Är jag flygberoende?

[Petruska]

För att inte tala om Riga - en bedårande stad och kringområde på många sätt.

(Min fantastiska förmåga att glömma trådstarten höll på att bli till en rejäl groda om att alternativet till färjan är att det finns bra lågprisflyg till Riga. Fail.)

Lågprisflyg är motsatsen till livsstilsexperiment i mitt fall!

 

[Petruska]

Ja, eller så tänker man till och minskar resandet till det som verkligen känns givande och snarare tänker utanför boxen gällande möjliga färdsätt och potentiella resmål som ändå kan vara motsvarande på ngt sätt.

Gränna eller liknande är ju jättemysigt, men jag tänker att semestermål har lite olika målsättningar och det är ju inte troligt att liknande känns meningsfullt om man egentligen vill till Paris.

Ja. Det där med att tänka till. Jag brukar tänka att det är lite dumt att flyga (till Thailand) för något som har så låg unicitet som sol och bad. Men även uteserveringar har rätt låg unicitet. Att förlänga sommarsäsongen har också låg unicitet, men är väldigt skönt. Som tex uteservering i april eller november.

Jag behöver tänka till för det här experimentet.

 

[Petruska]

Ja, så kan man ju också göra. Det beror ju på varför man reser. Om syftet med att åka till Paris är att åka till Paris blir ju Gränna väldigt fel. Om syftet är att komma bort ett par dagar, äta gott, flanera omkring och se något nytt så kan å andra sidan Gränna vara väldigt rätt.

Syftet är ju lite av båda. Men syftet är sällan av typen "jag MÅSTE se Eiffeltornet innan jag dör!", utan mer av "jag vill ha lite omväxling".

 

[Petruska]

Ge mig mer semester och mer pengar till vård av min sjuka pappa (är begränsat antal dagar per månad jag kan få hjälp externt) när jag är borta så kan jag åka tåg överallt.

Men med båda begränsat blir det flyg ett par gånger om året (när det är för långt att ta bilen) pga otroligt mycket kortare restid och billigare färdsätt. Det är mitt andningshål att kunna åka iväg några helger och titta på min stora hobby, så jag orkar med mitt heltidsjobb och att vårda min pappa på heltid.

Vägrar ha dåligt samvete över det faktiskt.

Vad har dåligt samvete med mitt livsstilsexperiment att göra?

 

[svea]

Det som känns mest drygt med långsamt färdsätt är nog att det känns som bortkastad ledig tid. Åka tåg långt är okej om man kan sova bekvämt och äta gott och slippa irriterande människor. Samma om man åker båt. Långfärdsbuss är bara hemskt.

 

[Petruska]

Flyg måste kanske inte vara nyckeln till utlandsresor, men det beror förstås på vart man vill åka. Jag har alltid gillat att semestra på motorcykel, då når man större delen av Europa på hyfsat rimlig tid. Man släpper förstås ut lika mycket skit per personkilometer som man gör i en flygstol, kanske litet mer. Men man färdas å andra sida oftast inte lika långt.

Det blir i sanning ett livsstilsexperiment! Eftersom syftet inte är att vara miljöhjälte, så finns det inget miljörelaterat hinder för mc i mitt fall. Men jag är inte riktigt motortypen. Mc är KLART bättre än flyg vad gäller utsläpp, och få tar mc:n till Thailand.

Alltså. Alternativa fordon. Elcykeln måste laddas var femte mil ungefär. Vanlig cykel går lite väl långsamt. För att minska startkostnaden: moped? Vespa? (Jag har sett en roadmovie där gubben i filmen åkte motorgräsklippare över halva USA.)

 

[Petruska]

Det som känns mest drygt med långsamt färdsätt är nog att det känns som bortkastad ledig tid. Åka tåg långt är okej om man kan sova bekvämt och äta gott och slippa irriterande människor. Samma om man åker båt. Långfärdsbuss är bara hemskt.

Långfärdsbuss är inte ett alternativ.

 

[sjoberga]

Jag är ganska säker på att man kan få tag på alla dagens måltider i Kalmar, Karlstad och Göteborg, få en bekväm hotellnatt, gå i affärer och på museer/teater/konserter.

Det är klart att de mest säsongsbetonade ställena framför allt i glesbygd är igenbommade på vintern - men i de flesta svenska städer bor, shoppar och roar sig människor året runt.

Då var det definitionen på småstäder som skiljer sig - Göteborg kallar jag storstad (trots att det är mycket lagomstadskänsla där), de övriga mellanstora städer. Småstäder är för mig mer Härnösand, Askersund, Tranås -typ.

 

[ameo]

Jag är ganska säker på att man kan få tag på alla dagens måltider i Kalmar, Karlstad och Göteborg, få en bekväm hotellnatt, gå i affärer och på museer/teater/konserter.

Det är klart att de mest säsongsbetonade ställena framför allt i glesbygd är igenbommade på vintern - men i de flesta svenska städer bor, shoppar och roar sig människor året runt.

Det jag tycker är jobbigast med Kalmar är att det är en småstad med storstadskomplex. Det är som att Kalmar vill verka vara storstad, trots sin storlek... Men så är jag också någon som helst av allt skulle bo under en sten mitt i skogen....
Med detta sagt så tror jag att man får mer av stadsliv än man kan ana om man besöker Kalmar.
Och, Kalmar har utsetts till årets sommarstad 4 år i rad. http://www.barometern.se/kalmar/kalmar-arets-sommarstad-for-fjarde-gangen-i-rad Som uppvuxen där och med ovanstående beaktat, så begriper jag inte varför. Men... (sen är det ju också en studentstad, med universitetets nya byggnader i hamnen, intill centrum, så det är egentligen inget som stänger när turistsäsongen är över - mer än möjligen guidade turer på slottet ??)
Till Kalmar kan @Petruska åka tåg, utan att ens behöva byta längs vägen...

I övrigt.
Senast jag flög var när maken fick en resa till London (med mig) i 30-årspresent av hans föräldrar - han fyller 49 i år...

Det som känns mest drygt med långsamt färdsätt är nog att det känns som bortkastad ledig tid. Åka tåg långt är okej om man kan sova bekvämt och äta gott och slippa irriterande människor. Samma om man åker båt. Långfärdsbuss är bara hemskt.

Att åka tåg kan vara att utnyttja tiden väl, eftersom många kan jobba eller plugga under resan. Makens jobb t.ex, anser tågresor ingår i arbetstiden medan flygresor sker utanför arbetstid. Det är en del av deras miljöpolicy och jag tycker det är klokt.

 

[Petruska]

Jag tycker största problemet med småstäder är att det utanför turistsäsong är mer eller mindre helt stängt. Det må vara trevliga miljöer att besöka men när man inte ens kan få tag på en kopp kaffe eller en smörgås på hela dagen - utom på OKQ8-macken på stora vägen - så blir det för min del lite för trist och tråkigt. Sen kan man såklart packa med sig mat för hela dagen - men det är inte riktigt min grej.

Då gillar jag bättre att besöka miljöer mitt ute i skogen kring typ spa-anläggningar - där det finns en bas med frukost, lunch och middag och relax.

Turistar ganska mycket i Sverige/Danmark/Finland/Baltikum/Tyskland med kryssningsfärja o bil som transport och betydligt mer sällan utomlands med flyg. Däremot flyger jag ett antal gånger om året i tjänsten och där finns sällan acceptabla alternativ till just flyg.

I år blir det till exempel besök i Klaipeda, Visby, Bornholm, Rugen-Tyskland, Visby(igen), Vasa-Finland och Härnösand - allt på långsam kryssning på Östersjön genom diverse skärgårdsmiljöer.

Svenska grejer är ju ofta långt bort, de med. Jag har samma antal mil, bilvägen, till Kiruna som till Paris. Och jag är intresserad av Kiruna eftersom staden ska flyttas!

Jag går sällan/aldrig på spa, men har varit på Gästis i Varberg och ska snart dit till Hotell Havanna.

Grythyttan? Dalhalla? Vad finns i Sverige dit en kan ta tåget?

 

[svea]

Då var det definitionen på småstäder som skiljer sig - Göteborg kallar jag storstad (trots att det är mycket lagomstadskänsla där), de övriga mellanstora städer. Småstäder är för mig mer Härnösand, Askersund, Tranås -typ.

Ah, här var det mer ett internationellt perspektiv, Paris, London, Madrid...

 

[Petruska]

Ah, här var det mer ett internationellt perspektiv, Paris, London, Madrid...

Jag är enig om att vi saknar storstäder i Sverige. Sen åker jag ofta tåg till den största staden i Sverige pga jobb, och jag bor i den näst största. Så de är lite "förbrukade" som omväxling betraktade.

 

[Petruska]

Det jag tycker är jobbigast med Kalmar är att det är en småstad med storstadskomplex. Det är som att Kalmar vill verka vara storstad, trots sin storlek... Men så är jag också någon som helst av allt skulle bo under en sten mitt i skogen....
Med detta sagt så tror jag att man får mer av stadsliv än man kan ana om man besöker Kalmar.
Och, Kalmar har utsetts till årets sommarstad 4 år i rad. http://www.barometern.se/kalmar/kalmar-arets-sommarstad-for-fjarde-gangen-i-rad Som uppvuxen där och med ovanstående beaktat, så begriper jag inte varför. Men... (sen är det ju också en studentstad, med universitetets nya byggnader i hamnen, intill centrum, så det är egentligen inget som stänger när turistsäsongen är över - mer än möjligen guidade turer på slottet ??)
Till Kalmar kan @Petruska åka tåg, utan att ens behöva byta längs vägen...

I övrigt.
Senast jag flög var när maken fick en resa till London (med mig) i 30-årspresent av hans föräldrar - han fyller 49 i år...


Att åka tåg kan vara att utnyttja tiden väl, eftersom många kan jobba eller plugga under resan. Makens jobb t.ex, anser tågresor ingår i arbetstiden medan flygresor sker utanför arbetstid. Det är en del av deras miljöpolicy och jag tycker det är klokt.

Och jag kan göra uppehåll i Värnamo och besöka Vandalorum och även äta där på Syltan!

 

[Stefffie]

Jag hade mitt livs forsta riktiga tagsemester i September och det var en kanonhit!
Bor i London och vi har ju Eurostar som ger en forbindelse till taglinjerna pa kontinenten - sjalv akte jag Eurostar hela vagen - pa sommarhalvaret gar taget hela vagen till Marseille i Sydfrankrike - Jag akte till Avignon och det var 6 timmars av drommigt resande - smallde till med forsta-klass biljetter (2000 SEK ToR) och satt da i eget fonster sate utan granne, med frukost och lunch (med vin!) serverat.
Transfers till tagstationen kostade mig ett par pund i London, och inget i Avignon, da tagstationen var pa gangavstand till mitt boende och stadskarnana

ALSKADE resan - satt och laste, lyssnade pa podcasts, titta pa ngn TV serie och sag den Franska landsbygden rulla forbi utanfor fonstret. Att Europa som kontinent maste satsa annu mer pa taginfrastruktur och att flyg subventionerna maste uppehora ar sjalvklart for mig.

Fran en klimatsynpunkt ar flygandet min akilleshall, da jag "maste" flyga hem till Sverige ett par ganger om aret, och blir ivaglurad pa flygsemestrar med vannerna. Ar inget fan av att flyga dock, tycker flygplatser ar trakiga och att sjalva flygandet ar en glorifierad buss.

 

[mandalaki]

Jag hade mitt livs forsta riktiga tagsemester i September och det var en kanonhit!
Bor i London och vi har ju Eurostar som ger en forbindelse till taglinjerna pa kontinenten - sjalv akte jag Eurostar hela vagen - pa sommarhalvaret gar taget hela vagen till Marseille i Sydfrankrike - Jag akte till Avignon och det var 6 timmars av drommigt resande - smallde till med forsta-klass biljetter (2000 SEK ToR) och satt da i eget fonster sate utan granne, med frukost och lunch (med vin!) serverat.
Transfers till tagstationen kostade mig ett par pund i London, och inget i Avignon, da tagstationen var pa gangavstand till mitt boende och stadskarnana

ALSKADE resan - satt och laste, lyssnade pa podcasts, titta pa ngn TV serie och sag den Franska landsbygden rulla forbi utanfor fonstret. Att Europa som kontinent maste satsa annu mer pa taginfrastruktur och att flyg subventionerna maste uppehora ar sjalvklart for mig.

Fran en klimatsynpunkt ar flygandet min akilleshall, da jag "maste" flyga hem till Sverige ett par ganger om aret, och blir ivaglurad pa flygsemestrar med vannerna. Ar inget fan av att flyga dock, tycker flygplatser ar trakiga och att sjalva flygandet ar en glorifierad buss.

Låter som en superhärlig tågresa!

Men: nej, man blir inte ”iväglurad” på flygsemestrar med vännerna. Flyger man så har man gjort det valet. (Jag flyger och står för att jag väljer det.)

Det finns alldeles för mycket ”alla borde sluta flyga men just jag måste det tyvärr av orsak X Y och Z” i flygdebatten. Som en av mina fb-vänner - hen delade en god väns flygfria alternativ-sida för att uppmuntra det. Och skrev att ”själv måste jag tyvärr flyga i jobbet.” (Det måste hen, men då tycker jag inte att hen ska ha synpunkter på andra)

 

[Bison]

Bara ett påpekande. Det är inte skakningarna man blir åksjuk av, det är lutningarna. Tekniska system som motverkar effekten av centrifugalkraften. Innan X2000 uppfanns var det aldrig något problem med åksjuka på tåg. Det är bara en prioritering som gjorts att folk ska slippa hålla i sina kaffemuggar i kurvorna och för att kunna köra med högre fart på banorna.

Jag vet inte om systemen förfinats eller om man vänjer sig hur just den typen av rörelse fungerar. Jag klarar mig bättre på tågen nu än jag gjorde förr. Kanske är det jag som är mer förberedd på hur jag ska hantera det. Känner av små tecken och avbryter läsning så släpper det, istället för att det blir värre och inte går att få bort sedan.

Folk blir åksjuka även på de tåg som saknar korglutning.

 

[Petruska]

Låter som en superhärlig tågresa!

Men: nej, man blir inte ”iväglurad” på flygsemestrar med vännerna. Flyger man så har man gjort det valet. (Jag flyger och står för att jag väljer det.)

Det finns alldeles för mycket ”alla borde sluta flyga men just jag måste det tyvärr av orsak X Y och Z” i flygdebatten. Som en av mina fb-vänner - hen delade en god väns flygfria alternativ-sida för att uppmuntra det. Och skrev att ”själv måste jag tyvärr flyga i jobbet.” (Det måste hen, men då tycker jag inte att hen ska ha synpunkter på andra)

Och hursom är det här inte en miljötråd! Det är en livsstilstråd!

 

[Petruska]

Låter som en superhärlig tågresa!

Men: nej, man blir inte ”iväglurad” på flygsemestrar med vännerna. Flyger man så har man gjort det valet. (Jag flyger och står för att jag väljer det.)

Det finns alldeles för mycket ”alla borde sluta flyga men just jag måste det tyvärr av orsak X Y och Z” i flygdebatten. Som en av mina fb-vänner - hen delade en god väns flygfria alternativ-sida för att uppmuntra det. Och skrev att ”själv måste jag tyvärr flyga i jobbet.” (Det måste hen, men då tycker jag inte att hen ska ha synpunkter på andra)

Jag är egentligen mer angelägen om att bygga bort flygbehovet ur yrkeslivet än ur privatlivet. Om vi struntar i det där med livsstilsexperiment och istället pratar klimatpolitik.

 

[mandalaki]

Och hursom är det här inte en miljötråd! Det är en livsstilstråd!

Jadå, det förstår jag! Fast i sista änden är det väl ändå miljön som ligger bakom ditt tänkta experiment.

Men till och med jag, som känner mig svårt beroende av mitt Grekland, tycker inte att ETT flygfritt år verkar HELT omöjligt? Det är ju en rätt kort tid egentligen.

 

[mandalaki]

Jag är egentligen mer angelägen om att bygga bort flygbehovet ur yrkeslivet än ur privatlivet. Om vi struntar i det där me livsstilsexperiment och istället pratar klimatpolitik.

Det är ju en bra fråga att ta upp med arbetsgivaren. Som du väl också skrev att du ska.