriver "...man ska utreda hjälpbehov snarare än att det ska vara en utredning kring vad som är ”fel” på barnet ".

För mig är inte diagnoserna viktiga, utan snarare om vad exakt barnet behöver för hjälp både hemifrån och från omgivningen. Vad finns det för problematik, och vad behöver barnet stöd med? Du har fått många bra tips redan om HAB, och att det är befogat att utreda för NPF-diagnos.
 
I min kommun, och grannkommunen, så måste båda vårdnadshavarna godkänna utredning allt ifrån specialpedagogens första observation i skolan till mediciner efter utredning på BUP.

Som förälder till NPF så tycker jag inte att man ska spekulera i vad han kan ha för diagnos, utan som Milosari skriver "...man ska utreda hjälpbehov snarare än att det ska vara en utredning kring vad som är ”fel” på barnet ".

För mig är inte diagnoserna viktiga, utan snarare om vad exakt barnet behöver för hjälp både hemifrån och från omgivningen. Vad finns det för problematik, och vad behöver barnet stöd med? Du har fått många bra tips redan om HAB, och att det är befogat att utreda för NPF-diagnos.

Det ska inte gå att få en utredning utan båda vårdnadshavarnas godkännande.

Det går att via en orosanmälan till socialtjänsten och en utredning där att få socialnämnden att fatta beslut om utredning ska ske mot en vårdnadshavares vilja, men dit är en lång väg. Jag har inte koll på detaljerna för detta.
 
Vad tror ni om det här?
8 åring som alltid har haft svårt med talet, både uttal, förståelse för vad andra säger och att få till rätt meningsuppbyggnad. Han blir ofta missförstådd vilket resulterar i att han blir arg och antingen springer och gömmer sig och gråter, eller blir våldsam och slåss. Inte alltid men det händer.

Han har svårt för att förstå till exempel lagsporter och lekar. Nu senast blev det problem på skolidrotten där de lekte någon form av kull, ett barn "kullade" A som istället gick fram och sparkade barnet. Hen uppfattade det som att barnet slog hen av illvilja.

När man ska hjälpa hen med tex matteläxan slutar det ofta med att hen blir arg och ledsen för att hen inte förstår vad hen ska göra. Nu senast skulle de skriva talföljder och det blev kaos, hen förstod inte alls begreppet talföljd och det hjälpte inte att vi försökte förklara, visa, ställa upp det osv osv. Svårt att förklara situationen som den var, men det blev så tydligt att det blev alldeles för abstrakt för honom. Han satt bara och skrev random siffror utan minsta förståelse för hur han skulle räkna, när vi försökte förklara blev han istället arg.

Det har varit problem i skolan där han har blivit arg och utagerande mot både elever och lärare, han har inte greppat vad han ska göra eller varför han ska göra det.

Han har motorik som en 2-3 åring, går exempelvis i trappen som ett litet barn som går med båda fötterna på ett steg i taget. Han har den här lite "klumpiga" (i brist på bättre ord) stilen som en 2-3 åring har när han går och springer.
Svårt att förklara i text men det blir tydligt när man ser det.

Han kan ha svårt att hänga med i diskussioner och att förstå vad folk menar när man pratar med honom.

Det är alltså min bonusson det handlar om och vi är inne på att han troligtvis har någon form av NPF diagnos, skolan också men mamman håller inte alls med. Jag vet att vi kan göra en utredning ändå, men det vore ju bra om även mamman var med. Men vad tror ni han kan ha? Eller är vi helt ute och cyklar i våra funderingar?
Tror inte heller på att spekulera i diagnos. Utredning ja, om mamman kan godkänna, men lämna diagnoser till proffsen.

Möjligt att jag läst in mig på hur man hanterar barn med dessa problem för att få tips om hur man hanterar ilskan och inlärningssvårigheterna dock. Ena personalen på mina barns förskola använder väldigt mycket av det hon fått från habiliteringen på alla barn då det egentligen inte är något konstigt utan ett sätt att förtydliga. Alla behöver det inte men det är ju inget dåligt att vara tydlig.

Angående motoriken vet jag en som var klumpig som barn som fick hjälp av kampsport. Nu kanske just det inte är rätt för er, vad vet jag, men kolla runt på olika sporter med fokus på kroppskontroll kanske kan vara något?
 
Ni har absolut rätt i det ni skriver, känner att jag nog uttryckte mig lite klumpigt.
Vad jag har hört så har man rätt att vända sig till BUP om man vill göra en utredning, även utan den andra föräldern. Jag kan ha fel dock.
Kampsport kanske vore något, dock tror jag inte att han är så intresserad av det.
Han har en hoverboard som han åker på dock och det fungerar riktigt bra.
 
Har inte skolan tagit initiativ till en utredning av nåt slag? Med föräldrarnas tillåtelse så klart. Det kan de ju göra om de har funderingar på om ett barn behöver extra stöd.
 
Vad tror ni om det här?
8 åring som alltid har haft svårt med talet, både uttal, förståelse för vad andra säger och att få till rätt meningsuppbyggnad. Han blir ofta missförstådd vilket resulterar i att han blir arg och antingen springer och gömmer sig och gråter, eller blir våldsam och slåss. Inte alltid men det händer.

Han har svårt för att förstå till exempel lagsporter och lekar. Nu senast blev det problem på skolidrotten där de lekte någon form av kull, ett barn "kullade" A som istället gick fram och sparkade barnet. Hen uppfattade det som att barnet slog hen av illvilja.

När man ska hjälpa hen med tex matteläxan slutar det ofta med att hen blir arg och ledsen för att hen inte förstår vad hen ska göra. Nu senast skulle de skriva talföljder och det blev kaos, hen förstod inte alls begreppet talföljd och det hjälpte inte att vi försökte förklara, visa, ställa upp det osv osv. Svårt att förklara situationen som den var, men det blev så tydligt att det blev alldeles för abstrakt för honom. Han satt bara och skrev random siffror utan minsta förståelse för hur han skulle räkna, när vi försökte förklara blev han istället arg.

Det har varit problem i skolan där han har blivit arg och utagerande mot både elever och lärare, han har inte greppat vad han ska göra eller varför han ska göra det.

Han har motorik som en 2-3 åring, går exempelvis i trappen som ett litet barn som går med båda fötterna på ett steg i taget. Han har den här lite "klumpiga" (i brist på bättre ord) stilen som en 2-3 åring har när han går och springer.
Svårt att förklara i text men det blir tydligt när man ser det.

Han kan ha svårt att hänga med i diskussioner och att förstå vad folk menar när man pratar med honom.

Det är alltså min bonusson det handlar om och vi är inne på att han troligtvis har någon form av NPF diagnos, skolan också men mamman håller inte alls med. Jag vet att vi kan göra en utredning ändå, men det vore ju bra om även mamman var med. Men vad tror ni han kan ha? Eller är vi helt ute och cyklar i våra funderingar?
Jag antar att han går till logoped? En i min vänskapskrets är logoped och de verkar absolut arbeta med hur man förstår tal och strategier runt det och hon hade en fantastisk förklaring för hur det kunde kännas att ha svårt att förstå vad folk säger tex och hur hon brukar arbeta med sådana problem.

(Vår skola tex har en logoped som en i personalen, antagligen för att den är så stor, men det borde kunna finnas på andra håll också.)

Sedan tror jag även att landstinget kan hjälpa med träning av motorik.
(dvs om mamman inte kan tänka sig utredning kanske hon kan tänka sig träning.)
 
Senast ändrad:
Vad tror ni om det här?
8 åring som alltid har haft svårt med talet, både uttal, förståelse för vad andra säger och att få till rätt meningsuppbyggnad. Han blir ofta missförstådd vilket resulterar i att han blir arg och antingen springer och gömmer sig och gråter, eller blir våldsam och slåss. Inte alltid men det händer.

Han har svårt för att förstå till exempel lagsporter och lekar. Nu senast blev det problem på skolidrotten där de lekte någon form av kull, ett barn "kullade" A som istället gick fram och sparkade barnet. Hen uppfattade det som att barnet slog hen av illvilja.

När man ska hjälpa hen med tex matteläxan slutar det ofta med att hen blir arg och ledsen för att hen inte förstår vad hen ska göra. Nu senast skulle de skriva talföljder och det blev kaos, hen förstod inte alls begreppet talföljd och det hjälpte inte att vi försökte förklara, visa, ställa upp det osv osv. Svårt att förklara situationen som den var, men det blev så tydligt att det blev alldeles för abstrakt för honom. Han satt bara och skrev random siffror utan minsta förståelse för hur han skulle räkna, när vi försökte förklara blev han istället arg.

Det har varit problem i skolan där han har blivit arg och utagerande mot både elever och lärare, han har inte greppat vad han ska göra eller varför han ska göra det.

Han har motorik som en 2-3 åring, går exempelvis i trappen som ett litet barn som går med båda fötterna på ett steg i taget. Han har den här lite "klumpiga" (i brist på bättre ord) stilen som en 2-3 åring har när han går och springer.
Svårt att förklara i text men det blir tydligt när man ser det.

Han kan ha svårt att hänga med i diskussioner och att förstå vad folk menar när man pratar med honom.

Det är alltså min bonusson det handlar om och vi är inne på att han troligtvis har någon form av NPF diagnos, skolan också men mamman håller inte alls med. Jag vet att vi kan göra en utredning ändå, men det vore ju bra om även mamman var med. Men vad tror ni han kan ha? Eller är vi helt ute och cyklar i våra funderingar?
Har mamman lika svårt att acceptera att pojken har svårt med talet? Om inte så hade jag börjat där, dvs hos en logoped och Vc. Mycket av problematiken runt om kan ju ha att göra med svårigheter att förstå/höra tal och instruktioner. Kanske är en logopedisk utredning inte lika känslig?
 
I all välmening:
Jag tycker att det låter märkligt att inte någon form av utredning har gjorts för länge sedan. Även om inte föräldrarna varit så pådrivande, borde skolan ha slagit larm, om det är så allvarligt som TS beskriver det. Barnet är trots allt 8 år gammalt ändå, och har gått i skolan några år redan.
 
I all välmening:
Jag tycker att det låter märkligt att inte någon form av utredning har gjorts för länge sedan. Även om inte föräldrarna varit så pådrivande, borde skolan ha slagit larm, om det är så allvarligt som TS beskriver det. Barnet är trots allt 8 år gammalt ändå, och har gått i skolan några år redan.

Det är inte det minsta märkligt. Många som har NPF blir missförstådda och utreds inte utan anses som stökiga utan anledning alt. så lider föräldrarna av förnekelse. Jag har själv erfarenhet av båda delarna (har inget med nedanstående att göra).

Mitt mellanbarn fick diagnos först vid 7 1/2 års ålder, just för att innan dess fick vi runt vardagen själva. Sen gick det inte längre och en utredning startades och nu har barnet hjälpen barnet har behov av. Mitt barns problematik ligger i klass med TS barn.


Vid förnekelse (i form av det är inget fel på mitt barn) kan man som jag få diagnos först vid 28 års ålder där man fått ta sig fram i livet så gott man förmått och fått söka hjälp själv när det inte funkat längre.
 
Tycker det låter som en bra idé med en utredning. Så kan ni få hjälp allihopa. Barnet med sina svårigheter och ni med hur ni kan bemöta barnet i de olika situationerna.

Vi har haft möte med skola + bup och diskuterat kring barnet och skolan har tillåtelse att ringa bup för handledning om dom behöver. Så det finns stöd till skolpersonalen med.
Likaså har vi möte med skola + hab gällande mitt största barn när behovet finns.
 
Har mamman lika svårt att acceptera att pojken har svårt med talet? Om inte så hade jag börjat där, dvs hos en logoped och Vc. Mycket av problematiken runt om kan ju ha att göra med svårigheter att förstå/höra tal och instruktioner. Kanske är en logopedisk utredning inte lika känslig?

Jag tror att rådet om vårdcentral är icke-produktivt.
I det här fallet är skolhälsovården rätt instans. Vårdcentralerna gör inget i liknande situationer (kan dock skilja beroende på ort, som vanligt).
 
Jag tror att rådet om vårdcentral är icke-produktivt.
I det här fallet är skolhälsovården rätt instans. Vårdcentralerna gör inget i liknande situationer (kan dock skilja beroende på ort, som vanligt).
Nja vid talproblem/språkproblem skall man bla alltid göra ett hörseltest och annan kontroll. Man kan gå via skolhälsovården men den är inte alltid så effektiv. Eller så säger skolhälsovården att det får du ta med vårdcentralen. Jag har gjort den resan flera gånger och här krävs det inte att man skall gå genom skolhälsovården. Med tanke på det som skrivits här står jag frågande till varför skolhälsovården och resten av teamet runt eleven inte redan reagerat.

Så vad Ts kan göra är att förutom vända sig till logoped och Vc är att även vända sig till skolhälsovården och se varifrån man kan få bäst/snabbast hjälp (egentligen är det väl Ts partner som får göra det).
 
Nja vid talproblem/språkproblem skall man bla alltid göra ett hörseltest och annan kontroll. Man kan gå via skolhälsovården men den är inte alltid så effektiv. Eller så säger skolhälsovården att det får du ta med vårdcentralen. Jag har gjort den resan flera gånger och här krävs det inte att man skall gå genom skolhälsovården. Med tanke på det som skrivits här står jag frågande till varför skolhälsovården och resten av teamet runt eleven inte redan reagerat.

Så vad Ts kan göra är att förutom vända sig till logoped och Vc är att även vända sig till skolhälsovården och se varifrån man kan få bäst/snabbast hjälp (egentligen är det väl Ts partner som får göra det).

Det är sant att VC ofta kan vara behjälpliga med ett hörselprov. Fast det görs ju rutinmässigt i vissa åldrar (har inte koll på vilka, men ändå) inom skolhälsovården så kompetensen finns ju utan tvekan inom den organisationen.
Det vanliga är att VC inte remitterar för vidare utredningar när det gäller språksvårigheter, utan det brukar hos yngre barn skötas via BVC och därefter via skolhälsovården.
 
  • Gilla
Reactions: MM
Håller med i att bvc/skolhälsovården är första kontakten. Jag har vänt mig dit när vi behövt hjälp.

Barn 1 - bvc - remiss till hab och därifrån hjälp till övriga instanser.
Barn 2 - skolsköterskan - remiss till barn & ungdomskliniken (för en annan sak men kopplat till NPF) - remiss till bup.
Däremot har vi fått vända oss till sjukgymnasten och hjälpmedelscentralen på vc då bup iaf i min stad inte tillhandahåller det. Barn 1 har dock genom hab.
Barn 3 - bvc - remiss till hab och även remiss för hörselkoll.
 
Det är sant att VC ofta kan vara behjälpliga med ett hörselprov. Fast det görs ju rutinmässigt i vissa åldrar (har inte koll på vilka, men ändå) inom skolhälsovården så kompetensen finns ju utan tvekan inom den organisationen.
Det vanliga är att VC inte remitterar för vidare utredningar när det gäller språksvårigheter, utan det brukar hos yngre barn skötas via BVC och därefter via skolhälsovården.
Återigen nja jag har som sagt gjort denna resan några gånger och skolhälsovården har bara påpekat eventuella problem för oss föräldrar. Resten har vi fått sköta själva med Vc och egenremisser.
 

Liknande trådar

Hästhantering Detta är en ganska lång historia och jag kan ha svårt för att vara kort och koncist. 2022 blev mitt halvblod ensam och behövde...
3 4 5
Svar
93
· Visningar
6 997
Hundhälsa Hej, jag känner mig väldigt handfallen inför situationen jag är i, behöver alla tips, råd och synpunkter som finns. Jag känner att jag...
Svar
7
· Visningar
4 452
Senast: s957
·
Övr. Barn Min äldsta dotter är nyligen fyllda åtta år. Hon har alltid varit en ganska orolig själ. Kolik som bebis, sov (sover) dåligt, vaknade...
2 3 4
Svar
78
· Visningar
20 426
Senast: Zewz
·
Hästmänniskan Hej! Jag är en tjej på 15 år som bor i Stockholm och har ridit i drygt 8 år på ridskola och nu blivit medryttare för andra gången på en...
Svar
18
· Visningar
2 928

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp