Allvarlig ridolycka

[Trauma]

Jag mår ändå bättre idag. Både tack vare er och tack vare att min sambo kunde åka ifrån jobbet och komma hem inatt (ligger annars ute veckovis). Tillsammans hälsade vi på ryttaren och det var väldigt bra. Både att se hen och att höra hen berätta om olyckan och sina egna tankar runt det som hände, hur hen tänker framåt osv. Hen är vid gott mod och sa själv att olyckor händer. Det var vad jag behövde höra. Inte så att jag mår toppenbra men det börjar ändå släppa. Nu har jag inte gråtit på flera timmar.

 

[Liten]

Men vad tusan, nog måste de väl ha någon form av samtalsterapeut, kurator, psykoterapeut eller psykolog på vårdcentralen? Utifrån den här tråden behöver du hjälp att hantera händelsen och skulle verkligen behöva prata med någon. Det är ju helt uppåt väggarna att de nekar dig det utifrån vad du beskriver. Jag blir genuint förbannad. (Jag bor också på en mindre ort - eller åtminstone på landsbygden - och till och med vc här har både psykolog och psykoterapeut. Jag har gått hos psykoterapeuten och pratat ett tag tidigare, då jag var sjukskriven för utmattning och behövde både ventilera och ha ett bollplank.)

Edit: Skönt att höra att du mår lite, lite bättre och att ryttaren mår (efter omständigheterna) bra.

 

[Trauma]

Vissa saker går inte att förebygga, utan olyckor händer oavsett. Det är det valet man gör varje gång man sitter upp på en häst. Oavsett hur duktig man är och hur trygg hästen är.

En av mina "nära döden" upplevelser inträffade när jag halkade på en söndagspromenad. Jag rullade föll sådär 1.80 meter rätt bland massa stenbumlingar... några centermeter åt något håll och jag hade inte skrivit det här inlägget. Jag klarade mig med en blåsvart skinka.

Det är så jag försöker tänka och nu när jag har hört hur ryttaren upplevde det hela (jag såg ju hen först på marken) så är det ändå lättare. Det finns vissa saker jag kan ändra på och tänka på att informera eventuella ryttare om att de måste tänka på. Att kunna göra något känns bättre än att det inte finns något alls att göra för att förebygga. Typ som bälte i bilen, det räddar inte alltid men det kan vara en mycket god hjälp.

 

[Trauma]

Men vad tusan, nog måste de väl ha någon form av samtalsterapeut, kurator, psykoterapeut eller psykolog på vårdcentralen? Utifrån den här tråden behöver du hjälp att hantera händelsen och skulle verkligen behöva prata med någon. Det är ju helt uppåt väggarna att de nekar dig det utifrån vad du beskriver. Jag blir genuint förbannad. (Jag bor också på en mindre ort - eller åtminstone på landsbygden - och till och med vc här har både psykolog och psykoterapeut. Jag har gått hos psykoterapeuten och pratat ett tag tidigare, då jag var sjukskriven för utmattning och behövde både ventilera och ha ett bollplank.)

Edit: Skönt att höra att du mår lite, lite bättre och att ryttaren mår (efter omständigheterna) bra.

Jag tog ju som sagt lite slut av svaret men jag tänkte att mår jag inte bättre än nu på måndag så ringer jag någon annan vårdcentral. Jag är dock inte förvånad över svaret tyvärr. Det finns en anledning till att jag inte ens tänkte på att ringa vårdcentralen.

 

[Trauma]

Jobbar du eller är med i facket? Vissa har förmånen att man kan få ett par krissamtal gratis.

Jag har faktiskt det i någon försäkring. Tack! Det har jag inte heller tänkt på. Tankarna snurrar bara runt det som hände och ryttaren. Något annat verkar inte få plats nu.

 

[Liten]

Jag tog ju som sagt lite slut av svaret men jag tänkte att mår jag inte bättre än nu på måndag så ringer jag någon annan vårdcentral. Jag är dock inte förvånad över svaret tyvärr. Det finns en anledning till att jag inte ens tänkte på att ringa vårdcentralen.

Jag förstår det, det var verkligen inte meningen att skuldbelägga dig på något sätt utan snarare vårdcentralen ifråga. Ta hand om dig!

 

[Trauma]

Jag förstår det, det var verkligen inte meningen att skuldbelägga dig på något sätt utan snarare vårdcentralen ifråga. Ta hand om dig!

Ingen fara alls. Jag tog inte illa upp. Tack!

 

[Hippocampus]

Jag ringde och de undrade varför Förklarade hur traumatiskt olyckan var, hur jag mådde och de frågade om jag var skadad.. Förklarade att jag behövde prata med någon men de förstod inte alls. Där tog jag lite slut.

Jag kan ringa de. Pma isåfall. Finns det fler vårdcentraler på orten?

 

[Hippocampus]

Jag mår ändå bättre idag. Både tack vare er och tack vare att min sambo kunde åka ifrån jobbet och komma hem inatt (ligger annars ute veckovis). Tillsammans hälsade vi på ryttaren och det var väldigt bra. Både att se hen och att höra hen berätta om olyckan och sina egna tankar runt det som hände, hur hen tänker framåt osv. Hen är vid gott mod och sa själv att olyckor händer. Det var vad jag behövde höra. Inte så att jag mår toppenbra men det börjar ändå släppa. Nu har jag inte gråtit på flera timmar.

Det är jättebra! Små steg framåt. Vad har du annars gjort idag?

 

[nickan1]

Jag har faktiskt det i någon försäkring. Tack! Det har jag inte heller tänkt på. Tankarna snurrar bara runt det som hände och ryttaren. Något annat verkar inte få plats nu.

Kolla hemförsäkringen i min ingår något som heter"Klara krisen" som ger rätt till ett antal samtal med psykolog.

Beklagar verkligen vad som hänt men det är en olycka och inget någon kunde göra något åt. Förstår att det känns hemskt när det är din häst men skönt att du har kunnat besöka ryttaren och att det känns lite bättre för dig iallafall.

 

[Trauma]

Jag kan ringa de. Pma isåfall. Finns det fler vårdcentraler på orten?

Tack! Det gör det. Jag ska försöka kolla upp de försäkringar som finns och vilka möjligheter som finns där. Jag gissar att om försäkringen betalar så blir det en privat aktör och de kan väl knappast säga nej?
Jag hör av mig om jag behöver hjälp med att ringa.

 

[Trauma]

Det är jättebra! Små steg framåt. Vad har du annars gjort idag?

Egentligen inte så mycket men sambon såg till att jag inte var ensam. Det hjälpte. Jag började kunna tänka på något annat även om jag till och från var väldigt disträ.
Jag pratade med en vän sent igårkväll och vi bestämde att hen kommer till mig på måndag med inställningen att vi ska rida. Om det sedan inte blir något så är det så men jag vet att ju längre tiden går desto värre kommer det bli. Det är så jag fungerar. Jag måste se med egna ögon. I det här fallet att det går och att andra inte backar utan bara gör.

 

[Trauma]

Jag kände mig extremt dum när jag startade tråden att jag reagerade som jag gjorde och mådde som jag gjorde. Jag skämdes och kände mig så löjlig. Det var ju inte jag som råkat illa ut och jag har varit ute för så mycket värre saker än att ta hand om någon efter en olycka utan att få en sådan enorm reaktion. Egentligen helt korkat då jag fullt ut hade förstått om någon annan hade mått såhär efter att ha varit med om liknande. Men jag kräver väl mycket av mig själv många gånger det vet jag. Håller tyst och håller inne med allt. Bara kör på. Jag sa därför inte hur illa det var även om jag hade svårt att hålla tillbaka tårarna när jag pratade med någon. Med era reaktioner i bakhuvudet vågade jag ringa den bästa på jorden och bara gråta och jag vågade be min sambo komma hem. Jag vågade förklara hur illa det var och bara det hjälpte. Så tack!

 

[athena_arabians]

Jag kände mig extremt dum när jag startade tråden att jag reagerade som jag gjorde och mådde som jag gjorde. Jag skämdes och kände mig så löjlig. Det var ju inte jag som råkat illa ut och jag har varit ute för så mycket värre saker än att ta hand om någon efter en olycka utan att få en sådan enorm reaktion. Egentligen helt korkat då jag fullt ut hade förstått om någon annan hade mått såhär efter att ha varit med om liknande. Men jag kräver väl mycket av mig själv många gånger det vet jag. Håller tyst och håller inne med allt. Bara kör på. Jag sa därför inte hur illa det var även om jag hade svårt att hålla tillbaka tårarna när jag pratade med någon. Med era reaktioner i bakhuvudet vågade jag ringa den bästa på jorden och bara gråta och jag vågade be min sambo komma hem. Jag vågade förklara hur illa det var och bara det hjälpte. Så tack!

Bra att du startade tråden Vi reagerar så olika på chock och det viktiga är att faktiskt hantera den (precis som du har gjort) och inte försöka tränga bort den. Då blir det bara värre.

Jag är en av dem här i tråden som har varit med om en ordentlig olycka som verkligen kunde ha gått helt åt helvete. Jag kraschade med jobbets King Cab. Det är ju en rejäl bil men det var så illa tilltygad att den gick på skroten (bla hade växelspaken flyttat sig 20 cm). På något sätt förlorade den snabbt hastighet utan att tvärnita så ingen whiplash och inga andra större skador på mig. Jag hanterade det som behövdes (jag var på väg att plocka upp min chef) och jobbade resten av dagen efter att ha blivit kollad på lasarettet. När jag ringde särbon på kvällen bröt jag ihop och grinade, allt kom då.

Fortsätt skriva här om du känner att du behöver det, vi finns här. Ta hand om dig och glad midsommar

 

[nickan1]

Tack! Det gör det. Jag ska försöka kolla upp de försäkringar som finns och vilka möjligheter som finns där. Jag gissar att om försäkringen betalar så blir det en privat aktör och de kan väl knappast säga nej?
Jag hör av mig om jag behöver hjälp med att ringa.

Om försäkringsbolaget bedömer att du har rätt att utnyttja försäkringen för nåt sånt här så är det de som bokar tid eller hänvisar dig till något ställe där du själv bokar tid. Då kan de inte säga nej och jag hoppas verkligen att du får förståelse där.

Jag tycker det var jättebra att du startade tråden och fick ventilera detta! Så du behöver inte alls känna att det var fel eller dumt utan snarare väldigt klokt av dig att starta tråden. Jag hoppas du mår bättre såsmåningom och att du rider så snart som möjligt igen även om det bara blir en skrittur första gången. Eventuellt kan du ju longera den hästen som brallade innan så att du ser hur den är och hur den reagerar och så kan du ju välja om du ska sitta upp eller inte på just den.

 

[Trauma]

Bra att du startade tråden Vi reagerar så olika på chock och det viktiga är att faktiskt hantera den (precis som du har gjort) och inte försöka tränga bort den. Då blir det bara värre.

Jag är en av dem här i tråden som har varit med om en ordentlig olycka som verkligen kunde ha gått helt åt helvete. Jag kraschade med jobbets King Cab. Det är ju en rejäl bil men det var så illa tilltygad att den gick på skroten (bla hade växelspaken flyttat sig 20 cm). På något sätt förlorade den snabbt hastighet utan att tvärnita så ingen whiplash och inga andra större skador på mig. Jag hanterade det som behövdes (jag var på väg att plocka upp min chef) och jobbade resten av dagen efter att ha blivit kollad på lasarettet. När jag ringde särbon på kvällen bröt jag ihop och grinade, allt kom då.

Fortsätt skriva här om du känner att du behöver det, vi finns här. Ta hand om dig och glad midsommar

Jag har nog ärligt talat försökt tränga bort den. Jag förstod verkligen inte mina egna reaktioner och de var och är så starka att jag ändå inte kunde låtsas som om allt var bra. Hela olyckan var helt surrealistisk och det känns fortfarande som om jag lever i en bubbla efter den.

Det är väl så jag har gjort tidigare. Brutit ihop när det har varit över och jag har kommit hem. Nu är det så annorlunda. Tidigare har det räckt med att jag har brutit ihop och sedan har det varit "bra". Jag undrar om bägaren kanske helt enkelt är full. Det har varit så mycket så länge och det här var droppen. Jag måste nog verkligen se till att få prata med någon.

Tack för att du delar med dig och vilken enorm tur att det trots allt gick bra! Fy så otäckt!

Tack detsamma!

 

[Trauma]

Om försäkringsbolaget bedömer att du har rätt att utnyttja försäkringen för nåt sånt här så är det de som bokar tid eller hänvisar dig till något ställe där du själv bokar tid. Då kan de inte säga nej och jag hoppas verkligen att du får förståelse där.

Jag tycker det var jättebra att du startade tråden och fick ventilera detta! Så du behöver inte alls känna att det var fel eller dumt utan snarare väldigt klokt av dig att starta tråden. Jag hoppas du mår bättre såsmåningom och att du rider så snart som möjligt igen även om det bara blir en skrittur första gången. Eventuellt kan du ju longera den hästen som brallade innan så att du ser hur den är och hur den reagerar och så kan du ju välja om du ska sitta upp eller inte på just den.

Tack! Då var det som jag trodde.

Tack igen. Ja det var behövligt.

Ja det blir försiktigt helt klart, Jag är inte rädd för att sitta upp (inte som det känns nu men det kan ju komma vid skarpt läge) utan det är just att sätta upp någon annan. Vi får se hur det känns på måndag.

 

[Mearas]

Ibland har vården för dåliga resurser, särskilt nu i semestertider. Får du inte hjälp där kan jag tipsa om en diakon eller annan medarbetare inom kyrkan. Det har inte med din gudstro att göra, människor inom Svenska Kyrkan jobbar där för att hjälpa sina med medmänniskor, människor som behöver hjälp i krissituationer.

Du är i en krissituation.

Kan bara instämma i detta. Ofta har dessa personer stor erfarenhet av att hantera människor i akut krisreaktion.

edit: Såg nu att du mår bättre och även din vän. Så skönt att höra. Låter svaret stå kvar för tänker att det kanske kan vara till nytta ändå.

Till TS: Även om det känns som om du tränger dig på så kanske det inte är en dum idé ta kontakt med familjen ganska snart igen.. Ibland behöver man reda ut händelseföljden i sin helhet för att kunna bearbeta situationen. Debriefing. Dvs inte bara sin egen del utan vad som hände i ambulansen, på akutmottagningen, på IVA, På op osv. Så jobbar vi inom akutsjukvården vid svåra händelser och det hjälper. Det är ganska stor risk för posttraumatiskstresssyndrom (PTSD) och debriefing kan minska risken. VC men även akutsjukvården kan hjälpa till med samtalskontakt.

 

[cirkus]

Jag kände mig extremt dum när jag startade tråden att jag reagerade som jag gjorde och mådde som jag gjorde. Jag skämdes och kände mig så löjlig. Det var ju inte jag som råkat illa ut och jag har varit ute för så mycket värre saker än att ta hand om någon efter en olycka utan att få en sådan enorm reaktion. Egentligen helt korkat då jag fullt ut hade förstått om någon annan hade mått såhär efter att ha varit med om liknande. Men jag kräver väl mycket av mig själv många gånger det vet jag. Håller tyst och håller inne med allt. Bara kör på. Jag sa därför inte hur illa det var även om jag hade svårt att hålla tillbaka tårarna när jag pratade med någon. Med era reaktioner i bakhuvudet vågade jag ringa den bästa på jorden och bara gråta och jag vågade be min sambo komma hem. Jag vågade förklara hur illa det var och bara det hjälpte. Så tack!

Inte det minsta dumt att du startade tråden. Jag tycker du visar att du är empatisk tänkande människa. Det är så skönt att läsa de senare inläggen där din värsta chock har lagt sig och du verkar ha kommit vidare en bit. Skönt också att ryttaren är vid gott mod och på bättringsvägen. Fortsätt vara snäll mot dig själv

 

[Trauma]

Kan bara instämma i detta. Ofta har dessa personer stor erfarenhet av att hantera människor i akut krisreaktion.

edit: Såg nu att du mår bättre och även din vän. Så skönt att höra. Låter svaret stå kvar för tänker att det kanske kan vara till nytta ändå.

Till TS: Även om det känns som om du tränger dig på så kanske det inte är en dum idé ta kontakt med familjen ganska snart igen.. Ibland behöver man reda ut händelseföljden i sin helhet för att kunna bearbeta situationen. Debriefing. Dvs inte bara sin egen del utan vad som hände i ambulansen, på akutmottagningen, på IVA, På op osv. Så jobbar vi inom akutsjukvården vid svåra händelser och det hjälper. Det är ganska stor risk för posttraumatiskstresssyndrom (PTSD) och debriefing kan minska risken. VC men även akutsjukvården kan hjälpa till med samtalskontakt.

Jag hade gärna tagit kontakt igen men det var så uppenbart att ryttaren inte ville det och att hen inte ville diskutera vad som hänt så tyvärr känns det ogörligt. Det känns fel för mig att kräva något av hen efter det som hände för att jag ska kunna må bättre. Hen har ändrat sin version om vad som hände några gånger så vad som faktiskt hände får jag nog aldrig veta. Kanske vet hen inte själv heller. När man är i chock så kan ju minnet bli blurrigt och minnesluckor kan uppstå så att det efteråt kan vara svårt att minnas.