Aktivering

Vi spelade också fotboll (aka petboll) Man fick ICKE bita i fotbollen, utan skulle peta iväg den med tassarna. Till slut kunde hon dribbla och skjuta mål. Vi hade en fotbollsplan som låg lite avsides där jag vågade leka med henne lös.

Det gick många fotbollar (för naturligtvis tog hon till tänderna när hon blev tillräckligt exalterad) men vi hade så roligt att mina plomber värkte.

Inomhus spelade vi three card-monty (en godis, senare ett föremål, göms under en av tre plastmuggar. IKEA:s oförstörbara i hårdplast. Muggarna blandas. Gissade hunden rätt fick hon gotte. Gissade hon fel visade jag godbiten/föremålet fanns. Blandade igen och hon fick gissa igen). Själva aktiveringen var kanske egentligen att sitta städat mittemot under spelet.
 
Jag tycker han är supersöt, jag har verkligen en förkärlek till när hundar har "inramade" öron på det där viset. :love:
Men visst är det fint! Älskar hans öron också, de är dessutom så mjuka så det finns inte, så pussvänliga! Och han ser så underbar ut när han går i solen och bildar skugga, han ser ut som batman då! Jag fnissar och kallar honom för batmanhunden när han ser ut så, eller ja, när hans skugga ser ut så :D Och när han går framför mig och lyssnar bak och vänder öronen rakt bak så det vita är bak, man vill bara fram och pussa på dem!
 
Hundar med stående öron uppfattas farligare än hundar med hängande öron. Jag vet en som har två hundar av samma ras. Lika stora, samma färg osv. Den ena har stående öron (som rasen ska ha) och den andres öron hänger. Den med hängande öron ser mer oskyldig och snäll ut medan den med stående öron ser mer vaken och alert ut och lite farligare.

Lägg till din hunds blå ögon så har du nog förklaringen där.
De tycker snarare om hans öron, det är mer hans inramade ögon, som är det som gör det. Det vita ovanför och det svarta under. Samt att ögonen är blå och svårtydda. Inte så mjuka i blicken så att säga.
 
Det ska finnas en grupp, RSA i Fjugesta Örebro och där kan man låna selar. Annars går det att skriva och fråga på Svenska Weightpullklubbens facebooksida om det finns någon i närheten som kör som vill visa.
Tack för tips. Det är tyvärr en hiskelig bit till Örebro från mig.
 
Det hade kanske gått att lägga ut spår och prova själv men det kräver förstås tillstånd, jag vet inte hur lätt eller svårt det hade varit för dig att lägga spåret heller, kanske är mer krångel än det är värt i nuläget. Det är ju ändå fysisk aktivering som han med största sannolikhet har större behov av, kanske lika bra att fokusera på det samt hundkompisar och eventuellt andra mer lättillgängliga former av spår eller träning i allmänhet som ni kan göra på egen hand.

Att han blivit vanvårdad och slagen tidigare kan ju förstås vara en bidragande orsak till att han reagerar så starkt när ni blivit trakasserade, särskilt inomhus, och på snöskottningen. Det måste vara en stor lättnad att han inte är lika stressad som tidigare.

Ja precis, dels grov i kroppen men också proportionerna, formen på huvudet med den lite kraftigare vinkeln mot nosen och de relativt runda ögonen.
Tänker du möjligtvis om han har malamute i sig?
 
Kanske finns det nagon klubb eller sadana som haller pa med att hundar drar vagnar?

Nar Miss Mandy och jag var i Californien hade jag samre mojligheter att ha henne los an hemma da jag vanligtvis bodde (Det vill saga parkerade husbussen:p) sa att hon inte kunde vara ute utan mig och nar hon var los var jag tvungen att ha 100% koll pa var hon var.

Eftersom hon kunde dra en vagn hade jag alltid den med mig och vi gick ofta en runda till en skog dar vi gick forbi flera hus med hundar dar de blev vansinniga varje gang vi gick forbi. Nar hon bara var kopplad utan vagn aldrig nagot, men hon var mycket tydligt mycket medveten om de skallande hundarna pa andra sidan staketet.

Med vagnen brydde hon sig inte alls, inte ens ett litet flicker med ett ora. Hon hade ett job och var koncentrerad pa det. Jag kunde ocksa ga och handla och hon drog hem maten! (en Mexican affar dar det fanns en man som mer an garna stod ute och pratade med henne och sag till att ingen gick fram till henne. Vilka minnen det vacker:love: )
Jag har en kärra han skulle kunna dra, med lite ombyggnation eller så. Däremot är den rätt klumpig och stor och att gå och handla fungerar tyvärr inte, var skulle han vara medan jag handlar?

Han har dragit den några gånger faktiskt, dragit hem sin säck hundmat tex, dottern väntade utanför medan jag köpte 15 kg hundmat och han drog hem den. Den är ju inte gjord för hund så vi fick ha koll och hålla emot i nedförbackar så den inte rullade in i honom, men han drog. En höll i hans koppel och gick framme hos honom och en vid vagnen.
 
Det gjorde jag med min hund och han älskade det!! Till slut såg han direkt om jag saknade en vante på ena handen, och så drog han iväg för att leta efter den :-) Det var nästan omöjligt att tappa nåt utan att han la märke till det. Men så hade han också ett helt otroligt föremålsintresse.
Jag testade det. Vad ska jag säga.... :laugh: :rofl:

Ointresset var enormt faktiskt! :D ute letar man inte saker, håll reda på ditt skit själv meddelade han med en blick och gick. Jag testade leksak. Samma sak. Ta upp den, matte, du släpade ut den. Jag mutade med godis och meddelade "Hämta". ÖÖÖÖÖHHH....EEEHHHH.... hört talas om nix, nope, naj, nej, njet?! Spionen hade en bestämd åsikt, kan man säga :D Jag ska träna lite utanför dörren och testa med köttbullar som belöning...
 
Vi spelade också fotboll (aka petboll) Man fick ICKE bita i fotbollen, utan skulle peta iväg den med tassarna. Till slut kunde hon dribbla och skjuta mål. Vi hade en fotbollsplan som låg lite avsides där jag vågade leka med henne lös.

Det gick många fotbollar (för naturligtvis tog hon till tänderna när hon blev tillräckligt exalterad) men vi hade så roligt att mina plomber värkte.

Inomhus spelade vi three card-monty (en godis, senare ett föremål, göms under en av tre plastmuggar. IKEA:s oförstörbara i hårdplast. Muggarna blandas. Gissade hunden rätt fick hon gotte. Gissade hon fel visade jag godbiten/föremålet fanns. Blandade igen och hon fick gissa igen). Själva aktiveringen var kanske egentligen att sitta städat mittemot under spelet.
Fotboll går också bort tyvärr, inte så bollintresserad. Inte heller frisbeeintresserad eller så, speciellt inte ute.

Ditt spel med muggarna har jag testat med doft i och godis som belöning men han har så sanslöst dåligt tålamod så han flippar över allt för att få rätt och fräser- GODIS NU! :D Men jag ska testa igen, han har lugnat sig sedan sist, tålamodsträning har givit resultat efter den turen med det..... Sitta städat är en enorm svårighet :D Räcker 10 sekunder?! :rofl:
 
Jag testade det. Vad ska jag säga.... :laugh: :rofl:

Ointresset var enormt faktiskt! :D ute letar man inte saker, håll reda på ditt skit själv meddelade han med en blick och gick. Jag testade leksak. Samma sak. Ta upp den, matte, du släpade ut den. Jag mutade med godis och meddelade "Hämta". ÖÖÖÖÖHHH....EEEHHHH.... hört talas om nix, nope, naj, nej, njet?! Spionen hade en bestämd åsikt, kan man säga :D Jag ska träna lite utanför dörren och testa med köttbullar som belöning...
Det här är så kul, faktiskt - hur olika hundraser verkligen ÄR olika, och det är alldeles ok! :) Min Beauceron hade ju ett helt galet föremålsintresse och det ska rasen ha. En Husky ska nog tänka på annat och det är inget fel utan bara rasens personlighet! Du får hitta nåt annat kul ;)
 
Satte ut en annons i en FB grupp om lek- och promenadsällskap till honom och han har nu träffat en husky/samojedhane på 2,5 år och de leker och busar som tokar, på typiskt huskyvis. Det går banne mig undan när de sätter igång och de leker i timmar! De har så roligt och det är en fröjd att se hur väldigt lika de är med allt! De blev vänner på stående fot liksom, trots hanar båda två och okända för varandra. De hälsade och frågade om att vara bästisar inom en minut de träffades. Vi har promenerat ihop och så har vi träffats hemma hos dem så de fått springa i trädgården och lekt. Spionen har sedan visat var han bor, såg så gulligt ut när han visade "här ska vi gå, kom här, den här vägen är det hem till mig!". Man blir ju rörd av att se dem! De ska träffas på söndag igen förhoppningsvis!

428632054_10160296890043877_4002931747808228166_n.jpg
 
I går träffade vi en Husky/pomeranier tik på 7 år. En lugn och trygg individ, de hälsade inte utan vi promenerade bara tillsammans. Det gick bra, han lugnade sig snabbt faktiskt. Tror hennes lugn och stabila sätt gjorde att han snabbt fann sig i att själv vara lugn. Precis vad jag hoppades på!

Tyvärr bor hon och hennes ägare utanför här, men vi ska träffas igen förstås, jag ska ta buss en bit och någon gång åker hon hit så vi går i skogarna här också förstås. Men då blir det bussträning också kan jag tänka. Redan nu nervös! Men jag tänker att lite mer hundträffar i livet kan ju göra honom lite lugnare också.

Jag gillar tanken på klövjeväskor, har redan en väska nerpackad, ska rota fram och se om den passar honom. Gillar tanken på drag av vikter, kanske kan jag få med även husse och matte till husky/samojedhanen på det. Det vore kul, att inte vara ensam att göra saker, och jag tror att det vore kul även för deras hund eftersom han är så lik spionen! :heart De har beskrivit att sedan våra tokar har träffats har deras hund känts lugnare och mer tillfreds.

Jag har försökt googla efter sådan klubb här men hittar inget, någon som vet hur jag ska googla för att få fram något?
 
Tänker du möjligtvis om han har malamute i sig?
Inte nödvändigtvis, det finns ju en väldigt stor variation inom rasen. Det finns en typ som går helt åt andra hållet också, lättare än standard och ofta med kortare päls, längre ben, smalare och rakare huvud, och även då utan andra raser inblandade (vad jag vet), så det är inte någon jätte-likriktad ras överlag. Fullt möjligt att han är 100% siberian husky även om han är åt det grövre hållet i några av proportionerna.
 
Det här är så kul, faktiskt - hur olika hundraser verkligen ÄR olika, och det är alldeles ok! :) Min Beauceron hade ju ett helt galet föremålsintresse och det ska rasen ha. En Husky ska nog tänka på annat och det är inget fel utan bara rasens personlighet! Du får hitta nåt annat kul ;)
Ja, tycker också att det är kul, och framför allt att han är så tydlig liksom med vad han också tycker om de olika saker jag föreslår. Roligt är det ju också när man ser klipp på youtube, Facebook och Tiktok om huskysar som beter sig som honom. Jag skrattar gott igenkännande :D
 
Inte nödvändigtvis, det finns ju en väldigt stor variation inom rasen. Det finns en typ som går helt åt andra hållet också, lättare än standard och ofta med kortare päls, längre ben, smalare och rakare huvud, och även då utan andra raser inblandade (vad jag vet), så det är inte någon jätte-likriktad ras överlag. Fullt möjligt att han är 100% siberian husky även om han är åt det grövre hållet i några av proportionerna.
Det finns ju även de som är enorma, jättestora, men en husky ska ju vara mellanstor så det tycker jag är att överdriva. Även sk whooly huskysar som används för utställning som har mängder med päls men inte har dubbelpäls alls och alltså fryser på vintern till skillnad mot en vanlig husky. Folk är knäppa....
 
Jag har sälj annons ute på min hund sedan den 17 januari. Jag har fått tre svar. En som bor i samma stad som jag och som kör lastbil, men som inte hört av sig mer igen efter att vi förde på tal att träffas. En som berättade att sambon är hemma alltid och han själv jobbar, bor inte i samma stad, och som frågade om de kunde få honom gratis, och när jag ställde vidare frågor upprepade han bara samma svar som i första meddelandet och svarade inte på mina frågor utan fortsatte på gratisspåret, så jag svarade att de inte känns rätt för min hund. Och så en som ställde en fråga "hur är han med valpar", bara det och inget annat, så jag svarade inte. Tänker att kan man inte anstränga sig mer än så är man inte värd min hund eller min tid.
I går fick jag ett meddelande till där en person skrev att hen "börjar med att fråga om han är kvar". Jag har inte svarat. För jag vet inte vad jag ska svara om jag ska vara ärlig. Jag vet inte om jag ska sälja honom nu.

I helgen la jag ut en sökesannons på FB i en grupp i staden jag bor om lek-och promenadsällskap, förklarade lite hur hunden är osv och om det är någon som vill gå på promenader med oss och låta hundarna leka osv. Hade hoppats att det skulle finnas en rastgård i området jag bor i, men det gör det inte tyvärr. Men jag fick tips på två rastgårdar varav en som inte är så många hundar i, någon skrev att han går någonstans utanför staden (typ tack för upplysningen??) och så fick jag PM från två personer. En man med en husky/samojed som vi mötte på en promenad för ett år sedan och vi blev inbjuda till honom och hans familj i söndags för playdate. Och så en kvinna med husky/pomeranier, vi ska höras nästa vecka för en promenad och se om det fungerar. Playdaten fungerade jättebra, de lekte nonstop i två timmar och är precis likadana, min 4,5 år och den andra 2,5 år, båda okastrerade hanhundar. Såg så härligt ut när de lekte och fann varandra direkt. De ska träffas igen på lördag, och ev gå ihop på prommis i veckan också.

Den här annonsen var ett försök att få någon slags aktivering/lek/rastning/stimulans eller vad jag ska kalla det, så att han får lite mer utlopp för sina energier och kan hantera saker hemma bättre med ensamhet osv. Kan det hjälpa?

Löpband har jag inte råd att köpa och de begagnade jag har sett kan jag inte hämta då jag inte har bil osv, annars hade jag testat det Men jag har ögonen öppna för ett här i staden om det dyker upp. Finns det andra sätt jag kan göra för att hjälpa honom med aktivering? Som JAG kan göra? Kan ni hjälpa mig att brainstorma lite, tänka utanför boxen kanske?

Tycker det är så svårt. Det har blivit bättre med hans ensamhet, inte perfekt, inte så som tidigare, men mycket bättre än när jag skrev förra tråden och när jag satte ut annonsen. Det är som om varje dag gör det bättre för honom. Så nu vet jag inte ens om jag vill eller ja, behöver är väl mer rätt ord, sälja honom. Jag kanske ska ge det en chans ändå. Han är så mycket lugnare nu, mer positiv och gladare!

Istället för att sova ligger jag och snurrar i sängen med tusen miljoner tankar. Vad gäller hunden känner jag mig mer glad än på länge, kanske känner han av det också.

Om jag vill börja träna något med honom, hur börjar jag, med tanke på hur han är? Vad passar att träna med honom? (vad är billigast med tanke på inflationens påverkan på mig just nu) Drag känns ju rätt uteslutet med tanke på min syn, eller bristande sådan, men något borde jag ju kunna göra med honom. Agility verkar bara vara hans grej i skogen när HAN vill själv så det är svårt, men finns det inte andra saker man kan göra med sina hundar?
Just att fråga om hunden (hästen / katten etc) är kvar innan man lägger tid på att skriva ett långt mail där man beskriver vad man kan erbjuda förstår jag fullt. Det behöver inte fara något konstigt alls.
 
Just att fråga om hunden (hästen / katten etc) är kvar innan man lägger tid på att skriva ett långt mail där man beskriver vad man kan erbjuda förstår jag fullt. Det behöver inte fara något konstigt alls.
Men det skrev jag inte heller att det var?
 

Liknande trådar

Hundträning Hej! Jag är ny här och hoppas inte någon anser att jag har en "dum fråga"! Det här verkar vara ett nyttigt forum. Har en vit herde som...
Svar
10
· Visningar
1 250
Senast: Lisalei
·
Hundträning Hej alla, Min maltipoo (hane, inte kastrerad) blir i år 4 år gammal och det finns en rad problem som jag tror bottnar i stress. Vet...
2
Svar
20
· Visningar
2 196
Senast: Acto
·
Övr. Hund Hej! Jag har sedan 2 år tillbaka min första hund. Hon är det finaste jag har, och att se henne lycklig är det bästa jag vet. Jag gör...
Svar
19
· Visningar
1 639
Senast: Hellhound
·
Övr. Hund Hejsan! Jag och min kille är otroligt sugna på en hund. Han vill ha nu-nu-nu medan det är jag som bromsar eftersom jag såklart vill att...
2 3
Svar
50
· Visningar
4 694
Senast: hollypolly
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp