Anmäla till skolinspektionen - vad ger det?

[Miks]

Vår 9åring går i en stor skola, nu i 3:an. Det har sedan förskoleklass varit stökigt och ett ganska rått klimat. Gång på gång har vi varit i kontakt med skolan om att han blivit utsatt för saker och att han inte trivs.

Bägaren rann över i förra veckan och vi behöver göra något mer. Det händer små saker varje dag och flera stor incidenter i veckan. Sonen är inte oskyldig varje gång (såklart) men startar sällan något. Nu mår han så dåligt av skolans miljö att han blivit deprimerad enligt BUP.

Vi är på skolan intensivt för tillfället. Vi har haft tre möten sedan terminsstart och har ytterligare ett inplanerat. Rektorn är cc:ad i all mejlkorrespondens och jag har pratat med huvudmannen (kommunen). Skolan tänker nu genomföra en Pedagogisk utredning för att kartlägga miljön runt sonen. Det finns lite halvkassa förslag från skolans personal och de försöker få det till att sonen är i behov av mindre sammanhang och lugnare miljö. Det kan förvisso vara sant och skönt men inte för att han inte funkar i klassen utan i så fall (enligt oss) för att ingen ska kunna säga elaka saker eller göra honom fysiskt illa.

Ett axplock av det som hänt den senaste tiden så ni får en inblick:
- två barn och sonen är själva i ett rum. De gör olika utmaningar och en utmaning skulle vara att dra ner byxorna på sonen. De skrattar och antar utmaningen men bestämmer sig i samma ögonblick att hålla fast honom och peta på hans snopp samtidigt som han skriker stopp och sluta. I skolans rapport anser de inte att han blivit kränkt.
- sonen får lappar i sin låda i skolan där en annan elev skrivit ”Du borde vara död”, ” Du är dålig på fotboll”, ”Du borde inte finnas till”. Detta har skolan inte skrivit rapport på.
- Sonen blir kallad ”Knull-namn”. Han säger sluta, barnet fortsätter. Barnen börjar slåss. En lärare särar på dem och reder ut bråket. När de sagt förlåt och läraren går säger barnet åter ”Knull-namn”. Skolan anser inte att sonen blivit kränkt.
- Pappa kommer och hämtar och sonens ytterkläder är borta från hans plats. Efter mycket letande hittar de sonens jacka på golvet på ena toaletten och skor på andra. Skolan har inte rapporterat denna händelse.
- två andra barn är osams. Ett av barnen hittar ett gammalt bananskal som han kastar i ansiktet på rivalen. Sonen står en bit ifrån och finner det lustigt och skrattar till. Barnet som fått bananskalet på sig blir då jättearg på sonen och trycker bananskalet i ansiktet på sonen. Skolan anser att ingen av pojkarna blivit kränkta och de avstod att skriva en rapport.

Vi har ca 20 liknande händelser dokumenterade men skolan har bara rapporterat 5 händelser. Alla med tafflig beskrivning av händelseförloppet och en tveksam friskrivning av kränkning eller ej. Alla rapporter utom en är skrivna samma dag vi bad att få alla sonens rapporter skickade till oss.

Jag har varit i kontakt med skolinspektionens rådgivningsjurist och enligt den personen var det en solklar anmälan. Men vad vinner vi på att anmäla? Vad blir bättre för sonen? Kanske någon som har egen erfarenhet som kan ge input? En lärare?

Vi är osäkra på skolbyte då sonen äntligen har 4 riktigt bra kompisar som vi inte vill att han ska tappa. Han vill inte byta själv heller. Men vad sjutton gör vi?

Mvh Miks

 

[Kilauea]

En anmälan torde väl göra så att skolan måste börja ta tag i problemen och inte bara sopa det under mattan.

 

[KarinStarfighter]

Jag vet en familj som anmält till skolinspektionen och som fått ”rätt”. I det fallet handlade det inte om mobbning och kränkningar utan om uteblivet särskilt stöd, både undervisningsmässigt och att de inte hjälpt barnet med omsorgsbehov. Dels tror jag skolan blir skyldiga att följa upp och jag tror också att det kan finnas risk för vite. Ibland blir det också dålig publicitet i pressen och det vill ju ingen rektor vara med om.

Jag hade gjort en anmälan om det varit mitt barn. Såhär kan det ju inte fortsätta? Tycker flera händelser du skriver om är tydliga kränkningar. Usch.

 

[Elo]

Många av sakerna du beskriver är ganska tydliga kränkningar, fysiska som psykiska, och jag kan inte tycka att skolan gjort rätt som inte rapporterat dem som sådanda. Rapporteras de inte, finns det inte heller några krav på att de skall arbeta med problematiken, något jag tycker är skrämmande.

Sen vet jag hur svårt det är som lärare, man kan inte vara överallt hela tiden, och saker händer (tyvärr) lätt utanför ens kontroll. Respekt, etik, empati osv är ju dock ett långsiktigt arbete innom skolan.

Jag tycker du ska anmäla till skolinspektionen. När skolinspektionen får in anmälan kommer de starta en undersökning och kontrollera innehållet i anmälan. Ibland leder det inte till mer än ett samtal till skolan /rektor, ibland blir det mycket mycket mer. Skolan har en skyldighet att se till att barnen inte blir kränkta i skolan och att de mår bra (och lyckas), här har ditt barns skola brustit.

Dessutom, skolinspektionen gör regelbundna kontroller. En av prarametrarna de går efter när de bestämmer vilka skolor som behöver extrakontrolleras är hur många/hur allvarliga anmälningar de fått på sig.

Hoppas det löser sig för ditt barn, och att han får en bättre upplevelse av skolan.

 

[Problematisk]

Kan tyvärr inte komma med några konkreta råd (men nog borde en anmälan leda till att skolan måste agera?) men hur kan skolan INTE se det där som kränkningar? Är det annorlunda bara för att det är barn?
Jag menar, om en vuxen på sin arbetsplats blev kallad Knull-Erik, tafsad på snoppen, få hotfulla brev/meddelanden osv finns det väl INGEN som skulle förneka att det är grova kränkningar? Har inte barn samma rätt att vara trygga i skolan (sin arbetsplats)?

 

[SiZo]

Vår 9åring går i en stor skola, nu i 3:an. Det har sedan förskoleklass varit stökigt och ett ganska rått klimat. Gång på gång har vi varit i kontakt med skolan om att han blivit utsatt för saker och att han inte trivs.

Bägaren rann över i förra veckan och vi behöver göra något mer. Det händer små saker varje dag och flera stor incidenter i veckan. Sonen är inte oskyldig varje gång (såklart) men startar sällan något. Nu mår han så dåligt av skolans miljö att han blivit deprimerad enligt BUP.

Vi är på skolan intensivt för tillfället. Vi har haft tre möten sedan terminsstart och har ytterligare ett inplanerat. Rektorn är cc:ad i all mejlkorrespondens och jag har pratat med huvudmannen (kommunen). Skolan tänker nu genomföra en Pedagogisk utredning för att kartlägga miljön runt sonen. Det finns lite halvkassa förslag från skolans personal och de försöker få det till att sonen är i behov av mindre sammanhang och lugnare miljö. Det kan förvisso vara sant och skönt men inte för att han inte funkar i klassen utan i så fall (enligt oss) för att ingen ska kunna säga elaka saker eller göra honom fysiskt illa.

Ett axplock av det som hänt den senaste tiden så ni får en inblick:
- två barn och sonen är själva i ett rum. De gör olika utmaningar och en utmaning skulle vara att dra ner byxorna på sonen. De skrattar och antar utmaningen men bestämmer sig i samma ögonblick att hålla fast honom och peta på hans snopp samtidigt som han skriker stopp och sluta. I skolans rapport anser de inte att han blivit kränkt.
- sonen får lappar i sin låda i skolan där en annan elev skrivit ”Du borde vara död”, ” Du är dålig på fotboll”, ”Du borde inte finnas till”. Detta har skolan inte skrivit rapport på.
- Sonen blir kallad ”Knull-namn”. Han säger sluta, barnet fortsätter. Barnen börjar slåss. En lärare särar på dem och reder ut bråket. När de sagt förlåt och läraren går säger barnet åter ”Knull-namn”. Skolan anser inte att sonen blivit kränkt.
- Pappa kommer och hämtar och sonens ytterkläder är borta från hans plats. Efter mycket letande hittar de sonens jacka på golvet på ena toaletten och skor på andra. Skolan har inte rapporterat denna händelse.
- två andra barn är osams. Ett av barnen hittar ett gammalt bananskal som han kastar i ansiktet på rivalen. Sonen står en bit ifrån och finner det lustigt och skrattar till. Barnet som fått bananskalet på sig blir då jättearg på sonen och trycker bananskalet i ansiktet på sonen. Skolan anser att ingen av pojkarna blivit kränkta och de avstod att skriva en rapport.

Vi har ca 20 liknande händelser dokumenterade men skolan har bara rapporterat 5 händelser. Alla med tafflig beskrivning av händelseförloppet och en tveksam friskrivning av kränkning eller ej. Alla rapporter utom en är skrivna samma dag vi bad att få alla sonens rapporter skickade till oss.

Jag har varit i kontakt med skolinspektionens rådgivningsjurist och enligt den personen var det en solklar anmälan. Men vad vinner vi på att anmäla? Vad blir bättre för sonen? Kanske någon som har egen erfarenhet som kan ge input? En lärare?

Vi är osäkra på skolbyte då sonen äntligen har 4 riktigt bra kompisar som vi inte vill att han ska tappa. Han vill inte byta själv heller. Men vad sjutton gör vi?

Mvh Miks

Kan ingenting om skolinspektionens ansvar, men vill bara tillägga en sak.
Se till att din son får professionell hjälp att bearbeta händelserna!

Jag fick inte det och var med om i stort sett samma sak som ännu mindre och det har hängt med hela mitt liv. Hjälp honom hantera det och reda ut det NU så att han slipper som vuxen.

 

[SiZo]

Ett litet tillägg är att man kanske borde göra en orosanmälan mot de pojkar som drog ner byxorna på honom. Det är fullt möjligt att de har varit utsatta för något själva och inte har fått hjälp.

 

[Miks]

En anmälan torde väl göra så att skolan måste börja ta tag i problemen och inte bara sopa det under mattan.

Jo kanske... Det är ju just att de ska ta tag i problemen vi vill. Dock vill vi inte göra oss osams med dem. Vi är rädda att det går ut över sonen.

Jag vet en familj som anmält till skolinspektionen och som fått ”rätt”. I det fallet handlade det inte om mobbning och kränkningar utan om uteblivet särskilt stöd, både undervisningsmässigt och att de inte hjälpt barnet med omsorgsbehov. Dels tror jag skolan blir skyldiga att följa upp och jag tror också att det kan finnas risk för vite. Ibland blir det också dålig publicitet i pressen och det vill ju ingen rektor vara med om.

Jag hade gjort en anmälan om det varit mitt barn. Såhär kan det ju inte fortsätta? Tycker flera händelser du skriver om är tydliga kränkningar. Usch.

Det är lite publicitet och hot jag är rädd för. Jag vill inte att skolan ska bli stissiga och tänka mer på att ”stänga ärenden” än att fixa problemen.

Jo vi tycker också att det är märkligt att skolan inte markerat de rapporterade händelserna som kränkningar.

Många av sakerna du beskriver är ganska tydliga kränkningar, fysiska som psykiska, och jag kan inte tycka att skolan gjort rätt som inte rapporterat dem som sådanda. Rapporteras de inte, finns det inte heller några krav på att de skall arbeta med problematiken, något jag tycker är skrämmande.

Sen vet jag hur svårt det är som lärare, man kan inte vara överallt hela tiden, och saker händer (tyvärr) lätt utanför ens kontroll. Respekt, etik, empati osv är ju dock ett långsiktigt arbete innom skolan.

Jag tycker du ska anmäla till skolinspektionen. När skolinspektionen får in anmälan kommer de starta en undersökning och kontrollera innehållet i anmälan. Ibland leder det inte till mer än ett samtal till skolan /rektor, ibland blir det mycket mycket mer. Skolan har en skyldighet att se till att barnen inte blir kränkta i skolan och att de mår bra (och lyckas), här har ditt barns skola brustit.

Dessutom, skolinspektionen gör regelbundna kontroller. En av prarametrarna de går efter när de bestämmer vilka skolor som behöver extrakontrolleras är hur många/hur allvarliga anmälningar de fått på sig.

Hoppas det löser sig för ditt barn, och att han får en bättre upplevelse av skolan.

Det där med syns det inte finns det inte känns så väl igen. Eftersom det händer så många saker så kommer inte ens vi ihåg allt. Än mindre skolan. Vi försöker nu minnas och dokumentera allt så noga det går bakåt och håller nu noggrann logg på allt som händer i nutid.

Jag har full respekt för att de vuxna inte ser och hör allt. De kan ju inte klona sig. Dock är det en stökig grupp barn med 75% pojkar. Stämningen är hetsig och språket är grovt. Jag anser att det finns en grupproblematik som skolan inte förmår att hantera och där sonen kommer i kläm. Det har vi tryckt på ganska hårt men skolan vill behandla vårt barn och inte gruppen. Frustrerande.

Just vår skola har nyligen genomgått en av de regelbundna inspektionerna från skolinspektionen och fått godkännt. Det var enligt juristen på skolinspektionen lite oroande eftersom de troligen visar en fin fasad men inte klarar av att arbeta utifrån sina uppsatta rutiner.

Kan tyvärr inte komma med några konkreta råd (men nog borde en anmälan leda till att skolan måste agera?) men hur kan skolan INTE se det där som kränkningar? Är det annorlunda bara för att det är barn?
Jag menar, om en vuxen på sin arbetsplats blev kallad Knull-Erik, tafsad på snoppen, få hotfulla brev/meddelanden osv finns det väl INGEN som skulle förneka att det är grova kränkningar? Har inte barn samma rätt att vara trygga i skolan (sin arbetsplats)?

Jag håller med! Och jag drog exakt samma parallell när jag talade med huvudmannen. Vi fick rapporteringen oss tillhanda i torsdags och har frustrerat läst i helgen. Vi funderar på att lägga in protester i både formulering och slutbedömning.

Kan ingenting om skolinspektionens ansvar, men vill bara tillägga en sak.
Se till att din son får professionell hjälp att bearbeta händelserna!

Jag fick inte det och var med om i stort sett samma sak som ännu mindre och det har hängt med hela mitt liv. Hjälp honom hantera det och reda ut det NU så att han slipper som vuxen.

Vi har hjälp av både kurator och psykolog via BUP! Tack för omtanken!

Ett litet tillägg är att man kanske borde göra en orosanmälan mot de pojkar som drog ner byxorna på honom. Det är fullt möjligt att de har varit utsatta för något själva och inte har fått hjälp.

Det var två flickor som drog ner byxorna på honom. Jag har en känsla av att det hade tagits allvarligare om det varit ombytta roller. Vilket i sig får mej rasande. Men ja, jag skulle nog dragit öronen åt mig om jag varit personal. Och det är inte första gången dessa två flickor varit inblandade i ”sexuella lekar” av något slag. Dock var detta den allvarligaste händelsen.

Mvh Miks

 

[Miks]

Tack snälla ni som svarat

Det ger styrka att höra att vi inte är fel ute som tycker att skolan agerat konstigt. Svårt dock att få med alla vinklar och aspekter av situationen. Jag måste framhålla att sonens lärare och fritidspersonal är supergulliga. Dock är de för få. De hinner inte se, förhindra, lösa konflikter och arbeta proaktivt. Det är för många ungar.

Jag har dock väldigt lågt förtroende för skolledningen som jag tycker agerar fördröjande och överslätande. Försöker sätta diagnoser och hitta fel på sonen. BUP är dock tydliga med att sonen inte uppvisar några typer av problematik förutom depression på grund av sin skolsituation.

Ny vecka, nytt tag i fighten ! Ny vecka, liten kille som hänger med huvudet inför varje skoldag

Mvh Miks

 

[SiZo]

Det var två flickor som drog ner byxorna på honom. Jag har en känsla av att det hade tagits allvarligare om det varit ombytta roller. Vilket i sig får mej rasande. Men ja, jag skulle nog dragit öronen åt mig om jag varit personal. Och det är inte första gången dessa två flickor varit inblandade i ”sexuella lekar” av något slag. Dock var detta den allvarligaste händelsen.

Mvh Miks

Det behövs definitivt en orosanmälan! Skrämmande att lärarna inte inser det!

 

[SiZo]

Tack snälla ni som svarat

Det ger styrka att höra att vi inte är fel ute som tycker att skolan agerat konstigt. Svårt dock att få med alla vinklar och aspekter av situationen. Jag måste framhålla att sonens lärare och fritidspersonal är supergulliga. Dock är de för få. De hinner inte se, förhindra, lösa konflikter och arbeta proaktivt. Det är för många ungar.

Jag har dock väldigt lågt förtroende för skolledningen som jag tycker agerar fördröjande och överslätande. Försöker sätta diagnoser och hitta fel på sonen. BUP är dock tydliga med att sonen inte uppvisar några typer av problematik förutom depression på grund av sin skolsituation.

Ny vecka, nytt tag i fighten ! Ny vecka, liten kille som hänger med huvudet inför varje skoldag

Mvh Miks

Kanske dags för sjukskrivning av sonen? Åtminstone tills skolan tar tag i saker?

Kanske byta skola efter en tids sjukskrivning?

 

[AraSlei]

@Miks Jag har inga råd till er, men vill ge mitt medlidande i situationen. Så fruktansvärt, jag tycker så synd om er lilla kille Skickar en styrkekram och pepp så att ni orkar fortsätta fightas!

 

[Snurrfian]

@Miks Jag skulle har gjort en anmälan till skolinspektionen, de är duktiga på att följa upp ärendena och det går inte att bara sopa under mattan utan de kolla även så att åtgärderna efterföljs.
Jag förstod det som om ni har en kontakt på BUP? Se till att sonen får hjälp därifrån också att bearbeta händelserna och BUP kan även ge stöd till skolan hur de ska jobba.

Tyvärr är skolorna och personalen dåligt rustade för att ta hand om såna här problem rent generellt. Jag har stöttat en annan familj som slåss för att få hjälp till sitt barn. Där försöker skolan hävda att det är enbart barnet som är problemet men när barnet inte är i skolan så är problemen lika stora i klassen, bara att det är andra barn som blir utsatta. Men den familjen har fått bra stöd av BUP och fundera nu starkt på att byta skola för det är nog väldigt svårt att bryta det mönster som har uppstått.

 

[Badger]

Vi är på skolan intensivt för tillfället. Vi har haft tre möten sedan terminsstart och har ytterligare ett inplanerat. Rektorn är cc:ad i all mejlkorrespondens och jag har pratat med huvudmannen (kommunen). Skolan tänker nu genomföra en Pedagogisk utredning för att kartlägga miljön runt sonen. Det finns lite halvkassa förslag från skolans personal och de försöker få det till att sonen är i behov av mindre sammanhang och lugnare miljö. Det kan förvisso vara sant och skönt men inte för att han inte funkar i klassen utan i så fall (enligt oss) för att ingen ska kunna säga elaka saker eller göra honom fysiskt illa.

Mvh Miks

Man blir ju spontant förvånad över att personalen tycker att sonen behöver en "lugnare miljö" när det verkar ganska uppenbart att flera barn i klassen/skolan behöver hjälp att lära sig ta hand om varandra.

Vid liknande på vår skola skickades fritidspersonalen på utbildning när det gäller att reda ut konflikter och att vara mer uppmärksamma på raster. Det löser ju problemet för fler barn. Kanske någonting ni kan föreslå?

Vidare ett vänskapstema eller ngt för klasserna/skolan.

Iofs kanske barnen är för gamla för fritids, i så fall är det ju annan personal som behöver lära sig att utreda konflikter och att hålla en bra miljö för barnen.

Tyvärr är alla mina idéer slut eftersom prata med lärare, cc rektor och kontakt med skolchef typ täcker upp allt jag kan komma på. (Det har hjälpt direkt för oss för mindre problem.) Så skolinspektionen anmälan med cc till rektor och kommun och skolchef är väl det enda man kan komma på. Och trycka på grupproblem.

 

[Dressyrtjejen_97]

Nu har jag ingen erfarenhet av just anmälan till skolinspektionen men har själv en extremt tragisk grundskolegång bakom mig.

Gick i sammanlagt 6 st grundskolor, varav 4 st under en 12 månaders period. Även om det är långt ifrån optimalt att byta skola, insåg såväl jag som min familj att det är bättre att fly än illa fäkta. Skolorna, åtminstone härikring, hade inget reellt anti-mobbningsarbete öht. Dessa "likabehandlingsplanerna" var i bästa fall fina ord på ett papper, i sämsta fall finns de inte alls. I bästa fall stoppade personalen huvudet i sanden, i sämsta (och många) fall försvarade de rent av mobbarna, tryckt ner mig ännu mer och försökte tillsynes indirekt få mig att byta. Detta även vid allvarliga saker som upprepade misshandlar, hot med knivar/tändare (bl.a. på lektionstid!), överfall med sexuella förtecken, upprepade äggningar av undertecknads hus och punktering av ditos bilars däck etc. där såväl jag som förövarna var 11-15 år gamla. Naturligtvis gjordes aldrig polis eller orosanmälningar heller.
Så funkar det inte, och man inte får något gehör från varken lärare eller rektorer, är det nog dessvärre bäst att bara fly därifrån. Man kan ändå inte vinna över skolorna, och man gör sig bara ovän med personalen.

 

[Bexzor]

Har en tragiskt skolgång bakom mig, så jag reagerar fort när det gäller mina barn. Jag anmälde sonens skola till skolinspektionen, dock gjorde jag misstaget att maila rektorn om det samma dag som anmälan gick iväg. Det gjorde att han drog igång ett stort projekt kring sonen, så det ser så bra ut i papperna som de uppgav i sin åsikt. Jag fick dock svara på deras utsago, och kunde styrka all mail-konversation som gjorde att jag fick rätt ändå. Mitt tips är därför att spara allt, all konversation ska kunna styrkas.

I vårt fall har det hjälpt, och skolinspektionen har backat undan då de anser att det räcker med att vi är igång med lösningar. Vet inte om skolan får vite eller dylikt, man får inte veta sånt. Men jag ångrar inte anmälan, det är inget jag rekommenderar i första läget men i ert läge skulle jag inte tvekat.

 

[Killaloe]

Så funkar det inte, och man inte får något gehör från varken lärare eller rektorer, är det nog dessvärre bäst att bara fly därifrån. Man kan ändå inte vinna över skolorna, och man gör sig bara ovän med personalen.

Jag förstår att dina erfarenheter färgar av sig på det du skriver - men jag tycker nog inte att det är helt rimligt att ge detta som råd i den här tråden och måla upp en bild av att det är omöjligt. För det är inte omöjligt alltid. Tufft, jobbigt, kämpigt och kanske inte värt det i slutänden (det vet en ju inte) - så kan det definitivt vara - men att sprida någon form av skräckbild känns rätt dumt.

@Miks jag hoppas verkligen att ni hittar en lösning som blir bra för er och sonen oavsett hur ni väljer att gå vidare! Tycker ni är fantastiska som kämpar för honom och stöttar honom!

 

[Miks]

Kanske dags för sjukskrivning av sonen? Åtminstone tills skolan tar tag i saker?

Kanske byta skola efter en tids sjukskrivning?

I längden tror vi på att om han inte är i skolan så hamnar han efter i skolarbetet, hamnar utanför sammanhanget och längre från sina kompisar. Vi tror, just nu, att det kanske skadar mer än vad det gynnar att han stannar hemma.

Vi funderar på skolbyte men ingen av oss tre vill egentligen inte. Alla av samma anledning, de fyra fina vännerna.

@Miks Jag har inga råd till er, men vill ge mitt medlidande i situationen. Så fruktansvärt, jag tycker så synd om er lilla kille Skickar en styrkekram och pepp så att ni orkar fortsätta fightas!

Tack snälla

@Miks Jag skulle har gjort en anmälan till skolinspektionen, de är duktiga på att följa upp ärendena och det går inte att bara sopa under mattan utan de kolla även så att åtgärderna efterföljs.
Jag förstod det som om ni har en kontakt på BUP? Se till att sonen får hjälp därifrån också att bearbeta händelserna och BUP kan även ge stöd till skolan hur de ska jobba.

Tyvärr är skolorna och personalen dåligt rustade för att ta hand om såna här problem rent generellt. Jag har stöttat en annan familj som slåss för att få hjälp till sitt barn. Där försöker skolan hävda att det är enbart barnet som är problemet men när barnet inte är i skolan så är problemen lika stora i klassen, bara att det är andra barn som blir utsatta. Men den familjen har fått bra stöd av BUP och fundera nu starkt på att byta skola för det är nog väldigt svårt att bryta det mönster som har uppstått.

Tack! Det finns liknelser till vår situation även om det inte är samma. Bra inspel om BUP. Jag ska komma ihåg att trycka på att de ska hjälpa honom att bearbeta lite.

Mvh Miks

 

[Miks]

Man blir ju spontant förvånad över att personalen tycker att sonen behöver en "lugnare miljö" när det verkar ganska uppenbart att flera barn i klassen/skolan behöver hjälp att lära sig ta hand om varandra.

Vid liknande på vår skola skickades fritidspersonalen på utbildning när det gäller att reda ut konflikter och att vara mer uppmärksamma på raster. Det löser ju problemet för fler barn. Kanske någonting ni kan föreslå?

Vidare ett vänskapstema eller ngt för klasserna/skolan.

Iofs kanske barnen är för gamla för fritids, i så fall är det ju annan personal som behöver lära sig att utreda konflikter och att hålla en bra miljö för barnen.

Tyvärr är alla mina idéer slut eftersom prata med lärare, cc rektor och kontakt med skolchef typ täcker upp allt jag kan komma på. (Det har hjälpt direkt för oss för mindre problem.) Så skolinspektionen anmälan med cc till rektor och kommun och skolchef är väl det enda man kan komma på. Och trycka på grupproblem.

Jag är inne på ditt spår, helt klart. Att det behöver jobbas med gruppen, att personalen behöver utbildad och lära sig se mönster osv. Och det här stör mig; ska vi som föräldrar komma på hur skolan ska sköta sin verksamhet? Varför ska vi komma på lösningar på skolans problem. Det stör mig som sjutton att de största åtgärder som kommit till har vi tvingat dem att föra in.

De flesta barnen går fortfarande på fritids, 88 barn på 4 fritidsfröknar.

Och tack för input!

Nu har jag ingen erfarenhet av just anmälan till skolinspektionen men har själv en extremt tragisk grundskolegång bakom mig.

Gick i sammanlagt 6 st grundskolor, varav 4 st under en 12 månaders period. Även om det är långt ifrån optimalt att byta skola, insåg såväl jag som min familj att det är bättre att fly än illa fäkta. Skolorna, åtminstone härikring, hade inget reellt anti-mobbningsarbete öht. Dessa "likabehandlingsplanerna" var i bästa fall fina ord på ett papper, i sämsta fall finns de inte alls. I bästa fall stoppade personalen huvudet i sanden, i sämsta (och många) fall försvarade de rent av mobbarna, tryckt ner mig ännu mer och försökte tillsynes indirekt få mig att byta. Detta även vid allvarliga saker som upprepade misshandlar, hot med knivar/tändare (bl.a. på lektionstid!), överfall med sexuella förtecken, upprepade äggningar av undertecknads hus och punktering av ditos bilars däck etc. där såväl jag som förövarna var 11-15 år gamla. Naturligtvis gjordes aldrig polis eller orosanmälningar heller.
Så funkar det inte, och man inte får något gehör från varken lärare eller rektorer, är det nog dessvärre bäst att bara fly därifrån. Man kan ändå inte vinna över skolorna, och man gör sig bara ovän med personalen.

Låter som en smärtsam tid... Hoppas du kom ur det stark

Jag förstår att dina erfarenheter färgar av sig på det du skriver - men jag tycker nog inte att det är helt rimligt att ge detta som råd i den här tråden och måla upp en bild av att det är omöjligt. För det är inte omöjligt alltid. Tufft, jobbigt, kämpigt och kanske inte värt det i slutänden (det vet en ju inte) - så kan det definitivt vara - men att sprida någon form av skräckbild känns rätt dumt.

@Miks jag hoppas verkligen att ni hittar en lösning som blir bra för er och sonen oavsett hur ni väljer att gå vidare! Tycker ni är fantastiska som kämpar för honom och stöttar honom!

Tack snälla! Pepp behövs!

Mvh Miks

 

[Miks]

Har en tragiskt skolgång bakom mig, så jag reagerar fort när det gäller mina barn. Jag anmälde sonens skola till skolinspektionen, dock gjorde jag misstaget att maila rektorn om det samma dag som anmälan gick iväg. Det gjorde att han drog igång ett stort projekt kring sonen, så det ser så bra ut i papperna som de uppgav i sin åsikt. Jag fick dock svara på deras utsago, och kunde styrka all mail-konversation som gjorde att jag fick rätt ändå. Mitt tips är därför att spara allt, all konversation ska kunna styrkas.

I vårt fall har det hjälpt, och skolinspektionen har backat undan då de anser att det räcker med att vi är igång med lösningar. Vet inte om skolan får vite eller dylikt, man får inte veta sånt. Men jag ångrar inte anmälan, det är inget jag rekommenderar i första läget men i ert läge skulle jag inte tvekat.

Intressant! Eller såklart ett rent helsike att ni behövt anmäla. Men intressant att höra någon som faktiskt anmält! Vill du berätta mer? Om inte öppet så kanske i pm?

Jag vill gärna höra om vad som fick er att anmäla och vad åtgärderna blivit. Det skulle vara mycket värdefullt!

Hoppas situationen har blivit bättre för din son

Mvh Miks