Det är bra det med att jag kan ha rätt att arbeta i mitt tempo, för jag har förstått att det är rätt stressigt jobb annars och att kraven kan vara rätt höga annars på att man ska ha gjort en viss del. Minns nu att min handläggare sa just det också faktiskt. Och något om att jag kan få välja att göra de uppgifterna som funkar bättre för mig framför sådana som inte riktigt funkar, typ så. Tror jag.
Ajdå! Tänkte att det var för bra för att vara sant! Det blir ju en ganska stor skillnad egentligen beroende på vilket jobb man väljer. Det jag riktar in mig på ligger på typ 20 000-21 000, minns inte riktigt hur det ser ut lönemässigt här i Skåne för det. Men det kan ju påverka vilja att anställa en person med lönebidrag? Vore det inte en god idé att AF faktiskt höjer sitt belopp några tusenlappar så att arbetsgivarna får ut lite mer pengar och då tar emot fler personer? Eller det kanske inte finns sådant problem?
Sonen är på ett litet företag, dom uppskattar ju detta mycket.
Aha, så du menar att Arbetsgivaren kan säga ja till mig och vilja anställa mig , men så kan Arbetsförmedlingen säga att nej men vi vill bara ersätta 43% av lönen? Typ så?
Där väcker du en annan fråga jag funderat lite på. Jag tänkte ju inte direkt på att man skulle kunna se skillnad på personalen, men samtidigt så får ju den som går på lönebidrag eventuellt lite andra uppgifter beroende på vad man kommit överrens om. Kan inte det lätt skapa osämja?
Det är inte AF som bestämmer var taket på ersättningen ligger. Det är riksdagen och regeringen.
Kan det vara samma sak som när min handläggare sa att jag ska arbetsträna i tre månader först för att se vilka arbetsuppgifter jag klarar av? Fick du någon lön under den tiden?
Då är AF oskyldiga till det HÄR med andra ord
Kan det vara samma sak som när min handläggare sa att jag ska arbetsträna i tre månader först för att se vilka arbetsuppgifter jag klarar av? Fick du någon lön under den tiden?
Problemet jag själv ser är att jag inte har några värdefulla kunskaper, inte som några andra inte har, av de andra som söker, så jag förstår ju liksom varför de hellre väljer någon utan problem med samma kunskaper, om jag säger så. Jag har dessutom aldrig jobbat inom yrket jag har utbildning inom.
Jag skulle vilja börja plugga igen, men det finns ju ingen ekonomi i det. Tänk om man kunde få betalt för det liksom! Språkkonsult hittade jag häromdagen, varför tänkte jag inte på det för en bunke år sedan liksom?!
OT
Aha, så du menar att Arbetsgivaren kan säga ja till mig och vilja anställa mig , men så kan Arbetsförmedlingen säga att nej men vi vill bara ersätta 43% av lönen? Typ så?
Hur vågar man anställa någon som kostar mer än andra, är borta från jobbet oftare, är långsammare med arbetsuppgifterna eller inte klarar av alla och sedan inte får fullt lönebidrag för det av Arbetsförmedlingen? Arbetsförmedlingen är ju inte kända för att vara smidiga så det vore ju inte konstigt om man som arbetsgivare hellre väljer personer utan lönebidrag i sånna fall.
Kram, FannyN!
Jag har inte börjat, utan jag söker jobb för att börja med arbetsträning i tre månader som ska leda till anställning med lönebidrag. Typ så har jag fattat det. Och det är rent praktiskt just vad jag gör, söker jobb på just normalt vis via annonser också, det är därför det känns så fel, det är ju inte riktigt mig de önskar när de söker någon till tjänsten men det är ändå min ansökan de får i knät. Jag förstår att de drar öronen åt sig, men det är lite trist för jag tycker inte att de ska behöva göra det, vad är det som säger att jag är sämre än vad en vanlig nyutbildad är i början? Ja, jag är syn-och hörselskadad och det är en fördel att ha öronen och ögon med sig i yrket, men med rätt hjälpmedel och anpassning behöver det ju inte bli dåligt.
Fast det gör ju jag, på uppmaning av min handläggare på AF.
Det är jobb där jag är utbildad inom som jag söker. Funkar inte det har vi sk en plan B. Funkar inte det har vi inte någon plan c dock utan då vette fan vad jag ska göra, men då vet vi ju vilka arbetsuppgifter som jag INTE kan göra och kan välja bort jobb pga uteslutningsmetoderna som finns. Man får börja någonstans och det kändes nog enklast att börja där jag hade utbildning inom, tror jag, vilket ju också är ett jobb jag vill jobba inom även om det kan vara lite svårt inom vissa bitar.
Ja. Inte riktigt av egen fri vilja, men det kan bli så när man hyr i andra hand, inte står i bostadskö tillräckligt länge, inte har något jobb och när lägenheten ska säljas inte hittar lägenhet snabbt nog. Jag är inneboende hos mamma i Skåne nu. Det är inte bara guld och gröna skogar precis, jag trivdes 50 mil från min familj, av flera olika skäl, men med tanke på att min 15 åriga son inte är den lättaste att leva med så känns det bra att ha några extra vuxna i närheten som kan hjälpa till att styra upp honom. Att vara inneboende är dock bara tillfälligt och det ska ju bli lägenhet och jobb så småningom här också, men i Skåne, tills barnen flyttat hemifrån, sedan flyttar jag härifrån, ensam. Jag vantrivs i Skåne. Det bara regnar och blåser. Och jag saknar Sörmland.
Vad ska jag annars göra? Med största sannolikhet klarar jag av att arbeta, bara inte 100% och bara inte riktigt i samma hastighet som de andra med samma tjänst. Utan hjälpmedel är det kört.Då är det inte ens lönt att testa. Men hjälpmedel har jag rätt till och har ju till viss del.
