Annonsera mera hundar 2

Bukefalos 30 år!

"Due to the time wasters almost 4 yrs old lurcher Leah is still in need of a good home. She is very loyal, loving and obedient. Can get along with other dogs,but bit jealous. Does not require regular walks because she only likes to sleep and rest. House trained and microchiped."
Visa bifogad fil 185813

Kan det eventuellt vara så att hon inte gillar promenader för att hon är superfet? :idea: Det här är alltså en hund som ska vara vinthundstyp.
Vad hemskt! Tur att det är lagstadgat med promenader här. Den där hunden tycker säkert att promenader är kul om man får ner den i vikt och hittar på roliga saker på promenaderna. Tänker mer att det är ägaren som inte vill gå ut 😄
Absolut att det finns hundar som inte gärna går ut men de flesta uppskattar ändå det.
 
Det finns säkert avarter, men nästan alla "lata" eller envisa hundar jag sett online eller på TV har antingen varit överviktiga, haft hälsoproblem eller helt enkelt inte upptäckt rörelseglädje. Shiban är ju en typisk sådan hund där folk tycker att det är "roligt eller charmigt" när de sätter sig ned och vägrar gå. Bara trams!
Har ni provat agility, sök, trasjakt, drag, parkour? :)
Och nej, övervikt lär inte öka motivationen och det finns aldrig någon ursäkt till att låta hunden bli fet. Vi kontrollerar ju allt runtomkring dem.
Vad hemskt! Tur att det är lagstadgat med promenader här. Den där hunden tycker säkert att promenader är kul om man får ner den i vikt och hittar på roliga saker på promenaderna. Tänker mer att det är ägaren som inte vill gå ut 😄
Absolut att det finns hundar som inte gärna går ut men de flesta uppskattar ändå det.
Jag vet inte hur gammal Violett var när hon kom till Sverige mer än att hon var valp/unghund (jag har för mig att hon kom hit så fort hon hade tillåtelse), men hon var lat redan då. Hon gick tex inte att ställa ut för hon vägrade springa. Hon leker gärna och jagar sina leksaker när vi är hemma så hon kan ju lägga till energi när hon känner för det, men promenader ska njutas av i sakta mak så varje meter kan luktas igenom ordentligt. Så hon uppskattar promenader och att vara utomhus i sig, bara inte att röra sig fort. Vi anpassar promenaderna så hon får ha sina långsamma sträckor där Bella från hålla sig i skinnet och Bella får ha sina snabba sträckor där Violett vackert får skynda på. Är inte jag med på promenaden så är det ofta Violett vägrar gå alls. Hon kissar och bajsar och sedan ska hon kortaste vägen hem så då lämnar pojkvännen av henne så han och Bella kan få en vettig promenad. Är jag med och Violett absolut inte vill skynda på när jag och Bella känner att vi behöver röra på oss i snabbare takt så lämnar vi också av henne hemma när hon har gjort sitt. Jag har haft henne hos veterinär och fysioterapeut vid flera tillfällen och det är inget fel som går att upptäcka på henne iallafall. Hon har fått skor för hon verkar ha känsliga tassar så nu pinnar hon på utan att behöva hålla koll på eventuella stenar och grus, men promenader ska fortfarande njutas av i långsamt tempo. Någon sportaktivitet har vi inte provat på allvar, men allt vi har provat utförs så energisparande som det bara är möjligt och bara för att få sitt godis. Så de lata hundarna existerar, men jag håller med om att det troligen inte är alls så vanligt som många vill ha det till och att det oftast finns någon underliggande anledning till att de verkar lata
 
Det finns säkert avarter, men nästan alla "lata" eller envisa hundar jag sett online eller på TV har antingen varit överviktiga, haft hälsoproblem eller helt enkelt inte upptäckt rörelseglädje. Shiban är ju en typisk sådan hund där folk tycker att det är "roligt eller charmigt" när de sätter sig ned och vägrar gå. Bara trams!
Har ni provat agility, sök, trasjakt, drag, parkour? :)
Och nej, övervikt lär inte öka motivationen och det finns aldrig någon ursäkt till att låta hunden bli fet. Vi kontrollerar ju allt runtomkring dem.
Fast Bomullstussen som verkligen har rörelseglädje har perioder där hon jobbar med ” våga vägra kvällspromenad”. Hon ligger helt enkelt hellre inne och chillar än tar en promenad runt kvarteret (igen). Hon kräver mer variation av miljön för att tycka promenader ska vara givande typ. Samt att hon är kvällstrött.
 
Det finns säkert avarter, men nästan alla "lata" eller envisa hundar jag sett online eller på TV har antingen varit överviktiga, haft hälsoproblem eller helt enkelt inte upptäckt rörelseglädje. Shiban är ju en typisk sådan hund där folk tycker att det är "roligt eller charmigt" när de sätter sig ned och vägrar gå. Bara trams!
Har ni provat agility, sök, trasjakt, drag, parkour? :)
Och nej, övervikt lär inte öka motivationen och det finns aldrig någon ursäkt till att låta hunden bli fet. Vi kontrollerar ju allt runtomkring dem.
Min ena är tvärlat. Tills man tar av kopplet :cool:

Jag har flera gånger tänkt, näää, det måste vara något fel på henne. Hon måste vara sjuk eller nånting. Och så tar jag av kopplet och hunden studsar iväg och fullkomligt spritter av energi :rofl:
 
"Due to the time wasters almost 4 yrs old lurcher Leah is still in need of a good home. She is very loyal, loving and obedient. Can get along with other dogs,but bit jealous. Does not require regular walks because she only likes to sleep and rest. House trained and microchiped."
Visa bifogad fil 185813

Kan det eventuellt vara så att hon inte gillar promenader för att hon är superfet? :idea: Det här är alltså en hund som ska vara vinthundstyp.
Släng hit den så kan jag banta ner den och hitta ett nytt, passande hem där den faktiskt får aktivering :(
Har tänkt på det ibland, att det vore lockande att ta hand om hundar som fått en mindre bra start, få dem i bra kondition och lite mer väluppfostrade och sedan omplacera till ett vettigt hem. Kruxet är bara att de två gånger som jag faktiskt gjort något sådant så har det blivit att hundarna bott kvar här resten av sina liv, så jag verkar inte vara så duktig på själva "hitta nytt hem"-delen av den planen :rofl: (Varken Aysu eller salukipojken skulle ju stanna egentligen...)
 
Nu har jag läst några valpannonser där "valpen söker ett hem där den aldrig behöver vara ensam hemma"
Är det verkligen SÅ farligt för hundar att vara ensamma hemma ibland?
Såklart ska den tiden inte vara övergripande i deras liv och inom reglerna men...
Jag tycker ibland vi gör hundarna en otjänst när de inte ska behöva klara av mindre bekväma situationer.
 
Nu har jag läst några valpannonser där "valpen söker ett hem där den aldrig behöver vara ensam hemma"
Är det verkligen SÅ farligt för hundar att vara ensamma hemma ibland?
Såklart ska den tiden inte vara övergripande i deras liv och inom reglerna men...
Jag tycker ibland vi gör hundarna en otjänst när de inte ska behöva klara av mindre bekväma situationer.
Mina hundar har varit ensamma några timmar dom flesta dagar i sitt liv enda sen dom var småvalpar och det är inget dom lidit det minsta av 💕 jag tror på kvalitetstid framför allt då hundar sover mycket.
 
Nu har jag läst några valpannonser där "valpen söker ett hem där den aldrig behöver vara ensam hemma"
Är det verkligen SÅ farligt för hundar att vara ensamma hemma ibland?
Såklart ska den tiden inte vara övergripande i deras liv och inom reglerna men...
Jag tycker ibland vi gör hundarna en otjänst när de inte ska behöva klara av mindre bekväma situationer.
Nej jag ser det snarare som en nödvändighet. Det är ju skitjobbigt med en hund som aldrig klarar av att vara ensam ens korta stunder.
Sådana hundar blir också ofta helt sönderstressade av att gå till veterinären och behöva lämnas kvar där även om det bara är för en kort stund. Man gör sig själv och hunden en otjänst när man inte ensamhetstränar.
 
Nej jag ser det snarare som en nödvändighet. Det är ju skitjobbigt med en hund som aldrig klarar av att vara ensam ens korta stunder.
Sådana hundar blir också ofta helt sönderstressade av att gå till veterinären och behöva lämnas kvar där även om det bara är för en kort stund. Man gör sig själv och hunden en otjänst när man inte ensamhetstränar.

Ja för sen kommer det nog en situation där en måste och då är det bättre om de redan är bekväma med de.
Så hinner en ju träna över lång tid med om en börjar direkt.

Finns även annonser på äldre hundar med "separationsångest"
 
Nu har jag läst några valpannonser där "valpen söker ett hem där den aldrig behöver vara ensam hemma"
Är det verkligen SÅ farligt för hundar att vara ensamma hemma ibland?
Såklart ska den tiden inte vara övergripande i deras liv och inom reglerna men...
Jag tycker ibland vi gör hundarna en otjänst när de inte ska behöva klara av mindre bekväma situationer.
Känns helt orimligt att ha som utgångspunkt att en valp/hund (efter ensamhetsträning) aldrig ska kunna vara ensam. Även om man jobbar heltid hemifrån eller är pensionär så kommer man ju ha ärenden (handla mat, läkarbesök, tandläkare osv) eller sociala saker som gör att man måste lämna hunden själv.

Det finns såklart tyvärr hundar som inte klarar av att vara ensamma alls. Men att ha det som krav för en liten valp käns absurt tycker jag.
 
Ja för sen kommer det nog en situation där en måste och då är det bättre om de redan är bekväma med de.
Så hinner en ju träna över lång tid med om en börjar direkt.

Finns även annonser på äldre hundar med "separationsångest"
Jag kan inte minnas att jag överhuvudtaget tränade mina hundar på att vara ensamma hemma, jag bara gick ut 🤭
 
  • Gilla
Reactions: Sel
Jag har noll erfarenhet av den här rasen, så kanske är detta en normal omplaceringsannons. Men jag blir trött av att bara läsa. Ettårig dobermannhane ska omplaceras. Importerad med kuperade öron, ej SKK-reggad. Kan vara ensam hemma max en halvtimme, kan inte gå lugnt i koppel, sväljer saker både inne och ute och vill inte lämna ifrån sig saker han får tag i, har behövt opereras för detta 2 gånger, kan inte varva ner, äter ångestdämpande, har "brutalt mycket energi".

Finns det vettiga och duktiga hundägare som tar sig an sådana hundar? Det kanske det gör, men risken måste ju vara enorm att det blir fel hos nya ägaren. Annonsen verkar superärlig och väldigt tydlig med problemen dock, så för en person med stor erfarenhet av den här sortens stora hundar kanske han är ett kap.
 
Jag har noll erfarenhet av den här rasen, så kanske är detta en normal omplaceringsannons. Men jag blir trött av att bara läsa. Ettårig dobermannhane ska omplaceras. Importerad med kuperade öron, ej SKK-reggad. Kan vara ensam hemma max en halvtimme, kan inte gå lugnt i koppel, sväljer saker både inne och ute och vill inte lämna ifrån sig saker han får tag i, har behövt opereras för detta 2 gånger, kan inte varva ner, äter ångestdämpande, har "brutalt mycket energi".

Finns det vettiga och duktiga hundägare som tar sig an sådana hundar? Det kanske det gör, men risken måste ju vara enorm att det blir fel hos nya ägaren. Annonsen verkar superärlig och väldigt tydlig med problemen dock, så för en person med stor erfarenhet av den här sortens stora hundar kanske han är ett kap.
Spontant när jag läste annonsen så kände jag mest "Vet du om att det är en brukshund du har köpt?". Liksom motionen och sysselsättningen hon beskriver var så sjukt lite för en hund av den kalibern. Det är inte helt otroligt att stora delar av problemet ligger just där och att hunden försöker hitta på vad som helst för att roa sig. Att den rasen är stökig som ung är ju inte direkt unikt heller.

Men nej, den är nog svår att omplacera. Jag uppskattar dock den brutala ärligheten från hon som har honom nu.
 
Spontant när jag läste annonsen så kände jag mest "Vet du om att det är en brukshund du har köpt?". Liksom motionen och sysselsättningen hon beskriver var så sjukt lite för en hund av den kalibern. Det är inte helt otroligt att stora delar av problemet ligger just där och att hunden försöker hitta på vad som helst för att roa sig. Att den rasen är stökig som ung är ju inte direkt unikt heller.

Men nej, den är nog svår att omplacera. Jag uppskattar dock den brutala ärligheten från hon som har honom nu.
Verkligen, och så där tänker man ju om var och varannan omplaceringsannons, dvs. vet du vad det är för sorts hund du köpt. Jag förstår helt att sådana hundar sysselsätter sig om de inte blir sysselsatta. Just när det (åtminstone i nuläget) är så tydliga hinder för en fungerande vardag för de allra flesta, t.ex. att hunden inte kan vara ensam mer än en halvtimme, tänker jag att det blir en ganska liten grupp erfarna hundmänniskor som kan tänkas ta sig an den.
 
Jag har noll erfarenhet av den här rasen, så kanske är detta en normal omplaceringsannons. Men jag blir trött av att bara läsa. Ettårig dobermannhane ska omplaceras. Importerad med kuperade öron, ej SKK-reggad. Kan vara ensam hemma max en halvtimme, kan inte gå lugnt i koppel, sväljer saker både inne och ute och vill inte lämna ifrån sig saker han får tag i, har behövt opereras för detta 2 gånger, kan inte varva ner, äter ångestdämpande, har "brutalt mycket energi".

Finns det vettiga och duktiga hundägare som tar sig an sådana hundar? Det kanske det gör, men risken måste ju vara enorm att det blir fel hos nya ägaren. Annonsen verkar superärlig och väldigt tydlig med problemen dock, så för en person med stor erfarenhet av den här sortens stora hundar kanske han är ett kap.
Jag som har rasen blev med trött bara av att läsa om den.

Jag har svårt att se att riktigt duktigt folk skulle ta den. Samt att jag undrar varför folk aldrig reggar sina hundar trots exportstamtavla. Det är verkligen värdelöst för alla inblandade och skapar merjobb för nästa ägare eftersom den som står på tavlan ska registrera hunden.
 
Jag som har rasen blev med trött bara av att läsa om den.

Jag har svårt att se att riktigt duktigt folk skulle ta den. Samt att jag undrar varför folk aldrig reggar sina hundar trots exportstamtavla. Det är verkligen värdelöst för alla inblandade och skapar merjobb för nästa ägare eftersom den som står på tavlan ska registrera hunden.
Den går väl inte att regga i Sverige? Den kommer från ett land där den behöver vara äldre för att få komma in pga rabies i landet + att kupering är olagligt även där och trots det är den kuperad.

Bara vad jag läste mig till i kommentarerna - jag vet inte 100% själv.
 
Den går väl inte att regga i Sverige? Den kommer från ett land där den behöver vara äldre för att få komma in pga rabies i landet + att kupering är olagligt även där och trots det är den kuperad.

Bara vad jag läste mig till i kommentarerna - jag vet inte 100% själv.
Nej, det är lagligt med kupering i Bosnien och det är ett land där rabies dokumenteras och följs, så hunden här lagligt. Den behöver bara ha rabiesvaccin och vänta 21 dagar, dvs vara 15 veckor för att komma hit. Den har dessutom kuperingsintyg som den ska ha.

Det går fö att registrera ändå men man kan inte göra något med den om den är olagligt kuperad, vilket tex alla hundar från Serbien är.
 
Jag har noll erfarenhet av den här rasen, så kanske är detta en normal omplaceringsannons. Men jag blir trött av att bara läsa. Ettårig dobermannhane ska omplaceras. Importerad med kuperade öron, ej SKK-reggad. Kan vara ensam hemma max en halvtimme, kan inte gå lugnt i koppel, sväljer saker både inne och ute och vill inte lämna ifrån sig saker han får tag i, har behövt opereras för detta 2 gånger, kan inte varva ner, äter ångestdämpande, har "brutalt mycket energi".

Finns det vettiga och duktiga hundägare som tar sig an sådana hundar? Det kanske det gör, men risken måste ju vara enorm att det blir fel hos nya ägaren. Annonsen verkar superärlig och väldigt tydlig med problemen dock, så för en person med stor erfarenhet av den här sortens stora hundar kanske han är ett kap.
Såg den annonsen jag med, o vet att en syster till honom oxå är under omplacering
 

Liknande trådar

  • Att skaffa hund nr2
  • Rabiesrisker Annonsera mera hundar 2
  • Klövjeväska till mindre hund.
  • En hund till?

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

  • Valp, tips och råd
  • Valp 2026

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp