@Kiwifrukt: Låter som en kopia av mitt jojo-förhållande förutom att jag inte kunde skylla på min ungdom . Det lärde mig iaf att aldrig låta mitt mående och värde bero på en annan person.
Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Ja och jag kan ju inte hålla med de som tycker det Okej om det var solklart från början att det inte kommer bli nånting, då kanske det varit läge att bryta direkt innan det blir så starka känslor som nu. Men i vårt fall har det varit allmänt förvirrande i början när killen trodde att han hade känslor för mig (det var tom han som förde känslor och sådär på tal från början, själv vägrade jag erkänna ens för mig själv innan han tog upp det), och han ville sen komma över sin rädsla och trodde att han kunde få känslor för mig om han bara kom över den där rädslan (yeah I know, rörigt som fan). Att bryta då, alltså... Nä, med en så pass bra karl är det värt den chansningen även om det i slutändan gjorde det så mycket smärtsammare. Jag skulle som sagt göra om det om och om och om igen om jag kunde, ingen tvekan om saken. Ska man bryta så fort man känner olika så får man snällt leva singel resten av livet imo. Jag tror inte på kärlek vid första ögonkastet och hur lång tid det tar att utveckla känslor för någon är ju olika. Tänk om man träffar mannen i sitt liv men bryter för att man kärar ner sig en vecka senare än han gör liksom?Självklart inte, att någon ska tvingas stanna blir nog aldrig bra. I övrigt skulle jag väl också tro att det är olika för olika människor och i olika scenario. Ändå får jag ofta höra att det vore bäst för oss båda (både jag och exet om jag bröt kontakten) och i din tråd verkade några vara av åsikten att karln hade ett ansvar att dra sig ut direkt när han insåg att du hade starkare känslor än han hade (även om jag antar att du ville att han skulle stanna?).
I en situation där personen som är olyckligt förälskad uttrycker att denna inte vill/orkar ha någon slags relation är såklart det renhåriga att inte tvinga sig på någon bara för att man själv vill. Men om personen säger sig vilja, ska man tro på det? Jag tycker det är svårt.
Jag tror att det vore bättre för mig att bryta, men vet inte om det är bättre för honom att jag bryter. Han mår som sagt inte så bra och jag vill inte vara orsaken till att han gör något dumt. Då skulle jag antagligen må sämre.Gå på magkänslan säger jag. Om DU tycker att det vore bättre att bryta så bryt. Omgivningen lär knappast ha samma insikt som du och killen har, deras åsikter kan vara hur rätt som helst men också grundade på helt fel uppfattningar. Är du osäker så kanske en paus ett tag vore passande?
Jag tror att det vore bättre för mig att bryta, men vet inte om det är bättre för honom att jag bryter. Han mår som sagt inte så bra och jag vill inte vara orsaken till att han gör något dumt. Då skulle jag antagligen må sämre.
Charmerande. Haft en dålig dag?Men stanna hos honom resten av livet, då! Ta hand om honom, sköt om honom. Vad kan det röra sig om? Trettio, fyrtio år?
Ditt liv. Ditt val.
Charmerande. Haft en dålig dag?
Det handlar knappast om att stanna hos honom (det har varit slut länge) eller att sköta om honom. Däremot stöttar jag gärna en människa jag haft en relation med och som jag fortfarande bryr mig om och tycker om även om det ibland är tufft. Jag har bara haft funderingar om det är bäst, för honom, att ha den kontakten.
Jag ställer mig hellre frågan, skulle jag må bättre om han inte fanns? Och svaret är nej.Tycker du att er vänskap ger dig energi eller inte?
Men jag tänker tex hur jag betedde mig som 20-åring när jag bodde i korridor och drog i gång relationer till höger och vänster bara för att testa om jag kunde, jag visste redan från början att jag inte var intresserad men jag gav ändå signaler som att jag nog kanske var lite intresserad, lite teaser helt enkelt. Där tycker jag att man har någon form av ansvar, även om man aldrig har lovat något.