AA möten. Hur går dom till?

[Malibu_Stacy]

Jo det är ju en plan. Tänker isf bara gå på kvinnomötena får försöka sikta på nästa onsdag!

Kommer absolut skriva här efter festen!

Det låter som en bra plan! Jag hade också siktat in mig på just dom

 

[Jenka]

För att jag inte är bekväm med att prata öppet inför folk? Har aldrig varit.
Det kommer ta mig ÅR innan jag kommer dit, därför använder jag nu forum och vänner som bollplank.

Och ja tråden startade med AA. Men ser inget fel med att den utvecklas på andra sätt?

Finns AA-forum?

 

[the_connemara]

Vad ska du klä ut dig till? (fanns ingen pumpa )

 

[pepp]

Finns AA-forum?

Vet, har ju reggat mig men inte kommit längre än så än

 

[pepp]

Vad ska du klä ut dig till? (fanns ingen pumpa )

En ölflaska

 

[Cattis_E]

En ölflaska

Åh, det hade jag velat se, men förstår om du inte känner dig bekväm med att lägga upp bild på det, även efter du eventuellt blurrat bort ansiktet...

Jag tycker det låter jättebra om du kan ta dig iväg till kvinnomötena ett tag. Gå ett antal gånger och bara lyssna och se hur det känns.

 

[Jenka]

Vet, har ju reggat mig men inte kommit längre än så än

Det var en fråga, men låter ju toppen

 

[pepp]

Åh, det hade jag velat se, men förstår om du inte känner dig bekväm med att lägga upp bild på det, även efter du eventuellt blurrat bort ansiktet...

Jag tycker det låter jättebra om du kan ta dig iväg till kvinnomötena ett tag. Gå ett antal gånger och bara lyssna och se hur det känns.

Ni kommer säkert få se, jag är ju inte direkt anonym här

 

[pepp]

Det var en fråga, men låter ju toppen

Sorry, morgontrött
Ska försöka kolla igenom det forumet ikväll eller i helgen

 

[pepp]

3 veckor.

 

[Ceta]

3 veckor.

Visa bifogad fil 59081

Grymt bra jobbat @pepp ! Jag inbillar mig inte att jag förstår vad du går igenom, men jag är sjukt imponerad
Hoppas du kommer iväg på kvinnomötet i veckan som kommer, förstår att det inte är så lockande, men tror verkligen det kan vara bra för att hitta strategier att hålla i detta i långa loppet

 

[lizan]

3 veckor.

Visa bifogad fil 59081

Fyfan vad underbart @pepp !!!!!!!!!!

Hur kändes det på festen?

 

[pepp]

Fyfan vad underbart @pepp !!!!!!!!!!

Hur kändes det på festen?

Den är på lördag

 

[lizan]

Den är på lördag

Hahaha så bra koll hade jag!

Hur känns det nu när du ser 21 dagar?

 

[pepp]

Hahaha så bra koll hade jag!

Hur känns det nu när du ser 21 dagar?

Det känns bra jag trodde ju liksom aldrig att jag ens skulle klara en vecka så

 

[lizan]

Det känns bra jag trodde ju liksom aldrig att jag ens skulle klara en vecka så

Så coolt att då lyckas med tre!

 

[Valerianovna]

Fint att höra att du hänger i @pepp. Jag har undrat hur det går för dig men inte velat tränga mig på.

Att se dig skriva om dina känslor, och även din situation i den här tråden har rört upp mycket i mig då jag känner igen mig. Min resa liknade din, med undantaget att jag hann gå lite längre innan jag verkligen lyckades bryta mönstret "en gång för alla", peppar peppar. Tack vare AA, men kanske främst den öppenvårdsbehandling och det inre jobb jag gjort är jag idag nykter sen ett antal år tillbaka, och hann inte förlora allt innan jag tog tag i det. Jag testade även antabus över ett par månaders tid, men den var inte rätt för mig. Det jag vill säga med den kommentaren är att den inte är en fix-all, utan endast ett hjälpmedel som fungerar olika för olika människor.
OM du någon gång skulle känna att du har något du vill diskutera, eller bara känslor som behöver vädras inför någon som stått i dina skor är du välkommen att PM:a mig, jag lovar att svara. Eller här i tråden naturligtvis

Angående AA så var mina tidiga upplevelser ganska... ogreppbara. Jag hade svårt att känna att jag hade en plats i gruppen eftersom jag hade svårt att relatera till många av de som delade. Det är så lätt att hänga upp sig på detaljer som att några kommer från slutna anstalter för att delta, andra har ytterst liten chans att få en fungerande ekonomi, många har svikit sina anhöriga så pass att de förlorat kontakten, gjort hemska saker mot andra och sig själva, begått brott osv. Det som är viktigt att ta med sig är dock att mötet främst handlar om dig själv. Det är en plats du kan tillåta dig känna precis vad som helst, allt du kanske döljer för andra. Och om du vill, prata om saker du inte känner att du kan prata om med någon annan, inför folk som inte sprider det vidare samt troligtvis har känt eller gjort något liknande. Att spegla sig i andra är jobbigt och läkande, och för beroendepersoner är allt läkande jobbigt.

Man kan älska alkoholen en livstid, men den kommer aldrig att älska en tillbaka.

 

[pepp]

Fint att höra att du hänger i @pepp. Jag har undrat hur det går för dig men inte velat tränga mig på.

Att se dig skriva om dina känslor, och även din situation i den här tråden har rört upp mycket i mig då jag känner igen mig. Min resa liknade din, med undantaget att jag hann gå lite längre innan jag verkligen lyckades bryta mönstret "en gång för alla", peppar peppar. Tack vare AA, men kanske främst den öppenvårdsbehandling och det inre jobb jag gjort är jag idag nykter sen ett antal år tillbaka, och hann inte förlora allt innan jag tog tag i det. Jag testade även antabus över ett par månaders tid, men den var inte rätt för mig. Det jag vill säga med den kommentaren är att den inte är en fix-all, utan endast ett hjälpmedel som fungerar olika för olika människor.
OM du någon gång skulle känna att du har något du vill diskutera, eller bara känslor som behöver vädras inför någon som stått i dina skor är du välkommen att PM:a mig, jag lovar att svara. Eller här i tråden naturligtvis

Angående AA så var mina tidiga upplevelser ganska... ogreppbara. Jag hade svårt att känna att jag hade en plats i gruppen eftersom jag hade svårt att relatera till många av de som delade. Det är så lätt att hänga upp sig på detaljer som att några kommer från slutna anstalter för att delta, andra har ytterst liten chans att få en fungerande ekonomi, många har svikit sina anhöriga så pass att de förlorat kontakten, gjort hemska saker mot andra och sig själva, begått brott osv. Det som är viktigt att ta med sig är dock att mötet främst handlar om dig själv. Det är en plats du kan tillåta dig känna precis vad som helst, allt du kanske döljer för andra. Och om du vill, prata om saker du inte känner att du kan prata om med någon annan, inför folk som inte sprider det vidare samt troligtvis har känt eller gjort något liknande. Att spegla sig i andra är jobbigt och läkande, och för beroendepersoner är allt läkande jobbigt.

Man kan älska alkoholen en livstid, men den kommer aldrig att älska en tillbaka.

Tack för att du delar med dig! Och grymt jobbat åt du några mediciner alls, eller var det möten och jobba med dig själv som gällde?

Känner igen mig mycket i det du skriver om AA, att det är svårt att relatera... man är ju inte själv den personen...

 

[pepp]

Ett uttryck som följt med mig från AA är förresten detta:
"Kom ihåg att det är alkohol vi har att göra med – listig, gåtfull och mäktig."

Stämmer så himla bra..

 

[Valerianovna]

Tack för att du delar med dig! Och grymt jobbat åt du några mediciner alls, eller var det möten och jobba med dig själv som gällde?

Känner igen mig mycket i det du skriver om AA, att det är svårt att relatera... man är ju inte själv den personen...

Tack Nu när jag får se det lite i backspegeln är jag så grymt tacksam för att jag hade anhöriga som reagerade, och att vi har ett socialt skyddsnät här i landet. Idag har jag ett liv och en glädje i mig jag då inte trodde var möjlig, och just därför är jag så glad att du vågat ta det här steget. Det är verkligen inte alla som kommer så långt, speciellt inte på egen hand.
Jag tog inte några mediciner den gången jag lyckades bryta mönstret, utan min period med antabus skedde 7-8 månader innan jag gick min tolvstegsbehandling inom öppenvården. Det här beslutet att inte ta något grundades i att den mentalt bromsande effekten med antabus inte funkade på mig, vilket då leder till större risker än nytta. Dessutom trivdes jag aldrig med min kontakt på beroendecentrum. Jag fick ingen känsla för henne, och gav henne därmed 0 av mig själv, vilket även ledde till att den KBT jag fick hos henne blev rätt meningslös då jag knappt deltog.

Jag gick på AA i två perioder, ett fåtal möten innan min behandling, och sedan under min öppna behandling (som pågick i 12 veckor) gick vi flera gånger i veckan. Det tog rätt länge innan nyttan med mötena började sjunka in för mig, men jag ställde in mig på att det bara var något som behövde göras. Effekten efteråt, nu när det är mycket länge sedan jag var på ett möte, är dock bestående för mig. Jag kommer aldrig glömma en del av de historier jag fick ta del av. Grejen med möten är att chansen är stor att någon står där du en gång stod; precis i början av en negativ spiral, osäker på om det ens är ett problem att de inte kan motstå en drink om den erbjuds på en fest. Lika stor är chansen att någon där fortfarande kämpar och har förlorat allt, och då är det viktigt att minnas att det lika gärna kunde varit en själv. Även många år senare är risken för återfall stor just för att man glömmer, samt vänjer sig vid att vara den här bättre människan man är utan alkohol/droger i kroppen (jag buntar ihop dem då NA/AA anser att alkohol är en drog). Det läskiga är att när man blir trygg i sitt liv som nykter är risken stor för återfall. Vad gör en liten, allt är ju annorlunda nu?
Just det här med att jobba med sig själv var något jag inte alls förstod innan min behandling, men jag kan helt ärligt säga att utan det hade jag inte klarat mig. En process startas när man försöker bli nykter, både kropp, hjärna och psyke har mycket att ta igen. Något jag fick till mig var att under tiden man tar sinnesförändrande substanser bearbetas inte känslor normalt. Med andra ord förblir eventuella trauman eller sorger man tagit till en drog för att döva ytterst lite förändrade för en själv, och ofta kommer sådant upp igen när man blir nykter. Du har märkt att du är trött, vilket också är vanligt. En av mina terapeuter berättade att han sov 10-11 timmar per dygn i flera månader när han blev nykter. Jag hade väldiga humörsvängningar länge, och kunde bli ledsen/arg för helt absurda saker, och hade extremt svårt att koncentrera mig, samt komma ihåg saker.

Oj vilken bibel det blir... men en riktigt bra sak vi fick göra var att jobba på vår självkänsla. Den brukar vara rätt körd i botten. Jag står än idag och säger snälla saker om mig själv, till mig själv. Jag har också lärt mig att säga nej, och att inte ger mer av mig till andra än att jag har nog kvar till mig själv. Det känns lite skumt att länka till expressen, men HÄR har vi bra övningar, nästan ord för ord hämtade från de övningar jag fick att utföra. Passar även icke-beroende personer alla förtjänar att känna att de räcker till!

Jag gillar liknelsen att alkohol för en beroende är som en riktigt dålig partner. Du erbjuder ett finger och den tar hela handen. Den sänker dig, isolerar dig. Den kommer aldrig att förändras och om du inte går kan den döda dig. Genom mina kontakter jag fick på tolvsteget och AA har jag tyvärr sett slutet på den resan också.