Asa_S
Trådstartare
Har en grej som jag funderat på ett tag som jag tänkte presentera. Jag har en häst som är stor, sent tagen, överbyggd, rakhasig samt med dålig galopp. Hennes utbildning har inte kunnat prioriteras pga småbarn, men nu är vi på g. Har varit iväg till tränare 1 g och jobbat på grunderna mer efter det. När jag tränar själv prioriterar jag en stabil låg form framför lod, bärighet och takt men i ganska lågt tempo då det annars lätt känns som att hon inte hinner jobba i steget utan använder spring istället. Jag vill att hon ska vila i varje steg utan att jag sitter och bromsar och det blir då en ganska kraftig, guppande rörelse under mig.
Vi håller på att jobba mest i trav, med ställning/böjning/rakriktning samt en hel del skänkelvikningar, som inte varit alls prioriterat tidigare. Senaste passet jag red hände följande: vi hade jobbat i ung 30 min i omväxlande skritt och trav med skänkelvikningar på delar av diagonalerna och gick in för skänkelvikning hela diagonalerna, något som hästen gjorde i stabil form men med lite ojämn tvärning, dock mestadels bra. För att aktivera henne resten av varvet lade jag efter några varv in galoppvolt vid A resp C, och av misstag fattade hästen fel galopp en bit in i övningen. Jag tänkte mest att hon fick "skylla sig själv" och förberedde mig för att jobba en del för att hjälpa henne hålla galoppen. Döm om min förvåning när hon höll galoppen hela varvet runt, detta på inte fullt 20 m volt. Lade därefter in två varv galopp vid varje tillfälle, det första i förvänd, därefter halt och ny fattning av rättvänd. Hela tiden gick hästen i långsam, stabil galopp men nätt och jämnt "ihop", det var alltså hela tiden så att det kändes som att hon skulle falla isär och bryta av, men samtidigt var hon oerhört taktmässig och stabil men i 4-taktig galopp. Vid ett tillfälle bröt hon av i förtid, men det kändes mer som allmän trötthet än att det berodde på den förvända. Galoppen var likadan i rättvänd som i förvänd. Joggar ner hästen och den länger sig djupt ner framåt men ligger kvar i samma tempo och takt. I det läget säger min kompis som tittat på under sista 5 minuterna att jag ska fatta ny galopp. Sedan vill hon att jag ska sträcka på mig, rida fortare och sedan korta tyglarna för hon vill se om hästen får bättre galopp. Jag försöker först göra som hon vill men avbryter sedan eftersom jag upplever att det blir flängigt och spänt och jag tycker hästen redan jobbat tillräckligt.
Vet sedan tidigare att hon tycker hästen rör sig mycket bättre i ett högre tempo, och det kan jag nog förstå - men det högre tempot resulterar lika ofta i spänningar både hos mig och hästen. Stegen blir otroligt "stolpiga" och oelastiska, det känns som om hon är helt utan fjädring i isättningen och det är väldigt svårt att både böja, styra och sakta av. Tidigare har hästen ibland blivit ojämn i aktionen när jag rider på mitt sätt, men inte när jag ridit på hennes sätt. Numera när hästen orkar med på ett annat sätt märker jag mycket mindre av detta även vid "min" typ av ridning.
Jag blev ganska ledsen av hennes kommentarer efteråt och tänkte att jag ridit helt fel, men med lite distans undrar jag. Hästen har aldrig någonsin klarat att hålla förvänd galopp på så krävande spår som 20-m volt, skänkelvikningarna var bra, hon var taktmässig, känslig och lyhörd. Min kompis berömde skänkelvikningarna och hade inga invändningar mot travarbetet som skedde i samma form.
Har funderat och jag föredrar "min" galopp i just de här lägena, hellre en stark, långsam galopp där avbrott blir i balans än den flängigare som hon tycker är bättre. Tror ni att jag är helt ute och cyklar? F ö rider jag ute här hemma och då galopperar jag inte på samma sätt (även om jag nog skulle vilja :smirk: )
Vi håller på att jobba mest i trav, med ställning/böjning/rakriktning samt en hel del skänkelvikningar, som inte varit alls prioriterat tidigare. Senaste passet jag red hände följande: vi hade jobbat i ung 30 min i omväxlande skritt och trav med skänkelvikningar på delar av diagonalerna och gick in för skänkelvikning hela diagonalerna, något som hästen gjorde i stabil form men med lite ojämn tvärning, dock mestadels bra. För att aktivera henne resten av varvet lade jag efter några varv in galoppvolt vid A resp C, och av misstag fattade hästen fel galopp en bit in i övningen. Jag tänkte mest att hon fick "skylla sig själv" och förberedde mig för att jobba en del för att hjälpa henne hålla galoppen. Döm om min förvåning när hon höll galoppen hela varvet runt, detta på inte fullt 20 m volt. Lade därefter in två varv galopp vid varje tillfälle, det första i förvänd, därefter halt och ny fattning av rättvänd. Hela tiden gick hästen i långsam, stabil galopp men nätt och jämnt "ihop", det var alltså hela tiden så att det kändes som att hon skulle falla isär och bryta av, men samtidigt var hon oerhört taktmässig och stabil men i 4-taktig galopp. Vid ett tillfälle bröt hon av i förtid, men det kändes mer som allmän trötthet än att det berodde på den förvända. Galoppen var likadan i rättvänd som i förvänd. Joggar ner hästen och den länger sig djupt ner framåt men ligger kvar i samma tempo och takt. I det läget säger min kompis som tittat på under sista 5 minuterna att jag ska fatta ny galopp. Sedan vill hon att jag ska sträcka på mig, rida fortare och sedan korta tyglarna för hon vill se om hästen får bättre galopp. Jag försöker först göra som hon vill men avbryter sedan eftersom jag upplever att det blir flängigt och spänt och jag tycker hästen redan jobbat tillräckligt.
Vet sedan tidigare att hon tycker hästen rör sig mycket bättre i ett högre tempo, och det kan jag nog förstå - men det högre tempot resulterar lika ofta i spänningar både hos mig och hästen. Stegen blir otroligt "stolpiga" och oelastiska, det känns som om hon är helt utan fjädring i isättningen och det är väldigt svårt att både böja, styra och sakta av. Tidigare har hästen ibland blivit ojämn i aktionen när jag rider på mitt sätt, men inte när jag ridit på hennes sätt. Numera när hästen orkar med på ett annat sätt märker jag mycket mindre av detta även vid "min" typ av ridning.
Jag blev ganska ledsen av hennes kommentarer efteråt och tänkte att jag ridit helt fel, men med lite distans undrar jag. Hästen har aldrig någonsin klarat att hålla förvänd galopp på så krävande spår som 20-m volt, skänkelvikningarna var bra, hon var taktmässig, känslig och lyhörd. Min kompis berömde skänkelvikningarna och hade inga invändningar mot travarbetet som skedde i samma form.
Har funderat och jag föredrar "min" galopp i just de här lägena, hellre en stark, långsam galopp där avbrott blir i balans än den flängigare som hon tycker är bättre. Tror ni att jag är helt ute och cyklar? F ö rider jag ute här hemma och då galopperar jag inte på samma sätt (även om jag nog skulle vilja :smirk: )