Anmäla?

[princess_snow]

Jag känner mig som världens sämsta djurmänniska och jag mår seriöst dåligt över det!
Problemet är som följer: en person i min omedelbara närhet har en hund. Hunden är en gammal adoptionshund som börjar bli, ja, gammal. Om hunden har haft med sig problem redan från början när den kom hit vet jag inte, men på senare år har hunden börjat må allt sämre. Det har varit allt ifrån dåliga höfter (som nu börjar bli dåliga på riktigt, svullna till och från och typ noll rörlighet), ep.anfall, problem med andningen, kan inte längre gå på promenader, you name it... Redan när höftproblemen började bli mer påtagliga var jag av den åsikten att det bästa vore att låta hunden somna in. Nu har det gått så långt att hunden fått en tumör i ögat, eventuellt kan den ha spridit sig vidare. Ägaren har gått till veterinär, som har gläntat på "det kan gå att operera, men det finns inga garantier"-dörren I mitt tycke är det hög tid att låta stackaren somna in, det är inte längre ett värdigt hundliv på något plan. Jag tycker veterinären gör tokfel som ens nämner operationsalternativet i det här läget, hunden och ägaren är stammisar där och veterinären kan omöjligt ha missat alla problem hundstackaren dras med, är av den typen som säger det kunderna vill höra.

Det gör nästan fysiskt ont i mig att se hur hunden mår samtidigt som ägaren totalt ignorerar situationen och greppar efter varje halmstrå hen kan hitta. I hens värld "dödar" man inte djur, alls, och hundarna är som hens små bebisar.
Det är ett otroligt känsligt ämne, går inte att nämna över huvudtaget utan att helvetet bryter lös.
Så, det är lite som elefanten i rummet. Problemet blir mer och mer uppenbart, men ingen "vågar" ta tag i det, veterinären månar mer som ägare än hund (känns det som) och i kläm kommer en stackars liten hund som för länge sedan har gjort sig välförtjänt att få somna in och slippa vara sjuk

Jag har gjort klart för några av de närmast sörjande att jag snart inte bara kan se på längre. Har varit så nära att anmäla till djurskyddet flera gånger men låtit bli för att inte sabba relationen till ägaren, men snart går det inte längre. Anmälan är såklart anonym, det vet jag, men det skulle ändå vara uppenbart vem som ligger bakom.
Hade det varit en person jag inte skulle vara tvungen att ha nära inpå hade det varit lätt att bara anmäla för länge sedan, men ägaren och jag har en sådan relation att vi "måste" hålla sams för övriga inblandade. Skulle hon få en anmälan på sig skulle som sagt helvetet braka lös och ett antal nära och kära skulle hamna i kläm.

Långt och svammligt inlägg.... Hur skulle buke resonera i liknande läge?

 

[vallhund]

Anmäl hundägaren till länsstyrelsens djurenhet (veterinär) omedelbart o gör det inte anonymt, stå för vad du gör. En anonym anmälan har inte samma tyngd.

Anmäl veterinären till Veterinärmedicinska Ansvarsnämnden. Hen borde blivit av med sin legitimation för länge sedan!

 

[pannkaka]

Anmäl hundägaren till länsstyrelsens djurenhet (veterinär) omedelbart o gör det inte anonymt, stå för vad du gör. En anonym anmälan har inte samma tyngd.

Anmäl veterinären till Veterinärmedicinska Ansvarsnämnden. Hen borde blivit av med sin legitimation för länge sedan!

Kan inte annat än hålla med, och du ts gör det så snart du kan!

 

[eldione]

Om hundägaren tar hunden till veterinär och följer veterinärens råd finns det nog inte mycket Länsstyrelsen kan göra. Kontrollanterna är inte veterinärer själva och kan inte säga så mycket emot vad en veterinär säger om veterinärmedicinska frågor. Hade fallet varit att vet. tex rekommenderade avlivning eller att hundägaren inte följde vets råd hade situationen varit annorlunda.

 

[Sablar22]

Går det inte alls att prata med ägaren?
Ibland behöver man faktiskt vara elak och säga rakt ut
vad man anser, om det kan hjälpa jycken att få sluta sina dagar.
Det låter inte direkt som ngt liv den stackarn har

 

[princess_snow]

Tro mig, hade det varit så enkelt som att anmäla skulle jag ha gjort det på en gång, men det är så mycket bakomliggande som gör att det tar emot. Som jag skrivit tidigare är det otroligt känsligt ämne som knappt går att ta i, ens oss närstående emellan.
Bland annat finns det mycket skit i bagaget i form av allvarlig psykisk ohälsa osv. hos ägaren, vilket mycket väl kan vara en av orsakerna till att det gör det så otroligt känsligt och svårt att "bara" gå rakt på sak eller anmäla.
Ägaren går det inte att prata med över huvudtaget. Som exempel var jag tvungen att ta bort min kompis för ett tag sedan pga dåliga leder, det första hen gjorde var att ifrågasätta varför jag ens övervägde avlivning.

Så, psykiskt ostabil ägare med noll och ingen insikt i vad som är bäst för hunden och en inställning som går ut på att människor inte ska "leka gud" över djuren....

Precis som @eldione skriver - allt hen gör är följer veterinärens "råd". Så länge veterinären säger att det finns en mikroskopisk chans kommer hen ta den. Och så snurrar det på....

 

[Sablar22]

Tråkigt att det är så mycket runt i kring :/
Inte meningen att låta som en pekpinne.

 

[Dandylinn]

Om hundägaren tar hunden till veterinär och följer veterinärens råd finns det nog inte mycket Länsstyrelsen kan göra. Kontrollanterna är inte veterinärer själva och kan inte säga så mycket emot vad en veterinär säger om veterinärmedicinska frågor. Hade fallet varit att vet. tex rekommenderade avlivning eller att hundägaren inte följde vets råd hade situationen varit annorlunda.

Här får jag hålla med..om djurägaren regelbundet besöker veterinären så är det inte troligt att denne bryter mot något som kan vara ett litet bekymmer här.., även om man kanske anser att hunden borde somna in...

Så ska man anmäla djurägare här eller veterinär egentligen blir lite min fråga. Min erfarenhet säger mig annars att veterinärer är ganska hårda på den biten om det gäller äldre hundar brukar de dra en tydlig gräns för när det är dax sas när behandling inte längre är försvarbart. Äldre djur brukar inte få så himla många chanser till förfriskning och ffa inte vad gäller rörelseapparaten.

 

[vallhund]

#4 + #8 Jag föreslog att båda skulle anmälas. Det finns veterinärer som borde pensionerat sig, för att ta ett exempel.
Om beskrivningen som TS ger i sin trådstart är sann så borde båda ha anmälts för länge sedan, oavsett om det handlar om psykiskt sjuka familjemedlemmar.

TS, vad trodde du att du skulle få för svar? Varför lade du ut tråden? Ville du bara skriva av dig o lätta på ditt dåliga samvete?

 

[Dandylinn]

#4 + #8 Jag föreslog att båda skulle anmälas. Det finns veterinärer som borde pensionerat sig, för att ta ett exempel.
Om beskrivningen som TS ger i sin trådstart är sann så borde båda ha anmälts för länge sedan, oavsett om det handlar om psykiskt sjuka familjemedlemmar.

TS, vad trodde du att du skulle få för svar? Varför lade du ut tråden? Ville du bara skriva av dig o lätta på ditt dåliga samvete?

Ja det kan man tycka.

Det enda jag ser som lite problematiskt dessvärre är att det kan ta lång tid om man anmäler veterinär och om det ens händer något, tyvärr. Finns många veterinärer som gör grova fel, som sedan typ får en varning men thats it..de får fortsätta ändå. Ytterst sällan alltså veterinärer blir fällda för något.

Djurägaren har tagit hunden till veterinär regelbundet..svårt då också att finna stöd i att den inte undersöks och ev behandlas.

Om jag funderar, skulle jag nog ha vänt mig till länsstyrelsen för rådgivning iaf i första hand. De är ofta mycket hjälpsamma i hur man kan gå tillväga.

I mina ögon är nästan vetten mest ansvarig här..som inte tycks sätta gränser när inte djurägaren klarar av det. Det är vet skyldig till att göra.

Det tråkiga och knepiga är att länsstyrelsen inte har sådana resurser att de bara kan ingripa alltid. Det kan överklagas..det ska utredas..ev rättsprocesser..
Synd om hunden, men jag tror att processen kan bli väldigt lång

 

[Sablar22]

En annan vinkling vore att prata med veterinären och berätta hur du ser på saken,
hundens liv och vad du anser är ett värdigt hundliv.
Berätta att hundägaren respekterar veterinärens ord och be denne vara ärlig gentemot
djurägaren. Det borde rimligen inte finnas någon veterinär som tycker att detta är okej.
Samt att om veterinären inte delar din åsikt, att du kommer gå vidare och göra en anmälan
samt få en annan veterinärs utlåtande ang hunden och sjukdomshistorik.

 

[Dandylinn]

En annan vinkling vore att prata med veterinären och berätta hur du ser på saken,

Veterinärer har ingen skyldighet att diskutera med andra än djurägaren. (undantaget är väl typ mot myndiget isf i vissa lägen)

Det du tipsar om bryter mot den sekretess som råder..tvärtom får de ju inte diskutera enskilt fall med andra utan tillåtelse fr djurägaren. Sånt som journaler/historik får aldrig lämnas ut till andra, inte ens diskuteras.

Visst..man kan alltid ringa till vetten och säga att man är orolig..men det mest troliga är att denne kommer att tala om att man inte vill diskutera saken utan djurägares närvaro/godkännande.

Inte heller kan man hota med att göra en utredning av djuret som man själv inte ens äger hos någon annan. Hur skulle man lyckas med det utan djurägarens tillåtelse?

Som sagt..ett knepigt läge..speciellt med motparter som inte ser det felaktiga.

 

[Dandylinn]

Skulle man göra något på eget bevåg, som att tex kidnappa hunden till en annan veterinär och man inte är djurägaren..kan det bli så att man anses bryta hårdare mot lagen än de andra i scenariot här (tyvärr, rättssystem och djurvälfärd är inte så optimalt utformat)... Så jag tycker inte det är en rekommendation faktiskt.

 

[esther]

Skulle man göra något på eget bevåg, som att tex kidnappa hunden till en annan veterinär och man inte är djurägaren..kan det bli så att man anses bryta hårdare mot lagen än de andra i scenariot här (tyvärr, rättssystem och djurvälfärd är inte så optimalt utformat)... Så jag tycker inte det är en rekommendation faktiskt.

kl. Fast kan man inte bara lita på att veterinären har gjort en korrekt bedömning att hunden inte har så ont att den behöver avlivas? Vad är det som säger att du (trådskaparen) är kunnigare en veterinären på att se om hunden lider?

 

[tolksele]

Om hundägaren tar hunden till veterinär och följer veterinärens råd finns det nog inte mycket Länsstyrelsen kan göra. Kontrollanterna är inte veterinärer själva och kan inte säga så mycket emot vad en veterinär säger om veterinärmedicinska frågor. Hade fallet varit att vet. tex rekommenderade avlivning eller att hundägaren inte följde vets råd hade situationen varit annorlunda.

Det här stämmer inte. Länsstyrelsen har egna veterinärer anställda/som de anlitar och som kan göra en egen bedömning om så behövs. Många, många, många veterinärer följer inte djurskyddslagen i liknande fall och kontrollanter är tillräckligt utbildade för att se när de behöver ta hjälp av en veterinär för att bedöma ett djurs situation.

 

[Dandylinn]

kl. Fast kan man inte bara lita på att veterinären har gjort en korrekt bedömning att hunden inte har så ont att den behöver avlivas? Vad är det som säger att du (trådskaparen) är kunnigare en veterinären på att se om hunden lider?

En gammal hund som knappt kan gå lär ha rejält ont.

Jag utgår från att beskrivningen här stämmer någorlunda, sen vet vi ju aldrig helt ingående hur det mer exakt ligger till dock.

Tumörer är inget vidare de heller..de kommer orsaka skada för eller senare om de inte åtgärdas..och äldre djur är alltid svårare att operera..visst det kanske hjälper för stunden, men den ska ändå klara narkos osv..Mycket risker för lite tid. Alla ingrepp måste ju även där ske med ett övervägande och vad det lidandet innebär hos djuret..finns stor chans för tillfrisknande fine, men är oddsen små nja..

 

[eldione]

Det här stämmer inte. Länsstyrelsen har egna veterinärer anställda/som de anlitar och som kan göra en egen bedömning om så behövs. Många, många, många veterinärer följer inte djurskyddslagen i liknande fall och kontrollanter är tillräckligt utbildade för att se när de behöver ta hjälp av en veterinär för att bedöma ett djurs situation.

Länsveterinärerna får inte vara kliniskt verksamma, de gör alltså inte veterinärundersökningar av djuren. Länsstyrelsen skulle kunna ta med sig distriktsveterinär ut vid kontroll, det är dock tveksamt att det skulle göras i den här typen av ärenden för att försöka motbevisa en annan veterinärs utlåtande. Skulle vara ett ganska extremt fall då. Och i slutändan, om två veterinärer säger olika, vilken ska man gå på? Om man väljer att tro på den som säger emot djurägarens veterinär och struntar i den andra, hur rättssäkert är det?

Tyvärr finns det veterinärer som gärna behåller och behandlar gamla o sjuka djur för länge för djurägarens skull, jag tycker det är väldigt tråkigt eftersom det är djuret som blir lidande. Men det är svårt att komma åt Anmäla veterinären går ju, men innan det ev skulle gå så långt att den blir av med sin legitimation finns det inte mycket Länsstyrelsen kan göra.

 

[tolksele]

Håller fortfarande inte med. Om djuret lider finns det visst saker Länsstyrelsen kan göra oavsett. Värt att anmäla i alla fall. Kanske tar djurägaren sitt förnuft till fånga?

 

[esther]

Tycker fortfarande det låter väldigt överdrivet att anmäla en djurägare som tar sin gamla hund på regelbundna kontroller. Djurskyddsinspektörerna har otroligt hög belastning och åker på många besök som är fullständigt onödiga. Det gör att det finns ställen där djur i princip självdör får lång väntetid.
Prova att prata med djurägaren eller ta kontakt med behandlande veterinär och få en ordentlig och verklig bild av hundens kliniska tillstånd istället för att gå runt men onda ögat och tycka massa saker på egen bedömning.

 

[iNHALE]

Håller med andra som skrivit att vetten bär det större ansvaret här. Självklart borde man ju som djurägare själv märka och inse när det är dags för djuret att få somna in. Dock är det ju inte någon "egenskap" som står skrivet i lagboken, utan det står mer eller mindre att djuret ska tas till en legitimerad veterinär och få behandling om det är i behov av det, vilket gjorts i detta fallet. Att sedan veterinären själv inte insett (eller undanhållit för ägaren) att djuret mår bättre av att få dö, det är främst där skon klämmer. Som djurägare är man ju i vissa fall utelämnad till veterinärens bedömning och om man inte kan läsa sitt djur ordentligt och inte kan en jota om medicin själv kan det ju vara nästintill omöjligt att komma med egna slutsatser som skiljer sig från veterinärens råd och synpunkter. Som privatperson förväntar man ju sig oftast att veterinären ska vara experten, precis som när man går till läkaren. Sen man kan ju förvisso diskutera om man bör lita blint på alla veterinärer eller inte, men grundtaken är ju ändå att veterinären ska ha den kunskapen om djur och medicin som man som vanlig lekman ofta inte har.

Att anmäla ägaren i detta fallet tror jag är lönlöst, men att klämma åt veterinären kanske är en bättre väg att gå om man ni vill göra något.