Affektanfall

[Gnarpis]

Igår kväll kom ambulansen hem till oss efter att sonen vaknat upp skrikande, tuppat av och därefter krampat. Vi fick ingen kontakt med honom förrän efter vad som kändes som lååång tid men det kanske bara höll i sig i några minuter.
Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv
När han sträckte upp handen mot lampan och tittade på den så lugnade vi ner oss älskade lilla unge.
Vi åkte in till akuten och han blev undersökt utan några som helst konstigheter. Läkaren var ganska säker på att det var ett affektanfall. Det kan barn tydligen få när dom blir förbannade eller skrämda och dom skriker så hysteriskt så dom inte får luft. Det kan vara ärftligt.
Förmodligen blev han skrämd av en mardröm. Stackars liten.

Finns det någon som har erfarenhet av detta?
Det känns skitjobbigt. Man ska inte bli överbeskyddande, men jag blir gråtfärdig av att han inte vågar somna nu. Behöver nog lite stöd.

 

[kamomillo]

Sv: Affektanfall

Jag hade ett helvetiskt humör som liten. Och skrek ibland så att jag tuppade av. Minns när jag var typ 3-4 år, och bråkade med en kompis om en docka som hette Bella.... Då svimmade jag av!

Dessa "anfall" hade jag tydligen haft sedan jag var liten, men dom växte bort vid 3-4 års ålder.
Mamma och pappa blev med tiden rätt luttrad. Och jag har inte några men alls av detta som vuxen.
Min son har inget temprament alls så han slapp ärva mina anfall...

* Jenny *

 

[Freyja_bus]

Sv: Affektanfall

Usch, det låter väldigt obehagligt, förstår att ni blev livrädda!

Jag har ingen erfarenhet av det själv, men min man hade det ett par gånger när han var bebis och inte fick som han ville. Han skrek tills han tuppade av och läkarna sa att det kallades affektkramp, så jag antar att det är samma sak. Det gick över av sig självt efter bara några "anfall".

Min kompis har en son som har fått minst ett sådant anfall när han var runt 10 månader. Det inträffade i bilen när han inte ville åka bil mer. Läkarna konstaterade även då att det var affektkramper. Min kompis var naturligtvis ganska skärrad i början och blev lite rädd för att bli överbeskyddande och ville inte försätta sig i en situation där sonen blev lika frustrerad igen, vilket ju är förståligt med ganska omöjligt. Det har iaf inte inträffat igen och nu är han ett år och några månader.

Hur som helst så är det ju inte farligt. I ert fall verkar det som om er son fått ett anfall av att han blev rädd i sömnen och inte för att han blev frustrerad (stämmer det?) och det är klart att det känns jättejobbigt att han är rädd för att somna. Hjälper det om du ligger nära och låter honom sova hos dig eller sin pappa ett tag? Han kanske behöver lite extra närhet nu ett tag framöver.

Jag har hört talas om nattskräck en del, kanske det är något att fundera över? Eller är det för tidigt? Har inte riktigt koll.

//Julia

 

[Gnarpis]

Sv: Affektanfall

Tydligen så var min ena syster likadan. Typ när hon inte fick den röda bilen i affären blev hon GALEN

 

[Gnarpis]

Sv: Affektanfall

Ja det verkar som om han blev skrämd av en mardröm snarare än att han blev förbannad (även om han har ett vidrigt humör ibland ). Det lät först som om han satte i halsen och därefter började han skrika och när han blev kritvit i ansiktet och började försvinna så tog jag honom (från pappan) och kastade mig ut på altanen höll honom över knät och daskade till honom i ryggen. Då kom han tillbaka, men hade spasmer i min famn och var inte kontaktbar.
Anledningen till mitt handlande var att jag hade läst något om frisk luft vid kruppanfall och daska till i ryggen om barnet satt något i halsen. Så jag tänkte att kombinerar jag dessa så kanske något funkar. Inte så rationellt, men det var så fruktansvärt hemskt.
Man ska tydligen bara hålla om barnet och vara lugn (jätteenkelt ).

Jo läkaren pratade om nattskräck också. Det går i familjen på båda sidor och han har senaste tiden haft svårt att somna och vaknat gråtande. Då lyfter jag alltid över honom till mig så han får kramas och mysa sig till sömns. Det brukar funka jättebra.

 

[Miks]

Sv: Affektanfall

Jisses vad hemskt!
Jag tycker du handlade bra, rationellt och fort. Eloge till dej! Hur sjuttsingen ska man veta att man bara ska krama på dom? Nä, jag hade nog agerat som dej (hoppas jag)!
Stor kram till både dej och lillskrutt! Hoppas han får sova utan mardrömmar inatt!
Miks

 

[Mitten]

Sv: Affektanfall

Elina hade någon slags mild form av nattskräck - första gångerna kring 4 månader och sist var hon kanske 18 månader. Men hon krampade inget, bara skrek helt okontaktbar, ibland tills hon kräktes, och lät som hon satte i halden och slutade andas. Usch vad hemskt det är. Hoppas det aldrig händer igen.

Men det här lät ju ÄNNU värre. Stackars liten. och stackars er. Elina verkade inte alls minnas vad som hänt, hon kunde typ somna om hulkande och vakna 5 minuter senare jätteglad

 

[Gnarpis]

Sv: Affektanfall

Åh tack!
Usch jag får tårar i ögonen så fort jag tänker på det. Så otäckt.

Nej man tänker inte spontant att det räcker med en kram liksom, inte ens när han skrek eftersom jag aldrig har hört honom skrika så där förut. Och då har han ändå varit ett skrikit barn (när han var mindre).

Kvällen efter (igår) så vaknade han gråtandes efter 45 minuter och jag hade precis tänkt gå och lägga mig så jag tog upp honom och strök honom över ryggen. Efter en liten stund kom en rap och han somnade om i mina armar. Sen sov han i min famn bredvid mig hela natten. Lugnt och tungt Jag kände att jag aldrig kommer släppa taget om honom.
Hur ska jag kunna lämna hemmet. Nu har jag fått separationsångest

 

[Gnarpis]

Sv: Affektanfall

Jag misstänker att det han fick ett affektanfall pga nån sorts natt skräck.

Han har ju sovit oroligt sista tiden och varit rörig. Ett tag trodde jag det berodde på tänder, men jag tyckte det var så konstigt att han bara var rörig på natten. Men faktum är att jag idag såg att en tand har spruckit igenom. Den tredje tanden. Jag har varit så fokuserad på att tredje och fjärde ska komma i överkäken så jag har inte tänkt på att titta i underkäken så noga, men eftersom mitt barn inte följer strömmen med nåt annat så varför skulle han det med tänderna , självklart kommer tredje tanden i underkäken, bredvid dom andra två!

 

[Nillizan]

Sv: Affektanfall

Hej! Jag hade sådana anfall när jag var liten, ända ifrån födseln och fram till jag var 3-4 år. Det hände dagligen, oftas när jag inte fick som jag ville. Hade ett himla humör, finns en anledning till att jag kallades " Lilla My".
Min mamma hade sådana också, även mina mostrar och mormor. Pojkarna i släkten har inte fått något av detta. Lite märkligt!
De är ofarliga, värst är det för föräldrarna. Jobbigt när det sker typ i affären, kan jag tänka mig.

 

[Gnarpis]

Sv: Affektanfall

Jo det var väldigt otäckt, men än så länge har det bara hänt en gång och då sov han som sagt. Jag kopplar ihop det med nattskräck och tandsprickning.