Åldersnoja före 25...

[grodan21]

Sv: Åldersnoja före 25...

Jag har extremt svårt att se mig själv på chefsposition - jag vill inte. Jag vill jobba med det jag är utbildad till och får jag bara göra det så är jag glad. Kan jag till och med klara mig på att jobba lite mindre än heltid så är det ännu bättre.

Precis så jag känner!!! Vist jag är född på 90-talet, men jag hör till som inte vill jobba ihjäl oss.

 

[imzork]

Sv: Åldersnoja före 25...

Jodå, samtliga. Ett par har juristexamen och sysslar med någon form av aspiranttid (?) i rätten, så det är väl möjligen teorin om fyrkantiga hjul på barnvagnen som är applicerbar.

Aaah ... Juristexamen. Jaja. Typ "plugga-järnet-i-gymnasiet-sedan-raka-spåret-för-att-sen-jobba-på-pappas-firma".

Jag tillåter mig att ha fördomar, ja (det är straffet för de som säger "man kan inte"). Varje gång jag stiger in på jur.fak. möts jag av en helt annan värld där ungdomar som ser ut att vara i gymnasieålder springer omkring med skinnskor och skinnportfölj och pratar som om vi levde på 1800-talet. Känner mig aldrig så malplacerad som där.

Min egen institution: Massa cirka-30-åringar med Converse, odefinierbara klädstilar och väskor i alla möjliga material utom skinn.

 

[muppia]

Sv: Åldersnoja före 25...

KL

Jag lider också av åldersnoja, jag fyller 25 och vill inte bli äldre. Jag har löst det med att skaffa mig en 20 årig pojkvän

Eller nej. Jag flyttade hemifrån som 17-åring, bott själv i omgångar, redan varit sambo två gånger och haft hus ihop med ett av mina ex. Pluggar förnärvarande, påbörjar mitt sista år nu i höst. Jag är äldsta tjejen i klassen men känner mig inte ett dugg äldre än dem eftersom jag gör precis som jag vill. De andra verkar gå efter någon mall i hur man ska vara vuxen. Jag ser inte hur de lever sina liv precis som de vill, men det bekymrar mig inte, vill de upprätthålla en fasad om hur perfekt allt är så gör det. Jag visar att mitt liv inte är perfekt men att jag lever mitt liv precis som jag vill.

Mitt liv lever jag och alla kommentarer jag får om mitt liv svarar jag med "Dra åt helvete".

När jag var singel var det många som frågade om det inte var dags att skaffa en pojkvän redan efter ett halvårs singelskap. Jag svarade att jag trivdes bättre med att knulla runt än att sitta hemma ihop med en och samma snubbe varenda helg. Gissa vilket gensvar jag fick Många gånger var det men de förstod väl inte sarkasm så värst bra. Att jag var provokativ i mina svar var helt enkelt för att visa att jag skiter i vad andra säger.

1,5 år senare är jag plötsligt kär i någon, ingen i min närhet trodde att det fanns någon romantiker i mig, allvarligt

Jag kommer vilja klättra i karriären och göra allt som är vuxet (exklusive dricka kaffe!) men jag kommer alltid vara liten i sinnet och jag älskar det. Men folk som frågar får inte något vettigt svar av mig. Jag lever här och nu. Jag bryr mig inte om vad som händer sen. Jag pluggar idag, examen nästa år. Vad som händer sen vet jag inte. Jag vet inte om jag kommer att gifta mig med mitt lammkött. Jag vet inte om jag kommer vilja ha barn sen. Han vill ha, det vet jag. Men han vet att jag inte vet hur jag vill ha det och det får han finna sig i. Jag bryr mig inte och tänker inte fundera på hur livet ser ut sen.

För idag känner jag en berusande frihet i att göra det jag vill utan att oroa mig för vad andra gör. Och det älskar jag. Alla andra som kommenterar andras liv har uppenbarligen tid till att fundera över andras liv och glömmer bort att leva sina egna liv.

Det behöver inte vara vuxet att bo själv, jag tittar på disneyfilmer ibland även om jag bor själv. Jag fikar helst med saft och bullar om jag får välja, inte med kaffe, även om jag bor själv

 

[Sparrisen123]

Sv: Åldersnoja före 25...

Åh vad många fina och sköna svar, precis vad jag behövde!

Jag hatar när folk säger sånt!! Folk är på mig och sambon om att skaffa barn , de säger saker som att vi är i rätt ålder, varit tillsammans så länge (snart tio år), borde passa på när jag är arbetslös och massa sånt strunt. Jag. Hatar. Det.

Varför kan andra människor inte nöja sig med att sköta sina egna liv istället för att säga åt andra hur det ska vara?


Jaha, nu gjorde du mig upprörd
Men okej då, jag förlåter dig.

Förlåt! Men ja, jag förstår dig verkligen. Nu har jag inte haft nån längre relation i "skaffa barn-ålder" men nog tjatas det ändå. "Men vill du inte träffa någon och stadga dig med?" Ehhh nej. Det skulle vara mycket lättare på alla sätt om alla bara skötte sig själva och (på ett positivt sätt) sket i alla andra.

 

[Sparrisen123]

Sv: Åldersnoja före 25...

Om du trivs med det du har nu varför ändra på det?

Om du känner att dina vänner börjar bli gamla, hitta nya, inte ersätta men komplettera.

Jag vill inte ändra på det, men vissa grejer måste man ju ändå göra. Växa upp lite lagom sådär.

Och visst, skaffa nya vänner, men hur många i min ålder är egentligen på samma (låga) nivå som mig, alternativt hur många yngre vill umgås med nån 20+ som vägrar köpa ut?

 

[Sparrisen123]

Sv: Åldersnoja före 25...

Skönt att det inte bara är jag, även om det väl kanske inte är så kul för dig heller...
Men det är det jag är rädd för, att åldersnojan ska stanna kvar (och bara bli värre) ju äldre jag blir.
För hur mycket jag än försöker skita i vad alla tycker och tänker om mig, så har jag svårt för att se mig själv som 30+ göra det där jag älskar nu. Och jag är rädd för det, livrädd.

 

[Sparrisen123]

Sv: Åldersnoja före 25...

Har du provat på det vuxna livet? Att flytta från föräldrarna, skaffa ett jobb, ro runt allt själv och se vart du hamnar?

Nej, jag har inte haft ekonomisk möjlighet än... Och jag vill ärligt talat inte. Inte ens självbestämmandet är något jag längtar ihjäl mig efter, kanske beror på en relativt fri/oengagerad uppväxt utan massor av regler. Det är liksom inget jag har känt nåt behov av att bli vuxen för att uppnå.
Jag kunde käka glass till frukost när jag var 13 om jag ville, jag måste inte bli vuxen för det. Drog till stockholm för att gå på konsert när jag var 16, har alltid valt mina tider själv och fått inreda mitt rum efter eget tycke och smak och så vidare. För mig är det inget jag måste vara vuxen för.
Sen vill jag ju inte ha ett heltidsjobb och ro runt allt själv heller. Visst hade en liten billig hyresetta varit trevligt, men där är ungefär gränsen för vad jag faktiskt vill ha av det egna ansvaret och självbestämmandet.

 

[Sparrisen123]

Sv: Åldersnoja före 25...

Det är okej att vänner i alla möjliga åldrar, det är okej att inte ha listat ut sitt liv och det är okej att inte tillhöra normen. Oavsett ålder.

 

[Sparrisen123]

Sv: Åldersnoja före 25...

Men jag har svårt att se det ändra sig alltså? Jag trivs så bra med att jag och min sambo kan sitta i soffan en hel kväll och spela xbox och helt glömma av tiden och strunta i att göra mat och käka popcorn i stället. För mig är det en frihet (dåligt exempel kanske). Att kunna sova, äta, resa, göra vad man vill utan att något som hindrar en.

Jag drömmer heller inte om att vara den klassiska Svensson familjen med allt vad det innebär. Många vill och jag respekterar det så länge de respekterar mitt val av att inte leva så

Verkligen! Omvärldens tjat på folk som inte vill ha det "vuxna svenssonlivet" är jobbigare än man kan tro om man inte har egen erfarenhet tror jag... Det är inte så lätt alltid att behöva försvara hur och varför man valt att leva som man gör.

 

[Hyacinth]

Sv: Åldersnoja före 25...

Kl


Fördelen med jobb och hela grejen är att man har mer pengar att göra vad man vill för.

 

[Sparrisen123]

Sv: Åldersnoja före 25...

Åh vilket skönt inlägg
Jag har ett fåtal personer i min omgivning med liknande tänk, som säger "Men att du bor kvar hemma tills du pluggat klart är ju bara smart" och så kanske det är, men den stora majoriteten av folk tycker snarare att jag borde köpa en bostadsrätt på direkten.
Jag har också körkort och bil, men i min håla skaffade alla det på 18-årsdagen och jag inte förrän några år senare så inte ens där lyckades jag följa normen...

 

[Sparrisen123]

Sv: Åldersnoja före 25...

Kunde varit jag som skrev det där.

Jag vill bara festa, se konserter, hänga med vänner, spela TV-spel och ha roligt. Slippa rutiner.

Ska vi börja umgås? Det är typ så jag vill leva mitt liv också.
Se konserter är en stor grej för mig, eftersom de flesta som delar min musiksmak är några år yngre än mig så jag kommer snart känna mig som någons jävla gamla mormor som trängs längst fram. Och jag är rädd för vad alla andra ska tycka och tänka då, även om det egentligen såklart inte borde spela någon roll.
Så i mitt fall försöker jag bara skjuta på det, "jaja, men än är jag ung och ingen som ser mig tror att jag är så gammal ändå så de kollar inte konstigt på mig än". Men det kommer ju inte att hålla för alltid, och den tiden då andra kommer börja döma mig och se ner på mig pga min livsstil kommer onekligen närmre hela tiden, även om den i dagsläget fortfarande är hanterbar.

 

[Sparrisen123]

Sv: Åldersnoja före 25...

Och jag nöjer mej länge med att bo i en etta, mer utrymme behöver jag inte och blir det större tar det ju längre tid att städa.

Sant! Och bra svar på dumma kommentarer man får, både de om "ska du inte skaffa bostadsrätt på en gång?" och de om "men varför vill du ha en etta, satsa på en tvåa eller trea på en gång istället så kan du bo kvar längre".
Vadå bo kvar längre? Jag får väl bo i en hyresetta tills jag dör om jag vill, eller?

 

[Sparrisen123]

Sv: Åldersnoja före 25...

KL

Jag lider också av åldersnoja, jag fyller 25 och vill inte bli äldre. Jag har löst det med att skaffa mig en 20 årig pojkvän

Smart!

Jag kommer vilja klättra i karriären och göra allt som är vuxet (exklusive dricka kaffe!) men jag kommer alltid vara liten i sinnet och jag älskar det.

Det får mig att tänka på massor av citat om just det där, och jag tror att många egentligen känner så att man aldrig blir stor i sinnet så att säga. Men normen är ändå att man "ska" leva på ett visst sätt för att vara vuxen "på riktigt"

Jag bryr mig inte och tänker inte fundera på hur livet ser ut sen.

För idag känner jag en berusande frihet i att göra det jag vill utan att oroa mig för vad andra gör. Och det älskar jag. Alla andra som kommenterar andras liv har uppenbarligen tid till att fundera över andras liv och glömmer bort att leva sina egna liv.

Alltså åh, vad otroligt skön inställning du verkar ha. Jag vill också kunna tänka så och skita totalt i vad "alla andra" tycker och tänker om det, men det är så svårt.

Det behöver inte vara vuxet att bo själv, jag tittar på disneyfilmer ibland även om jag bor själv. Jag fikar helst med saft och bullar om jag får välja, inte med kaffe, även om jag bor själv

Samma här, alltså saft och bullar. Kolla disneyfilmer när man bor själv har jag tagit för givet att man får göra fast man är "vuxen" till och med

 

[Sparrisen123]

Sv: Åldersnoja före 25...

Jo, jag vet, men det bör ju vara ett jobb man iallafall kan stå ut med och jag har svårt att komma på några såna Jag skulle tröttna efter högst ett par år.

 

[imzork]

Sv: Åldersnoja före 25...

Sant! Och bra svar på dumma kommentarer man får, både de om "ska du inte skaffa bostadsrätt på en gång?" och de om "men varför vill du ha en etta, satsa på en tvåa eller trea på en gång istället så kan du bo kvar längre".
Vadå bo kvar längre? Jag får väl bo i en hyresetta tills jag dör om jag vill, eller?

Större/fler rum = dyrare och man ska ju inte bo större än man har råd med. Och även om man har råd med en trea är det ju jäkligt onödigt att sitta och läcka pengar på en sådan när man egentligen bara behöver en etta.

Det värsta som kan hända är ju att man måste flytta till större den dagen man behöver det. Omväxling förnöjer.

Mvh. Har-flyttat-fem-gånger-på-åtta-år.

 

[Raderad medlem 6459]

Sv: Åldersnoja före 25...

Jag har noll tålamod med folk som har åldersnoja. Herregud, lev istället för att sitta och noja över en siffra hit eller dit.

För egen del har varje år framåt sedan jag var 19 bara blivit bättre och bättre. Jag har ekonomi att göra sånt jag vill, jag har upplevt så många saker som ju liksom har format mig till den jag är i dag. Oavsett hur man väljer att leva så blir det ju bra så länge men gör det som gör en lycklig. För min del är det friheten i att ha råd och möjlighet att göra det jag vill. Om det så är att vara ledig mitt i vintern bara för att slappa en månad, eller om det är att dra utomlands och hänga med en kompis ett tag.

Skulle för alla pengar i världen inte gå tillbaka till att vara 22 år, näverbäver. Inte heller orkar jag umgås med åldersnojare, det är så tröttsamt med sånt prat - vill man inte bli svenssonvuxen jamen låt bli då. Hur svårt är det?

[så länge det inte är någon som är deprimerad eller så så klart. men det är ju nåt annat än det vanliga "åååh jag är SÅÅÅÅ gammal jag är 23 åÅÅÅH vad ska jag ta mig till].

 

[Riley]

Sv: Åldersnoja före 25...

Kunde varit jag som skrev det där.


Ska vi börja umgås? Det är typ så jag vill leva mitt liv också.
Se konserter är en stor grej för mig, eftersom de flesta som delar min musiksmak är några år yngre än mig så jag kommer snart känna mig som någons jävla gamla mormor som trängs längst fram. Och jag är rädd för vad alla andra ska tycka och tänka då, även om det egentligen såklart inte borde spela någon roll.
Så i mitt fall försöker jag bara skjuta på det, "jaja, men än är jag ung och ingen som ser mig tror att jag är så gammal ändå så de kollar inte konstigt på mig än". Men det kommer ju inte att hålla för alltid, och den tiden då andra kommer börja döma mig och se ner på mig pga min livsstil kommer onekligen närmre hela tiden, även om den i dagsläget fortfarande är hanterbar.

Är du i min hjärna eller?

Jag tänker och är rädd för exakt samma sak, att ju äldre jag blir, desto mindre accepterad blir min livsstil och min största passion i livet.

Jag har väl också turen att se yngre ut än vad jag är så att det kunde varit värre under själva gigen, det värsta är snarare när man pratar med någon jämnårig/äldre och de undrar vad man har för intressen. Jag har ett par band vars konserter jag "följer" i den mån jag har tid/råd/ork, och när folk får veta det kommer det alltid: "Jaha, du är en groupie?". Eller så tittar de bara på en som om man vore efterbliven.

När man var i tonåren verkade de flesta tycka att jaja, typiskt ungdomar, men nu måste det liksom finnas en baktanke med det, för 24-åringar ska ju inte åka runt på konserter, köar i ett halv dygn för att stå längst fram. Och då vill jag inte ens tänka på hur det kommer vara när jag är 30 och lika gammal som roddarna på scenen jag står framför. Rys.

 

[NotlikeI]

Sv: Åldersnoja före 25...

Vad är ett vuxet liv?

Dricka vin, ha middagar med vänner, barn?

NEJ

Ett "vuxenliv" är väl ändå ett liv som en vuxen lever?

Sen om man vill ha hund, barn, hus, bil och kolla på melodifestivalen med sin väninnor eller gå på festivaler och rulla i leran, festa och klä sig extremt. Är bara olika livsstilar.

Man ska väl inte behöva ändra sin livsstil bara för att man blir några år äldre

Enda anledningen att jag inte festar(går ut och dansar) längre är för att jag jobbar alla "krognätter" inte för att jag börjar bli gammal

 

[NotlikeI]

Sv: Åldersnoja före 25...

Jo, jag vet, men det bör ju vara ett jobb man iallafall kan stå ut med och jag har svårt att komma på några såna Jag skulle tröttna efter högst ett par år.

Varför kan man inte bara jobba ett år på varje då?

Jag har ett jobb jag trivs med och kan tänka mig hålla på med på halvtid några år till.

Sen har jag ett där jag max vill jobba ett år. Så kommer byta ut det när bättre möjligheter kommer min väg!

Känner förövrigt igen mig med körkort grejen. Alla skaffade när de var 18 år. Pappa betalar liksom.


Jag är 22 år och jobbar ihop till mitt själv atm.
Alla har inte samma förutsättningar.