anna__panna
Trådstartare
Hm detta kommer nog bli långt tyvärr, hoppas någon orkar läsa och har något råd!
Har pluggat ett par år och samtidigt haft häst, detta har funkat jättebra, har haft mycket tid till hästarna och ekonomin har funkat hyffsat.
Slutade skolan och fick i augusti jobb i annan stad och måste därför pendla varje dag och detta är ett stort bekymmer. Har hela hösten varit så fruktansvärt trött, och knappt orkat med mer än jobba. Därför har hästarna och stallet känts som en jättebelastning vilket gör mig så himla ledsen. Hästarna är livet, bor på gård o har dem hemma, hästeriet är min identitet, och det känns som att den suddats ut på grund jobb jobb jobb. Hästarna var innan i toppkondition men är nu helt avställda, får vintervila för jag orkar inte hålla igång dem när jag är borta så många timmar varje dag.
Tänkte i början att det såklart tar lite tid att anpassa sig till nytt osv, men att man kommer in i nya rutiner o får ett nytt liv men jag undrar hur lång tid detta bör ta? Jag har från oktober känt att jag inte pallar med och frågan är då vad man ska göra. Göra mig av med någon häst är inget alternativ känns det som och jag vill inte att jobbet ska ta över så totalt, hur mycket ska man offra för ett jobb?
Söker jobb i "min stad" men inte fått nåt napp än, inte så lätt nu ju men självklart skulle det ge mer tid och det är vad jag planerar långsiktigt. (Att byta jobb alltså.)
Jaja, hur som helst så jobbar jag alltså 100%. Tänker jag på min framtid och barn mm så är det ju inte bra att gå ner i %, men efter att nu har varit ledig lite över julen så sitter jag här ikväll med sån ångest och vill inte till jobbet imorgon
Så har det inte varit på tidigare jobb, dit ville man ju för o träffa jobbarkompisarna o allt.
Funderar om jag kan gå ner till 80%, för att hinna med livet, eller är jag dum i huvudet eller klen eller nåt, för att jag inte orkar jobba? Är det okej att självmant gå från 100 till 80% när man är 25 och ännu inte fått barn? Kan ju ingenting om sånt här ju! Känns tabu att ta upp det.
Hjälp! Blir glad över minsta råd/fundering/tips. Kan jag gå till min chef och fråga om jag kan gå ner i arbete? Är det så himla smart eller är det vilket som?
Säg om jag är knäpp, säg till om du tror att det kommer lösa sig bara det blir lite ljusare ute eller nåt, att det bara är höst/vinterdeppighet eller whatever!
Har pluggat ett par år och samtidigt haft häst, detta har funkat jättebra, har haft mycket tid till hästarna och ekonomin har funkat hyffsat.
Slutade skolan och fick i augusti jobb i annan stad och måste därför pendla varje dag och detta är ett stort bekymmer. Har hela hösten varit så fruktansvärt trött, och knappt orkat med mer än jobba. Därför har hästarna och stallet känts som en jättebelastning vilket gör mig så himla ledsen. Hästarna är livet, bor på gård o har dem hemma, hästeriet är min identitet, och det känns som att den suddats ut på grund jobb jobb jobb. Hästarna var innan i toppkondition men är nu helt avställda, får vintervila för jag orkar inte hålla igång dem när jag är borta så många timmar varje dag.
Tänkte i början att det såklart tar lite tid att anpassa sig till nytt osv, men att man kommer in i nya rutiner o får ett nytt liv men jag undrar hur lång tid detta bör ta? Jag har från oktober känt att jag inte pallar med och frågan är då vad man ska göra. Göra mig av med någon häst är inget alternativ känns det som och jag vill inte att jobbet ska ta över så totalt, hur mycket ska man offra för ett jobb?
Söker jobb i "min stad" men inte fått nåt napp än, inte så lätt nu ju men självklart skulle det ge mer tid och det är vad jag planerar långsiktigt. (Att byta jobb alltså.)
Jaja, hur som helst så jobbar jag alltså 100%. Tänker jag på min framtid och barn mm så är det ju inte bra att gå ner i %, men efter att nu har varit ledig lite över julen så sitter jag här ikväll med sån ångest och vill inte till jobbet imorgon
Funderar om jag kan gå ner till 80%, för att hinna med livet, eller är jag dum i huvudet eller klen eller nåt, för att jag inte orkar jobba? Är det okej att självmant gå från 100 till 80% när man är 25 och ännu inte fått barn? Kan ju ingenting om sånt här ju! Känns tabu att ta upp det.
Hjälp! Blir glad över minsta råd/fundering/tips. Kan jag gå till min chef och fråga om jag kan gå ner i arbete? Är det så himla smart eller är det vilket som?
Säg om jag är knäpp, säg till om du tror att det kommer lösa sig bara det blir lite ljusare ute eller nåt, att det bara är höst/vinterdeppighet eller whatever!