Bukefalos 28 år!

Är vi dåliga på att vara oss själva?

RubinNovak

Trådstartare
Lite här och var hör man frågor som "Han skrev så, vad ska jag svara" eller "Kan jag göra så eller verkar jag för desperat då" osv.. Jag blir lika fascinerad varenda gång jag läser/hör en liknande fråga. Är det vanligt att man gör någonting tillgjort i lägen när man dejtar någon/träffar nytt folk osv? Och i sådana fall varför?

//Ärligt nyfiken Amaranthine
 
Sv: Är vi dåliga på att vara oss själva?

Allt är inte så enkelt heller...jag är en sån som är som jag är för det mesta, jag är NU ....inte sen, inte då , inte i morgon..men ibland kan t om jag bli osäker på massa saker..för det mesta tar jag reda på o frågar , eller så undrar jag ett tag o tar nåt beslut som kanske kan vara bra eller vara dumt.

Jag dejtar just nu en grabb...jag har som lite problem med det, han har absolut inga problem...så visst kan jag snacka med mina kompisar om det, men dom säger bara samma sak , så nu kör jag på bara :love:....det blir som det blir..jag orkar som eg inte ens bry mig

...dom som ev inte skulle vilja ha mig :angel: lägger knappast ner mer energi på att försöka förstå eller stalka dom...
 
Sv: Är vi dåliga på att vara oss själva?

För att de ingår i våra respektive roller. Tjejer SKA vara mer intresserade än killar, de SKA älta honom med sina tjejkompisar medan killar SKA vara mer tillbakadragna och de som håvas in, killar får aldrig visa sitt intresse för tydligt, de ska aldrig VILJA utan liksom luras att stanna kvar...

Jag har börjat utveckla allergi mot trådar av typen Hur ska jag tolka det häääär? Istället för att FRÅGA honom, han är ju ändå den ende som vet.

Om den samlade kvinnokraft som läggs på Varför hör han inte av sig/Vad menar han/Hur ska jag gå vidare utan att skrämma bort honom osv kunde omvandlas till energi så skulle vi kunna lägga ner kärnkraften.
 
Sv: Är vi dåliga på att vara oss själva?

Både och.


Jag har folk i min närhet som är lite väl mycket sig själva ibland, vilket lätt blir hänsynslöst.
Ungefär som när folk är rent elaka med ursäkten: jag är bara ärlig.


Annars håller jag med bläckfisken ovan.
 
Sv: Är vi dåliga på att vara oss själva?

Jag är nog rätt bra på att vara mig själv. Har lixom inga tveksamheter över vad jag vill och behöver inte direkt rådfråga nån. Mycket går per automatik på vad jag vill och känner. Har en slags inbyggd navigator som visar rätt kan man säga. Så länge det känns bra så kör jag.

Sen kan man vilja snacka om diverse ändå med nån polare, och jag lyssnar på vad som sägs och tycks, men inte till den grad att jag låter annans åsikt styra över min egen vilja.
 
Sv: Är vi dåliga på att vara oss själva?

Lite här och var hör man frågor som "Han skrev så, vad ska jag svara" eller "Kan jag göra så eller verkar jag för desperat då" osv.. Jag blir lika fascinerad varenda gång jag läser/hör en liknande fråga. Är det vanligt att man gör någonting tillgjort i lägen när man dejtar någon/träffar nytt folk osv? Och i sådana fall varför?

//Ärligt nyfiken Amaranthine

I en ny relation/träff är man försiktig. Även om man är sig sjäv vill man ge ett gott intryck, inte skrämma bort ( genom att verka desperat), eller helt enkelt vara för mycket på en gång. Jag tror det är lättare för en ny partner att acceptera en ny sida (mindre god sådan;) ) efter att ha fått en bra uppfattning först, än att på första daten/träffen börja undra vad är det här ´för en person man precis träffat.

Ta som ett exempel att bli "för full" på en fest eller tillställning. Har man träffat personen ex antal gånger innan, och man vet att personen kan hantera alkohol i vanliga fall så kanske det inte är så "allvarligt" om personen blir lite överförfriskad EN gång. Hade det hänt i början/ första daten, så känns det väl mer som att : Vad är detta för en person jag träffat, är han/ hon alltid såhär? Har problem med spriten?

Angånde att träffa nya människor ( alltså inte date/partner), så är det väl lite samma sak där. Att vara sig själv, men kanske inte visa sina allra sämsta sidor innan man känner någon lite välare. Om man tex har ett stort behov av ensamtid och samtidigt verkligen har hittat en person man vill träffa och umgås med, så kanske man inte det första man gör är att avboka en träff med ett svar som att: jag har ingen lust att träffa dig, utan jag vill vara ensam. Det ger inga bra vibbar till personen man träffat och vad tänker då denne om dig? Nä, hon/han vill inte träffas, det var min känsla att det klickade mellan oss..

Man ger och tar. Ger en person en ärlig chans att visa vem man är, och när de väl har fattat och förstått sig på en, jag då kan man vara sig själv till 100 och hoppas på att personen fortfarande vill träffas och tycker om dig för den man är med fel och brister:)
 
Sv: Är vi dåliga på att vara oss själva?

Håller helt och hållet med dig i din analys!

Kan tillägga ytterligare en aspekt som jag irriterar ihjäl mig på: mystifieringen av (hetero)tvåsamhet. Alltså föreställningen om den (heterosexuella) tvåsamheten som någonting högre, dunkelt, magiskt eller vadfan. Den har en otrolig särställning jämfört med andra relationer. Antagligen grundat i att den tvåsamma relationen är Det Yttersta Slutmålet Med Livet.

Det är den föreställningen som gör att folk prioriterar sin energi så snett...
 
Sv: Är vi dåliga på att vara oss själva?

Lite här och var hör man frågor som "Han skrev så, vad ska jag svara" eller "Kan jag göra så eller verkar jag för desperat då" osv.. Jag blir lika fascinerad varenda gång jag läser/hör en liknande fråga. Är det vanligt att man gör någonting tillgjort i lägen när man dejtar någon/träffar nytt folk osv? Och i sådana fall varför?

//Ärligt nyfiken Amaranthine

Känner mig mycket manad att svara eftersom det är typ mig du citerar... Tack!:bow:

Jag är mig själv och jag trivs med det, men eftersom jag har tillgång till ett forum som Bukefalos, där det finns massor med olika människor med massor med olika erfarenhet och åsikter så frågar jag här - för att jag KAN! Jag frågar för att kunna få hjälp att bestämma mig för antingen det ena eller det andra, jag frågar för att kanske få nya synvinklar på mitt dilemma, jag frågar för att jag inte vet själv. ...men självklart är det jag i sista hand som bestämmer!

Varför är det konstigt att fråga vänner ( i det här fallet okända vänner ;) )om råd? :confused:
 
Sv: Är vi dåliga på att vara oss själva?

För att de ingår i våra respektive roller. Tjejer SKA vara mer intresserade än killar, de SKA älta honom med sina tjejkompisar medan killar SKA vara mer tillbakadragna och de som håvas in, killar får aldrig visa sitt intresse för tydligt, de ska aldrig VILJA utan liksom luras att stanna kvar...

Jag har börjat utveckla allergi mot trådar av typen Hur ska jag tolka det häääär? Istället för att FRÅGA honom, han är ju ändå den ende som vet.

Om den samlade kvinnokraft som läggs på Varför hör han inte av sig/Vad menar han/Hur ska jag gå vidare utan att skrämma bort honom osv kunde omvandlas till energi så skulle vi kunna lägga ner kärnkraften.
Oj, jag har alltid betett mig precis tvärt om förutom i min allra första tånårscrush. Jag ser inga klara könsmönster, faktiskt, utan tycker snarare att varje individs komplex kommer fram på ofta ganska likartade sätt i nya relationer. Någon har sårat många i sin levnads bana och är rädd att krossa en annan igen. Vissa har motsatt problem, de hoppas för mycket och blir ledsna. En tredje kanske betraktar sig själv som för äcklig för att inleda någonting alls.
 
Sv: Är vi dåliga på att vara oss själva?

Lite här och var hör man frågor som "Han skrev så, vad ska jag svara" eller "Kan jag göra så eller verkar jag för desperat då" osv.. Jag blir lika fascinerad varenda gång jag läser/hör en liknande fråga. Är det vanligt att man gör någonting tillgjort i lägen när man dejtar någon/träffar nytt folk osv? Och i sådana fall varför?

//Ärligt nyfiken Amaranthine
Man vill ha uppmärksamhet. Det är det nya "innemodet".

Å tex i nyhetssändningar kan det ibland sägas ........."på sociala medier diskuteras det flitigt och där säger tex NN att........". Jag tycker det är så jäkla tramsigt att referera till sociala medier. De flesta skiter väl fullständigt i vad som diskuteras på sk sociala medier :confused:
 
Sv: Är vi dåliga på att vara oss själva?

Jag har börjat utveckla allergi mot trådar av typen Hur ska jag tolka det häääär? Istället för att FRÅGA honom, han är ju ändå den ende som vet.

Om den samlade kvinnokraft som läggs på Varför hör han inte av sig/Vad menar han/Hur ska jag gå vidare utan att skrämma bort honom osv kunde omvandlas till energi så skulle vi kunna lägga ner kärnkraften.
:rofl::rofl::rofl:
 
Sv: Är vi dåliga på att vara oss själva?

Jag håller med dig helt!

Ifråga om könsaspekten som några nämnt håller jag dock inte alls med eller känner igen mig, jag uppfattar den allmänna synen som att varken män eller kvinnor "får" vara för på och intresserade. Har alltid sett det som att det här lite svala som ger upphov till jakt är något som lockar många av bägge kön.
 
Sv: Är vi dåliga på att vara oss själva?

halvt kl

Jag fattar inte hur könsaspekten går att missa. På ÄU just nu finns det en relationstråd av slaget som åsyftas, och vad har den för titel? Jo, "Killproblem"...
 
Sv: Är vi dåliga på att vara oss själva?

Extremt fånigt med detta ältande. Och extremt fånigt om grabbar också faller in i sitt "mönster" och inte kan tala ur skägget utan ska kräva "tolkning" och en massa kringtramsande hit och hit. Nej, hualigen för både ältare och velpottor.
 
Sv: Är vi dåliga på att vara oss själva?

När det gäller kärleksrelationer är jag verkligen extremt mig själv! Vad nyttar det att bli tillsammans med någon som inte accepterar mig för den jag är till 100% redan från början? Nej, det är ingen bra grund att bygga en hållbar relation på. *tycker*

När det kommer till vänskapsrelationer går jag helt emot min egen övertygelse och har ingen aning om vem jag ska vara eller hur man är ok. Konstigt att det kan vara så stor skillnad egentligen... känner mig helt lost bland vänner ibland och undrar vad de tänker om mig egentligen. Massa sånt onödigt.
 
Sv: Är vi dåliga på att vara oss själva?

Jag förundras över att folk inte har bättre självkänsla när det kommer till att lita på sin egna känsla och förmåga. Jag litar ju hellre på vad jag själv tror än vad någon annan tror, när det kommer till mina förhållanden och kärleksaffärer.
 
Sv: Är vi dåliga på att vara oss själva?

Jag är förundrad över din justa trygghet i dig själv :)
 
Sv: Är vi dåliga på att vara oss själva?

Jag förundras över att folk inte har bättre självkänsla när det kommer till att lita på sin egna känsla och förmåga. Jag litar ju hellre på vad jag själv tror än vad någon annan tror, när det kommer till mina förhållanden och kärleksaffärer.

Behöver du aldrig ventilera dina tankar med någon?
 
Sv: Är vi dåliga på att vara oss själva?

Det beror väl på vad man ventilerar? Att ventilera sig själv - typ Vad vill jag med det här, Är jag tillräckligt intresserad, Ska jag satsa på detta - det tycker jag inte är så konstigt. I synnerhet inte om man gör det tillsammans med vänner som känner en och som därför kan vara lite mer kvalificerade bollplank.

Men Vad menar han? Hur ska jag tolka det här? Han svarade inte på mitt mess förrän dag 3, vad betyder det? - det är det som är det tröstlösa ältandet och som bara är förspilld kvinnokraft. Det finns nämligen bara en enda person i hela världen som vet vad han menar och det är han själv.
 
Sv: Är vi dåliga på att vara oss själva?

Men Vad menar han? Hur ska jag tolka det här? Han svarade inte på mitt mess förrän dag 3, vad betyder det?

Den sortens frågor antyder ju också att (man tror att) det finns en kod för Manligt Dejtingbeteende, och att man kan lära sig den koden ungefär som man kan lära sig engelska, tyska eller andra främmande språk.

Den sortens frågor antyder också att (man tror att) det finns en kod för Kvinnligt Dejtingbeteende, som kan ge ett korrekt svar på hur tre dagars sms-tystnad ska tolkas och exakt hur kvinnan då ska agera.

Dessutom antyder det att den som frågar är fullt villig att gå in i en relation som bygger på den typen av könsstereotypa koder. Det är därför hon ber om hjälp att göra rätt, att tex inte bete sig fel så att det hela skiter sig precis som med den förra dejten.

Jag tycker att det är lite sorgligt.
 

Liknande trådar

Skola & Jobb Dramatisk rubrik men det är så det känns :cry: Är inne i en djup kris och det känns som att jag håller på att förlora fotfästet. Jag...
Svar
3
· Visningar
801
Skola & Jobb Hur skulle ni bemöta en person, ni inte känner, på ett nytt jobb som från dag 1 börjar säga saker ironiskt till er? Började nytt jobb i...
2
Svar
39
· Visningar
3 450
Senast: Bulldoozer
·
Övr. Hund Jag har sälj annons ute på min hund sedan den 17 januari. Jag har fått tre svar. En som bor i samma stad som jag och som kör lastbil...
2 3 4
Svar
60
· Visningar
5 219
Senast: ako
·
Relationer Många neurotypiska personer har en förmåga att "läsa mellan raderna" medan vi med autism oftast tar in det som faktiskt sägs eller...
5 6 7
Svar
127
· Visningar
8 683
Senast: Lobelia
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp