Ansökan med videointervju

[Gnist]

Där kommer mina fråga in. Hur tänker ni kring videoansökningar?

När det är totalt oväsentligt och har noll relevans för tjänsten (som i det här fallet) ser jag ingen poäng alls med det.

 

[spinxx]

Inom vilket åldersspann vill man helst rekrytera?

18-40 både kvinnor och män . Snittåldern för tjänsten är 22 år.

 

[emma74]

Ja, exempel: Om en arbetsgivare av egen erfarenhet vet att flygvärdinnor visat sig ha det lättare för telefonförsäljning än de ansökande som kommer från andra yrken, så har ju det en relevans för arbetsgivaren - även om det utåt sett inte har någon relevans för själva tjänsten.

Men - då är det väl alldeles utmärkt att de människor som inte vill söka med video låter bli att söka? Eftersom de enligt arbetsgivaren är mindre lämpade/relevanta för uppgiften. Så slipper AG lägga ner tid på att processa dem, menar jag.

Tack! Det verkar dock vara tydliga skillnader i stor och småstad.
När vi kört samma typ av ansökan i sthlm har konverteringsgraden varit mycket högre. Det kan såklart bero på många olika saker. Bl.a. att det är fler i Stockholm som känner till oss och som då kan tycka att det är värt en "obekväm" ansökan för att få arbeta här.

Det bor antagligen väldigt många fler människor i Stockholm än i den nya småstaden - antar att det orsaken till att fler har sökt.

Annars tycker jag att det är två helt skilda saker att vara bra på att sälja och att vara bra på att sälja in sig själv. Tillhör själv den gruppen människor som inte gillar att vare sig bli fotograferad eller filmad.

 

[Araminta]

Jag är i fel bransch och, inser jag nu, tydligen ganska konservativ, men jag hade inte gjort det. Varken i rollen som sökande eller rekryterare (har varit på båda sidor). Det är svårt nog att hålla intervjuer på Skype... Beteendetester etc har jag väldigt lite för. Har gjort ett par och varje gång fått höra från rekryteraren att jag ger ett helt annat intryck i person jmf med testet. Har även deltagit i "gruppintervjuer" och har bara kännt mig vansinnigt malplacerad och obekväm - men så är jag ingen säljare heller. Dock så tror jag det är väldigt få som visar sin fulla kapacitet i en så extrem viktad situation som en arbetsintervju. Arbetsgivaren har all makt och, mer eller mindre bokstavligen, ditt öde i sina händer. Jag tror inte på att göra stackaren som söker ännu mer naken och utlämnad än vad hen redan är i den situationen.

 

[Bison]

Jag skulle absolut kunna göra det.
Tycker det låter kul faktiskt

 

[Lingon]

Jag hade funderat över varför det är så viktigt för arbetsgivaren att veta hur de sökande ser ut. Jag hade varit tveksam och dessutom betydligt mer nervös vid en videoinspelning än vid en vanlig anställningsintervju. Tror att ni missar duktiga människor på det sättet.

 

[kolblakkur]

Jag är i fel bransch och, inser jag nu, tydligen ganska konservativ, men jag hade inte gjort det. Varken i rollen som sökande eller rekryterare (har varit på båda sidor). Det är svårt nog att hålla intervjuer på Skype... Beteendetester etc har jag väldigt lite för. Har gjort ett par och varje gång fått höra från rekryteraren att jag ger ett helt annat intryck i person jmf med testet. Har även deltagit i "gruppintervjuer" och har bara kännt mig vansinnigt malplacerad och obekväm - men så är jag ingen säljare heller. Dock så tror jag det är väldigt få som visar sin fulla kapacitet i en så extrem viktad situation som en arbetsintervju. Arbetsgivaren har all makt och, mer eller mindre bokstavligen, ditt öde i sina händer. Jag tror inte på att göra stackaren som söker ännu mer naken och utlämnad än vad hen redan är i den situationen.

Oj, tänk så olika man kan uppfatta det. Jag upplever aldrig att arbetsgivaren har all makt.

Jag själv har två utbildningar där det är personalbrist inom yrkena. Jag känner aldrig att arbetsgivaren har makt - de ska vara glada om de hittar någon. Har alltid sett det som att jag har makten vid anställningsintervjuer. Har alltid blivit erbjuden jobbet och det är inte alltid som jag tackat ja efter en intervju. Men det är säkert få förunnat, det förstår jag.

 

[Snubbelfot]

Där kommer mina fråga in. Hur tänker ni kring videoansökningar? Skulle ni kunna tänka er att söka en tjänst via video? Varför/varför inte? Och hur stor betydelse tror ni att det har var i landet man befinner sig, och vilken tjänst det handlar om?

Till den typ av tjänst som du beskriver, som jag spontant uppfattar som "offensivt relationsskapande" snarare än en traditionell butikssäljartjänst, kan jag absolut tänka mig att videoansökan kan vara relevant utifrån de egenskaper ni värderar.
Själv skulle jag inte söka, helt enkelt eftersom den typen av tjänst inte är intressant för just mig.
Jag tror att tjänsten har stor betydelse för hur sökande uppfattar kravet på videoansökan. Om videoansökan vore krav för en tjänst som t ex... revisor, bilmekaniker, kock, lastbilschaufför, programmerare eller något annat yrke där direkta kundkontakter rimligen inte utgör så stor del av jobbet så skulle jag själv inte uppfatta arbetsgivaren som seriös.
Jag föreställer mig, utan närmare grund, att det finns större acceptans och förståelse för videoansökningar i mer urbana delar av landet.

 

[GoLightly]

Åh såklart! Ser att jag formulerat mig fel i rubriken.

Nu är ju jag bara kontaktperson och inte ansvarig över hur ansökan/anställningen går till men jag förstår hur ledningen tänker.

Det är mycket CV'n som kommer in på daglig basis och vi har sedan fler år tillbaka kört på att vi anställer helt utan CV'n. Eftersom vår tjänst inte kräver tidigare erfarenheter utan snarare en viss typ av personlighet så är det svårt att hitta det via skrift.

Vi har uppmärksammats mycket medialt för våra olika och annorlunda rekryteringsprocesser där vi t.ex. låtit folk ansöka via ett webbformulär och sedan har betalat för kost och logi för de ansökande över en helg där de fått göra olika typer av personlighetstester, IQ-tester, logiska tester etc.
De har t.ex. fått lösa "omöjliga uppgifter" flera gånger om för att mätas i hur lång tid det tar innan de inser att allt de gör är helt i onödan - och då mäts de i hur de hanterar det (blir de arga för att de känner sig utnyttjade, eller tar de allt med en klackspark för att de inser att allt är ett test) Dessa tester har drivits av ett professionellt företag som tidigare arbetat med rekrytering för nationella insatsstyrkan, i samarbete med beteendevetare.
= Superintressant och ofta väldigt uppskattat med ett sånt personlighetstest där man oavsett om man får jobbet eller ej får ett grundligt feedback samtal efter avslutade tester.

Att vi inte kräver CV'n ser ju jag som något som talar emot att vi är inskränkta.
Det har medfört att många av våra bästa medarbetare kommer från lågavlönade jobb som har 0 relevans för vår bransch. Många har försökt att byta jobb i flera år men har misslyckats pga att arbetsgivarna alltid har efterfrågat tidigare erfarenheter.
Detta har också gjort att vi fått pris för att gynna integrationen i vår stad. - Något som bara är en bonus!

Eftersom tjänsten inte kräver någon tidigare erfarenhet så kan jag tycka att det är ett bra sätt att snabbt få en uppfattning om den ansökandes personlighet och hur de utrycker sig.

Själv hade jag inte velat göra det, men för min typ av tjänst är tidgare erfarenhet och resultat viktig, så skulle en arbetsgivare inte ge mig chansen att trycka på det jag tycker är viktigt så skulle jag inte vara intresserad av den tjänsten. Jag säljer gärna in mig som personmen vill få ordentligt med utrymme att göra så i CV/personligt brev/intervjuer istället för att svara på ett fåtal standardfrågor. Just video har jag inget problem med, men föredrar att arbetsgivaren tar sig tid att prata med mig istället för att jag ska hålla en monolog om hur förträfflig jag är.

 

[Hyacinth]

Jag hade lätt gjort det. Möjligen iförd lösmustasch. Det värsta som händer är att nån asgarvar och tycker jag är värdelös, men det vet ju inte jag om.

 

[spinxx]

Ja alltså jag själv hade också föredragit denna typ av ansökan. Går snabbt och är smidigt, och jag känner att jag kan ge en bra och relevant bild av mig själv på det sättet. Men jag är ju partisk i detta sammanhang.

 

[spinxx]

Jag hade lätt gjort det. Möjligen iförd lösmustasch. Det värsta som händer är att nån asgarvar och tycker jag är värdelös, men det vet ju inte jag om.

- När kan du börja?

 

[tanten]

Till den typ av tjänst som du beskriver, som jag spontant uppfattar som "offensivt relationsskapande" snarare än en traditionell butikssäljartjänst, kan jag absolut tänka mig att videoansökan kan vara relevant utifrån de egenskaper ni värderar.
Själv skulle jag inte söka, helt enkelt eftersom den typen av tjänst inte är intressant för just mig.
Jag tror att tjänsten har stor betydelse för hur sökande uppfattar kravet på videoansökan. Om videoansökan vore krav för en tjänst som t ex... revisor, bilmekaniker, kock, lastbilschaufför, programmerare eller något annat yrke där direkta kundkontakter rimligen inte utgör så stor del av jobbet så skulle jag själv inte uppfatta arbetsgivaren som seriös.
Jag föreställer mig, utan närmare grund, att det finns större acceptans och förståelse för videoansökningar i mer urbana delar av landet.

Inte vet jag om det handlar om ålder, jag är ju inte precis tjugo... Kanske är yngre människor mer bekväma med att filma sig själva?

Jag arbetar med att stå framför människor. Både i min utbildartjänst och som guide. Jag har hållit föredrag och jag tvekar inte att gå upp i en talarstol om det är nogt jag vill säga. Men jag vågar påstå att min prestation framför en kamera har föga likhet med min prestation framför en grupp riktiga människor.

Min kommunikation är högst beroende på gensvar och samspel.
Ungefär som en stand-up-artist inte skulle prestera bra i en tom studio framför en ensam kamera.

Hur ofta är man i jobbet ensam framför en kamera?

 

[megasus]

Jag tror att de inte tycker att de får fram allt som de vill berätta om sig själva i videon. De kan också vara rädda för att ni sorterar ut på utseende, bakgrund etc. Helt enkelt att processen blir mindre förutsägbar och rättvis.

Ja, spontant känns videoansökan som ett för arbetsgivaren smidigt sätt att snabbt kunna sålla baserat på fördomar utan att behöva "slösa tid" på att läsa massa papper.

Personligen hade jag känt mig oerhört obekväm med en videoansökan, men hade å andra sidan både vantrivts och varit värdelös på ett säljarjobb så det hade ju inte varit någons förlust direkt.
För min yrkesroll känns det svårt att föreställa sig att det alls skulle kunna bli aktuellt med någon videoansökan då det är helt andra egenskaper och kompetenser än att kunna prata om sig själv framför en kamera som är av vikt. Skulle det trots allt hända skulle jag nog spontant känna att det förmodligen inte är en arbetsplats som passar mig och strunta i att söka just det jobbet.

Lite nyfiken: om ni skulle få in ansökan med någon som är uppenbart nervös och obekväm framför kameran, hur skulle ni se på denna? Dvs någon som definitivt utmanat sig själv och gått utanför sin comfort zone, svarar tillfredsställande på de aktuella frågorna men vars video är väldigt stel och rent ut sagt ganska dålig? Vad skulle väga tyngst för bedömningen av lämplighet för tjänsten?
Såklart svårt att ge ett generellt svar på, men på ett ungefär.

 

[BernT]

Låter roligt ju! Vart söker man? ska absolut inte ha ett jobb till dock. Men jag har en inre teaterapa som skulle älska att ha videoansökning så kan förstå att alla inte gillar det.

 

[spinxx]

Om ni skulle få in ansökan med någon som är uppenbart nervös och obekväm framför kameran, hur skulle ni se på denna? Dvs någon som definitivt utmanat sig själv och gått utanför sin comfort zone, svarar tillfredsställande på de aktuella frågorna men vars video är väldigt stel och rent ut sagt ganska dålig? Vad skulle väga tyngst för bedömningen av lämplighet för tjänsten?
Såklart svårt att ge ett generellt svar på, men på ett ungefär.

Kul att du frågar.
Det är såklart lite från fall till fall men jag mottog ett mail här om dagen där en ansökande påstod sig vara väldigt intresserad av vår tjänst, men att denne efterfrågade en annan typ av ansökningsmetod.
Jag tackade för mailet och svarade med varför vi valt just videoansökan och att vi tror att de kandidater vi söker inte är rädda för att gå utanför sin "comfort zone".

Idag hade hen skickat in en videoansökan. Och gjorde det enligt oss riktigt bra! - med både humor och kloka svar. Hen är uppenbart nervös - de är de flesta. Men det är också det som är en stor del av det hela: att våga utmana sig själv.

Eftersom vi vet att personen helst sluppit detta momentet, och t.o.m efterfrågat en annan väg att gå. Men att hen ändå bestämt sig för att det är värt att göra det där obekväma för att få en bättre chans till att få jobbet så är hen inkallad på en intervju

Jag är som sagt inte med i själva beslutssprocessen men det är definitivt en av mina favoriter! När man får en känsla av att någon verkligen ansträngt sig.

 

[mamman]

Ja alltså jag själv hade också föredragit denna typ av ansökan. Går snabbt och är smidigt, och jag känner att jag kan ge en bra och relevant bild av mig själv på det sättet. Men jag är ju partisk i detta sammanhang.

Jag skulle absolut kunna göra det.
Tycker det låter kul faktiskt

Jag hade lätt gjort det. Möjligen iförd lösmustasch. Det värsta som händer är att nån asgarvar och tycker jag är värdelös, men det vet ju inte jag om.

Låter roligt ju! Vart söker man? ska absolut inte ha ett jobb till dock. Men jag har en inre teaterapa som skulle älska att ha videoansökning så kan förstå att alla inte gillar det.

Låter som att företaget (till skillnad från de flesta) vill ha en homogen personalstyrka och därför troligen också vänder sig till en homogen kundkrets? En grupp där du och några till på bukeverkar passa bra in medan andra inte gör det (möjligen åldersrelaterat?). Får en känsla av att vi som ogillar ansökningssättet inte heller hör till den primära kundgruppen? Kanske är den nya orten för liten för det konceptet eftersom ni inte får in tillräckligt många sökande?

 

[Luff]

Tjises, folk filmar ju sig tusen gånger om dagen och skickar hit o dit. Frågan är om ni är tydliga med att erfarenhet inte är viktig. Och så är det faktiskt så att driftiga ungdomar på mindre orter idag har jobb - välbetalda sådana också.
I min kommun - Skövde - går det fasiken inte att hitta folk till alla jobb.

 

[mamman]

@spinxx Hur tänker ni kring de potentiellt bra mearbetare som ni riskerar att missa? I branscher där det är svårt att få folk så tenderar rekryteringskampanjer att bli mer och mer "oprecisa" för att man inte vill riskera att missa någon som inte tror att den ska passa men som kanske gör det. Nackdelen är att man kan få in fler ansökningar som inte är intressanta. Men det är priset för att inte missa någon.

 

[spinxx]

Låter som att företaget (till skillnad från de flesta) vill ha en homogen personalstyrka och därför troligen också vänder sig till en homogen kundkrets? En grupp där du och några till på bukeverkar passa bra in medan andra inte gör det (möjligen åldersrelaterat?). Får en känsla av att vi som ogillar ansökningssättet inte heller hör till den primära kundgruppen? Kanske är den nya orten för liten för det konceptet eftersom ni inte får in tillräckligt många sökande?

Jag tror absolut att det kan vara åldersrelaterat.
Kundkretsen är dock väldigt obegränsad. Vi har redan en bra kundkrets i den lilla staden. Idag har de kunderna tagit sig till sthlm för att handla.

Det stämmer att det är en smal grupp av människor vi söker, och att vi i sthlm haft tillräckligt många sökande för att kunna handplocka ut dem. Men att det nu i den lilla staden helt enkelt finns färre människor och därmed också färre människor som besitter den attityd vi söker.