Är din hund en enmanshund? (utbruten från Uppdateringstråd nr 23)

Min malle ar en ganska typisk malle som inte gillar de han inte kanner val. Det ar bara Maken och jag som han spontant forvantar sig klapp och kli fran, ovrig familj har mycket liten betydelse for honom. De ar bara dar medan manniskor han inte kanner ar han mycket misstanksam mot och om de tar stadig ogonkontakt ar det helt klart en utmaning for Tater Tot.
Hos veterinaren stoppar han in sitt huvud under armen pa mig och veterinaren kan gora vad han vill (men det hander att han "express anal glands" eller gnaller lite i skrack). Sprutor och annat ges pa bordet nar jag haller i och han kan gomma huvudet. 🙄

Min rottis alskar alla manniskor och vill bli klappad av alla hon moter. Hon alskar veterinaren och skuttar glatt in med skoterskan och har inte overdrivet brottom tillbaka till mig. Hon blir glad nar hon ser mig och kommer nar jag sager till, men stannar garna och blir klappad av vem som helst.
Vid ett tillfalle nar hon gjort illa sig (sprang pa en stor kaktus med manga langa taggar i Arizona) och behovde dranage och hela koret sa satte veterinaren i "staples" utan bedovning medan assistenten pussade henne pa nosen och fick slickar tillbaka inne i struten (Princess Diva hade en strut pa sig, da hon slickar hysteriskt annars har jag alltid en med nar vi ar ute och reser) medan hon holl i henne och vetten gjorde rent saret, satt i dranage, och staplade.
 
Jag har haft enmanshundar förr. Som velat vara nära, som säkt sig till mig och varit nöjda med mitt sällskap. Minns när jag var ung och skule sola. Min flathanne ville ligga nära på filten. Bara det att hans svarta päls blev kokhet i solen och han nästan svimmade, och jag brände mig på pälsen :D

Nuvarande papillon är verkligen inte någon sådan :D

Han blir jätteglad om det kommer andra och har inga betänkligheter mot att följa med dem. Ropar jag så hör han inte. Avkommans sambo är en favorit. Dit går han helst och vill få uppmärksamhet. Sitta nära och gärna i knä. Han avskyr att sitta i mitt knä. De två har träffats kanske ett halvdussin gånger. Morr.

Tycker det är högst otacksamt :meh: Jag har betalat en massa för honom, han får dyr mat av mig och jag sköter om honom och aktiverar honom. Ändå så sticker han ifrån mig om tillfälle ges. Alla andra är roligare.
 
Min hund, 7 månader, bor med mig och min partner. Han tycker helt klart att min partner är jordens roligaste människa, de leker mycket mer tillsammans än vad vi gör och att leka är det bästa hunden vet. Trots detta är det helt solklart för hunden att han är min hund och inte partnerns. Vi har varit hemma båda två på heltid i hela hundens liv, vi tar nästan alla promenader ihop och det är visserligen jag som tar fram mat, men hunden är inte matintresserad. Han håller sig i samma rum som jag hela dagarna och lyssnar bäst på mig. Jag funderar på om det har att göra med allra första valptiden, att jag då umgicks mest med honom gjorde att han rangordnade mig som viktigast.
 
Gissa är som mina dobbisar,älskar alla men i skarpt läge så är det matte som gäller ,hon kör oxå stilen be henne sitta eller what ever och hon tittar på mig frågande.
Trubbnosarna skulle sälja mig för en halv köttbulle illa kvickt.

Gissa later PRECIS som min rottis. :cautious: Fast i skarpt lage gommer hon sig bakom mig.🙄

Mallen daremot ser mig som Gud. Sager jag nagot galler det. Alltid. Han lamnar inte mig for nagot (utom mojligen for att hamta en boll :p) och i skarpt lage sitter han mellan mig och det jag maste beskyddas fran. (Han rev sonder byxorna och bet sonder telefonen pa en idiot pa IPO klubben som kom pa den ljusa ideen att retas med honom ... da idioten inte trodde pa min varning.
 
Gissa later PRECIS som min rottis. :cautious: Fast i skarpt lage gommer hon sig bakom mig.🙄

Mallen daremot ser mig som Gud. Sager jag nagot galler det. Alltid. Han lamnar inte mig for nagot (utom mojligen for att hamta en boll :p) och i skarpt lage sitter han mellan mig och det jag maste beskyddas fran. (Han rev sonder byxorna och bet sonder telefonen pa en idiot pa IPO klubben som kom pa den ljusa ideen att retas med honom ... da idioten inte trodde pa min varning.
Sådana idioter träffade jag ofta med mina dobbisar ,först kallade dom dom för morotsplanterare eller ärthjärnor,och sen fan dom sig dobermannbitna.........så kan det gå! :D
Gissa är mammas lilla gris :love:
 
Han är inte svårhanterad, eller reserverad. Bara obrydd om dem utanför familjen och ser ingen mening med att umgås med dem. Jag vill ha en hund som håller koll på mig t.e.x när den är lös, och då är det lättare om hunden tycker att det är hemskt att jag skulle försvinna.

Han tycker inte det obehagligt att umgås med andra, men har han möjlighet väljer han mig.

Budföring och att söka människor i skogen (inte riktigt sök, bara för skojs skull) går också fint, han vet ju att han snart är tillbaka hos mig.

Han har mycket will to please så det tänker jag är viktigt, men en mycket förarbunden hund utan will to please hade nog blivit jobbigt klängig tänker jag.

Det ena behöver inte utesluta det andra. En hund kan lära sig att hålla koll på matte/husse ute när den ärlös trots att den älskar människor. Sen kan också en hund som älskar alla människor vara så förarbunden att den har svårt för att gå ifrån föraren vid t.ex. budföring. Jag har sett exempel på båda.

Precsi som du skriver håller jag med om att will to please är otroligt viktigt! Utan det spelar det andra ingen roll när man vill träna en hund.
 
Det ena behöver inte utesluta det andra. En hund kan lära sig att hålla koll på matte/husse ute när den ärlös trots att den älskar människor. Sen kan också en hund som älskar alla människor vara så förarbunden att den har svårt för att gå ifrån föraren vid t.ex. budföring. Jag har sett exempel på båda.

Precsi som du skriver håller jag med om att will to please är otroligt viktigt! Utan det spelar det andra ingen roll när man vill träna en hund.

Jag tror inte att det ena behöver utesluta det andra heller. Men jag föredrar fortfarande en förarbunden hund. Lite lat kanske men jag värdesätter att hunden kan gå lös, gärna i dem flesta situationer, och tror man får mycket gratis om man inte behöver lära hunden att hålla koll på mig.
 
Det ena behöver inte utesluta det andra. En hund kan lära sig att hålla koll på matte/husse ute när den ärlös trots att den älskar människor. Sen kan också en hund som älskar alla människor vara så förarbunden att den har svårt för att gå ifrån föraren vid t.ex. budföring. Jag har sett exempel på båda.

Precsi som du skriver håller jag med om att will to please är otroligt viktigt! Utan det spelar det andra ingen roll när man vill träna en hund.
Will to please gör hela livet med hund trevligare tycker jag. Det är jobbigt att anpassa sig till en hund som saknar det.
 
Jag har haft enmanshundar förr. Som velat vara nära, som säkt sig till mig och varit nöjda med mitt sällskap. Minns när jag var ung och skule sola. Min flathanne ville ligga nära på filten. Bara det att hans svarta päls blev kokhet i solen och han nästan svimmade, och jag brände mig på pälsen :D

Nuvarande papillon är verkligen inte någon sådan :D

Han blir jätteglad om det kommer andra och har inga betänkligheter mot att följa med dem. Ropar jag så hör han inte. Avkommans sambo är en favorit. Dit går han helst och vill få uppmärksamhet. Sitta nära och gärna i knä. Han avskyr att sitta i mitt knä. De två har träffats kanske ett halvdussin gånger. Morr.

Tycker det är högst otacksamt :meh: Jag har betalat en massa för honom, han får dyr mat av mig och jag sköter om honom och aktiverar honom. Ändå så sticker han ifrån mig om tillfälle ges. Alla andra är roligare.
Jag vet att du driver om honom här men det kan på riktigt vara så att han känner att du är missnöjd med honom.
Till och med jag anar att det faktiskt inte bara är driv och hundar känner som betydligt bättre än oss. Byt hund om du inte är nöjd? Alla klickar inte med alla? Han kan bli en helt annan hund i ett annat hem.
 
Jag tror inte att det ena behöver utesluta det andra heller. Men jag föredrar fortfarande en förarbunden hund. Lite lat kanske men jag värdesätter att hunden kan gå lös, gärna i dem flesta situationer, och tror man får mycket gratis om man inte behöver lära hunden att hålla koll på mig.

Jag somär uppvuxen mestadels med hundar som älskat alla människor OCH varit väldigt förarbundna ser inte att de två skulle hänga ihop överhuvudtaget. Hellre en hund som älskar människor än en som är likgiltig. Man har så mycket gratis om hunden intresserad av människor tycker jag!
 
Gissa later PRECIS som min rottis. :cautious: Fast i skarpt lage gommer hon sig bakom mig.🙄

Mallen daremot ser mig som Gud. Sager jag nagot galler det. Alltid. Han lamnar inte mig for nagot (utom mojligen for att hamta en boll :p) och i skarpt lage sitter han mellan mig och det jag maste beskyddas fran. (Han rev sonder byxorna och bet sonder telefonen pa en idiot pa IPO klubben som kom pa den ljusa ideen att retas med honom ... da idioten inte trodde pa min varning.
Nyfiken på vad idioten på klubben sa då :p
 
Jag tror inte att det ena behöver utesluta det andra heller. Men jag föredrar fortfarande en förarbunden hund. Lite lat kanske men jag värdesätter att hunden kan gå lös, gärna i dem flesta situationer, och tror man får mycket gratis om man inte behöver lära hunden att hålla koll på mig.
Visst är det så att man får mycket gratis med det. Den som tror annat kan få följa med någon vinthundsägare ut och kolla hur det fungerar där... :cautious:
 
Jag vet att du driver om honom här men det kan på riktigt vara så att han känner att du är missnöjd med honom.
Till och med jag anar att det faktiskt inte bara är driv och hundar känner som betydligt bättre än oss. Byt hund om du inte är nöjd? Alla klickar inte med alla? Han kan bli en helt annan hund i ett annat hem.
Vi är väl som Selma och Lilla Fridolf :D
Det är vi två. Han är en rätt självklar - om än tidvis påfrestande - del av mitt liv.
 
Chow chow sägs ju ofta vara en enmanshund, vilket tyvärr ofta missförstås av många... många tolkar det som att hunden bara accepterar en person och att man med en sådan hund i sitt liv i princip får säga upp sitt sociala liv... Så är det naturligtvis inte. Av våra fyra chowar så är en av dem utpräglat fäst vid mig, men naturligtvis tycker hon om husse också. En annan lutar väl lite mer åt att föredra mig, men inte alls lika mycket som den andra. Hon kommer flera gånger under en TV-kväll och vill bli kramad, i första hand till mig, men även husse får en chowtik i famnen för en mysstund. De andra två chowarna älskar både husse och matte.
Mopshanen föredrar absolut matte, men bäst är egentligen att få ligga/sitta mellan oss när vi ser på TV, så att han har kroppskontakt med oss båda. I övrigt så vill han vara där jag är. Mopstiken delar sina gracer mellan husse och matte. Den som lagar mat är också den som har mopstiken runt benen. Hon ligger mest på husse när vi ser på TV men det är för att husse är mer tolerant med att ha en klängande mops på sig och att jag för det mesta ändå har mopshanen på mig, så det finns ingen plats för ytterligare en (påstår jag, men har mopstiken bestämt sig så ser hon till att det finns plats för två mopsar på matte).
Gällande utomstående människor så är ju mopsarna just mopsar, så de gillar alla. Två av chowarna är öppet sociala, en är positiv men lite reserverad precis i början och en är ganska ointresserad av människor hon inte känner.
 
Det intressanta jag upplever är att min hund liksom uppskattar när flocken blir större. Han är såklart nöjd med livet med mig, husse och lillmatte, men när vi har gäster och det blir fler människor, speciellt såna han redan tagit upp i flocken, så är det som en extra nöjdhetsdimension. Han går runt mellan oss om vi är på gården och bara liksom myser. :heart
 
Daisy älskar alla som hon lärt känna lite närmare och tycker ganska illa om främlingar.
Jag skulle nog vilja påstå att hon är lika glad i mig, min sambo och mina föräldrar som har henne arbetstid några dagar i veckan.
Dock har hon extrem separationsångest och kan inte vara själv utan någon av oss "favoriter". Asjobbigt, men också väldigt praktiskt när det kommer till att ha henne lös.
 
Mina hundar tycker generellt sett om människor, men bara ytligt.

Aysu (9årig saluki): är mycket tydlig med att jag är hennes människa (nej, hon är inte min hund). Hon går inte promenader med andra, hon vill bara in hela tiden. Att gå ett varv runt parkeringen här hemma om någon kommer hit för att rasta henne är acceptabelt, precis som att gå promenader hemma hos hundvakter om jag lämnat henne en längre stund där. Hon är dock väldigt seg ut och väldigt pigg in. Hon lyssnar också utmärkt på mig, men det är som att hon inte ens hör de enklaste kommandon från andra. Nu har hon visserligen bestämt sig för att mannen jag träffar är hennes också, så honom lyssnar hon lite på. När han ber om något roligt.

Hon är mycket mån om att vara nära mig, även om hon inte alltid vill bli aktivt klappad på. Att andra människor håller på med henne accepterar hon, men det är mycket sällan hon uppskattar någon form av kontakt med annat än närmsta familjen. Dock är hon oerhört lättmutad med godis. Ute håller hon sig också nära. Hon vill ha koll på mig och hade det inte varit för obefintligt trafikvett så hade hon kunnat gå lös i princip överallt.

Ebrah (5årig saluki): tänker att alla är potentiella kompisar. Kasta en boll eller ge henne en godis och hon hänger gärna med på diverse roligheter. Hon tar dock skillnad på nära familjen och främlingar, och det är sällan hon bryr sig om andra än de hon känner förrän de erbjuder något roligt/gott. De hon känner vill hon gärna ligga på eller under. Att bara ligga nära räcker inte. Man ska trängas och trassla in sig i varandra och gärna putsa på varandra också. Hon älskar när jag nästan mosar henne, klappar på hela henne och hon får möjlighet att slicka mig på armarna. Världens mysigaste lilla saluki det där.

Däremot när vi är ute, då gäller det för mig att hålla stenkoll, för så fort hon börjar bli trött letar hon efter roligheter och då kan hon lätt sticka iväg långt åt helvete. När hon gjort det har hon alltid kommit tillbaka, men jag föredrar att faktiskt kunna kalla in henne när jag vill samt att hon håller sig i närheten... Pga det har jag henne bara lös i korta perioder, så att hon hela tiden är i ett läge där hon lyssnar. Hundvakter och liknande får inte under några som helst omständigheter ta av kopplet ute, inte ens i rastgård om jag inte sagt ok till det. Om det skulle hända, då skulle hon försvinna.
 

Liknande trådar

Hundträning Igår var vi ute ett par timmar men såg till att Alvin och Milou hela tiden hade tillgång till skugga och vatten och dom hade kylvästar...
Svar
16
· Visningar
2 424
Senast: Pilot
·
Hundträning Jag tränar mycket med båda grabbarna tillsammans, försöker ha tid med båda varje gång vi tränar och sen egentid vilket egentligen mest...
Svar
14
· Visningar
712
Senast: Lillefrun
·
Hundträning Igår var vi på första gången för Milou på agilitykurs. Själva momenten gick väldigt bra, han är ju snabbtänkt och vi har jobbat på...
Svar
14
· Visningar
728
Senast: Migo
·
Hundträning Jag funderar på att kanske prova att tävla i Teamwork to music. Har tränat mycket med båda två, hela tiden egentligen men mycket mer...
Svar
13
· Visningar
1 007
Senast: Silver Girl
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Mat till kräsen liten valp
  • Kattsnack 10
  • Omplacera problemhund?

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp