Är det bara att leva med?

[bollen__]

Här är det min make som sover mycket men jag som är vaken på natten
Jag jobbar ständig natt, men innan det pluggade jag och satt uppe på nätter. Måste jag gå och lägga mig tidigare så får jag ligga och snurra, går helst och lägger mig när kroppen vill det dvs vaken på natten.
Nu jobbar min man borta i veckorna och är således bara hemma under helgen då jag oftast är ledig, så då brukar jag försöka ställa om dygnet lite så vi ska få så mkt tid som möjligt med varandra.
Men eftersom han brukar sova mycket så många gånger så kliver han upp tar hand om djuren och sitter uppe ett tag och kommer sen och lägger sig hos mig igen.

Har man olika dygnsrytmer får man väl anpassa sig efter varandra. Skulle inte kräva att han är uppe på natten med mig, han kräver inte heller att jag ska vara vaken kl 5 såvida vi inte skall göra något viktigt tillsammans förstås men då vill jag ju själv stiga upp den tiden.

 

[skogaliten]

En gång i världen hade jag en sambo som var morgonpigg och kvällstrött, medan jag är precis motsatsen...

Och det fanns fördelar med det: han fick egentid med dagstidningen direkt ur utdelarens hand på morgonen, han gjorde frukost och tog morgonpasset med barnen; jag fick egentid sent på kvällen, för att läsa eller titta på tv, eller fixa runt hemma i ett tyst och lugnt hus där alla sov.

Nackdelarna handlade om att han "alltid" somnade i soffan vid nio, och jag var (och är) inte riktigt igång och vill göra "saker" före elva-tiden, även om jag normalt är vaken vid nio.
Samtidigt så brukade han åka iväg på aktiviteter på helgerna med sina kompisar tidigt, och komma tillbaka när jag vakant lagom mycket, liksom jag kunde träna eller träffa kompisar på kvällarna...

Olika dygnsrytm är inbyggt i människan och kan inte bara ändras, man måste acceptera det, eller hitta en partner med liknande dygnsrytm som man själv har, om man tycker att olikheten inte fungerar.

Men TS sambo verkar inte bara ha en annan dygnsrytm än TS, utan verkar sova extremt länge/mycket, och dessutom vara grinig på morgnarna.

Det behöver nog kollas upp på lämpligt sätt, det finns många "problem", sjukdomar eller åkommor (t.ex. sömnapné, smärttillstånd, depression, stress, utmattning) som gör att man sover mer än de 7-9 timmar som de flesta "behöver".

 

[Sar]

Du menar språkligt? Hm, jag vet inte. Att skriva "tvingas till" låter kanske bättre?

Det är kanske en Norrländsk version?

Det låter helt normalt i mina öron Lena! Att måsta åka till stan fast det är så halkigt etc.

 

[Raderad medlem 6459]

Det låter helt normalt i mina öron Lena! Att måsta åka till stan fast det är så halkigt etc.

 

[Lena Furberg]

Det låter helt normalt i mina öron Lena! Att måsta åka till stan fast det är så halkigt etc.

Halkigt? Är du också Norrifrån? Här neråt landet säger de flesta "halt".

 

[Sar]

Lugn Niffe!
Jag skulle definitivt säga det men inte skriva det ( till skillnad från SAOL anser jag att det är talspråk) Nu talar jag om " måsta" ( inte halkigt som är ett helt normalt ord!)

 

[Sar]

Halkigt? Är du också Norrifrån? Här neråt landet säger de flesta "halt".

Det stämmer bra

 

[mandalaki]

Halkigt? Är du också Norrifrån? Här neråt landet säger de flesta "halt".

Om det varit dialektalt hade det nog stått som det i SAOL.

 

[bollen__]

Halkigt? Är du också Norrifrån? Här neråt landet säger de flesta "halt".

Säger också halkigt och måsta!

 

[tara]

Ja, det låter ju toppen, att sopa en konflikt under mattan för att det nog funkar när man får barn

Men jag gissar att det där mest var på skämt.

Japp, det går att misstänkliggöra och missförstå det mesta om en är grini :-p . Det skrev jag inte vad du implicerar.

 

[mandalaki]

Japp, det går att misstänkliggöra och missförstå det mesta om en är grini :-p . Det skrev jag inte vad du implicerar.

Men visst var det väl ett skämt?

 

[Saeta]

Jag är en sån som behöver mycket sömn för att orka med att vara vaken. Kan lätt sova 16 timmar om jag så vill. Jag har visserligen alltid varit sån och lider av kronisk trötthet. Är dessutom en nattuggla och är som mest kreativ och klar i skallen på nätterna.

Men eftersom samhällets normer är att vara vaken på dagen och sova på natten så blir det krockar. Det är ju bara att inse att folk är olika. Alla är inte skapta för att vara morgonmänniskor likväl som alla inte är skapta för att vara vaken på nätterna. Vissa behöver mer sömn än andra osv.

Nu har ju alltid jag varit en väldigt trött person och vet inte hur det är att leva med en sån som mig. Men jag det är ju inte alltid att jag behöver sova. Har jag planerade grejer så brukar jag 9/10 gånger vakna och vara relativt mänsklig inom två timmar. Och jag umgås ju med min pojkvän och vi hittar på grejer. Han är också en nattmänniska, men har inte alls ett stort sömnbehov. Tror helt enkelt att man får prata om det och självklart kompromissa lite så att alla blir nöjda och glada.

Det kan ju såklart finnas något medicinskt bakom det hela. Har din sambo alltid varit så, i hela sitt liv? Eller är det bara så att han har vänt på dygnet? Det finns ju många faktorer som spelar in. Hoppas ni löser det

 

[gul_zebra]

Du hade typ kunnat skriva om mig Jag håller helt med de som säger att det borde kollas upp kring sömnproblem hos ett sömnlabb. Odiagnosticerade sömnstörningar av olika slag är skitvanligt, mycket för att sömnstörda (och kvälls/nattmänniskor) tenderar att anses lata istället. Vilket förstås är en nackdel även behandlingsmässigt.

Jag har själv en störd dygnsrytm, exakt hur den är varierar men generellt somnar jag sent och vaknar sent. I veckorna klarar jag tack vare medicin av att kliva upp i tid (för egen del kring 9.30 om tvunget, i undantagsfall tidigare), men då jag inte kan somna i tid på kvällen får jag gå med sömnbrist i veckorna och ta igen förlorad sömn på helgerna för att fungera. På helgerna går väckarklockan igång vid 13, annars sover jag lätt till 16-17 - inte för att jag behöver sova till 16-17 utan för att dygnsrytmen ofta är inställd på att det är morgon då. Det blir lätt att jag först sover på medicinen och sen drar mina 8 timmar igång när kroppens rytm anser att det är natt, typ. Kliver jag upp när kroppen anser att det är natt så är jag snortrött även om jag sovit tillräckligt, tills det enligt kroppen är dag.

Försovningar av att inte ha hört klockan och inte vaknat av andra väckningar var väldigt vanligt för egen del tills jag började medicinera. Störningen bröt ut i tonåren och vid 21 års ålder diagnosticerades jag med DSPS av en free running-variant, brukar beskrivas som kroniskt jetlag. För egen del skulle jag aldrig kunna anpassa min dygnsrytm efter någon som är morgonpigg, någon enstaka gång är en sak men regelbundet, absolut inte - jag skulle typ döda för att kunna, men det går liksom inte. Försöker nätdejta och kommer ofta på mig själv med att totaldissa snubbar som ens andas ordet morgonpigg numera, hu!

 

[Vingra]

Problemet är väll inte sambos beteende utan att TS och sambo vill olika saker/har olika rytm/prioriterar olika saker.
TS kunde nästan ha beskrivit mig med det där. Men det är för att jag har sömnproblem och helt klart trivs bäst med att inte vara så vaken och igång på förmiddagar. Jag mår betydligt sämre utav att tvinga mig själv att stiga upp och göra saker på förmiddagar.

 

[Thomasine]

Jag kan direkt säga att kunde aldrig ha levt med en partner med en dygnsrytm så totalt olik min. Jag är extremt morgonpigg, vaknar sällan senare än 06 och har svårt att ligga kvar i sängen. Jag är heller inte speciellt kvällstrött, jag kräver inte så mycket sömn 5-7 timmar.

Jag vet att alla inte är som jag men att sova till 12 eller ännnu längre, det förstår jag bara inte. Sorry!

 

[prinsessfeminist]

och @starcraft
Han vill också göra saker ihop också. det är mest det att han tycker det kan vänta tills han har klivit upp. Vilket inte är så roligt nu på vintern för då är det ju mörkt när man väl kan hitta på saker… Planerar man något ihop ska det vara något man köpt t.ex. biljetter till för att han ska gå upp. Allt annat kan vänta tills han vaknar :-/

Har fått massor av svar nu som får mig att fundera på hur man kan lösa det. Vet att ingen kan ge ett svar "Såhär ska du säga så kommer det att bli bättre.", men det hjälper absolut att höra hur andra tänker och hur ni har gjort tidigare!


Olika dygnsrytm är ett problem absolut, men jag tycker att jag anpassar mig till hans dygnsrytm ibland så då borde han ju göra samma sak för mig ibland? Vissa nätter är vi ute och gör något och då lägger jag mig vid halv fem. Vissa lediga dagar (vi är inte alltid lediga samma dagar heller) så ligger jag kvar i sängen fram till elva-tolv eller så går jag upp några timmar och lägger mig sedan någon timme igen. Så jag tänker absolut inte att min dygnsrytm är den enda rätta, men det hade varit trevligt om han kunde anpassa sig till min dygnsrytm ibland…
Jag måste absolut prata med honom om det (igen)

@EmmaBovary Man kan absolut vara kvällspigg utan att det är onormalt. Problem med hans dygnsrytm är ju inte bara att vi har olika dygnsrytm utan att när han går upp så har affärerna stängt på helgerna (liten stad), det är mörkt på vintern, gymmet har stängt… hela samhället har stängt och det är mörkt vilket leder till att det enda man kan göra på i alla fall höst och vinter är att sitta hemma.

Jag tycker inte det låter som om ni passar så bra ihop. Att vara uppe på nätterna är inte din grej och att vara uppe på dagarna är inte hans.

Läste häromdagen: "A fish and a bird may fall in love with each other but they may not build a home"

Låter lite som det i ditt fall.

 

[tara]

Men visst var det väl ett skämt?

Det var inte menat som du beskrev det. En skämtar väl inte om att skaffa barn för att rädda ett förhållande. Förhållandet bör ju räddas av två, friska, vuxna personer inte små barn.

Visst jag mjölkade lite för att jag tyckte jag var lite fyndig men det gör du nu också.

För att alla förstår, barn räddar inte förhållanden. Skaffa inte barn om ni inte ska vara ihop. Skaffa hund en hund kan en omplacera eller avliva. Ett barn far illa.

Jag anser det tveksamt om skilda levnadstider behöver vara en orsak till separation heller. Det finns i ett sunt förhållande ett vi och två jag. Jag kan inte bedöma om TS s förhållande är dåligt bara för att en lever på dagen och en lever på natten.

Jag tog fram det positiva.

 

[Milosari]

Jag har också en sambo som sover helt sjukt mycket. Han sover MINST 8-9 timmar per dygn, ibland över 12 timmar. Ibland händer det att han sover hela natten, kliver upp och lägger sig i soffan och somnar om. Jag ser oftast inga problem med det, jag går upp tidigt och roar mig själv hela förmiddagen. Sedan hittar vi ev på något gemensamt på kvällen. Men inte alltid, vi har nog inte det där behovet av att hitta på saker tillsammans i tid och otid. Jag har ett fritidsintresse som tar mycket tid och energi, vilket han accepterar rakt av. Ska vi tillsammans åka iväg på morgonen så väcker jag honom, det är liksom inte så svårt för mig när jag ändå är uppe. Det ska dock bli rätt spännande att se hur det fungerar med barnet som kommer om ett par månader. Han kommer ju inte kunna sova så mycket eller vid de tiderna han är van vid.

Enda gången jag blir smått frusterad är när han klagar på hur trött han är (fast han har sovit hela dagen) samtidigt som jag pga jobb eller annat lider av svår sömnbrist. Alternativt att han har sovit istället för att diska/städa/whatever han har lovat att göra när jag jobbar mycket. Då blir jag allt lite grinig.

Mitt råd till dig TS är att du tar ett snack med sambon om varför han är helt ovillig att kompromissa och stiga upp tidigt någon gång ibland, när du kompromissar och håller dig vaken sent ibland. DET känns som den viktigaste frågan. Kanske är det inte alls så att han "prioriterar serier framför dig", utan att han tycker att ni umgås väldigt mycket/tillräckligt ändå. Kanske har han ett större behov av ensamtid än vad du har, och att stanna uppe sent är hans chans till det? Jag tycker mig läsa mellan raderna att det som stör dig mest inte är antalet timmar som han sover, eller när han är vaken, utan att du vill hitta på en massa saker med honom? Är du säker på att han är lika road av dessa aktiviteter som du är?

 

[lil-sis]

Det är så mycket lättare att leva med någon som har ungefär samma dygnsrytm som en själv.

Man kan inte ändra på folk.

 

[Monstermom]

Skaffa hund en hund kan en omplacera eller avliva.

I helvete heller. Låt bli både barn och hund, lös egna problem utan någon försvarslös buffer. Maken till idioti...