Sv: Alaskan Husky
Kom helt plötsligt på min gamla tråd.....
Jag tog emot hunden i alla fall.... Nisse har varit här ett år nu, han är kastrerad och uppfostrad...

Det går inte att ha honom lös, han drar som en avlöning, men annars är han den mest underbare hund man kan tänka sej! Så vansinnigt snäll....men urkorkad. Det är inte hans fel. Men jösses, tre hjärnceller varav två är osams och den tredje på semester....
Varför avlar folk fram sådana här hundar? Och till vad? Han är enligt uppgift född i Skåne - vem behöver en slädhund i Skåne?
Jag bara undrar....
Han har separationsångest och river med jämna mellanrum kåken när han är ensam, men han är så himla go och snäll, världens bästa kompis till tvååringen här hemma!
Det går inte att ta med honom på ridtur, för att hans näsa får honom att dra åt skogen, hur mycket vi än har tränat, men dragträningen går hur bra som helst, det måste ligga i generna....
Han drar vatten till hästarna, ved, matvaror upp för backen - helt utan bekymmer!!!!! Jätteglad jycke!
Han har inte så stort rörelsebehov som jag trodde att han skulle ha, men vi är ute och kvistar ganska mycket i alla fall.
Nisse har det bra här hemma och är en mycket älskad familjemedlem, men återigen frågan - varför "gör" folk sådana här hundar........ ?
Han skulle lika gärna kunnat ha hamnat åt helvete fel - jag är ingen expert alls på uppfostringsområdet, men han kunde ha hamnat vart fan som helst...
Till vilken nytta avlar man på sådana här korsningar?
Vi älskar Nisse i alla fall, inte hans fel att han är ett pucko....