Anhörigas veto tas bort

Fult och fult. Det är inte så jäkla lätt att säga ja till att någon ska karva upp en älskad anhörig. Min pappa hade egentligen angett att han ville donera till forskning också men vi sa nej. Organdonation sa vi ja till, men inte till forskning. Man får frågan väldigt tidigt efter dödsfallet (i vårt fall efter ett dygn) och det är fan inte lätt att ta beslut då. Man har använt hans hornhinnor och gett till någon annan. Resten kunde tyvärr inte användas.
Om en person har tagit beslutet att han eller hon vill donera sina organ och sin kropp så tycker jag att det är fult av anhöriga att gå emot den vetskapen. Vet de inte så absolut. Vet de vad sin anhöriga ville så är det inte rätt att ändra dennes vilja. Det tycker jag.
 
Jag har varit anmäld sedan jag fyllde 18, och har också anmält min man. När jag var yngre så ville jag inte donera hornhinnorna, kändes som att jag ville kunna se om himlen eventuellt finns, men nu känner jag skitsamma - ta hornhinnorna med så ska gå in och ändra.

Har också valt att donera mina organ till forskning om så önskas - är jag ändå död så vad ska jag med de till?
 
Du donerar inte organ till forskning, du donerar hela kroppen.

För mig gäller samma resonemang. Gick omkring med donationskort från att jag visste att de fanns. Tror att det första hamnade i plånboken runt 1994.

Ska man donera hela kroppen till forskning och medicinsk utbildning så måste man skriva ett specifikt avtal med berörd institution så det är lite mer komplicerat. Är fantastiskt glad att min läkarstuderande dotter har bra material att studera på vid olika typer av utbildningsmoment och skänker mer än en både positiv och tacksam tanke åt dessa människor som valt att låta sina kroppar fungera som världsförbättrande efter att de slutat fungera. Kudos.
 
Fult och fult. Det är inte så jäkla lätt att säga ja till att någon ska karva upp en älskad anhörig. Min pappa hade egentligen angett att han ville donera till forskning också men vi sa nej. Organdonation sa vi ja till, men inte till forskning. Man får frågan väldigt tidigt efter dödsfallet (i vårt fall efter ett dygn) och det är fan inte lätt att ta beslut då. Man har använt hans hornhinnor och gett till någon annan. Resten kunde tyvärr inte användas.
Det där är nog mycket personligt, jag hade inte det minsta svårt för den frågan, men det föll nog på att det inte gick att använda.
 
Jag borde anmäla mej också men det har bara inte blivit av. Har tänkt på det och organen känns bra att de använder men inte utseendet, så inga experiment med att sätta ansiktet på någon annan 🙂
 
Jag och barnen har också donationskort med oss. Tänker att det ska vara enkelt och synligt att ta reda på vår ståndpunkt.
Jag har också kvar mitt. Mest för att man kan kola vippen på utomlands-ort också. Och då kan det vara svårare med register-accesser som finns i god tid. Men, men, det står ju ändå inte på utrikiska i det. :-(
 
Ska tillägga att vid donation till forskning kan det dröja två år innan kroppen kremeras och man kan ha en riktig begravning. Tror det är få som vet detta när de fyller i donationsregistret. För många är begravningen ett avslut och läkande och att då behöva dra ut på det i flera år får man acceptera att alla anhöriga inte vill.
 
Ska tillägga att vid donation till forskning kan det dröja två år innan kroppen kremeras och man kan ha en riktig begravning. Tror det är få som vet detta när de fyller i donationsregistret. För många är begravningen ett avslut och läkande och att då behöva dra ut på det i flera år får man acceptera att alla anhöriga inte vill.
Fast de anhöriga får acceptera den dödes vilja att prioritera annorlunda. Sorry. Jag respekterar de som inte vill donera och tycker att de pronto ska registrera denna vilja, även om jag håller med till exakt noll,noll procent.
 
Ska man donera hela kroppen till forskning och medicinsk utbildning så måste man skriva ett specifikt avtal med berörd institution så det är lite mer komplicerat. Är fantastiskt glad att min läkarstuderande dotter har bra material att studera på vid olika typer av utbildningsmoment och skänker mer än en både positiv och tacksam tanke åt dessa människor som valt att låta sina kroppar fungera som världsförbättrande efter att de slutat fungera. Kudos.
Ja precis, det var det svaret jag fick av en som undersökte saken för egen del när det såg ut att bli aktuellt inom närtid, men hen verkar vara av sinnessjukt segt virke som lever på övertid.
 
Ska tillägga att vid donation till forskning kan det dröja två år innan kroppen kremeras och man kan ha en riktig begravning. Tror det är få som vet detta när de fyller i donationsregistret. För många är begravningen ett avslut och läkande och att då behöva dra ut på det i flera år får man acceptera att alla anhöriga inte vill.
Det får mina anhöriga allt vackert acceptera ifall det skulle bli så. Om inte tycker jag de kan glömma att ta emot någon form av medicinsk hjälp och organ själv. Man kan inte bara ta emot utan man måste kunna ge, om ens anhörig har gjort ett val att donera organ och kropp, så får i alla fall mina anhöriga acceptera det.
 
Ska tillägga att vid donation till forskning kan det dröja två år innan kroppen kremeras och man kan ha en riktig begravning. Tror det är få som vet detta när de fyller i donationsregistret. För många är begravningen ett avslut och läkande och att då behöva dra ut på det i flera år får man acceptera att alla anhöriga inte vill.
Anhöriga får väl ha en minnesstund som avslut och sen får väl de som "äger" liket ombesörja kremering när de studerat klart.
 
Ska tillägga att vid donation till forskning kan det dröja två år innan kroppen kremeras och man kan ha en riktig begravning. Tror det är få som vet detta när de fyller i donationsregistret. För många är begravningen ett avslut och läkande och att då behöva dra ut på det i flera år får man acceptera att alla anhöriga inte vill.
Ska tillägga att vid donation till forskning kan det dröja två år innan kroppen kremeras och man kan ha en riktig begravning. Tror det är få som vet detta när de fyller i donationsregistret. För många är begravningen ett avslut och läkande och att då behöva dra ut på det i flera år får man acceptera att alla anhöriga inte vill.
Ja, fast blir det verkligen skillnad att ha en tom kista eller att man ligger där i? Jag tänker att det mer är en symbol?

På de begravningar jag har varit så är det inte ens något jag reflekterat över, huruvida personen verkligen är i kistan eller inte - det känns som ett verkligt avslut ändå. Har bara varit på en urnsättning annars har alla andra valt att ligga i minneslunden.
 

Liknande trådar

Hästmänniskan Hej, Jag vet att det finns många trådar om detta men av de som jag hittat är det många inaktiva och jag önskar verkligen stöd just nu...
Svar
10
· Visningar
2 104
  • Låst
  • Artikel
Dagbok Efter mitt förra blogginlägg kom jag att tänka på det här med att jag var bra på att förtrycka mig själv under min uppväxt… Och då kom...
Svar
19
· Visningar
3 341
Senast: cassiopeja
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Burkfisk
Tillbaka
Upp