Är ni rädda för att bli brottsutsatta?

[Singoalla]

Det enda jag är riktigt skräckslagen för är att min katt ska smita ut eller bli utsläppt och bli överkörd eller skjuten eller liknande, ffa om jag inte hittar henne utan hon ligger skadad och plågas. Det får jag fruktansvärd ångest över, men det är ju inget brott.

Jag var likadan när jag hade katt. Upplever att det är enklare med hund, av någon anledning.

 

[Fd Diabetikern]

Oh glömde.

När jag bodde i lägenhet i ett riktigt slumområde hittade jag en drogpåverkad kvinna i min hall som stod och rotade bara för att jag sprungit ner i tvättstugan inte låst och troligtvis inte fått igen dörren ordentligt. Efter denna incidenten låste jag jämnt. Där var det lite hårdare klimat men jag kände mig ändå inte otrygg eller rädd att bli utsatt för brott.

 

[Pontevecchio]

Ja, brölande fotbollsupportrar är jag faktiskt rädd för. Det där brölandet gör att jag inte kan läsa om de är glada eller arga, och det skrämmer mig.

Ta med hästen, de springer så fort de ser en. Inget är så effektivt mot töntarna som ridande polisen.

 

[iNHALE]

Går inte runt och är rädd, men är medveten om riskerna. Där jag bor nu är risken för personbrott, typ överfall, rån osv betydligt högre än risken för inbrott. Däremot ska jag flytta till våren och då blir riskerna ombytta vilket medför att man för göra en "riskanalys" och tänka igenom ifall man behöver vidta några åtgärder för att öka säkerheten, tex larm. Sambon vill gärna att vi har hänglås på hundgårdarna då han oroar sig för att någon ska stjäla hundarna medan vi är på jobbet. Han påstår att flera hundra hundar stjäls från sina hundgårdar varje år. Jag vet inte om hans oro är befogad eller inte men hänglås är inget som bekommer mig så det går jag gärna med på om han vill.

Kan tycka att ett visst mått av vaksamhet alltid är nyttigt med tanke på hur världen ser ut idag, det kan vara farligt att gå runt och vara naiv, däremot ser jag ingen anledning att gå runt och vara rädd och orolig.

 

[Snubbelfot]

De särbehandlas ju på ett sätt som är svårt att tolka på något annat vis.

Så olika man kan tänka. Jag kan tolka det på många andra vis, inget av dem handlar om vänskap.

 

[Anna]

Nej, jag är inte rädd. Kan tycka att det är obehagligt att vara ensam i tvättstugan / källaren om det hörs några skumma ljud och det är mörkt, men det är nog mest någon irrationell mörkrädsla, man ska igenom stora tunga skyddsrumsdörrar för att ta sig in där.

Dock låser jag lägenhetsdörren när jag är hemma men det är gammal vana, vi låste alltid ytterdörren när jag var liten och mamma och pappa gör det fortfarande. (Det hände ett tag att folk fick påhälsning när de var på övervåningen eller så, att någon hastigt gick in och tog vad de fick tag på på hallbyrån och sådär, så alla i parhusområdet råddes att hålla låst.)

Det jag kan vara mer rationellt rädd för i brottsväg är dock trafikbrott. Herregud, så mycket galenskap man ser.

 

[malacogott]

Jag hoppas att den här tråden inte ska bli triggande för någon. Jag har upptäckt att jag har Investigation Discovery och fastat i krim-maraton senaste dagarna. Hur rädda är ni att drabbas av brott, och skyddar ni er på något vis? Vilket eller vilka brott i så fall?

Nej. jag är en riktig äventyrare. Jag älskar spänningen av att gå ensam genom staden , parker , kyrkogårdar och skogen mitt i natten. Även utomlands i städernas farligaste områden. Jag har även liftat mycket ensam, både dag som natt i länder genom Turkiet och hela Europa.

 

[Bluefish]

Sedan ett par grannar fick bilrutorna sönderslagna lämnar jag inget av värde synligt i bilen. Efter ett par uppmärksammade sexualbrott mot kvinnor i stan har jag också det i bakhuvudet om jag skulle röra mig ensam där om natten. Skulle inte påstå att jag är rädd, men absolut gör jag någon sorts riskanalys i många situationer.

 

[monster1]

Jag är rädd för nästan allt, så ja, men jag har insikt i att det är rätt orimlig rädsla. Jag låser om mig när jag är hemma själv, jag låser bilen och lämnar inte saker i den som kan fresta, ser till att hålla reda på plånbok och handväska, tar första dejten på allmänplats.

 

[mandalaki]

Jag blir nyfiken.

Känner du på riktigt förtroende för polisen på temat högerextremister (och kanske fotbollssupportrar)?

Inte vet jag om de är polare, men jag känner absolut en besläktad brist på tillit när det gäller de grupperna, som har att göra med hur jag upplever deras maskulinitetsuttryck.

Jag känner nog förtroende för dem tills motsatsen är bevisad. Deras maskulinitetsuttryck är jag fullt medveten om, men så länge det inte lett till tveksamma konkreta insatser av polisen så brister mitt förtroende inte. Att polisen t ex måste skydda högerextrema som har en tillståndsgiven demonstration ser jag inte som ett uttryck för det. Men naturligtvis kan jag vara kritisk till enskilda händelser - som dock skulle få vara flera för att jag skulle tappa förtroendet totalt sett.

 

[mandalaki]

Om man bortser från sexualbrott (varför man nu skulle göra det, men jag orkar helt enkelt inte tänka igenom alla) så har jag kommit lindrigt undan med 1 ficktjuv och 1 stulen väska.

Inbrott hade vi hemma när jag var liten vid ett tillfälle. Vid ett annat tillfälle så hörde mamma hur två personer bröt sig in i garaget när hon var ensam hemma med mig och brorsan, då vi var små och låg och sov. Huset var nedsläckt och hennes reaktion blev att inte göra ett ljud. Fy, kan fortfarande se rädslan i ögonen på henne när hon berättar om det. Som tur var försvann dom efter att ta rotat runt lite i garaget och kom aldrig in i huset.

Just det. En ficktjuv har jag också på mitt cv. Han fick bara med sig min filofax utan värdesaker i.

 

[Milosari]

Jag är inte rädd och har inte heller blivit utsatt för något allvarligare brott. Inte ens nästan. Värsta är några stulna cyklar och en påkörd bil. Är hemskt disträ och har glömt nycklarna i bilen och i ytterdörren nattetid ett flertal gånger men bilen har stått kvar och någon snäll granne har kastat in nycklarna i brevinkastet (i början knackade de på och påtalade mitt misstag men sen tröttnade de väl). Det enda jag är supernoga med är att låsa cykeln men der hjälper inte. Nu har jag faktiskt anpassat mig och köpt en 40 år gammal skrothög som jag hoppas inte är så stöldbegärlig.

 

[durachiny]

Det är mest vissa områden och platser man helst undviker att vara själv runt vid vissa tidpunkter i övrigt får man väl vara normalt vaksam om det är sent och inte så mycket folk ute.

 

[Viva]

Jag blir alltid lika förvånad när vänner är på besök och låser dörren efter sig när de kommer in. Det har aldrig fallit mig in, men nu låser jag åtminstone dörren på natten

Jag gör det automatiskt. Låser dörren här eftersom den inte går igen helt vilket inneburit att jag vaknat på natten av att den har gått upp och står delvis öppen. Det var lite obehagligt. Dessutom sprang här ett tag gårdens ungar och rykte i dörren för att de ville klappa råttorna. De stal dessutom.

 

[Wysiwyg]

Ta med hästen, de springer så fort de ser en. Inget är så effektivt mot töntarna som ridande polisen.

Vem springer så fort de får syn på vadå? Den senaste hästen jag red hade ju kutat sin kos på bara vittring av ett brölande gäng. Det är ju effektivt hur som helst dock, vem som än springer slipper man ju se dem.

 

[Sezziyanen]

Låter konstigt för mig att inte låsa dörren på natten. Låser oftast på dagen.. inte alltid, men alla i mitt trapphus är vettiga människor. Plus att jag tror alla har hört min hund nån gång när det plingat på, och skulle nog inte veta om hur snäll han är om det är deras enda intryck.

Jag är en sån som spånar ut "flyktvägar" ibland om jag ska förbi nått ställe där jag tycker det finns någon risk. Gillar att ha nån slags plan.

 

[Lingon]

Jo, lite rädd är jag. Mest för att bli överfallen om jag är ute själv och det är mörkt. Men det hindrar inte mig egentligen. Ska jag hem från en kompis sent på kvällen så cyklar jag ju hellre än går. Känns säkrare. Och så meddelar jag min man att jag är på väg hem så han vet.

Men jag är inte rädd för inbrott. Vi bor så många grannar tätt inpå så jag tänker att de inte vågar för det är för stor risk att bli upptäckt. Sen stämmer det kanske inte men jag inbillar mig det iaf.

 

[Petruska]

Jag känner nog förtroende för dem tills motsatsen är bevisad. Deras maskulinitetsuttryck är jag fullt medveten om, men så länge det inte lett till tveksamma konkreta insatser av polisen så brister mitt förtroende inte. Att polisen t ex måste skydda högerextrema som har en tillståndsgiven demonstration ser jag inte som ett uttryck för det. Men naturligtvis kan jag vara kritisk till enskilda händelser - som dock skulle få vara flera för att jag skulle tappa förtroendet totalt sett.

Alltså, jag lider ju inte av förtroendekris. Det är ju inte som att jag tror att det är farligt för mig att ha kontakt med polisen, tex. (Vilket jag dock nästan aldrig har anledning att ha.) Men jag har i bakhuvudet någon sorts skeptisk distans i till polisen. Jag räknar med machograbbighet som något som genomsyrar den, tror jag. Och det låter sig ju inte förenas med förtroende i djupare mening.

 

[Pontevecchio]

Vem springer så fort de får syn på vadå? Den senaste hästen jag red hade ju kutat sin kos på bara vittring av ett brölande gäng. Det är ju effektivt hur som helst dock, vem som än springer slipper man ju se dem.

En springande häst, oavsett vilken riktning hade skrämt huliganerna deluxe.

 

[Pontevecchio]

Just det. En ficktjuv har jag också på mitt cv. Han fick bara med sig min filofax utan värdesaker i.

Sen skrev hen boken "50 shades". Förlåt