Absolut, men det finns även forskning på att om en person får en viss identitet som "kvinna" eller "färgad" och det är en identitet som är hårt inarbetad i samhället kan personen tex göra sämre ifrån sig på ett test bara på grund att att hen uppmärksammas extra på identiteten. Så det är nog på det hela bra att försöka att inte till vardags lägga folk i fack. Även om det är väldigt bra att göra det med tex skolor eller områden till vilka man kan skicka extra pengar eller hjälp. Det var bara så jag tänkte.
Studentlägenheter kommer undan och det finns andra undantag. Gissar att om man tex bor i andra hand så får ägaren behålla förrådet om hen vill (jag hade inte förråd i tex studentlägenheterna eller när jag bodde i andra hand, jag har bara haft det på förstahandskontrakt).Jag har bott i flera lägenheter utan förråd eller klädkammare. Visste inte att det var emot hyreslagen.
Men å andra sidan väger jag upp det nu när jag bott i två lägenheter med både klädkammare och förråd.
I studentlägenheter har jag dock haft förråd. Aldrig bott andra hand, utan det har varit helt vanliga hyresrätter.
Jag har ju alltid tyckt gallerförråden är super och har vuxit upp med ett sådant. Det känns som det naturliga för mig och det är ju också den typen jag sett i nya bostadsrättsföreningar. Gamla tenderar ju ibland ha något slags träväggar men liknande låsmekanism. Samtidigt jag har aldrig bott på ett ställe där det varit direkt risk för stölder och jag har aldrig egentligen förvarat direkt värdefulla saker i dem (utom kanske slalomskidor men då inte ställt dem väldigt synligt). (Varför har jag varit i div förråd? flyttat åt folk och köpt grejs på Blocket osv) (Förråden har ju normalt nyckel även för att komma in till samlingen gallerförråd.)
Ok, lustigt. Och sannolikt inte enligt reglerna då.
). 
)Säljgrupper på Facebook.
Ingen utomstående kan ju se om det är skänkta eller ärvda saker.
Klassfrågan är att det finns saker att ärva från den egna familjen. Att köpa begagnat är något annat, det var arvet det handlade om. Jag tror ingen tror att fattiga handlar sina möbler på Bukowskis, även om alla möbler som säljs där är begagnade.
Men ibland har det känts som att man menar även den stil som jag gillar mycket; shabby chic. Vilket jag tycker kan bli lite lustigt då vissa gammeldags saker är väldigt populära i de kretsarna, tex socker-/äppellådor eller skolplanscher. Det märks på priserna på dessa saker ibland. Jag ser själv humorn i att såna vardagliga saker som sågs som inte märkvärdiga alls har blivit så värdefulla dock
Jag tycker att stilen är mycket sådär att man har en romantisk syn på den gamla vardagen på landet. (Troligen inte så realistisk ibland
Men samtidigt vill man nog ibland ha nya saker som bara "ser" gamla ut också
)Jag hittar likadana saker som säljs dyrt på Bukowskis gratis på Facebook och billigt på t.ex. Myrorna.
Shabby chic är ju inte realistisk alls, vill jag påstå. Det har liksom aldrig funnits en tid i svensk inredningshistoria där alla väggar och möbler målades i femtio nyanser av vitt och ljusgrått med rosa och lila detaljer. Speciellt inte under "den gamla vardagen på landet". Shabby chic härstammar väl främst från en extrem-romantiserad syn på fransk lantstil.
(Och jag ska erkänna att jag har en viss aversion gentemot shabby chic eftersom så väldigt många gamla, vackra svenska möbler har gått ett grymt öde till mötes i händerna på dessa människor.
/inredningshistorie- och byggnadsvårdsnörd
Du och jag får starta ett uppror där vi befriar gamla möbler från avlutare och målare
Jag har tänkt lite på ägande sista tiden. Förut har jag tänkt att folk får göra vad de vill med sina egna saker. Men har börjat ifrågasätta det lite. Äger vi antikviteter och konst, eller förvaltar vi dom bara inför framtiden och samhället äger dom gemensamt?
