Är vi något ovanligt exemplar eller?

[Mirre]

Isaks pappa och jag gick isär för ett par år sedan.
Efter en lång tvist kom vi till slut fram till en lösning som funkar bra.

Idag har vi en kommunikation som fungerar klockrent, vi är rörande överrens om allt gällande sonen. Mitt ex och min sambo kan träffas, umgås och ha trevligt utan minsta tjafs eller så. Det har hänt flertal gånger att vi åkt och handlat tillsammans allihop, min sambo och mitt ex hjälpte mina föräldrar med en takbalk nyligen och min styvfar har även kört min fd till akuten en gång.

Vi tycker ju allt det här är superskönt och alla är nöjda och glada. (Isak framförallt)
Men reaktionerna från folk när man berättar, är mest förvånade miner och de verkar nästan chockade över att vi inte bråkar Att ex och sambo kan umgås är tydligen jättekonstigt. Vi ser det ju bara som bra för Isak, alla är sams och det är ingen risk att det blir nåt tjafs när vi träffas. Dessutom är det väl bara bra om vi kan träffas i veckorna ibland, eftersom Isak bor varannan vecka.

Är folk helt enkelt gammalmodiga?
Vi tycker ju det är helt normalt, men andra verkar tycka att det är värsta underverket

 

[trazel]

Sv: Är vi något ovanligt exemplar eller?

En av mina vänner har alltid haft den relationen mellan sina föräldrar och deras nya respektive. Det har ju varit jättebra för henne, men som du skriver så är det nog rätt ovanligt.

 

[lingonben]

Sv: Är vi något ovanligt exemplar eller?

Jag tycker det är jättebra att ni har sånt bra förhållande och kan samarbeta, både för Isaks och er egen skull. Håller med dig om att det inte borde vara värsta konstiga grejen att vuxna människor som tidigare haft ett förhållande kan samsas. Men å andra sidan, det räcker ju med att läsa tråden på Senior nyss om ex, där vissa tycker att man inte ska ha "onödig kontakt" med dem, eller kontakt alls, för att bli lite mörkrädd

 

[Quiss]

Sv: Är vi något ovanligt exemplar eller?

Jag är glad att mina föräldrar alltid varit sams även efter skilsmässan.
Som t.ex i år är pappa medbjuden hem till mamma och hennes sambo på julafton. Fungerar utmärkt.
Vet att det inte alltid är så. Min sambo är inte ett dugg sams med sitt ex, men de klarar av att vara i samma rum(vilket de måste vara ibland då de har tre barn ihop).
Men svärfar däremot, vägrar vara i samma hus som svärmor. Vilket är ganska jobbigt för deras barn och barnbarn.

Jag tycker det är helt kanon att ni kan vara sams på det sättet.

 

[Mirtai]

Sv: Är vi något ovanligt exemplar eller?

Jag är barn till två föräldrar som inte kan umgås. Eller rättare sagt, pappa vägrar umgås med mamma. Inte alls så kul och blir otroligt tärande på oss barn som i vissa lägen "måste" välja mellan föräldrarna... Så all heder till er! Lyssnade på en diskussion i någon TV-soffa angående "Happy, Happy", skilsmässoboken som kom ut i år. Där var det någon som menade att problemet för barnen var inte skilsmässan i sig utan att de vuxna inte vet hur de ska hantera det. All respekt till er som verkar kunna göra just det!

Jag är också sambo med en man som har barn. Han och exet är väl inte direkt vänner men kan umgås även om det inte händer mer än vid gemensamma aktiviteter för barnen. Hon och jag träffas inte mer än ngn enstaka gång i samband med hämtning/lämning av barn. Hon ser mig som en stor konkurrent om hennes barn så det är inte så lätt att umgås... Hoppas och tror att det kommer bli bättre!

 

[Araminta]

Sv: Är vi något ovanligt exemplar eller?

Jag är barn i en familj som också "går över gränserna". Min farmor (bosatt i Stockholm) brevväxlar med min mormor (bosatt i Olso) och åker självmant dit och hälsar på. Farmor har även en nära kontakt med min mamma och hennes nya. Pappa väntar tillökning med sin nya och mamma har sagt att hon gärna sitter barnvakt. Egentligen består hela min släkt på pappas sida av frånskilda och nyblivna men vi firar trots det jul mm tillsammans, farmor, hennes ex och deras gemensamma son, pappa och hans sambo, mamma och hennes pojkvän, farbror, hans nya, farbrorns ex och kusinerna etc.

Jag älskar min familj! Många av mina vänner tycker nog den är lite annorlunda men reaktionerna jag mött är bara överväldigande positiva. I vårat fall är det framför allt min farmor som är spindeln i nätet, mer socialt begåvad människa får man leta efter!

 

[A-K.Eng]

Sv: Är vi något ovanligt exemplar eller?

Här firar vi jul med mamma och hennes vän, pappa och hans sambo. Alla på en gång. Det är härligt när folk kan hålla sams och umgås.

Fast det kanske beror på hur en separation går till. Är den dramatisk med t ex otrohet kanske det är svårare att trivas och dra jämt.

 

[lady_mike]

Sv: Är vi något ovanligt exemplar eller?

Flera av mina bekanta som har barn men lever separat har det så. Dom har kanske en gemensam bil som följer med barnen, en ny sambo som umgås med deras ex som vänner, hittar på saker med barnen mm. Samt att dom försökt se till att bo nära varandra så barnen ska kunna ha "fri tillgång" till båda sina föräldrar. Dom ser det inte som sin rättighet att ha barnen utan som barnens rättighet att ha föräldrar

 

[Mirre]

Sv: Är vi något ovanligt exemplar eller?

Så ser vi det också
När Isak blir så stor att han är ute själv kan han gå emellan om han vill.