Alaskan Malemute

[Tippan]

Nja... Tempramentet är ju medfött...

 

[Jadzia]

Inte helt. Både arv och miljö spelar in. Om man tar min äldsta hund som exempel så kan jag dämpa hans alltför stora skärpa och lära honom att välja andra lösningar, men ta bort skärpan kan jag aldrig göra.

Med snuttifiering menar jag att göra rasen till sällskapshund och ta bort dess naturliga användningsområde. Många raser har de egenskaper de har för att kunna utföra sin uppgift. Ofta är de för skarpa och svåra för sällskapshundsägaren och det ska de vara. Raser ska inte anpassas så att alla kan äga dem. Det har gått åt helvete med varenda ras som man gjort så med.
Vill man ha en sällskapshund köper man sig en sådan ras. Man gör inte om en arbetande ras.

 

[Calazirya]

Frågan är hur bra en draghund mår av att vara sällskap och bo i lägenhet. Kanske inte alltid syns hur psykiskt påfrestande det är.

Förstår inte.

Det finns hundar som går under namnet sällskapshund.
Om det är en sällskapshund man vill ha varför inte välja en ras anpassad för det.

Varför välja en dragras om man inte är intresserad av drag?
Tycker att uppfödaren torde ha mer koll på vad köparen vill ha för hund !

 

[malumbub]

Jag valde aldrig min husky. Jag räddade henne från en säker död.

Från början var jag ute efter nåt lite mindre som sällskap till min gammeltik, men sen hotades livet för denna tös, så jag blev räddaren i nöden... Jag bor i lägenhet, jag är relativt mycket borta hemifrån, MEN jag försöker kompensera detta med mycket motion/hjärngympa. Tur nog bor jag med mamma, så vi är två som turas om!

Jag skulle aldrig rekommendera en husky/draghund till någon som bor i lägenhet/är borta mycket, för de kräver verkligen mkt uppmärksamhet/motion/sysselsättning. En draghund mår dessutom fysiskt bäst av att bo utomhus! (Tro mig, jag vet - har huskypäls ÖVERALLT!!!)

Ganska nyligen var jag och mamma borta ovanligt mycket och då hittade vi små "olyckor" här hemma. Jag vet att det inte behöver vara så, men jag inbillar mig att tösen bestraffar oss på detta sätt och liksom påpekar att vi inte kliat tillräckligt mycket på henne den senaste tiden... (Pälsen kliar MKT när den släpper!) Enda sättet att förklara hennes beteende...

Jag har alltid varit intresserad av drag, men aldrig kommit igång med det. Med min tös har jag fått chansen att lära mig mer och snart kanske jag även provar på att åka släde!!!

Jag hoppas att fler inser hur krävande en draghund faktiskt är, oavsett ras! T ex samojeden verkar ha glidit över till sällskapshund i folks ögon, trots att det är en krävande dragras!!! För att inte tala om Alaskan Malamute och Siberian Husky!!!

 

[malumbub]

 

[malumbub]

Re: Alaskan Malamute

Jag har ingen direkt erfarenhet att malamuten, så därför skulle jag nog välja huskyn... Men det beror ju på vilka individer man träffar på, samt vad man har för planer! En husky passar nog mitt liv bättre och jag tror att jag har lättare att "fylla" en huskys behov...typ...kanske...

Det är extremt viktigt att veta föräldrarna till den valp man till slut väljer. Även bra att lära känna uppfödaren och de andra individerna.
Hade jag valt hund vet jag inte om jag köpt hund från den "uppfödaren" som min husky kommer från. Kanske inte från denna kull heller...
Det hela var en tjuvparning, och det är väl egentligen ingen som vet vem den rikitiga pappan är...

Mamman var skygg och reserverad mot människor, och det har min tös ärvt. Har tränat i flera år, men med små små framsteg. Idag höll hon på att göra på sig av oro när vi väntade på mamma vid tåget...och det har vi ändå gjort i fyra år...

Mormor till tösen var en riktigt häftig individ - hon kunde göra ALLT! Hon gick lös i skogen, och kom till en på rop, men först efter att hon kollat varför! Hon ville ha koll på om det verkligen fanns en anledning eller om man bara jävlades!!! (Stack aldrig!) Jag kan se lite av detta beteende ibland, främst när bollen är framme. Hade gärna sett mer, men de andra generna verkar starkare...

Brorsan har varit jättevild och ganska aggressiv periodvis, periodvis riktigt snäll och lugn! Helt sjukt! De har samma rutiner, de går samma runda varje morgon och de gör typ alltid allt efter samma rutin, ändå verkar det slå knäpp på honom ibland! Jag tror inte det är brist på motion, utan snarare kanske nåt han ärvt från...far?

Uppfödaren var ganska rolig hon... När hon inte kunde själv kunde grannbarnen ta med sig några hundar på promenad... JAG SKULLE ALDRIG SLÄPPA UT BARN MED FULLVUXNA OUPFOSTRADE HUSKYS!!! De kanske lyssnade på henne, men de hade inte alltid tålamod för barnen...
Stamtavla kan ni ju glömma att jag har, för pappan är ju okänd. Sen var det nåt annat strul också...

Jag älskar i a f min lilla tös, men hade det funnits andra alternativ (typ dragliv på landet) hade det nog varit bättre för henne!
Egentligen skulle ju inte kullen inte ens kommit till...men jag är ruskigt glad att den blev det...för då fick jag träffa min Sisko...

 

[Pyrusan]

Re: Alaskan Malamute

Ja, jag är väldigt pedantisk i mitt val av uppfödare/kennel.
Jag vet vart jag ska köpa min schäfer ifrån. det är bekanta till mig som föder upp schäfrar och doberman i mindre skala. De är riktiga brukshundar i kombination med otroligt bra sällskapshundar!
Jag har valt den tiken som är min absoluta favorit! Hon ska nämligen få sin sista kull nästa vinter om parningen går enligt planerna. ALLA hennes tidigare valpar har varit underbara djur!
Mycket trevliga att ha att göra med, pigga och glada, starka både psykiskt och fysiskt.
Självklart finns det ingen sjukdom som HD eller liknande i släktträdet.
De är kort och gott väldigt noge med sina hundar!

Vad gäller Huskyn så har jag läst på en del om rasen under några år, men aldrig varit i någon närmre kontakt med en. Därför ska jag börja med att leta upp en bra uppfödare som jag vill ha våran valp ifrån och sen besöka kenneln ett flertal gånger och umgås med hundarna och få möjlighet att fråga en expert på rasen.

Alla: Är det någon som har tips om en bra kennel för Siberian Husky?

 

[Druvan]

Nej, jag skulle inte heller välja en draghund som sällskapshund. Reagerade bara på att vissa tycker dom är skarpa i tempermentet då jag uppfattat dem tvärtom .

Hur många är det egentligen som har sällskapshundar av raser som är avlade för just sällskap? Jag kan inte komma på många i min omgivning. Jag själv har t ex Welsh Corgi som egentligen är avlade för vallning. Mina grannar har Dogo Canarian, eng. Cocker Spaniel, Golden Retriver och Springer spaniel som sällskap och alla dessa är egentligen jakthundar. Bara en tanke

 

[Jadzia]

Och se hur det gått för just golden, cocker och liknande raser. Ökad sjukdomsförekomst, brister i temperament, hjärtproblem och allt möjligt.

Att folk köper jakt-, bruks-, vall-, drag- och herdehundar som sällskap är bara att beklaga. De har väl inte bättre vett.

 

[Pyrusan]

Jag blev lite förvånad häromdagen när jag satt och läste i en hundbok om just raser.
I "Sällskapskategorin" hade de lagt Grand Danois. Är inte det en lite tuff ras för att enbart ha som sällskap? Jag kanske är ute och cyklar, men tycker nog att Grandar har rätt så mycket temperament ändå!

 

[Druvan]

Att folk köper jakt-, bruks-, vall-, drag- och herdehundar som sällskap är bara att beklaga. De har väl inte bättre vett.

Men då är det kanske BRA att raser "försnuttas" som du uttryckte det. Få människor idag köper t ex en Malamute till drag (de flesta kennlar föder upp utställnings och sällskaps-Malamutes eftersom dragfolket hellre använder huskey) eller min egna ras Welsh Corgi för vallning (då Border Collien är mer effektiv) för att nämna två exempel. Varför ta tillvara på egenskaper vi människor inte längre uppskattar och behöver? Alternativen är 1. "Försnutta" rasen och göra den till sällskapshund eller 2. Låta rasen dö ut (min "egna ras" hade inte funnits kvar om folk inte tagit till sig dem som sällskapshundar. Likaså Collie, Sheltie osv). Vi har i alla tider format hundarna efter våra behov... Bara en tanke jag fick

 

[Mia_R]

Vad klassar du en GD som då? Jag klassar den varken som bruks-, vall- eller jakthund.

 

[Pyrusan]

Nej, jag vet inte. Det fanns så många olika kategorier och jag läste inte igenom dem alla, men jag skulle defenitivt inte rekomendera en Grand Danois till någon som ska ha en första hund eller som är för "gulligull" med hunden.
Blir den inte uppfostrad på ett konsekvent och lugnt sätt utan av någon som bara vill ha en kompis att kramas med så kan det gå illa..
När jag var mindre så hade min mormor grannar med just dessa hundar och de var inte skojiga. Blev alldeles för tamt uppfostrade. Ungefär i stil med "Nej, nej, lilla Rudolf. Inte dra så hårt i kopplet, lilla gubbilubb. Hoppa inte på snälla tanten, Ruffis."

 

[Mia_R]

Visst, men så blir ju alla hundar. Oavsett ras måste en hund veta sin plats i flocken och det är inte i toppen!

 

[Fraggel_Tess]

Jag blir förbannad när läser om jakthundar som hamnar i lägenheter som sällskapshundar. Jaktinstinkten finns ju kvar...*GRRRR*

En bekant till mig köpte en norsk älghund och tror fortfarande det är en sällskapshund.

Stackars hund!

 

[Calazirya]

Jo men dom raser du nu tog upp anser inte jag vara sällskap
och jag har aldrig rekomenderat en av dessa raser till
någon som är ute efter enbart en sällskapshund!

 

[Sony]

Utan att ha hunnit läsa alla inlägg.....

Min/vår erfarenhet är att ett år mellan två hundar är lite för lite. Två år eller mer är bättre. Speciellt om de är av samma kön.

Själv skulle jag gärna välja Alaska M. Men jag/vi kommer troligen aldrig att göra det. Hade man tiden och möjligheterna till den mängd motion som de kräver så hade valet varit klart, men jag ser inte det som rimligt inom de närmaste 5-10 åren.

P g a småbarn och andra intressen så kommer vi nog att välja en mindre krävande ras än just Alaska M och Husky.

 

[Pyrusan]

Jo, visst! Men det är lite skillnad på om det är en cocker spaniel eller en grand danois som är över sin ägare.
Det är ju större fara för andra människor och djur med en ouppfostrad GD än en Cocker menar jag.
Dels är GD så stora med sådan muskelmassa så de är svåra att hålla i om hunden anser att den vill och får slita sig.

 

[Mia_R]

Visst är de stora, men det är ju inte den tyngsta rasen så även "mindre" hundar än GD är väldigt mycket tyngd och muskler när den sidan sätts in... Ändå så klassas många av de raserna som just sällskap.

 

[Tippan]

Det där är lite roligt. Man kan säga att mina hundar nästan är jämntunga. Den yngre kan jag lätt hålla i och jag har ett halvstryp på henne som inte dras åt speciellt mycket, bara så att hon inte kan backa ur det. Men den äldre hunden Igår fick vi det vi fruktar mest och det är Schäfer-möte *huga*, när hon sätter allvar och tyngd i sina utfall, då är det inte lätt att hålla henne...

Jag har försökt att annonsera efter Schäferfolk som kanske skulle kunna hjälpa mig så att hon får titta på snälla hundar, men ingen har nappat, så vi får väl fortsätta så här