Är det viktigt att dela intressen med dejt/partner? Utbruten

Jag håller med @westernsuzie ovan. Det viktigaste för mig är inte att min eventuella sambo skulle ha exakt samma intressen som jag (det ser jag nästan som omöjligt i just mitt fall) men liknande värderingar och vilja att leva det liv jag vill ha. Jag vill bo på landet med möjlighet att ha hästarna hemma, någon som vill bo i lägenhet i stan går bort direkt. Jag vill ha häst och på det sättet jag vill ha häst så kräver det en del (jag fattar att jag inte är nästa Charlotte Dujardin, men jag vill se hur långt det är möjligt att gå på en ponny) och det vill jag inte heller prioritera bort. Vad han sen gör med sin egentid är lite mindre viktigt för mig, huvudsaken är att han vill bo på samma sätt som jag, att man har liknande värderingar och åsikter (så att han inte är rasist eller nått annat puckat) och att han har förståelse för att stallet tar tid. Om han spelar hockey eller tittar på fotboll på tv eller samlar frimärken på sin egentid spelar egentligen inte mig någon roll, bara han trivs med det. Även om hockeyn förstås hade varit lättare för mig att relatera till eftersom jag själv är intresserad av det.
 
Jag brukar fråga vad de gör när de inte jobbar. Tycker det är en relevant fråga och säger ganska mycket om vad det är för typ av person. Sen är det även lättare att hitta något att spinna vidare på och fördjupa sig i.

Ja, det tycker jag är en lättare fråga! Då kan man ju fö mer information om vad någon faktiskt gör (även om jag nuförtiden mest ligger på soffan eftersom jag är helt slut efter jobbet).
 
Jag förstår att alla är olika. Bara funderar på hur en introvert och extrovert fungerar som par. Om en bara vill umgås med vänner och den andra vill hitta på saker som par.
Jag är introvert och min partner extrovert. Vi vet ju om detta och skrattar ibland åt hur olika vi är, men det är ju inte så att jag aldrig vill umgås med folk och hen alltid vill det, utan det finns mellanlägen också. Jag umgås till exempel jättegärna i mindre grupper av människor jag känner väl, men gillar inte stora folksamlingar med många för mig okända människor (mingla är min stora skräck!:nailbiting:). Min partner, däremot, kan ju umgås med vemsomhelst närsomhelst hursomhelst (upplever jag iaf!) vilket kan vara lite bekvämt för mig också, för då kan jag så att säga låta hen "ta smällen" av att introducera oss till nya människor, ta kontakt med okända osv... :D
Sen är vi särbos också, så jag får ju mitt behov av egentid uppfyllt den vägen - sitter till exempel mol allena i min lägenhet just nu och trivs ypperligt med det, medan min partner passar på att umgås med ännu fler människor när vi inte är tillsammans!
 
Min partner, däremot, kan ju umgås med vemsomhelst närsomhelst hursomhelst (upplever jag iaf!) vilket kan vara lite bekvämt för mig också, för då kan jag så att säga låta hen "ta smällen" av att introducera oss till nya människor, ta kontakt med okända osv... :D

Så känner jag också. Redan som liten drogs jag till personer som är extroverta, för att det där i början när jag är blyg och tyst och tillbakadragen blir så mycket enklare med en person som babblar på och sköter den biten själv. Jag lär känna, och blir bekväm med, en sån person mycket, mycket fortare än om jag skulle umgås med en person med liknande personlighet som jag. Sen utgår jag från att jag inte är den enda den extroverta personen umgås med, jag är en av flera, vilket gör att jag inte är någon bromskloss heller för en person som vill umgås och prata mycket.
 
Jag har särbo och vi har helt skilda intressen. Det är ju dock inte detsamma som att vara ointresserade av varandras intressen. Som exempel kan han tycka det är underhållande att titta på hästsport på TV och lära sig hur det fungerar, men nivån av stallhäng håller sig på ”har klappat en häst nån gång”, ungefär. Och likadant åt andra hållet. Det fungerar hur bra som helst och utöver de regelrätta intressena så tycker vi om att göra väldigt mycket samma saker tillsammans.

Vi båda går gärna promenader, men träna får han göra på egen hand, helt enkelt. :D Sen har vi båda rätt dyra och tidskrävande hobbyer, vilket jag gissar underlättar i förståelse jämfört med om bara ena partnern har nåt sånt.

Så det är väl som nån (@julgrisen ?) skrev, att det beror ju på vad man räknar som intressen, men jag ser t.ex inte promenader som ett intresse för egen del, även om jag gärna är ute och går. Samma sak med att titta på sport, fast vi kan göra det tillsammans. Även om han inte ser lika mycket fram emot att se på fotboll hela sommaren, som jag gör. :angel: Han tittar främst för att jag tycker det är kul.
 

Liknande trådar

Relationer Jag undrar varför många vill ha någon att vara ihop med. Vad är det med tvåsamhet som är så eftertraktat? Många har det ju trots allt...
25 26 27
Svar
526
· Visningar
28 451
Senast: Gunnar
·
Kropp & Själ Finns det någon här som har koll på hur det går till när man byter förnamn? Är det en krånglig process, hur lång tid tar det, behöver...
Svar
19
· Visningar
1 586
Senast: MML
·
Relationer Har tänkt lääänge nu att jag måste skriva av mig här på buke åter igen för att få lite råd från kloka individer. Jag har varit singel...
2 3
Svar
58
· Visningar
11 543
Senast: LovingLife
·
Relationer För en vecka sedan fick jag ett positivt graviditetstest. Har med min tidigare partner gått igenom en barnlöshetsutredning där läkarna...
2 3
Svar
57
· Visningar
11 385
Senast: Nixehen
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Göra inlägg med mobilen
Tillbaka
Upp