Arbete - form - känsla (långt)

[Asa_S]

Har en grej som jag funderat på ett tag som jag tänkte presentera. Jag har en häst som är stor, sent tagen, överbyggd, rakhasig samt med dålig galopp. Hennes utbildning har inte kunnat prioriteras pga småbarn, men nu är vi på g. Har varit iväg till tränare 1 g och jobbat på grunderna mer efter det. När jag tränar själv prioriterar jag en stabil låg form framför lod, bärighet och takt men i ganska lågt tempo då det annars lätt känns som att hon inte hinner jobba i steget utan använder spring istället. Jag vill att hon ska vila i varje steg utan att jag sitter och bromsar och det blir då en ganska kraftig, guppande rörelse under mig.

Vi håller på att jobba mest i trav, med ställning/böjning/rakriktning samt en hel del skänkelvikningar, som inte varit alls prioriterat tidigare. Senaste passet jag red hände följande: vi hade jobbat i ung 30 min i omväxlande skritt och trav med skänkelvikningar på delar av diagonalerna och gick in för skänkelvikning hela diagonalerna, något som hästen gjorde i stabil form men med lite ojämn tvärning, dock mestadels bra. För att aktivera henne resten av varvet lade jag efter några varv in galoppvolt vid A resp C, och av misstag fattade hästen fel galopp en bit in i övningen. Jag tänkte mest att hon fick "skylla sig själv" och förberedde mig för att jobba en del för att hjälpa henne hålla galoppen. Döm om min förvåning när hon höll galoppen hela varvet runt, detta på inte fullt 20 m volt. Lade därefter in två varv galopp vid varje tillfälle, det första i förvänd, därefter halt och ny fattning av rättvänd. Hela tiden gick hästen i långsam, stabil galopp men nätt och jämnt "ihop", det var alltså hela tiden så att det kändes som att hon skulle falla isär och bryta av, men samtidigt var hon oerhört taktmässig och stabil men i 4-taktig galopp. Vid ett tillfälle bröt hon av i förtid, men det kändes mer som allmän trötthet än att det berodde på den förvända. Galoppen var likadan i rättvänd som i förvänd. Joggar ner hästen och den länger sig djupt ner framåt men ligger kvar i samma tempo och takt. I det läget säger min kompis som tittat på under sista 5 minuterna att jag ska fatta ny galopp. Sedan vill hon att jag ska sträcka på mig, rida fortare och sedan korta tyglarna för hon vill se om hästen får bättre galopp. Jag försöker först göra som hon vill men avbryter sedan eftersom jag upplever att det blir flängigt och spänt och jag tycker hästen redan jobbat tillräckligt.

Vet sedan tidigare att hon tycker hästen rör sig mycket bättre i ett högre tempo, och det kan jag nog förstå - men det högre tempot resulterar lika ofta i spänningar både hos mig och hästen. Stegen blir otroligt "stolpiga" och oelastiska, det känns som om hon är helt utan fjädring i isättningen och det är väldigt svårt att både böja, styra och sakta av. Tidigare har hästen ibland blivit ojämn i aktionen när jag rider på mitt sätt, men inte när jag ridit på hennes sätt. Numera när hästen orkar med på ett annat sätt märker jag mycket mindre av detta även vid "min" typ av ridning.

Jag blev ganska ledsen av hennes kommentarer efteråt och tänkte att jag ridit helt fel, men med lite distans undrar jag. Hästen har aldrig någonsin klarat att hålla förvänd galopp på så krävande spår som 20-m volt, skänkelvikningarna var bra, hon var taktmässig, känslig och lyhörd. Min kompis berömde skänkelvikningarna och hade inga invändningar mot travarbetet som skedde i samma form.

Har funderat och jag föredrar "min" galopp i just de här lägena, hellre en stark, långsam galopp där avbrott blir i balans än den flängigare som hon tycker är bättre. Tror ni att jag är helt ute och cyklar? F ö rider jag ute här hemma och då galopperar jag inte på samma sätt (även om jag nog skulle vilja :smirk: )

 

[Asa_S]

Sv: Arbete - form - känsla (långt)

Ingen?

Förstår att det inte går att kommentera just denna situation, var mest ute efter ett teoretiskt resonemang. Om jag omformulerar: är det möjligt att en orutinerad häst gör både skänkelvikningar och förvänd galopp i stabil taktmässig form utan att jobba rätt genom ryggen?

Är det bättre att rida på galoppen mer framåt på bekostnad av lösgjordhet eller kan man låta det ta sin tid och se detta som ett stadium (vi är egentligen inte framme vid att jobba med galoppen ännu, så den är inte så viktig för mig i detta läge) som kommer att bli bättre med bättre styrka? Vill absolut inte forcera något i onödan då det är en känslig häst som man mer får vänta ut än rida ihop (åtminstone än så länge).

Kanske någon kan svara nu då?

Tack på förhand!

 

[Union_Conrad]

Sv: Arbete - form - känsla (långt)

Om hon, som jag förstår det, blir stel, flack och "stolpig" i ett högre tempo tycker jag du ska fortsätta med ett lugnt tempo där både du och hästen har en chans att hitta er själva och varandra. Ett tempo där hästen bara rusar leder ju som du säger bara till att det blir spänt för er båda två och då förstörs det trevliga med riningen.
Det är ju också viktigt att hästen får gå i ett högre tempo där den har möjlighet att naturligt ta ut steget, men det ska ju självklart fortfarande vara kontrollerat och avspänt.
Hur rör hon sig vid tex longering (utan inspänning), ev. löshoppning eller bara i ett ökat tempo i hagen eller lös på banan?

 

[DressyrMupp]

Sv: Arbete - form - känsla (långt)

Visst är det möjligt med sänkt rygg att rida rörelser men det är inte bra för hllbarheten...dessa hästar får en mängd olika förslitningsskador.

Det är svårt att tycka något så här på ett forum utan att sett hästen men.....

För det första skulle jag longera med en chambon en tid på stora volter.
Efter en tid skulle jag tömköra med chambon där jag oxå kan inverka samlingen bättre.

Bara samla ett par steg och sen fram med en lätt hand så hästen själv får hitta balansen och tillåts söka sig framåt - nedåt.

Sen ridmässigt skulle jag stå i fältsits och rulla på i galopp med runda jämna språng men absolut ingen långsam galopp som oftast blir 4-taktig....i tretakt och hitta det läget han är lugn och lösgjord och succesivt öka, runda så lite att han inte reagerar.

Kanske kunna sätta sig några steg för att strama upp i säte och mjukt driva, samla några steg i taget och så fram.

Du får prova dig fram och ett måste är att hitta verktyg när han stressar upp sig för att komma framåt.

 

[Asa_S]

Sv: Arbete - form - känsla (långt)

Galoppen är alltid dålig, bättre i hörn men så fort hon kommer ut på långsida blir den flack och ofta håller hon inte ihop alls utan "går av" och trillar in i trav istället. Med lite mer tryck blir både traven och galoppen bättre, hon får med sig hela kroppen bättre, så jag förstår min kompis tanke. Dock måste man alltid gå omvägen via hennes huvud, vilket är svårt vid ett högre tempo. Hon orkar ännu så länge inte med att man kortar ihop henne - har hon en bra dag och upplägget varit bra kan det gå, men lika ofta resulterar det i att hon skjuter fram underkäken, tar med sig bettet framåt/uppåt och går och tjurar och tittar på annat. Där kan man också lätt hamna i fyrtaktsgalopp fast en helt annan, där ryggen känns sänkt och hela gången väldigt "plankig" och hästen är fullständigt oelastisk, ökar och minskar farten men länger sig inte det minsta och är helt "stel" i munnen.

Det här som min kompis vill ha fram är inte riktigt det heller, utan något mitt emellan, mer kraft och driv i steget. Jag tror att hon har rätt på lång sikt, men jag klarar inte av att rida så och vill inte heller, gillar inte känslan av att hästen blir så hård i kroppen. Efter ett pass på "mitt" sätt är hon lugn och harmonisk och verkar liksom trött på ett nöjt sätt i både huvudet och kroppen.

När jag tömkör/longerar (ska jag tömköra måste det vara i grimma, bett blir för skarpt) är jag nog mer ute efter samma sak som min kompis, men det har nog också att göra med att det är så mycket lättare att bibehålla framåtbjudningen när jag rider. Hon söker sig inte framåt om det finns minsta lilla friktion/tyngd för mycket i tömmarna och det är mycket lättare att ge eftergift när man rider.

När jag rider blir både hals och rygg liksom "utspända" på bredden samtidigt som jag kan ge henne ramarna utan att begränsa framåt. Den breddningen finns inte kvar när jag rider på min kompis sätt.

Sedan kan jag faktiskt någonstans känna att jag nu för tiden rider mer för den där stunden av ostörd kommunikation, inte för tävlingsbedömning. Samtidigt vill jag ju inte sitta och rida helt åt fanders. Å andra sidan har det på den tid som gått efter jul kommit både muskler synligt och stabilitet, styrka och smidighet som inte alls fanns där till att börja med.

Det är bara så himla svårt att veta vad som är rätt eller fel rent fysiologiskt och vad som bara beror på olika målsättning/fokus hos mig och min kompis. Hon är inte helt grön hon heller, så det är svårt för mig att avfärda det hon säger, samtidigt som det börjar kännas mer och mer som att hon resonerar utifrån helt andra förutsättningar.

Svårt! Har försökt få med mig sambon för att filma men hittills har det varit kalla handen...

 

[DressyrMupp]

Sv: Arbete - form - känsla (långt)

Efter att läst dina inlägg låter det som din häst inte är tillräckligt lösgjord, eftergiven i sina sidor.

En rätt riden häst ska följa din hand framåt neråt vid eftergift.

Skulle tro att du behöver hjälp av en duktig tränare i första hand och oxå be denna sitta upp och hjälpa dig att rida igenom hästen ordentligt för att kunna visa hur det görs.

 

[Lusidor]

Sv: Arbete - form - känsla (långt)

Jag tycker du verkar ha bra koll på hur din häst använder kroppen. och lita på din känsla! Din kompis instruerar med ögonen, du rider med känsla!!

Det är så vanligt att höra, mer av det och mindre av det, ryttaren säger gråtfärdig att det inte känns bra med instruktören hävdar bestämt att det ser bra ut!

om din häst inte orkar jobba i en helt sammanhållen galopp nu så kan det ju bara bli bättre. du säger ju att du känner när ryggen sänks. Om ryggen är på plats, kör på då som du gjort och vänta på styrkan.

Att rida på i övertempo skapar spänningar som kanske ser snyggt ut för ett otränat öga, men den ska ju hålla oxå!
Är själv inte så rädd för den "bättre" fyrtaktiga galoppen i början. den passtaktiga du känne rute med sänkt rygg däremot, ajaj!!

Lycka till, du har mitt support! go för dom som vågar lita på sin känsla!

 

[flashlight]

Sv: Arbete - form - känsla (långt)

Sen ridmässigt skulle jag stå i fältsits och rulla på i galopp med runda jämna språng men absolut ingen långsam galopp som oftast blir 4-taktig....i tretakt och hitta det läget han är lugn och lösgjord och succesivt öka, runda så lite att han inte reagerar.

Håller med
Det är viktigt att inte förstöra den galopp hästen har utan försöka förbättra och hjälpa den hitta sin egen galopp. För det måste den gå fram.

Lusidor:

Att rida på i övertempo skapar spänningar som kanske ser snyggt ut för ett otränat öga, men den ska ju hålla oxå!
Är själv inte så rädd för den "bättre" fyrtaktiga galoppen i början. den passtaktiga du känne rute med sänkt rygg däremot, ajaj!!

Det handlar inte om "övertempo". Det kan nog hända att ryttaren känner så ,men för hästen handlar det om att hitta sin balans i en bra bärig galopp och för det kan den behöva kliva på framåt och ta ut stegen. Det känns kanske fort och läskigt fär ryttaren men det är ju mindre intressant:smirk:

Ditt råd gör att man kan förstöra hästens naturliga galopp. 4-takt är aldrig okej utan tecken på att hästen inte orkar och ryttaren kräver fär mycket eller stör.


TS: Håller med DM om att anlita bra tränare och LYSSNA på den. Be den visa och förklara.

 

[Lusidor]

Sv: Arbete - form - känsla (långt)

TS: Håller med DM om att anlita bra tränare och LYSSNA på den. Be den visa och förklara.

Bra tränare i all ära! Men kan man inte få lita på sin känsla blir man en marionett. instruktörsberoende. Merparten av tiden sitter man ensam med sin häst. och törs man lyssna är den en utomordentlig lärare.

Ditt råd gör att man kan förstöra hästens naturliga galopp. 4-takt är aldrig okej utan tecken på att hästen inte orkar och ryttaren kräver fär mycket eller stör.

Fast förstörs den verkligen?! Den blir ju inte cementerad.
Jag vet att vi har olika åsikter där.
Men TS känner ju hur dålig kvaliten på galoppen blir då hon ökar aktiviteten i hästen. Hästen meddelar sin svaghet genom att spänna sig och slingra undan.
Den kommer till ro och arbete i den långsamma galoppen. Den kanske behöver hämmas i sitt register en period för att bygga upp styrka. för att sedan plockas upp och fram och då orka få med hela kroppen under högre krav.
Är det en ärlig häst? i så fall kommer den kanske som de oftast gör, att bjuda till mer aktivitet och spänst då den fått igång sin kropp o blivit mer lösgjord.

Bara spånar som motvikt för att ge lite mer till TS funderingar!

 

[Asa_S]

Sv: Arbete - form - känsla (långt)

Visst är det möjligt med sänkt rygg att rida rörelser men det är inte bra för hllbarheten...dessa hästar får en mängd olika förslitningsskador.

Jag funderade mer över om det var möjligt/troligt, jag har sett hästar som kommit längre i utbildningen göra detta utan rygg men jag tror inte min kan det, tappar hon ryggen så tappar hon benen, och då borde det inte gå, tycker jag?

Det är svårt att tycka något så här på ett forum utan att sett hästen men.....

För det första skulle jag longera med en chambon en tid på stora volter.
Efter en tid skulle jag tömköra med chambon där jag oxå kan inverka samlingen bättre.

Det är i ungefär denna form jag försöker rida - väldigt öppen framåt.

Bara samla ett par steg och sen fram med en lätt hand så hästen själv får hitta balansen och tillåts söka sig framåt - nedåt.

Det är balansen det känns som att hon har i detta tempo/form.

Sen ridmässigt skulle jag stå i fältsits och rulla på i galopp med runda jämna språng men absolut ingen långsam galopp som oftast blir 4-taktig....i tretakt och hitta det läget han är lugn och lösgjord och succesivt öka, runda så lite att han inte reagerar.

Går ej att få några runda språng även om jag står upp, tyvärr. Blir stenrak hals, går emot i höger ganasch och mer fart än undersättning, tar inga halvhalter eller några hjälper alls via bettet. I det långsammare tempot är böjningen jämn och hon har inga problem med bettkontakten, snarare positivt uppmärksam.

Kanske kunna sätta sig några steg för att strama upp i säte och mjukt driva, samla några steg i taget och så fram.

Du får prova dig fram och ett måste är att hitta verktyg när han stressar upp sig för att komma framåt.

Hon har dåligt påskjut och ju mer hon stressar desto sämre påskjut blir det, det går mer åt att hon börjar hoppa mellan fram och bak sidledes om man försöker fånga upp för mycket samtidigt som man kräver att hon ska gå framåt. Så just därför har jag prioriterat stadigt tramp och frihet framåt men "med beredskap för halt" i varje steg. Det känns som att hon rent fysiologiskt får bäst styrketräning bak på det sättet, och att sedan kan vi successivt gå över till mer påskjut och växla mellan.

Finns det något sätt att veta om det är rent åt helvete det man gör?

 

[Asa_S]

Sv: Arbete - form - känsla (långt)

KL

Åh, så många bra svar! Intressant med olika syn, det var precis det jag var ute efter!

Efter att läst dina inlägg låter det som din häst inte är tillräckligt lösgjord, eftergiven i sina sidor.

Det är det där med skallen , håller fullständigt med. Hon måste vara avslappnad för att kunna fokusera och hon störs lätt och blir då tjurig om man framhärdar och vill hellre köra sitt race, det gäller att lura/lirka än så länge. Blir dock bättre hela tiden, vi jobbar alltså med väldigt låga grundkrav.

En rätt riden häst ska följa din hand framåt neråt vid eftergift.

Är inte helt säker på att detta beror på lösgjordheten, hon är mer både arbetsvillig och känslig/försiktig och tar minsta motstånd i bettet som ett oöverstigligt hinder och blir lite förtvivlad när hon får, i sitt tycke, motstridiga hjälper. Framhärdar man där, kommer tjurkärringen fram och sedan är det svårt att komma någe' längre det passet! Ju stadigare hon blir i formen, desto mindre tycks detta problem bli. När hon är avslappnad och fokuserad är detta inget problem - vid ridningen - åtminstone i vårt tempo...

 

[Asa_S]

Sv: Arbete - form - känsla (långt)

Det handlar inte om "övertempo". Det kan nog hända att ryttaren känner så ,men för hästen handlar det om att hitta sin balans i en bra bärig galopp och för det kan den behöva kliva på framåt och ta ut stegen. Det känns kanske fort och läskigt fär ryttaren men det är ju mindre intressant:smirk:

Detta är precis vad jag sent omsider upptäckte när vi tog upp hoppningen förra året! På stooor utomhusbana kunde jag för första gången lägga upp ett högt tempo och sedan rida hästen framåt i det tempot, och plötsligt kunde hästen galoppera, samt hoppa, vilket hon inte kunnat under sina tidigare 10 år . För första gången tog hon i i galoppen. Detta har jag tyvärr bara kunnat upprepa i uppförslut och på stoor hoppbana, på plan mark och speciellt i 20x40-ridhus är det bara att glömma... Har aldrig sett henne ta i över huvud taget, hon kan galoppera i cirklar runt min nordsvensk när han galopperar för glatta livet...

Eftersom hon är så känslig går det inte att rida fram en bättre galopp, snarare är det så att jag måste koncentrera mig på att hela tiden ha samma grams kontakt med sadeln genom sprången, annars sänker hon ryggen och tappar benen. Det är i det läget som det känns som att en 4-taktsgalopp med bibehållen form, fokus och längd är att föredra framför en 3-taktsgalopp utan rygg, speciellt som hon ändå höll den förvända.

Som ni kanske förstår, är vi inte i mitt tycke färdig för egentligt galopparbete, det var mer som variation och för att bibehålla framåtbjudningen efter skänkelvikningen, och så blev det den här galoppen. Och ja, hon är ärlig. Jag rider det hon bjuder till och hon ligger inte i 4-taktsgalopp för att jag bromsar med handen, snarare försöker jag erbjuda henne utrymme framtill, fast utan att störa. Fortfarande tycker jag faktiskt att mitt största problem är att göra så lite som möjligt, även om vi faktiskt är på väg mot att jag ska inverka mer. När hon är fokuserad förstår hon vad jag vill och då kan jag bli aktivare - där hon orkar.

Det är lite kul att se att hon faktiskt blivit mindre "älgig" i hagen - där ser man också att hon fått mer stabilitet!

 

[sweet_knorven]

Sv: Arbete - form - känsla (långt)

Om hästen verkligen går i rätt form så anser jag att hästen inte kan gå med sänkt rygg i dessa övningar. Just för att du skrev att hästen går i rätt form när du utför de. För mig innebär rätt form därmed också en höjd rygg.

Angående galoppen så kan du ju pröva ditt sätt ett tag. Eller om du redan har gjort det. Förbättras galoppen å det håll du vill? Om du gasar och det bara skapar mer spänningar i både häst och ryttare och ditt långsamma galopparbete leder nån vart så är det bara onödigt att "flänga runt". Anser jag.

Å andra sidan kan det vara så att hästen behöver gå i ett högre tempo men att du inte vågar låta henne/honom göra det eller/och blir rädd och spänner dig. Då skapar du ju omedvetet spänningar i hästen. Om du blir rädd kanske du tappar balansen också och det skapar ju rimligen också spänningar, hos båda. Jag kan också tänka mig att det är så som du skriver, att hästen själv tappar balansen. Det låter ju o9nekligen så på din beskrivning av hur galoppen blir.

I början när hästen inte orkar så mkt tycker jag att man kan rida långsamt bara hästen behåller kvicka ben så att den inte blir seg.

Men som sagt. Tänk efter ifall det leder någonvart med att galoppera på ditt sätt. Utvärdera det efter ett tag. Om du gör framsteg så kan det ju inte vara helt åt skogen. Om inte så kanske du trots allt får fundera på kompisens sätt eller så hittar du något annat.

Hoppas att du fick lite funderingar och "tips". Lycka till! Har själv en häst med dålig galopp, vi fokuserar också mest bara på travarbetet än sålänge.

Lade till: Hästen har ju alltid rätt! Så lyssna du till hästen och pröva dig fram. Men analysera (som sagt) och fundera och utvärdera efter en tid.

 

[Asa_S]

Sv: Arbete - form - känsla (långt)

Den kanske behöver hämmas i sitt register en period för att bygga upp styrka.

Jag ser det mer som att jag tillåter hästen att använda hela sitt register (=sin kropp) genom att inte forcera galoppsprången utan låta dem ta sin tid samtidigt som jag ger så mycket eftergift jag kan framåt. Det känns lite som att man vill trycka på halsen framför manken framåt, förutom eftergiften, för att få hästen att rulla över framåt lite fortare, samtidigt som man måste vänta kvar i språnget för att det inte är färdiggenomtrampat baktill. Hon bjuder inte bakåt, det är mer som att hon ger det hon förmår och ber man om mer kommer det att bli pannkaka för att det är så skört. (Det finns heller inte någon hals framför sadeln att direkt trycka på heller, den är välvd betydligt mera framåt än så - men å andra sidan har man händerna rätt långt fram också pga eftergiften.)

 

[Asa_S]

Sv: Arbete - form - känsla (långt)

Å andra sidan kan det vara så att hästen behöver gå i ett högre tempo men att du inte vågar låta henne/honom göra det eller/och blir rädd och spänner dig. Då skapar du ju omedvetet spänningar i hästen. Om du blir rädd kanske du tappar balansen också och det skapar ju rimligen också spänningar, hos båda. Jag kan också tänka mig att det är så som du skriver, att hästen själv tappar balansen. Det låter ju o9nekligen så på din beskrivning av hur galoppen blir.

Detta har jag också varit inne på. Jag vill ju inte ens rida på det sättet - vad säger det hästen? + det faktum att det blir mycket obekvämare och jag kan nästan inte andas, luften stöts ur mig (det är väl kanske inte just så min kompis tycker att jag ska rida heller ). Jag är ganska övertygad om att kunde jag rida i den galoppen så skulle jag få ut mer av det, men så skicklig är jag inte, och då är frågan vad som är minst värsta alternativet . Det jag vet är att jag får till en galopp med stark känsla oftare på mitt sätt än på hennes.

 

[axel]

Sv: Arbete - form - känsla (långt)

Hela tiden gick hästen i långsam, stabil galopp men nätt och jämnt "ihop", det var alltså hela tiden så att det kändes som att hon skulle falla isär och bryta av, men samtidigt var hon oerhört taktmässig och stabil men i 4-taktig galopp. Vid ett tillfälle bröt hon av i förtid, men det kändes mer som allmän trötthet än att det berodde på den förvända

En häst som inte har styrkan för att samlas, bör galoppera på o stärkas o inte ridas i kort obärig galopp som frestar på.
Sen undrar jag om den är ömfotad?

Gör bara fattningar i början- det ger styrka eller galoppera i skogen.

 

[Asa_S]

Sv: Arbete - form - känsla (långt)

Nej, inte ömfotad.

Vet inte vad du syftar på med "kort, obärig galopp". För mig beskriver det mer den 3-taktiga som känns precis så, än den 4-taktiga som hellre känns lång men bärig. Det är alltså inte så att jag samlar hästen till den 4-taktiga galoppen, det är mer som att när hästen har längden och trampet och lösgjordheten i traven är det den galopp den hamnar i direkt i fattningen - och håller så länge inte jag trycker undan ryggen på henne. Jag trodde ju inte att hon skulle orka hålla galoppen, just för att den kändes som mer än vad hon var färdig för. Övningen med galopp red jag nog inte mer än 5 minuter heller, och då var ju stora delar av den i trav ändå.

Galoppera i skogen har vi gjort i 7 år och det har inte förbättrat något alls, tyvärr. Skulle verkligen önska att det hjälpte, för skog har jag gott om...

 

[mackan]

Sv: Arbete - form - känsla (långt)

Galoppen är alltid dålig, bättre i hörn men så fort hon kommer ut på långsida blir den flack och ofta håller hon inte ihop alls utan "går av" och trillar in i trav istället. Med lite mer tryck blir både traven och galoppen bättre, hon får med sig hela kroppen bättre, så jag förstår min kompis tanke. Dock måste man alltid gå omvägen via hennes huvud, vilket är svårt vid ett högre tempo. Hon orkar ännu så länge inte med att man kortar ihop henne - har hon en bra dag och upplägget varit bra kan det gå, men lika ofta resulterar det i att hon skjuter fram underkäken, tar med sig bettet framåt/uppåt och går och tjurar och tittar på annat. Där kan man också lätt hamna i fyrtaktsgalopp fast en helt annan, där ryggen känns sänkt och hela gången väldigt "plankig" och hästen är fullständigt oelastisk, ökar och minskar farten men länger sig inte det minsta och är helt "stel" i munnen.

Det här som min kompis vill ha fram är inte riktigt det heller, utan något mitt emellan, mer kraft och driv i steget. Jag tror att hon har rätt på lång sikt, men jag klarar inte av att rida så och vill inte heller, gillar inte känslan av att hästen blir så hård i kroppen. Efter ett pass på "mitt" sätt är hon lugn och harmonisk och verkar liksom trött på ett nöjt sätt i både huvudet och kroppen.

som sagt är det jättesvårt när man inte sett hästen, men objektivt och spontant så tycker jag lite av hur du resonerar är den fara man OFTA hamnar i när man inte tränar för ngn regelbundet, dvs man "går in i sitt eget" tänk och omedvetet så tenderar man att dra åt de håll som känns bekvämast.

jag tror att det kan vara så att det faktiskt är en tröskel ni behöver passera i det att det MÅSTE få bli obekvämt en period i vissa moment runt detta. Att sitta och rulla på i samma tempo blir lätt en fälla, hästen går inte fram ordentligt, och svarar sen inte på tempoväxlingar.

ang. förvända galoppen: jag skulle egentligen inte tycka att det är en sån särskild "prestation" av hästen och därmed inte tycka att det är Ok med fyrtaktig galopp i förvänd heller. då är det bättre att låta bli och bara fatta förvända fattningar istället för att rida hela volter. I en förvänd på volt kan du också checka av genom att ställa både utåt och inåt. Hästen ska gå kvar obehindrat oavsett om den är lösgjord i bogar och rygg, kan du inte ställa om så är den inte ärligt igenom eller bärig alls.

för att summera så tycker jag det är en fälla att hamna i att ramla in i ett visst arbetstempo man inte vågar sig utanför för att det inte känns bra hela vägen. Även om du tycker att du inte bromsar och allt känns bra, så lär man hästen att ligga i ett visst tempo och den blir inte framme för hjälper och lyhörd på samma sätt som om man regelbundet stämmer av med tempoväxlingar, övergångar osv. Du ska ju kunna rida ett par meter kort trav, länga ngra meter och sen korta upp igen - när som helst, var som helst - även på grundnivå.

 

[Sar]

Sv: Arbete - form - känsla (långt)

Det är väldigt svårt att ge råd om man inte sett hästen live men efter vad du skrivit känns det som att grundhjälperna inte riktigt fungerar. Jag rekommenderar tömkörning med bett, alternativt longering med korrekt inspända inspänningstyglar för att lära henne att våga gå fram trots att bettet "tar emot" i munnen. Det är grunden för att hon överhuvudtaget ska lära sig att kunna balansera och ta vikt på sina bakben. När du rider bör du rida i ett friskt tempo med små avstämningar. Det känns med all säkerhet mycket fortare än det egentligen går men det man är ute efter är att hästen lär sig bjuda och tänka framåt. Allteftersom hon blir starkare kan man begära mer samling kortare stunder. När det gäller galoppen är det fattningen som är det viktiga, priva trav,galopp, trav,galopp på en stor volt och galoppera rätt friskt. Direkt du märker tendens till att inte hålla på bryter du av kontrollerat, kollar av balansen med halvhalter och fattar igen. Att rida en sakta, fyrtaktig galopp gynnar inte hästen (enligt mig i alla fall). Det är dock viktigt att du får rätt träning så att du kan köpa ett koncept, annars kommer det att kännas fel och svårt att få till. Jag önskar dig all lycka!

 

[flashlight]

Sv: Arbete - form - känsla (långt)

Vet inte vad du syftar på med "kort, obärig galopp". För mig beskriver det mer den 3-taktiga som känns precis så, än den 4-taktiga som hellre känns lång men bärig.

Men du, att du får fyrtakt beror ju på att den INTE är bärig, den behöver "stödben". Den faller isär i kroppen. Hästen har spänningar i ryggen så länge den går i fyrtakten, kan inte arbeta genom ryggen riktigt. Det stärker inte hästen, det snarare skadar den, för den anstränger ryggen med spänningar.

Jag tror som mackan, du måste ut och galoppera den framåt, även om det känns fel först så kommer hästen stärkas och hitta sin galopp. Klättra också.

Jag fick ta över och rida en hingst som den förra ryttaren länge suttit och ridit som du gör nu.Trots att det egentligen var ett välutbildat fullblod så hade han förfallit pga att ryttaren bla blev rädd och satt och bromsade. Galoppen var bedrövlig när jag började rida. Fyrtaktig och eländig.

Jag fick rida mycket framåt och lära honom att det var okej att ta för sig och det kändes FORT kan jag lova dej på en stor volt i ridhuset (ute känner man det inte fort på samma sätt, tycker jag)
galoppera framåt. Men han behövde det för att hitta sin balans och galopp igen, och du måste klara att sitta i balans och inte störa dessutom, vilket inte är det lättaste. Därför är lätt sits det bästa tills han blir starkare.
SEN kan du börja sitta tillbaka lite i taget allteftersom han orkar bära sej på riktigt.

Flera har skrivt det här redan men jag ville understryka det ytterligare, det finns som jag ser det ingen annan väg till en bra bärig galopp.